Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

Tino Sehgal - immaterialitetens konst



Image
Tino Sehgal, Louise Höjer, Richard Julin. Foto: Jesper Nordström
Tino Sehgal ställer ut konstruerade situationer som skiljer sig från performances genom att de inte får dokumenteras på något sätt - varken med bilder eller kataloger. Tanken är att de inte ska förbruka materiella resurser. Situationerna består av människor som har instruerats av konstnären att säga vissa saker eller röra sig på olika sätt och interagera med besökarna. I hans verk på Venedigbiennalen började utställningsvakterna plötsligt sjunga och dansa kring besökaren, och på senaste biennalen i Berlin rörde sig ett par långsamt på golvet i en passionerad kyss. Nu ställer han ut ett nytt verk på Magasin 3 i Stockholm.

I ett vitt rum som också är en korridor ligger en man och vrider sig långsamt och plågat i smärta. Han skulle ha kunnat vara nerslagen och misshandlad eller drabbad av akut sjukdom, men han söker inte hjälp utan vänder sig nedåt eller inåt när man går fram mot honom. Han fortsätter sakta sina rörelser inom ett begränsat fält liggande på golvet. Det skulle nästan vara meditativt om det inte vore för lidandet i hans ansikte. Vad har hänt?

Nästa rum är alldeles tomt så när som på en man som talar i mobiltelefon borta vid fönstret. Är han en del av verket? Om man efter en stunds tvekan fortsätter in i det tredje rummet är också det tomt men utan fönster. Plötsligt kommer en kvinna in genom nödutgången. Hon går baklänges in i rummet och ställer sig vänd mot väggen - ganska nära. Nu kommer flera människor in i rummet från de två ingångar som finns - till synes slumpmässigt. De rör sig drömskt baklänges och ställer sig alla vända mot väggarna eller hörnen i rummet. En kvinna börjar andas tungt och de andra följer efter. Så småningom börjar hon viska något som är svårt att urskilja och de andra faller in unisont. Går man närmare hör man att de säger högre och högre tills de nästan skriker: "The objective of this world is to be the subject of discussion". Efter en stund låter det som att de säger: "The objective of this work is to be the subject of discussion" - alla med ryggarna vända in mot rummet. Det faller till en viskning och stiger i volym igen. Om man försöker lämna rummet hindrar en man reträtten med sin kropp, fortfarande med ryggen mot som om han hade en rörelsedetektor. När man kämpar mot ger han vika ganska snart. Andra gången är det svårare. Nu börjar någon av dem att tala om jakten och bytet. De svarar varandra i tur och ordning - fortfarande vända mot väggarna - och håller anföranden om allt från förövare och offer, via våldtäkter och tjejer med korta kjolar till att tala om att besökaren jagar en av dem och kanske har en dragning till just den personen. De skrattar åt det de själva säger. Akustiken i rummet gör att det är svårt att uppfatta allt. Ryggarna vända mot besökaren i rummet ger en känsla av frånvändhet och inbjuder inte till kontakt. Vad skulle hända om man vände på någon av dem och talade direkt med honom eller henne? Kanske är det svensk timiditet eller överdriven respekt för verket som gör att jag aldrig får veta det.

En stund senare träffar jag Tino Sehgal.

- Senast jag var i Sverige var för sju år sedan, berättar han. Det var en festival mellan dans och konst , "I'll never let you go", på Moderna Museet som Mårten Spångberg organiserade. Det har en särskild betydelse för mig eftersom det spelade en stor roll i att möjliggöra steget från dans och teater till att göra utställningar. Intresset för dans väcktes i sena tonåren parallellt med att han läste internationell ekonomi.

- Jag var intresserad att se om det var möjligt att inte ta del i någon materiel produktion men ändå kunna producera något, vara verksam och generera en inkomst.

Han är intresserad av teorier om hur man skulle kunna producera annorlunda om det fanns olika möjligheter.

- Dansen är en modell för en sådan möjlighet, säger han. Den stora utmaningen för min generation är självklart frågan om vi kan förändra vår livsstil till en som är hållbar. Mitt arbete föreslår en produktionsmodell som är arbetsintensiv men inte förbrukar världens resurser. Samtidigt föreslår den att vi fokuserar den uppmärksamhet som tidigare generationer gav åt relationen mellan människor och objekt till relationer mellan människa och människa. Han vill att vi ska ägna oss åt relationer hellre än saker och nämner en radikalisering av tjänstesektorn. Hur ser han då på ett fenomen som coaching?

- Jag tycker att det är intressant eftersom det är ett immateriellt produktionssätt, svarar Tino, men samtidigt har jag vissa invändningar mot det eftersom det anpassar människor till samhället som det ser ut idag. Jag vill att vi ska hitta nya sätt att relatera till varandra.

Kan du ge några förslag?

- Det förekommer redan idag en slags nertrappning där många som lyckats väl i näringslivet hoppar av karriären för att fokusera på andra värden i livet. I Tyskland är det också alltfler som tar ut pappaledighet sedan det blev möjligt. Likaså finns det numera äldre som själva väljer att bo tillsammans i kollektiv som skiljer sig från den typ av äldreboende som erbjuds av marknaden. Han fortsätter med att beskriva Michel Foucaults idéer kring jagets teknologier, där jaget förstås som delaktig i sin egen konstruktion, till exempel genom vänskap, till skillnad från en identitet som är resultatet av familje- eller marknadsrelationer.

Är det något av sina verk som han uppskattar särskilt mycket?

- Ja, det finns ett verk som jag hade på en konstmässa där två gallerier samtidigt försökte sälja mina verk genom att förklara och demonstrera dem, men de fick bara säga varannat ord i taget och ändå skapa grammatiskt korrekta meningar. Det betydde att de behövde samarbeta samtidigt som de tävlade med varandra. Verket heter "This is competition“.

- Mina verk finns som en typ av repertoar som kan visas på olika platser med olika människor varje gång. Det betyder att varje gång de visas måste de skapas på nytt så att säga, men det ger också möjligheten att ändra eller förbättra deras installation. Den tid han har över ägnar han helst åt familjens sex och en halv månader gamla nytillskott, men han ser också gärna på fotboll. Vad gör honom upprörd?

- En särskild typ av självrättfärdighet, ofta från vänstern, en uppfattning att systemet är fel men att man som individ eller konsument ändå inte kan göra något åt det och därför lika gärna glatt kan delta i det. Det är ett slags carte blanche för att inte ta ett eget ansvar.

Vad gör dig lycklig?

- Det är när besökarna deltar i mina verk. Självklart behöver de inte göra det, men jag tycker om när de gör det.

Charlotte Norlin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.