J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | 30 juli, 2014
Övriga porträtt

Bilden bortom fotot

Avträden. foto Zauho Press Bilden bortom fotot Inget hos den franska tänkaren Roland Barthes (1915-1980) är var det vid en första anblick kan tyckas vara. En närmare undersökning visar nämligen att ...

Av: Andreas Åberg | 18 april, 2010
Essäer

Campagna. Privat Ägo

Olle Kåks - lyxen, lugnet och lusten

Luxe, Calme et Volupte är titeln på en tidig målning av Matisse, som lånat de tre orden från Baudelaire, och kan kanske ses som en "devis" för hans konst. Den ...

Av: Ulf Stenberg | 10 juni, 2016
Konstens porträtt

När söndagscynismen tar över

Det är när min väninna och jag ligger i min säng med en stor portion glass i famnen och High Fidelity i bakgrunden som jag inser att jag har tagit ...

Av: Jana Rüegg | 28 september, 2011
Gästkrönikör

Han tänker med kroppen



Samtal med dansaren Kjell Nilsson

TEMA VÄSTERBOTTEN 

Den syltsöta katalanbakelsen på Mekkas konditori i Umeå försvinner raskt och inte alls med den zenminimalistiska långsamhet som jag förknippar Kjell Nilsson med efter hans föreställning Kanske dans, där han använder 50 minuter till att sätta – sig – på – en – parkbänk – ta – fram – en – termos – skruva – av – locket – hälla – upp – kaffet – ta – fram – ett – smörgåspaket – … ja, resten kan anas, eller hur?

Image
Kjell Nilsson. Foto: Annika Burholm
Kjell skrattar åt jämförelsen och går genast in på den dansen:
– Jo, där är en fullständig identifikation med rörelsen och dess innehåll. Jag lägger inte till någonting, som ett leende till exempel, utan det ska ses ändå. I kroppen. Innehållet skiftar med kroppens spänningsgrad.
Kjell Nilsson är en solitär i svensk dans. Jag påstår det och frågar sedan: Är det rätt ord? Han nickar. 

Han har gått sin egen väg ända sedan hobbykursen i amerikansk fridans i Uppsala 1966, där han kunde uttrycka sig genom dans utan att vara skolad. Han blev biten, sökte till Balettakademin i Stockholm och blev antagen – vid 23 års ålder! Professionella dansare börjar annars som barn, eller åtminstone tonåringar, men inte Kjell. Hemma i Kalix var kroppen inget man ägnade sig åt förutom inom idrott och möjligen sällskapsdans, men inte scenisk dans. Och absolut inte för män eller pojkar!

Men på Balettakademin mötte Kjell en brokig samling både män och kvinnor från 20 till 40 år, dans var skoj och man behövde varken ha någon specialkropp eller vara akrobat för att lära sig Martha Grahams och Merce Cunninghams dansteknik, minns han:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– De erfarenheterna gav mig en speciell dimension av dans som har följt mig sedan dess. Jag ser inte dansen som en ungdomssport (skratt) utan som ett konstnärligt uttryck som alla kan ägna sig på sitt sätt, i förlängningen även handikappade.

Efter ett antal år på Balettakademi­n, Cramérbaletten och Östgötabaletten (som balettchef) samt undervisning och egna koreografier i Stockholm drog han till Umeå 1997. Han längtade norrut. Och en grej till:

– Jag ville inte dras in i Stockholms danskultur. Det åtgår så mycket tid att hävda sig i den, om man är udda. De är mer låsta i sitt tänkande om hur dans ska se ut. I recensenternas ögon är steget kort mellan solitär och krumelur, och jag ville inte bli krumelur. I Umeå är det lättare att producera och nå ut. Här har jag fått tid att fördjupa mitt rörelsespråk. Här har jag kunnat realisera min dröm att dansa mina egna koreografier.

Det lyser om Kjell när han säger det. Som värmeljuset mellan kaffekopparna. 

Kanske dans var en sådan dröm. Att sitta på en bänk och dricka kaffe kan ju nästan alla människor göra, och ändå blir det en överraskning, för när de enkla, bekanta rörelserna hejdas och underordnas dansen ser man dem på ett nytt sätt. Och då kan andra saker upplevas, som att:

– Även i den enklaste rörelse finns en storhet. Att stå i första position kan vara en hisnande upplevelse för mig! Det behövs inga volter. Ändå vill vårt samhälle att alla ska vara atleter i sina olika roller, duktiga när vi städar, virtuosa när vi fostrar våra barn med mera. Och vi laddas med värderingar om hur vi rör oss: att kvinnor ska röra sig graciöst och männen stadigt. Men vad är det för fel med klumpighet till exempel? Det är ju ett uttryck som alla andra. Jag tycker att alla ska få göra på sitt sätt.

