Kiarostamis paradox

Tidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med ...

Av: Amir Bashir Ghotaslou | 25 februari, 2009
Filmens porträtt

En värld utan män

Eva Heggestad har i sin essäsamling En bättre och lyckligare värld Kvinnliga författares utopiska visioner 1850-1950 (2003) behandlat Maria Sandels roman Droppar i folkhavet som publicerades 1924. Heggestad hänvisar i ...

Av: Bertil Falk | 03 Maj, 2013
Essäer

Om filosofi som offentlig anliggende og avskjermet livsform. Del I

Innledning. Overalt hvor det gis menneskesamfunn, så gis det folk som har viet store deler av livet sitt eller tiden sin, til å prøve å forstå hva det betyr at 'No ...

Av: Thor Olav Olsen | 26 december, 2011
Agora - filosofiska essäer

Kaj Svensson. Foto: Joanna Gapinska

Kaj Svensson. Tre dikter

THE DAY DYLAN DIED He gain´d from Heav´n (´twas all he wish´d) a friend - Thomas Gray

Av: Kaj Svensson | 10 augusti, 2015
Utopiska geografier

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp



 TEMA KONST
Image
Doriel Marc. Foto: Niels Hebert
”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka eller de som har tagit hit eländet på skattebetalarnas bekostnad och påstår att det är konst?”

Konstnären Dorinel Marc är känd som provokatör. Men hans ingrepp i den sociala verkligheten handlar snarare om en stark vilja och obetvinglig lust att lösa spänningar, foga samman det som brustit, starta kollektiva drömmar… För Dorinel Marc är konstnären Mamma, och som alla mammor väcker hon starka känslor. Dorinel Marc är född och uppvuxen i Rumänien. Han kom till Sverige som politisk flykting 1987 och bor i Stockholm. Han har studerat folkkonst, men också på Konstfack och Konstakademin.

Så skrev signaturen Skattebetalare i en insändare i Västerbottens Folkblad sedan Dorinel Marc ingrep i en performance när Itziar Okariz kissade stående på golvet i Norrlandsoperan i Umeå. Kommunalrådet Anders Ågren (m) tyckte att framträdandet var pinsamt och omdömeslöst och led med alla skattebetalare, som fått ”punga ut med 10 000 kronor för föreställningen – plus flygbiljetter!”

Om konstens förmåga att väcka starka känslor beror på att människor tar den på stort allvar – eller ständigt är beredda att misstro den, är en öppen fråga. Dorinel Marc ser konstnären som en Mamma och så långt kan det stämma: mammor väcker starka känslor…

Dorinel Marc hör till de konstnärer som försöker foga samman det som gått sönder. Även om hans ingrepp i den sociala verkligheten kan uppfattas som provokativa, rymmer de en terapeutisk dimension. Ibland handlar det om chockterapi, men upprördheten är inte poängen, utan metoden. Ur kaos kommer klarhet. I Umeå handlade det om att lösa spänningar:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Efter all debatt var pressuppbådet jättestort kring Itziar Okariz. Det var som en ritual och stämningen var läskig, som när man säger till offret ”Var glad, du ska bli ren”.

Alla var upphetsade som om de väntade på en avrättning...

Så drog Itziar Okariz upp kjolen och kissade.

Dorinel Marc sträckte fram en kanna och fångade en del av urinen. Så doppade han fingret i kannan, smakade och vände sig till publiken.

– Det smakar konst…

Men ingen ville pröva. Varifrån hans sinnesnärvaro att formulera just det yttrandet kom, vet han inte själv. Ibland kommer den bara, den osannolika sinnesnärvaron.

Konst kan förvisso skapa debatt, men den är också drömmar:

– I drömmen bearbetas det vi glömt eller förträngt. Drömmen kan också visa scenarier som förebådar situationer i livet. Konst kan också ses som det kollektiva undermedvetandets drömmar.  Många kan drömma samma dröm.

– Man kan skapa hur starka bilder som helst. Sedan kan man säga att ”det var bara konst”, precis som man säger ”det var bara film”. Man har ändå nått syftet, att bearbeta mardrömmarna.

Hans ingrepp i Umeå var ett sätt att flytta det plågsamma till en kollektiv dröm, göra det till konst: ”Det smakar konst.”

Vad menar du med att konstnären är Mamma?

– Konst förknippas ofta med något manligt, men jag ser konstnären mer som Mamma. Konstnären föder sitt verk – och det är inte patriarkaliskt. Faderskapet har mer musans funktion. Rent praktiskt… en konstnär måste bära och släpa omkring på sin konst som en mamma gör med sig sina barn.

– Konst kan också ses som ett substitut för föräldraskapet. Det är vanligt att konstnärer inte har barn.

Dorinel Marc ser nackdelar i konstnärsrollen, i alltings professionalisering:

– En gång i tiden var konstnären, prästen och psykologen en och samma person. I dag är livet uppdelat i enormt många yrken och yrkesroller. Att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp.

– Det är också ett svårt yrke när det handlar om att göra något av sin kärlek. Det är lika paradoxalt som att vara professionell förälder eller professionell älskare. Att älska professionellt är belastat eller tabubelagt… Några få gör det på heltid medan andra som behöver skapa inte har någon möjlighet. Det är för få som ägnar sig åt konst, konsten borde vara en rättighet för alla.

