Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta



I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit inspelningsplats för en film om El Greco. ”Greken” föddes 1541 som Domenikos Theotokopoulos i Fodele någon mil utanför Heraklion. I Fodele finns idag ett museum tillägnat den kända konstnären.

 

Om El Greco


Hur går det då för filmens El Greco? Blir han bränd på bål? Nej så klart inte, han håller istället ett brandtal för konstens förmåga att sprida ljus i mörkret och genom en gudomlig uppenbarelse ändrar kardinal de Guevara uppfattning om El Grecos eventuella kätteri.
Porträtt av Fernando Niño de Guevara av El Greco

Porträtt av Fernando Niño de Guevara av El Greco

Annons:

Jag har sett en del filmer om konstnärer av allehanda skiftande kvalité men någon film av El Greco kände jag inte till så jag utgick från att det var en relativt ny film. Efter att ha konsulterat internet så förstod jag att filmen var från 2007. Så det var en tio år gammal film som man lockade turisterna med.

Filmen visade sig inte heller tillhöra den kategori av filmer om konstnärer som jag föredrar. Filmen El Greco tillhör den genre som romantiserar och idealiserar konstnärsrollen och där man lägger fokus på någon kärlekshistoria och en konflikt med överheten, i det här fallet med den spanska inkvisitionen. Personligen fördrar jag filmer som har en mer fördjupning av karaktären och fokuserar mer på den kreativa processen, som till exempel Pollock (2000) med Ed Harris i huvudrollen som den amerikanska abstrakta actionmålaren Jackson Pollock.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

El Greco som är regisserad av Yannis Smaragdis börjar i alla fall med att El Greco sitter fängslad av den spanska inkvisitionen och riskerar att brännas på bål för kätteri. Kardinal Fernando Niño de Guevara besöker honom i fångenskapen och erbjuder honom frihet mot att El Greco målar hans porträtt. El Greco har redan målat hans porträtt så han tackar nej till erbjudandet vilket leder till att han ställs inför inkvisitionens domstol. Vi får sedan genom olika tillbakablickar följa konstnärens liv från Heraklions hamn till rättegången i Toledo. Hela ramberättelsen är dock ren fiktion, den enda relation som El Greco verkar ha haft med den spanska inkvisitionen var då han biträdde en vän som tolk.

När El Greco växte upp på Kreta i mitten av 1500-talet tillhörde Heraklion sedan 1204 republiken Venedig. Det är anledningen till att man än idag hittar en stark befästning runt staden med ett fort ute på piren och att hamnen benämns som den venetianska. Kring 1560 reser El Greco, som många andra grekiska konstnärer under den här tiden, till Venedig för att skaffa sig en bättre konstnärlig utbildning. Enligt filmen är det i Venedig som Domenikos Theotokopoulos får smeknamnet "Greken" eftersom ingen lyckas komma ihåg eller kan uttala hans namn.

I Venedig blir El Greco elev till den stora mästaren Tizian. Han stannar i Venedig några år innan han flyttar vidare till Rom där han kommer i kontakt med manierismen. Manierismen hade sitt ursprung i en reaktion mot högrenässansen konst där konstnärer som Michelangelo och Raphael förespråkade harmoni, proportioner och skönhet i kompositionen. Manierismen utvecklades istället mot en konststil där det ofta finns en asymmetri i motiven och där människorna ofta poserar i positioner som verkar onaturliga och överdrivna.

Man kan ofta hitta kompositioner med bågformer och kurvor som skapar ett intryck av rörelse och dramatik i bilden. Poserna kan ibland också påminna om koreografi i modern dans. Färgvalet var ofta stark och lite udda med inslag av rosa, orange och grönt. El Greco utvecklade med tiden sin egen speciella stil av manierismen som blev hans signum och som är väldigt karaktäristisk och lätt att känna igen.

Efter Rom flyttade El Greco till den spanska staden Toledo där han stannade fram till sin död 1614. Han verkar i motsatts till filmens berättelse ha haft en mycket god relation med den spanska kyrkan och fick många stora uppdrag till kyrkliga utsmyckningar. Begravningen av greve Orgaz (1586–1588) som finns i Santo Tomé i Toledo är en av hans mest kända målningar. Han gjorde också en känd altarmålningarna till katedralen Toledo under 1577–1579.

År 1600 målar han porträttet av kardinalen Fernando Niño de Guevara som det refereras till i inledningen av filmen. Det är ett helkroppsporträtt som visar hur de Guevara sitter på en stol i sin röda dräkt med ett par runda svarta glasögon. de Guevara var vid den här tiden dock inte kardinal utan verkade mellan 1599-1602 som storinkivitor över Spanien innan han avslutade sin karriär som ärkebiskop i Sevilla.

Man brukar säga att porträttet av de Guevara psykologiserar huvudpersonen vilket var något nytt för den här tiden, och att El Greco förmodligen hade lärt tekniken av Tizian och inspirerats av hans porträtt av påven Paul III från Farnese, målat runt 1547. Den spanska konstnären Velázquez kan i sin tur ha inspirerats av El Grecos porträtt när han 1650 målade påven Innocentius X sittande på en stol i en liknande pose. Velázquez porträtt inspirerade i sin tur 1900-tals konstnären Francis Bacon till hans version Study after Velázquez's Portrait of Pope Innocent X från 1953. I Bacons målning når det psykologiska porträtt nya nivåer då konstnären verkar ha vänt ut och in på påven och skildrat hans inre själslig kamp.

Hur går det då för filmens El Greco? Blir han bränd på bål? Nej så klart inte, han håller istället ett brandtal för konstens förmåga att sprida ljus i mörkret och genom en gudomlig uppenbarelse ändrar kardinal de Guevara uppfattning om El Grecos eventuella kätteri. El Greco släpps därmed fri och möts av en jublande folkmassa. Den romantiserade och stereotypa bilden om den gudomligt inspirerade konstnären blir därmed fullkomlig. Man brukar säga att boken är bättre än filmen, i det här faller gäller det snarare att El Grecos konst är bättre och intressantare än filmen om honom.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.