Nu börjar jag ana den där dimensionen Kjell fick med sig från Balettakademin, nämligen … ja, han får säga det själv:

– Det stora värdet med Cunningham är att han är den yttersta demokraten. För honom är alla rörelser likvärdiga: ett stort hopp har samma värde som en huvudvridning. Många koreografer ser i spegeln och tar de rörelser som de gillar. Cunningham vill att det ska uppstå något som inte hans jag skulle kunna producera, utan något som är sant. Och när man är ett med rörelsen är den sann. Det är det jag har velat arbeta efter. Fast jag vill att mitt jag ska vara med också.

Du som alltid arbetar med kroppen, hur ser du på den?

– Som en resurs att nå olika uttryck, svarar han prompt. Så den har ingen egen vilja då? fortsätter jag. Nej, blir svaret, kropp och psyke hämtar material av varandra. Man kan inte låta huvudet gå före, då kommer man ingen vart, utan kroppen går före och arbetar fram något, jag vill det, att kroppen ska hitta på själv, hämta från djupet.

Är din kropp en tanke då? undrar jag. Ja, exakt så är det, svarar Kjell. Och jag lyssnar och följer. Så sakteliga uppstår en sanning som jag håller mig till. Jag kan hålla på otroligt länge för det måste växa fram på ett organiskt sätt, inte ett konstruerat.

Men vet kroppen mer än oss? Jag är ute efter en mystisk dimension, nästan religiös, men Kjell nappar inte på den tråden. Kroppen har sin historia, sina mönster och minnen, och dessa kan den inte gå utanför.

Han vill att kroppen förblir ett okänt landskap för honom, för ju mer han vet desto mer låser det honom.

– Jag vill se kroppen som den är. Och genom att avskilja kroppens rörelse från sitt ursprung, som kaffedrickningen till exempel, och abstrahera den till dans görs den allmängiltig.

– Varför vill du göra det?

– Det är intressant för det uppenbarar människan.

– Så du vill … visa människan?

– Ja.

Ibland passar de stora orden bra. Tilläggen och tolkningarna överlämnar han till betraktarens öga.

Och nu? Jo, nu vill Kjell Nilsson i Umeå utforska tråkiga landskap. Göra koreografier som inte är så intressanta egentligen utan som får folk att utbrista Nej, men Gud, vad är det här? Ska man orka se på det här?

– För konsten måste också syssla med element som inte är så speciella. Att jag tycker det har nog med åldern att göra. För hittills har hela ens inriktning varit att attrahera och binda åskådaren till sig. Även i Kanske dans faktiskt. Nu är det dags för antitesen. 

Och katalanbakelsen är ju som sagt redan uppäten.

Annika Burholm 

Ur arkivet

view_module reorder

Människor

  Jag hade hängt i Hamburg i fyra timmar. Jag hatar Hamburgs Hauptbahnhof, för där blev jag lurad en gång när jag var sexton av en typ som tog min freestyle ...

Av: Kajsa Ekis Ekman | Utopiska geografier | 01 juni, 2009

Anon. Ur Hedwiga

För mehr än trettio åhr sedan skrifwin, nu mera tryckt i Stockholm anno 1682 Originalöversättning från latin av A. Miellait 1682 Reviderad och exklusivt förskönad översättning för Tidningen Kulturen av ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 28 november, 2008

Gilda Melodia

Håll ut!

Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 17 februari, 2017

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Frosseri

Fetaost, räksallad, nybakat bröd, fet lax, feta såser, choklad och oliver i hängmatta eller från schäslong. Mina synder heter lättja och frosseri.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2015

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | Essäer om litteratur & böcker | 17 december, 2013

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Det föds en kokbok om dagen

”Äta bör man, annars dör man” borde bytas mot ”Njuta bör man, annars dör man”. Som en av de leende kändiskockarna så riktigt påpekar. Det finns många väldigt bra kokböcker ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 10 januari, 2013

Disciples of many beliefs

Dr. Ignatius Jesudasan, SJ, has through a series of books and articles applied his searchlight to the intolerance, which tends to grew when religion and ethnicity get identified with each ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.