Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög



Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och husrum och kanske lite kontanter




Carl Ljungberg var både noga och inte noga med verkligheten. Han var specialist på trädgårdar och vek alltid ner trädgårdarna under husen för att alla detaljer skulle synas. Det var en teknik som redan de gamla egypterna använde och den gillades av husfolket men kritiserades av de mera perspektivtrogna gåramålarna. Han påverkade och förändrade verkligheten.

Annons:

Gåramålare (gårdsmålare) är ett skånskt ord som introducerades 1970 och som sedan spridit sig till övriga Sverige. Gåramålningarna har ofta en naiv karaktär och kännetecknas av detaljrikedom, ofta förskönades motiven. Om det saknades gardiner i fönstren målade gåramålaren ändå gardiner för att gården skulle se ståndsmässig ut. Ibland förvrängdes perspektivet för att alla byggnader skulle synas på tavlan. Bland rika människor med stora hus var det sedan århundraden vanligt att få huset, herrgården eller slottet avmålat. Men bland folk med blygsammare resurser blev detta alltså ett mode från 1800-talets senare decennier och som levde kvar under mellankrigstiden. På 1950-talet erövrade flygfotot landsbygden och de gamla gåramålningarna hamnade på vinden. Många hann förmodligen förstöras innan den här formen av folkkonst började uppmärksammas.

Gåramålningarna och deras upphovsmän har idag fått stor uppmärksamhet. Det finns samlare av gåramålningar och det har forskats kring dem, gjorts utställningar och skrivits ett flertal böcker. Även om dessa målningar inte tillhör den etablerade konsten är ett flertal av konstnärerna kända och omskrivna. I bokenCarl Ljungberg Gåramålaren från Hammenhög har Kjell Nilsson skrivit om en av de mest berömda av dessa kringvandrande konstnärer. Carl Ljungberg föddes i Ljungby 1856 av välbärgade föräldrar. Det var förmöget folks privilegium att studera på den tiden, och detta är väl förklaringen till att Carls bror, Edvard fick börja studera. Eftersom brodern dog i unga år så fick Carl rycka in med målet att bli präst. I stället för att bli präst reste han till Paris och Ryssland, där han tydligen studerade konst. Författaren har inte kunnat ge svar på frågan var Carl Ljungberg befann sig åren 1882-1895, då han lärde sig att måla och började praktisera sitt yrke. Som före detta husar kom han 1896 till Hammenhög där han gifte sig med en tämligen förmögen kvinna. De får fyra barn, men två döttrar dog i späd ålder och även en son dör i spanska sjukan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I ateljén i vindsrummet målade Carl romantiska landskap. Här förbereder han också sina gåramålningar, han grundar linneduken och spänner den på ram. Rationell som han är målar han även dit himlen i förväg där hemma. Bostaden i Hammenhög fungerar långa tider närmast som reträttplats mellan de längre eller kortare målar- turnéerna runt om i Skåne. Av en gåramålare fordras först och främst en klar redovisning av vad gården förmår. Kännetecknade för en gåramålning och det som skiljer den från en målning av en gård är det kanske osannolika och därför spännande perspektivet och detaljrikedomen samt framtoningen av statussymboler som t.ex. en flagstång, den nyinköpta traktorn, sånings- och slåttermaskinen som visas upp. Gårdens förnäma läge framhäves, gärna upphöjd på en kulle så att den otroligt välansade trädgården också syns i alla detaljer. Allt ska synas och inte fördunklas. Gåramålningen förmedlar till vår tid värdefulla upplysningar om det gamla bondesamhället. Den ger upplysning om färgen på husen, bysmedens verktyg, trädgårdens utformning etc. och har därför stort kulturhistoriskt värde.

Carl Ljungberg var både noga och inte noga med verkligheten. Han var specialist på trädgårdar och vek alltid ner trädgårdarna under husen för att alla detaljer skulle synas. Det var en teknik som redan de gamla egypterna använde och den gillades av husfolket men kritiserades av de mera perspektivtrogna gåramålarna. Han påverkade och förändrade verkligheten. På en gård sa bonden att Ljungberg fick komma tillbaka något annat år när man bytt ut halmtaket mot papptak. Då sa Ljungberg: ”jag kan måla dit ett papptak i stället för halmtaket”. När han var färdig skyndade sig bonden att lägga på papptaket för att verkligheten skulle stämma med tavlan.

Carl Ljungberg betraktades nog av folk i bygden som något av en bohem. Ingen hemma- sittare kan väl bli en rätt gåramålare. Förmodligen ska man ha vandringslusten i sig. Redan hans tidigare yrke som husar tycktes kanske något främmande och att gå omkring och måla gårdar ansågs nog inte som något ordentligt yrke. Men detta hindrade inte att han genom sitt belevade uppträdande och glada humör var välsedd av alla. Men kanske var Carl Ljungberg i sig själv en lite orolig natur. När han var 18 år hade en äldre bror drunknat, båda föräldrarna var avlidna och en äldre bror hade emigrerat till Amerika. Carl som inte var myndig blev ekonomiskt beroende av sin äldste bror. Därtill kände han sig troligtvis misslyckad genom att inte ha fullföljt sina studier. Det var kanske därför inte så egendomligt att han bröt upp och sökte ny tillvaro som militär. Han lämnade sin hembygd som han förmodligen aldrig återsåg. När Carl Ljungberg kommer till Hammenhög kallar han sig artist, men på hans gravsten – han dog 1937 - står titeln landskapsmålare. Benämningen gåramålare uppkom först i samband med utställningen ”Gåramålare” på Österlens museum i Skåne 1970.

Här utgavs en skrift som inleds på följande måleriska sätt: ” Flaggan smäller i blåsten, röken ringlar sakta emot frostig sky, formsköna kossor posera kring en röstenad gård, lövrika träd och väldiga vindflöjlar peka mot himlens blåa stackmoln. Tingen är talrika: blårandiga gardiner pynta fönstren, prunkande av krukväxter, vita stenar kransa trädgårdens blomsterkullar, kaffebordet väntar i lövsalen. Rader av bikupor, byasmedens redskap, äppelträd blomma, mjölka- skjutsen skramlar ut och omnibussen in! Allt där- från 1900 till 1940- inom gåramålningens ram”. 

Lena Månsson

 

Utställning på Höörs konsthall 28/10-19/11 - 2017

Måleri av Lizzie Lundberg visas tillsammans med berättande målningar ur privata samlingar. Verk av Ingeborg Nilsson, Domingo Uriarte, Allan Karlsson, Ernst Gullberg, Carl Ljungberg m.fl. Lena Månsson, konstvetare, bidrar med korta berättelser.

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.