Ett exempel på Marc Dorinels arbete med utanförskap (och hans chockterapi) är när han, som inbjuden till Moderna museets Modernautställning 2006, i sin tur bjöd in ”den målande samtidsskalden” Markus Andersson, som målar figurativt och nationalistiskt. Kritikerna förfasade sig och DN ifrågasatte om ett museum kan visa vad som helst, t ex likstyckning. I grunden handlade aktionen om vem som är inne och vem som är utanför. Först kvoteras människor ut i olika grupper: invandrare, högerextremister, hbt-personer… och sedan kvoteras de in, fast inte alla.

Utanförskap hör till det svåraste i livet. I videon Fighting Mother skildrar Dorinel Marc en kvinna som protesterar på Sergels torg mot socialtjänsten som tagit barnen ifrån henne. Hon hade hängt sina barns välstrukna kläder på torget. Ska vi inte hjälpa varandra? Ska vi tolerera våld och övergrepp? 

Om en äldre alkoholiserad kvinna i en rumänsk by, berättar Dorinel Marc i diabildsviten Mission impossible.

–  Jag ville vara hos henne under julen, – nära henne om hon skulle behöva hjälp, inte tjata om att hon borde låta bli att dricka, låta bli att gömma hennes spritflaskor, ge henne rätt i diskussioner om religion.

Dorinel Marc har i en text om verket skrivit att hon är ”värd detta och mycket mer för att hon trots sina alkoholproblem fött och fostrat åtta barn. Jag är ett av dem”.

Bilderna handlar om kärlek, om lite tafatta försök till närhet mellan konstnären och hans mamma. Här finns också en uppriktighet som lyfter bilderna högt över det privata fotoalbumet. Tyvärr misslyckades uppdraget. Varför får vi inte veta, kanske var det gamla roller och relationer som spökade. Eller spriten. Men verket handlar likafullt om kärlek.

 Dorinel Marc har startat Akademin för Samtidskonst i Stockholm: ett politiskt och religiöst obundet forum för konstnärlig utveckling, som det heter.

Akademins grundtanke är att konsten är viktig för individen och för samhället och att skapandet är en mänsklig rättighet. Undervisningssalarna är offentligheten som ”Konsthögskolans foajé, Centralstationen, Sergels torg, Kulturhuset, Hötorget, Moderna Museet, Rålambshovsparken, Konstfack, kommersiella gallerier, konstnärsdrivna gallerier, et cetera”.

Dorinel Marc har formulerat ett 60-tal frågor. Den som svarar ja på någon av dem är välkommen till akademin. Bland frågorna finns exempelvis:

– Känner du att du trots din mångåriga konstutbildning, saknar förmåga att skapa konst?

– Har du ingen skaparglädje eller lust? Upplever du att problemet är lika allvarlig som impotens men du har ingen att prata med om detta?

– Hatar du etablissemanget?

– Har du sökt till konstskolor men aldrig kommit in?

– Känner du att det du gör inte är konst utan klotter och kladd, men utan det skulle du kanske vara död eller samhällsfarlig?

Eleven erbjuds: personliga samtal, gruppsamtal, workshop, ateljébesök, gallerirunda och chockterapi (till exempel träffa och prata med de gallerister och kritiker du är rädd för). Du får individuella råd, synpunkter, kritik, stöd, tips, och så vidare.

Niels Hebert

Ur arkivet

view_module reorder

Det våras i Berlin

De senaste åren har Berlin blivit ett allt mer hett resmål och antalet besökare växer snabbt. Staden närmar sig London och Paris som topp-ett-destination i Europa. Kulturlivet i den tyska huvudstaden ...

Av: Björn Gustavsson | Kulturreportage | 23 april, 2013

Fredrik Nietzsche, 1874.

Aforismsamlingarna, Nietzsche och Spinoza

Att läsa Nietzsche är både lättsamt och krävande, lättsamt för att svaren inte är givna och söker inte en intellektuell förståelse eller akademisk kunskap, krävande för att frågorna som Nietzsche ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2016

En skarpsynt örn: Renata Adler

Det började med att jag hittade en bok med Irving Penns svartvita foton på känt folk: Karen Blixen från något av hennes sista år med åldrandets bleka regnbågshinna och många ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 18 april, 2013

Tankar kring Maria Wine och Artur Lundkvist (Korsväg II)

”Jag färdas och jag färdas inte, i minnet färdas jag där allt är sig likt och allt är sig olikt, det är en spegel av vatten som ådras, rynkas, döljer ...

Av: Göran Af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 27 Maj, 2014

En båt för hälsa och glädje i Amazonas

Läkarnas båt Hälsa och glädje Frivilligorganisationen Projéto Saúde e Alegría (på svenska "Hälsa och glädje") ger gratis sjukvård åt Amazonas fattiga. Men resan från liten rörelse till organisation med miljonbudget har krävt sitt ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 01 april, 2009

Om mannen som sov på bänken

  Jag tänkte skriva en litteraturrelaterad krönika den här gången. Hade skrivit upp stolpar i min anteckningsbok och börjat fundera på snitsiga formuleringar så att texten skulle bli intressant att läsa ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 28 april, 2011

Fra moral til metafysikk

Innledning Artikkelen min er om bevegelsen fra moral til metafysikk. All moral har et metafysisk grunnlag. I vår tid er en svært skeptisk overfor alt som har å gjøre med fundament ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 september, 2013

Bastioner och deras vedersakare

Jag har i många decennier arbetat med att läsa in, förstå och dra slutsatser av vad andra skrivit, framför allt i ny engelsk-språklig forskning. Det har varit givande, men samtidigt ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 17 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts