Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta



I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit inspelningsplats för en film om El Greco. ”Greken” föddes 1541 som Domenikos Theotokopoulos i Fodele någon mil utanför Heraklion. I Fodele finns idag ett museum tillägnat den kända konstnären.

 

Om El Greco


Hur går det då för filmens El Greco? Blir han bränd på bål? Nej så klart inte, han håller istället ett brandtal för konstens förmåga att sprida ljus i mörkret och genom en gudomlig uppenbarelse ändrar kardinal de Guevara uppfattning om El Grecos eventuella kätteri.
Porträtt av Fernando Niño de Guevara av El Greco

Porträtt av Fernando Niño de Guevara av El Greco

Annons:

Jag har sett en del filmer om konstnärer av allehanda skiftande kvalité men någon film av El Greco kände jag inte till så jag utgick från att det var en relativt ny film. Efter att ha konsulterat internet så förstod jag att filmen var från 2007. Så det var en tio år gammal film som man lockade turisterna med.

Filmen visade sig inte heller tillhöra den kategori av filmer om konstnärer som jag föredrar. Filmen El Greco tillhör den genre som romantiserar och idealiserar konstnärsrollen och där man lägger fokus på någon kärlekshistoria och en konflikt med överheten, i det här fallet med den spanska inkvisitionen. Personligen fördrar jag filmer som har en mer fördjupning av karaktären och fokuserar mer på den kreativa processen, som till exempel Pollock (2000) med Ed Harris i huvudrollen som den amerikanska abstrakta actionmålaren Jackson Pollock.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

El Greco som är regisserad av Yannis Smaragdis börjar i alla fall med att El Greco sitter fängslad av den spanska inkvisitionen och riskerar att brännas på bål för kätteri. Kardinal Fernando Niño de Guevara besöker honom i fångenskapen och erbjuder honom frihet mot att El Greco målar hans porträtt. El Greco har redan målat hans porträtt så han tackar nej till erbjudandet vilket leder till att han ställs inför inkvisitionens domstol. Vi får sedan genom olika tillbakablickar följa konstnärens liv från Heraklions hamn till rättegången i Toledo. Hela ramberättelsen är dock ren fiktion, den enda relation som El Greco verkar ha haft med den spanska inkvisitionen var då han biträdde en vän som tolk.

När El Greco växte upp på Kreta i mitten av 1500-talet tillhörde Heraklion sedan 1204 republiken Venedig. Det är anledningen till att man än idag hittar en stark befästning runt staden med ett fort ute på piren och att hamnen benämns som den venetianska. Kring 1560 reser El Greco, som många andra grekiska konstnärer under den här tiden, till Venedig för att skaffa sig en bättre konstnärlig utbildning. Enligt filmen är det i Venedig som Domenikos Theotokopoulos får smeknamnet "Greken" eftersom ingen lyckas komma ihåg eller kan uttala hans namn.

I Venedig blir El Greco elev till den stora mästaren Tizian. Han stannar i Venedig några år innan han flyttar vidare till Rom där han kommer i kontakt med manierismen. Manierismen hade sitt ursprung i en reaktion mot högrenässansen konst där konstnärer som Michelangelo och Raphael förespråkade harmoni, proportioner och skönhet i kompositionen. Manierismen utvecklades istället mot en konststil där det ofta finns en asymmetri i motiven och där människorna ofta poserar i positioner som verkar onaturliga och överdrivna.

Man kan ofta hitta kompositioner med bågformer och kurvor som skapar ett intryck av rörelse och dramatik i bilden. Poserna kan ibland också påminna om koreografi i modern dans. Färgvalet var ofta stark och lite udda med inslag av rosa, orange och grönt. El Greco utvecklade med tiden sin egen speciella stil av manierismen som blev hans signum och som är väldigt karaktäristisk och lätt att känna igen.

Efter Rom flyttade El Greco till den spanska staden Toledo där han stannade fram till sin död 1614. Han verkar i motsatts till filmens berättelse ha haft en mycket god relation med den spanska kyrkan och fick många stora uppdrag till kyrkliga utsmyckningar. Begravningen av greve Orgaz (1586–1588) som finns i Santo Tomé i Toledo är en av hans mest kända målningar. Han gjorde också en känd altarmålningarna till katedralen Toledo under 1577–1579.

År 1600 målar han porträttet av kardinalen Fernando Niño de Guevara som det refereras till i inledningen av filmen. Det är ett helkroppsporträtt som visar hur de Guevara sitter på en stol i sin röda dräkt med ett par runda svarta glasögon. de Guevara var vid den här tiden dock inte kardinal utan verkade mellan 1599-1602 som storinkivitor över Spanien innan han avslutade sin karriär som ärkebiskop i Sevilla.

Man brukar säga att porträttet av de Guevara psykologiserar huvudpersonen vilket var något nytt för den här tiden, och att El Greco förmodligen hade lärt tekniken av Tizian och inspirerats av hans porträtt av påven Paul III från Farnese, målat runt 1547. Den spanska konstnären Velázquez kan i sin tur ha inspirerats av El Grecos porträtt när han 1650 målade påven Innocentius X sittande på en stol i en liknande pose. Velázquez porträtt inspirerade i sin tur 1900-tals konstnären Francis Bacon till hans version Study after Velázquez's Portrait of Pope Innocent X från 1953. I Bacons målning når det psykologiska porträtt nya nivåer då konstnären verkar ha vänt ut och in på påven och skildrat hans inre själslig kamp.

Hur går det då för filmens El Greco? Blir han bränd på bål? Nej så klart inte, han håller istället ett brandtal för konstens förmåga att sprida ljus i mörkret och genom en gudomlig uppenbarelse ändrar kardinal de Guevara uppfattning om El Grecos eventuella kätteri. El Greco släpps därmed fri och möts av en jublande folkmassa. Den romantiserade och stereotypa bilden om den gudomligt inspirerade konstnären blir därmed fullkomlig. Man brukar säga att boken är bättre än filmen, i det här faller gäller det snarare att El Grecos konst är bättre och intressantare än filmen om honom.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.