Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | 05 september, 2014
Kulturreportage

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | 02 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Lars Erik Falk Skulptur i stål vid Norrköpings Konstmuseum CC by 2.0

Lars Erik Falk och de 73 gradernas skönhet



Att bli förknippad med ett gradantal. Vem vill det? Det låter lite torrt och tråkigt. Skulptören Lars Erik Falk vill det, eller kanske riktigare, har blivit det. Hans stålblanka skulpturer har en lutning på 73 grader, liksom motiven på en del reliefer och grafiska blad. Men det är i först hand skulpturerna man tänker på, där de står i stadsmiljön och pekar rakt upp, nej, inte riktigt rakt upp utan avviker något till 73 graders vinkel.

 


Rena linjer och rent spel kom jag in på i min text om Sven Frödin. Lars Erik Falk, som också klassificerar sig som konkretist, passar väl in den formuleringen, och där kommer de 73 graderna också in. De bidrar med rörelse, bara genom en lätt justering av den uppåtriktade rörelsen vilket ger skulpturerna en påtaglig dynamik och även en viss dramatisk touch. De genomgår härmed en märklig metamorfos från nyttigt byggelement till onyttig konst. Det vill säga till ett fenomen, ett objekt, som endast duger till att vara just det, nämligen konst. De avnyttifieras.
I Ulf Stenbergs ägo

I Ulf Stenbergs ägo

Annons:

De mår bäst i det fria, öppna landskapet (Lindhagens plan, där bebyggelsen dock krupit allt närmare) men mäktar även med trängre sammanhang, som tunnelbanestationer (Kista). Säkert beroende på att de är så självsäkra. Definitiva. Det handlar om magnifikt påstridiga statements i aluminium. De finns i flera storlekar, från de jättelika till de domesticerade, och i olika täthetsgrad, det vill säga med olika antal aluminiumstänger, målade eller icke målade i rena grundfärger.

Rena linjer och rent spel kom jag in på i min text om Sven Frödin. Lars Erik Falk, som också klassificerar sig som konkretist, passar väl in den formuleringen, och där kommer de 73 graderna också in. De bidrar med rörelse, bara genom en lätt justering av den uppåtriktade rörelsen vilket ger skulpturerna en påtaglig dynamik och även en viss dramatisk touch. De genomgår härmed en märklig metamorfos från nyttigt byggelement till onyttig konst. Det vill säga till ett fenomen, ett objekt, som endast duger till att vara just det, nämligen konst. De avnyttifieras.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Föreställ er motsatsen, att aluminiumstängerna pekar rakt upp. Det skulle, är jag övertygad om, resultera i något banalt och nyttigt. I just ett byggelement (som enbart väntar på ytterligare byggelement). Hur som helst vore det tömt på dynamik och dramatik. De 73 graderna gör skillnad. Hela skillnaden.

Det är på sätt och vis fråga om en reducering av uttrycksmedlen, samtidigt som det handlar om en maximering av uttrycket. Lite av en tvåvägsrörelse utan att man upplever det som en sådan. Det handlar om skulpturens inneboende energi, dess estetiska generator. För att uttrycka det lite filosofiskt-estetiskt. Det sanna är det sköna, sade man på sjuttonhundratalet, i upplysningens tidevarv. Det enkla är det sköna, säger man kanske idag, i förvirringens dito.

Lars Erik Falk började sin konstnärliga bana hos Otte Sköld och Isaac Grünewald på fyrtiotalet, åkte till Paris 1949 och var flitig besökare på Denise Renés galleri där den konkreta konsten och dess utövare fylkades, bland andra Olle Baertling och Auguste Herbin.

Från 1961 ägnade han sig helt år skulpturen. Den moderna tekniken och de nya materialen gick hand i hand med nya estetiska idéer. Helt andra möjligheter och horisonter öppnade sig. "The sky is the limit", brukar man säga. Det gäller i högsta grad för Lars Erik Falk och hans moduler, som kan föra tankarna till avskjutningsramper för rymdraketer. Där finns hur som helst en tydlig riktning uppåt mot nya himlar, där till slut oändligheten tar vid.

Lars Erik Falk och hans skulpturer blir kvar på Jorden, där han själv trampat fram i 94 år och fortsätter att vara de 73 graderna och deras oändliga skönhet trogen.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 23 september, 2013

Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 februari, 2009

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts