Sorgen finns ju där tillgänglig hela tiden.Intervju med Regina Lund

Stormvinden i solstrålens mitt, den mångbegåvade multikonstnären och renlevnadsivraren Regina Lund – ständigt lika aktuell – släpper den 7 december sin diktsamling Laserstrålar på Kalla Kulor förlag. Det är knappast ...

Av: Freke Räihä | 14 november, 2011
Övriga porträtt

Illustration: Hebriana Alainentalo

Onåbar del 4 av Gabriella Olsson

Hon vinglade och höll sig i väggar och möblemang. ”Var Jean-Pierre din och Pé-Pés son?” frågade Gilles. Han upprepade frågan tills han tröttnat. Hon hade inga svar att ge. Hennes ...

Av: Gabriella Olsson | 27 juli, 2015
Utopiska geografier

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 03 december, 2011
Kulturen strippar

En färd mot utplåning*

"Bland den moderna vetenskapens största bedrifter vet jag få som inte utnyttjats för att mörda eller lemlästa", konstaterade den framstående österrikisk-amerikanske biokemisten Erwin Chargaff dystert för 20 år sedan. Som ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 14 januari, 2010
Essäer om samhället

Bill Viola Foto CC-BY-SA 2.0

Bill Viola och långsamheten



Det finns ett videoverk av Bill Viola som jag gärna återkommer till, när tillfälle erbjuds. Det finns också med i några praktfulla kataloger som jag införskaffat i samband med Viola-utställningar utomlands - för den hastighet eller snarare brist på hastighet som det är berättat med och för dess skönhet. Vilket i det här fallet är två sidor av samma sak, långsamheten, som författaren Milan Kundera hyllar i en bok med samma namn.


Det är som att titta på en bild som inte förändras men likväl gör det. För efter ett tag noterar du förändringen som ett faktum. Då har du hamnat i långsamheten. Konstverket har uppmärksammat dig. Du har tagit plats i det.
Foto från video av Ulf Stenberg

Foto från bok  av Ulf Stenberg

Annons:

Det skyndas på något alldeles förskräckligt i våra daga. I en accelererande karusell med livet som insats, det liv som passerar förbi allt snabbare och allt mer oförmärkt - och där vi, också med Kunderas ord, endast hinner leva utkasten eller skisserna till ett liv.

Någon måste dra i handbromsen och sjunga långsamhetens lov. Det gör Bill Viola i flera av sina verk, bland annat i The Quintet of The Astonished (2000) som jag sett på utställningar i Venedig och Paris, där det visats som enda videoverk i ett svart rum, i en perfekt avmaskad och dito upplöst bild, som täckte ena kortsidan av rummet, där långsamheten är den bärande ingrediensen. Men det handlar egentligen om en helt ny dramaturgi, där långsamheten är ett medel inte ett mål. Där du själv, omgående, tvingas dra i din egen handbroms och acceptera, till och med bejaka, att du befinner dig utanför eller snarare innanför tiden, låt vara lätt manipulerad, som om du sitter framför ett tidsmikroskop och iakttar ett skeende som i realtid tar ett par minuter, om ens det, i detta verk tar femton minuter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är som att titta på en bild som inte förändras men likväl gör det. För efter ett tag noterar du förändringen som ett faktum. Då har du hamnat i långsamheten. Konstverket har uppmärksammat dig. Du har tagit plats i det.

Ett extremfall i långsamhet upplevde jag för ett tjugotal år sedan utanför Oslo, där man just invigt ett nytt kulturcentrum, som bland annat, på ett ställe, hade en jättelik bioduk eller skärm uppmonterad som visade en stillbild, och här kan man verkligen tala om stillbild (eller kan man det?), ur John Fords klassiska västern, The Searchers (1956). Det var ingen stillbild utan en "rörlig" bild ur filmen som i sin helhet skulle ta fem år att visa, och det var också vad man hade tänkt göra. På en vecka kanske John Wayne rörde lite på ett finger. Fem år för en film på nittio minuter. Tala om långfilm.

Tillbaka till Bill Violas video, som kanske inte är så långsam när allt kommer omkring. Det vi ser är fem personer, fyra män och en kvinna, som är placerad lite framför de andra. De verkar vara i samma ålder, runt 45, en man något äldre, runt 55, vardagligt och bekvämt klädda. De avtecknar sig mot en helsvart fond. Kameran är låst i ett läge. Som alltid hos Viola. Inledningsvis tittar de åt olika håll, tills något händer framför dem som får dem att reagera, alltså äger rum på den plats där vi i publiken befinner oss, fast kopplingen är inte alldeles uppenbar till en början. Det är mer som om de samfällt genomströmmas av en stark, omskakande känsla som långsamt - mycket långsamt - skakar om dem och får dem att reagera på olika sätt, som att blunda, ta sig för bröstet, föra händerna till ansiktet, korsa sina armar eller göra som mannen längst till vänster lägga händerna på kvinnans axel.

De ändrar inte position någon gång. Det blir snart uppenbart att det som fångar deras uppmärksamhet - eller förvåning som titeln antyder - händer framför dem, men fortfarande är reaktionerna i stort likartade, möjligtvis ännu starkare, undantaget mannens till vänster. Jag vill minnas att det är han. Han verkar upprymd och upptänd av vad han ser, vilket avtecknar sig tydligt i hans extatiska ansiktsuttryck, medan de fyra andra är förkrossade och uttrycker en outhärdlig smärta och sorg.

Vad har vi varit med om?. Det lämnar Bill Viola över till oss. Om det överhuvud är intressant, det intressanta ligger i den ytterst följsamma och noggranna närläsningen av hur ett dramatiskt, yttre förlopp uppfattas och avspeglar sig i gester och ansiktsuttryck. Där långsamheten visar vägen.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

VIPPARE tag plats!

En av sommaren begivenheter var en VIP-resa den 9 augusti sträckan Kalmar – Emmaboda tur och retur med två mellanliggande stopp Nybro och Örsjö. Regionen och kommunerna samt den starka ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 12 augusti, 2014

Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 07 augusti, 2012

August och kvinnorna

Johan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 14 maj, 2011

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | Utopiska geografier | 06 oktober, 2014

Sammetsnässlan kategorika

(i natt kl. c. 5.20 blev jag klar med min definition av sammetsnässlan, och man ska fan inte börja skriva efter klockan 3, sedan somnade jag som en död trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 februari, 2013

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 februari, 2014

Julvandring i underjorden

Det här är Västerlandet. Solen har gått ner i väster, och det är mörkt. Förmodligen är det Europa det är fråga om. Ja, så är det. Europa och Stockholm, stockarnas ...

Av: Percival | Utopiska geografier | 15 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.