Att dela ensamheten med Alice Munro

Alice Munro är en skicklig stilist som skildrar det vardagliga livet. Ungefär så har det sagts. Men vad är det där stilistiska och vad är det för liv? För 1800-talets stora ...

Av: Christina Kall | 23 oktober, 2013
Litteraturens porträtt

Veckan från hyllan Vecka 21 - 2012

Egentligen hade jag tänkt skriva om vår statsministers rasistiska uttalanden. Men då nåddes jag av meddelandet att Carlos Fuentes hade dött. Och då kändes Reinfeldts korkade rasism lika stort som ...

Av: Gregor Flakierski | 19 Maj, 2012
Veckans titt i hyllan

Lost in translation: på jakt efter energiövergången

Nomina si nescis, perit et cognitio rerumCarolus Linnaeus Tillhör världen dem som stiger upp tidigt? Tisdagen den 23 april 2013, just när dagen gryr för somliga och natten tar slut för ...

Av: Marc Guerrien | 14 juni, 2013
Reportage om politik & samhälle

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | 25 mars, 2012
Essäer om religionen

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp



 TEMA KONST
Image
Doriel Marc. Foto: Niels Hebert
”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka eller de som har tagit hit eländet på skattebetalarnas bekostnad och påstår att det är konst?”

Konstnären Dorinel Marc är känd som provokatör. Men hans ingrepp i den sociala verkligheten handlar snarare om en stark vilja och obetvinglig lust att lösa spänningar, foga samman det som brustit, starta kollektiva drömmar… För Dorinel Marc är konstnären Mamma, och som alla mammor väcker hon starka känslor. Dorinel Marc är född och uppvuxen i Rumänien. Han kom till Sverige som politisk flykting 1987 och bor i Stockholm. Han har studerat folkkonst, men också på Konstfack och Konstakademin.

Så skrev signaturen Skattebetalare i en insändare i Västerbottens Folkblad sedan Dorinel Marc ingrep i en performance när Itziar Okariz kissade stående på golvet i Norrlandsoperan i Umeå. Kommunalrådet Anders Ågren (m) tyckte att framträdandet var pinsamt och omdömeslöst och led med alla skattebetalare, som fått ”punga ut med 10 000 kronor för föreställningen – plus flygbiljetter!”

Om konstens förmåga att väcka starka känslor beror på att människor tar den på stort allvar – eller ständigt är beredda att misstro den, är en öppen fråga. Dorinel Marc ser konstnären som en Mamma och så långt kan det stämma: mammor väcker starka känslor…

Dorinel Marc hör till de konstnärer som försöker foga samman det som gått sönder. Även om hans ingrepp i den sociala verkligheten kan uppfattas som provokativa, rymmer de en terapeutisk dimension. Ibland handlar det om chockterapi, men upprördheten är inte poängen, utan metoden. Ur kaos kommer klarhet. I Umeå handlade det om att lösa spänningar:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Efter all debatt var pressuppbådet jättestort kring Itziar Okariz. Det var som en ritual och stämningen var läskig, som när man säger till offret ”Var glad, du ska bli ren”.

Alla var upphetsade som om de väntade på en avrättning...

Så drog Itziar Okariz upp kjolen och kissade.

Dorinel Marc sträckte fram en kanna och fångade en del av urinen. Så doppade han fingret i kannan, smakade och vände sig till publiken.

– Det smakar konst…

Men ingen ville pröva. Varifrån hans sinnesnärvaro att formulera just det yttrandet kom, vet han inte själv. Ibland kommer den bara, den osannolika sinnesnärvaron.

Konst kan förvisso skapa debatt, men den är också drömmar:

– I drömmen bearbetas det vi glömt eller förträngt. Drömmen kan också visa scenarier som förebådar situationer i livet. Konst kan också ses som det kollektiva undermedvetandets drömmar.  Många kan drömma samma dröm.

– Man kan skapa hur starka bilder som helst. Sedan kan man säga att ”det var bara konst”, precis som man säger ”det var bara film”. Man har ändå nått syftet, att bearbeta mardrömmarna.

Hans ingrepp i Umeå var ett sätt att flytta det plågsamma till en kollektiv dröm, göra det till konst: ”Det smakar konst.”

Vad menar du med att konstnären är Mamma?

– Konst förknippas ofta med något manligt, men jag ser konstnären mer som Mamma. Konstnären föder sitt verk – och det är inte patriarkaliskt. Faderskapet har mer musans funktion. Rent praktiskt… en konstnär måste bära och släpa omkring på sin konst som en mamma gör med sig sina barn.

– Konst kan också ses som ett substitut för föräldraskapet. Det är vanligt att konstnärer inte har barn.

Dorinel Marc ser nackdelar i konstnärsrollen, i alltings professionalisering:

– En gång i tiden var konstnären, prästen och psykologen en och samma person. I dag är livet uppdelat i enormt många yrken och yrkesroller. Att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp.

