Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Bill Viola Foto CC-BY-SA 2.0

Bill Viola och långsamheten



Det finns ett videoverk av Bill Viola som jag gärna återkommer till, när tillfälle erbjuds. Det finns också med i några praktfulla kataloger som jag införskaffat i samband med Viola-utställningar utomlands - för den hastighet eller snarare brist på hastighet som det är berättat med och för dess skönhet. Vilket i det här fallet är två sidor av samma sak, långsamheten, som författaren Milan Kundera hyllar i en bok med samma namn.


Det är som att titta på en bild som inte förändras men likväl gör det. För efter ett tag noterar du förändringen som ett faktum. Då har du hamnat i långsamheten. Konstverket har uppmärksammat dig. Du har tagit plats i det.
Foto från video av Ulf Stenberg

Foto från bok  av Ulf Stenberg

Annons:

Det skyndas på något alldeles förskräckligt i våra daga. I en accelererande karusell med livet som insats, det liv som passerar förbi allt snabbare och allt mer oförmärkt - och där vi, också med Kunderas ord, endast hinner leva utkasten eller skisserna till ett liv.

Någon måste dra i handbromsen och sjunga långsamhetens lov. Det gör Bill Viola i flera av sina verk, bland annat i The Quintet of The Astonished (2000) som jag sett på utställningar i Venedig och Paris, där det visats som enda videoverk i ett svart rum, i en perfekt avmaskad och dito upplöst bild, som täckte ena kortsidan av rummet, där långsamheten är den bärande ingrediensen. Men det handlar egentligen om en helt ny dramaturgi, där långsamheten är ett medel inte ett mål. Där du själv, omgående, tvingas dra i din egen handbroms och acceptera, till och med bejaka, att du befinner dig utanför eller snarare innanför tiden, låt vara lätt manipulerad, som om du sitter framför ett tidsmikroskop och iakttar ett skeende som i realtid tar ett par minuter, om ens det, i detta verk tar femton minuter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är som att titta på en bild som inte förändras men likväl gör det. För efter ett tag noterar du förändringen som ett faktum. Då har du hamnat i långsamheten. Konstverket har uppmärksammat dig. Du har tagit plats i det.

Ett extremfall i långsamhet upplevde jag för ett tjugotal år sedan utanför Oslo, där man just invigt ett nytt kulturcentrum, som bland annat, på ett ställe, hade en jättelik bioduk eller skärm uppmonterad som visade en stillbild, och här kan man verkligen tala om stillbild (eller kan man det?), ur John Fords klassiska västern, The Searchers (1956). Det var ingen stillbild utan en "rörlig" bild ur filmen som i sin helhet skulle ta fem år att visa, och det var också vad man hade tänkt göra. På en vecka kanske John Wayne rörde lite på ett finger. Fem år för en film på nittio minuter. Tala om långfilm.

Tillbaka till Bill Violas video, som kanske inte är så långsam när allt kommer omkring. Det vi ser är fem personer, fyra män och en kvinna, som är placerad lite framför de andra. De verkar vara i samma ålder, runt 45, en man något äldre, runt 55, vardagligt och bekvämt klädda. De avtecknar sig mot en helsvart fond. Kameran är låst i ett läge. Som alltid hos Viola. Inledningsvis tittar de åt olika håll, tills något händer framför dem som får dem att reagera, alltså äger rum på den plats där vi i publiken befinner oss, fast kopplingen är inte alldeles uppenbar till en början. Det är mer som om de samfällt genomströmmas av en stark, omskakande känsla som långsamt - mycket långsamt - skakar om dem och får dem att reagera på olika sätt, som att blunda, ta sig för bröstet, föra händerna till ansiktet, korsa sina armar eller göra som mannen längst till vänster lägga händerna på kvinnans axel.

De ändrar inte position någon gång. Det blir snart uppenbart att det som fångar deras uppmärksamhet - eller förvåning som titeln antyder - händer framför dem, men fortfarande är reaktionerna i stort likartade, möjligtvis ännu starkare, undantaget mannens till vänster. Jag vill minnas att det är han. Han verkar upprymd och upptänd av vad han ser, vilket avtecknar sig tydligt i hans extatiska ansiktsuttryck, medan de fyra andra är förkrossade och uttrycker en outhärdlig smärta och sorg.

Vad har vi varit med om?. Det lämnar Bill Viola över till oss. Om det överhuvud är intressant, det intressanta ligger i den ytterst följsamma och noggranna närläsningen av hur ett dramatiskt, yttre förlopp uppfattas och avspeglar sig i gester och ansiktsuttryck. Där långsamheten visar vägen.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.