Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lars Erik Falk Skulptur i stål vid Norrköpings Konstmuseum CC by 2.0

Lars Erik Falk och de 73 gradernas skönhet



Att bli förknippad med ett gradantal. Vem vill det? Det låter lite torrt och tråkigt. Skulptören Lars Erik Falk vill det, eller kanske riktigare, har blivit det. Hans stålblanka skulpturer har en lutning på 73 grader, liksom motiven på en del reliefer och grafiska blad. Men det är i först hand skulpturerna man tänker på, där de står i stadsmiljön och pekar rakt upp, nej, inte riktigt rakt upp utan avviker något till 73 graders vinkel.

 


Rena linjer och rent spel kom jag in på i min text om Sven Frödin. Lars Erik Falk, som också klassificerar sig som konkretist, passar väl in den formuleringen, och där kommer de 73 graderna också in. De bidrar med rörelse, bara genom en lätt justering av den uppåtriktade rörelsen vilket ger skulpturerna en påtaglig dynamik och även en viss dramatisk touch. De genomgår härmed en märklig metamorfos från nyttigt byggelement till onyttig konst. Det vill säga till ett fenomen, ett objekt, som endast duger till att vara just det, nämligen konst. De avnyttifieras.
I Ulf Stenbergs ägo

I Ulf Stenbergs ägo

Annons:

De mår bäst i det fria, öppna landskapet (Lindhagens plan, där bebyggelsen dock krupit allt närmare) men mäktar även med trängre sammanhang, som tunnelbanestationer (Kista). Säkert beroende på att de är så självsäkra. Definitiva. Det handlar om magnifikt påstridiga statements i aluminium. De finns i flera storlekar, från de jättelika till de domesticerade, och i olika täthetsgrad, det vill säga med olika antal aluminiumstänger, målade eller icke målade i rena grundfärger.

Rena linjer och rent spel kom jag in på i min text om Sven Frödin. Lars Erik Falk, som också klassificerar sig som konkretist, passar väl in den formuleringen, och där kommer de 73 graderna också in. De bidrar med rörelse, bara genom en lätt justering av den uppåtriktade rörelsen vilket ger skulpturerna en påtaglig dynamik och även en viss dramatisk touch. De genomgår härmed en märklig metamorfos från nyttigt byggelement till onyttig konst. Det vill säga till ett fenomen, ett objekt, som endast duger till att vara just det, nämligen konst. De avnyttifieras.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Föreställ er motsatsen, att aluminiumstängerna pekar rakt upp. Det skulle, är jag övertygad om, resultera i något banalt och nyttigt. I just ett byggelement (som enbart väntar på ytterligare byggelement). Hur som helst vore det tömt på dynamik och dramatik. De 73 graderna gör skillnad. Hela skillnaden.

Det är på sätt och vis fråga om en reducering av uttrycksmedlen, samtidigt som det handlar om en maximering av uttrycket. Lite av en tvåvägsrörelse utan att man upplever det som en sådan. Det handlar om skulpturens inneboende energi, dess estetiska generator. För att uttrycka det lite filosofiskt-estetiskt. Det sanna är det sköna, sade man på sjuttonhundratalet, i upplysningens tidevarv. Det enkla är det sköna, säger man kanske idag, i förvirringens dito.

Lars Erik Falk började sin konstnärliga bana hos Otte Sköld och Isaac Grünewald på fyrtiotalet, åkte till Paris 1949 och var flitig besökare på Denise Renés galleri där den konkreta konsten och dess utövare fylkades, bland andra Olle Baertling och Auguste Herbin.

Från 1961 ägnade han sig helt år skulpturen. Den moderna tekniken och de nya materialen gick hand i hand med nya estetiska idéer. Helt andra möjligheter och horisonter öppnade sig. "The sky is the limit", brukar man säga. Det gäller i högsta grad för Lars Erik Falk och hans moduler, som kan föra tankarna till avskjutningsramper för rymdraketer. Där finns hur som helst en tydlig riktning uppåt mot nya himlar, där till slut oändligheten tar vid.

Lars Erik Falk och hans skulpturer blir kvar på Jorden, där han själv trampat fram i 94 år och fortsätter att vara de 73 graderna och deras oändliga skönhet trogen.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.