– Det är också ett svårt yrke när det handlar om att göra något av sin kärlek. Det är lika paradoxalt som att vara professionell förälder eller professionell älskare. Att älska professionellt är belastat eller tabubelagt… Några få gör det på heltid medan andra som behöver skapa inte har någon möjlighet. Det är för få som ägnar sig åt konst, konsten borde vara en rättighet för alla.

Ett exempel på Marc Dorinels arbete med utanförskap (och hans chockterapi) är när han, som inbjuden till Moderna museets Modernautställning 2006, i sin tur bjöd in ”den målande samtidsskalden” Markus Andersson, som målar figurativt och nationalistiskt. Kritikerna förfasade sig och DN ifrågasatte om ett museum kan visa vad som helst, t ex likstyckning. I grunden handlade aktionen om vem som är inne och vem som är utanför. Först kvoteras människor ut i olika grupper: invandrare, högerextremister, hbt-personer… och sedan kvoteras de in, fast inte alla.

Utanförskap hör till det svåraste i livet. I videon Fighting Mother skildrar Dorinel Marc en kvinna som protesterar på Sergels torg mot socialtjänsten som tagit barnen ifrån henne. Hon hade hängt sina barns välstrukna kläder på torget. Ska vi inte hjälpa varandra? Ska vi tolerera våld och övergrepp? 

Om en äldre alkoholiserad kvinna i en rumänsk by, berättar Dorinel Marc i diabildsviten Mission impossible.

–  Jag ville vara hos henne under julen, – nära henne om hon skulle behöva hjälp, inte tjata om att hon borde låta bli att dricka, låta bli att gömma hennes spritflaskor, ge henne rätt i diskussioner om religion.

Dorinel Marc har i en text om verket skrivit att hon är ”värd detta och mycket mer för att hon trots sina alkoholproblem fött och fostrat åtta barn. Jag är ett av dem”.

Bilderna handlar om kärlek, om lite tafatta försök till närhet mellan konstnären och hans mamma. Här finns också en uppriktighet som lyfter bilderna högt över det privata fotoalbumet. Tyvärr misslyckades uppdraget. Varför får vi inte veta, kanske var det gamla roller och relationer som spökade. Eller spriten. Men verket handlar likafullt om kärlek.

 Dorinel Marc har startat Akademin för Samtidskonst i Stockholm: ett politiskt och religiöst obundet forum för konstnärlig utveckling, som det heter.

Akademins grundtanke är att konsten är viktig för individen och för samhället och att skapandet är en mänsklig rättighet. Undervisningssalarna är offentligheten som ”Konsthögskolans foajé, Centralstationen, Sergels torg, Kulturhuset, Hötorget, Moderna Museet, Rålambshovsparken, Konstfack, kommersiella gallerier, konstnärsdrivna gallerier, et cetera”.

Dorinel Marc har formulerat ett 60-tal frågor. Den som svarar ja på någon av dem är välkommen till akademin. Bland frågorna finns exempelvis:

– Känner du att du trots din mångåriga konstutbildning, saknar förmåga att skapa konst?

– Har du ingen skaparglädje eller lust? Upplever du att problemet är lika allvarlig som impotens men du har ingen att prata med om detta?

– Hatar du etablissemanget?

– Har du sökt till konstskolor men aldrig kommit in?

– Känner du att det du gör inte är konst utan klotter och kladd, men utan det skulle du kanske vara död eller samhällsfarlig?

Eleven erbjuds: personliga samtal, gruppsamtal, workshop, ateljébesök, gallerirunda och chockterapi (till exempel träffa och prata med de gallerister och kritiker du är rädd för). Du får individuella råd, synpunkter, kritik, stöd, tips, och så vidare.

Niels Hebert

Ur arkivet

view_module reorder
Gunnar Lundin

Gunnar Lundin. Gerontion

Ur "Poeten och bibliotekarien", Gunnar Lundins nya diktsvit.

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 17 augusti, 2015

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

”Till alla säger jag förlåt” – En betraktelse om döendet i tiden

I vår framåtrusande samtid blir legender snart till myt, myten vår lösryckta historia, historien en verklighet utan grund för empirin, som en frånvarande empati där drömmarna ingår som jagande element ...

Av: Göran af Gröning | Övriga porträtt | 30 november, 2013

Svartmässa på Bragegatan 15 i Malmö

En kväll i början av oktober kunde man uppleva en Black Metal performance på Skånes Konstförening i Malmö. Det var den Wienbaserade konstnären Yuki Higashino som utförde en performance där ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 22 november, 2011

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 11 september, 2010

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln

Medeltiden betraktades länge som en mörk och dyster period i mänsklighetens historia. Det finns en rad bidragande faktorer som har hjälpt till att stärka denna bild. Uppfattningen hos medeltidsmänniskan var ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 21 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.