En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | 15 augusti, 2010
Kulturreportage

Bitskt tandlösa krokodiler

När Sagokungen Ludwig II 1864 bjöd in Richard Wagner från exilen i Schweiz för att möblera om kulturlivet i München, förändrades den bayerska huvudstaden raskt och radikalt. Efter Wagners ettåriga gästspel var ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 Maj, 2014
Essäer

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | 22 oktober, 2008
Scenkonstens porträtt

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien…

Om man går utmed huvudgatan i svenskbygdens Bishop Hill mellan hus med 1800-talsinspirerad svensk bruksbyggnadsstil som Steeple Building och vidare förbi Colony Store och presentshopen Svenska Hjarta (Svenska Hjärtan), krukmakeriet ...

Av: Benny Holmberg | 16 mars, 2014
Kulturreportage

Ernest Hemingway and Matador, Antonio Ordonez, by Basque primitive artist,Domingo Uriarte

Domingo Uriarte- Matador och Målare



Domingo Uriarte föddes i Baskien 1894. Föräldrarna var fattiga bönder utan boklig bildning. De fick många barn, men under inbördeskriget dödades flera av syskonen. När Uriarte var tio år såg han en tjurfäktning och blev så fängslad av detta färgrika skådespel att han bestämde sig för att bli matador. Som många andra spanska pojkar började han sin karriär som kringströvande tjurfäktarlärling.




Han lär ha varit förälskad i Greta Garbo som han träffade en gång och målade av. Eftersom han var tjurfäktare har han även målat ett porträtt av Hemingway. Att måla kändes för honom som en kallelse, en religion och han menade att det inte vara så stor skillnad att vara tjurfäktare och målare. Vid 76 års ålder hade han sin första utställning utanför Spanien på Galerie Prisma i Lund.
Domingo Uriarte

Domingo Uriarte

Annons:

Vid sexton års ålder dödade han sin första tjur och kände sig glad och stolt över denna, enligt honom själv, storartade bedrift. 1921 blev han upphöjd till matador i Venezuela. Därefter fäktade han i Colombia, Peru, Panama och Mexiko och blev mycket berömd inom dessa kretsar. Domingo Uriarte skadades flera gånger under sin karriär och inte mindre än tre gånger fick han sista smörjelsen. Så småningom drog han sig tillbaka som aktiv toreador och blev i stället manager till ett flertal kända tjurfäktare.

Uriartes intresse för konst uppstod när han strövade omkring i El Prado i Madrid och såg de stora mästarnas målningar som gjorde ett starkt intryck på honom. Han kände att han själv ville måla och köpte penslar och började träna. Uriarte som förblev ogift tyckte mycket om kvinnor och det blev därför övervägande kvinnoporträtt i hans konst. Han lär ha varit förälskad i Greta Garbo som han träffade en gång och målade av. Eftersom han var tjurfäktare har han även målat ett porträtt av Hemingway. Att måla kändes för honom som en kallelse, en religion och han menade att det inte vara så stor skillnad att vara tjurfäktare och målare. Vid 76 års ålder hade han sin första utställning utanför Spanien på Galerie Prisma i Lund.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förespråkare säger att tjurfäktning är ett ”omistligt” kulturarv, en spansk tradition som betytt lika mycket som den nationella konsten och litteraturen. Som djurrättsaktivist och vegetarian har jag svårt att ta till mig detta, även om jag kan beundra Uriartes konst. För mig är det obegripligt hur en människa kan utbilda sig till matador med uppgift att plåga och döda ett djur. Inget djur ska orsakas onödigt lidande. Varför undantag för denna så kallade sport eller konstform? Tjurfäktning betraktas idag inte främst som en sport utan mer som improviserad teater med dans, musik och skådespeleri, alltså en konstnärsform, där grymheten ritualiseras. Den recenseras på kultursidorna tillsammans med teater och balett, vilket låter helt horribelt.

Tortyr är inte kultur. Tjurfäktarna, matadorerna är idoliserade och anses som hjältar. Tjurfäktning är en gammal tradition som sägs sitta djupt i den spanska folksjälen. Trots detta har ett flertal arenor lagts ner eller gjorts om till musik-eller sportevenemang. Dalai Lama uppmanade i ett brev Kataloniens parlamentariker att förbjuda denna grymma offentliga sed eller underhållning, som åsamkar oskyldiga djur fruktansvärd smärta. I Katalonien har det alltid funnits en stark opinion mot tjurfäktning och den förbjöds 2012, men tjurrusningen är fortfarande tillåten, något som bör ses som dubbelmoral. Det var bara några hundra år sen avrättningar avskaffades i Sverige, innan ansågs det vara underhållning. Tjurfäktningar är en av de grymmaste former av djurplågeri jag kan tänka mig, tillika ett djurplågeri som är sanktionerat som kulturell tradition. Vissa försvarare hävdar till och med att tjurfäktningen måste k-märkas. I EU finns en lagstiftning som säger att djur är kännande varelser och att hänsyn ska tas till djur i alla lägen, men lagen gör undantag för ”kulturella sedvänjor”, där tjurfäktning räknas in. Att EU bidrar till detta bestialiska, dödande av djur är skandal, då det strider mot allt vad djurskyddslag innebär. Människans grymhet upphör aldrig att förvåna, denna blodiga sport eller konstform som den ofta påstås vara, bör i stället benämnas tortyr eller lustmord.

Tjurfäktning är ett ämne som debatteras alltmer i Spanien och ett flertal konstnärer och författare är starka motståndare till denna förlegade tradition. Garcia Lorca har sagt:” Spanien är det enda landet där döden är ett nationellt skådespel”. Beträffande Hemingway var tjurfäktning inte hans enda barbariska intresse, han jagade också lejon, elefanter och andra vilda djur som nu är fridlysta”.

Jag erinrar mig en annan berömd konstnär, Ivan Aguéli (1869-1917) som ville förändra ett föråldrat samhällssystem och som vände sig mot människans övergrepp mot djuren, vilket bland annat tog sig uttryck i ett ödesdigert skott mot en matador i Sydfrankrike på 1890-talet. För detta fick han endast villkorlig dom, men hans agerande och processen i samband med rättegången ledde till att tjurfäktningar förbjöds i Frankrike. Hur djuren behandlas säger mycket om ett samhälle. Det är sagt att ju högre ett folks kultur är desto bättre har djuren i det landet. Även Spanien bör visa att det är ett modernt samhälle med moderna lagar som skyddar människor och djur.

Lena Månsson

 

Utställning på Höörs konsthall 28/10-19/11 - 2017

Måleri av Lizzie Lundberg visas tillsammans med berättande målningar ur privata samlingar. Verk av Ingeborg Nilsson, Domingo Uriarte, Allan Karlsson, Ernst Gullberg, Carl Ljungberg m.fl. Lena Månsson, konstvetare, bidrar med korta berättelser.

Ur arkivet

view_module reorder

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 oktober, 2012

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Bomber över Tyskland. Kommentarer till bombandet av Tyskland under andra världskriget

Bilden av bombandet av Tyskland under andra världskriget har i den versionen av historien som sprids i allmänna media försetts med ett dämpande filter. Den som haft oturen att ha ...

Av: Olof Hirn | Essäer om samhället | 16 Maj, 2011

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 Maj, 2013

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Upplopp av Torsten Renqvist

Upplopp av Torsten Renqvist Torsten Renqvist: Född 1924. Debuterade som målare och grafiker 1950. Fick pris på Biennalen 1964. Lämnade några år senare måleriet helt. Sedan dess har han skulpterat ...

Av: Anders Forsberg | Bildreportage | 02 november, 2006

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.