Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Madame Guyon: brottet att älska Gud

"Madame de la Mothes Guyons lefnad och religiösa erfarenhet", så lyder den svenska titeln på ett arbete om 500 sidor som utkom 1904, författad av Thomas Upham, professor i psykologi ...

Av: Lena Månsson | 14 september, 2009
Övriga porträtt

Lykke. Del III

Innledning   Begrepet om lykke har to sentrale dimensjoner: Den epistemiske dimensjon og den ekspressive dimensjon. Til den første dimensjonen svarer bestemte beskrivelser, som er med henblikk på hva for ting begrepet ...

Av: Thor Olav Olsen | 15 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Whilde

Den svenska dystopin – om hälsofrihet som utopi

Den bästa av världar kallas ibland för utopi. Utopin är ett idealsamhälle; romantiskt, ouppnåeligt eller rent av löjligt (främst inom politisk retorik). Ordet kommer från grekiskan (ingen plats). Motsatsen till ...

Av: Tidningen Kulturen | 01 november, 2016
Stefan Whilde

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet



gustafbroms.jpg
Foto · Carl Abrahamsson

Gustaf Broms

– Det oskyldiga ögats vitalitet

Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som en del av ett större konstprojekt. Idag följer han upp det med att sitta i stillhet i den mest hektiska passagen på Stockholms Centralstation flera gånger i veckan (alltid vid rusningstid). Tidningen Kulturen har träffat en man med en vision!

I slutet av 1980-talet jobbade Gustaf Broms som assistent åt fotografen Richard Avedon i New York. Han porträtterade också amerikanska indianer, men kom på sig själv med att försöka redigera i omvärlden lite för mycket. Desillusionen blev ett startskott för Gesamt-projekt över hela världen, där elementen, anden och den mänskliga perceptionen varit centrala beståndsdelar i Broms övergripande vision.

– Jag reste i Kina och Tibet 1986, berättar Gustaf Broms. Jag köpte en gammal Seagull, en kinesisk kopia av en Rolleiflexkamera. Från den dagen och framåt, har det varit samma fokus. Det blev en nyckel som jag kunde rota i min omgivning med. Jag kunde ta tag i folk. Helt plötsligt var det som att man är berättigad att knacka på vem som helsts dörr och säga ”Hallå, vad handlar ni om?” Det blev ett förstoringsglas.

– Jag tänker på allt jag gör som bilder, fortsätter han. Men det har knådats om och blivit andra saker. Jag tror aldrig att jag tänkt på konst som jag har tänkt på viljan att kommunicera. Även om det handlar om att kommunicera med sig själv först och främst. Man måste ha någon slags fast mark under fötterna. Det tycker jag man har väldigt bra när man håller på med bild.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Där en assistentperiod hos Richard Avedon på den tiden garanterade en karriär som framgångsrik fotograf, valde dock Gustaf Broms en annan väg. Sin egen.

– Jag var så desillusionerad, minns Broms. Jag hade ju brunnit för tron på bilden som någonting. I den vevan började jag experimentera mer. Det tog mig i en motsatt riktning. Jag insåg att jag kunde göra något som på ytan är längre ifrån verkligheten för att kunna komma närmare verkligheten. Det är den processen som jag håller på med än idag. Jag började jobba med objekt och andra material.

– Jag ville jobba med riktiga substanser, hår, sperma, blod, fortsätter han. Det handlade om idén om att konstnären är en del av schamanen. Om schamanen blev doktor, konstnär, präst, psykolog, filosof och alla specialiserade delar vi har idag, så låg attraktionen för mig i det schamanska elementet. Det finns en möjlighet genom konsten att integrera upplevelser, att integreras med en tid eller en visdom.

Broms bosatte sig i Indien och började jobba med skulpturer av funna objekt, som sedan dokumenterades fotografiskt. Alla delar gav en större helhet och en riktning. Fokus på ett ambitiöst arbete med de fem elementen ledde till en uppmärksammad utställning, Ex Silentio, i Stockholm 2004. Efter det följde Five faiths for a brave new world, fem makalösa skulpturer i bly, porslin, ben, plast och andra material, som ställdes ut på Lisart i Stockholm 2005.

– Troende eller vetande, vad är man? Jag vände på det och sa att alla tror på något. Det handlar bara om vilka symboler vi väljer att rikta den tron mot. Vare sig man tror på vetenskapen eller något annat, så handlar det fortfarande om tro.

– En central sak i de fem elementen, vandringen och sittandet är tiden. Tiden går inte att diskutera med. Den har sin gång. Det måste vara samma sak i det jag arbetar med. Det går inte att gå kortare. Men det finns också saker som är lösryckta idéer. Man måste få se det för att lära sig av det. Ett exempel på det är vissa filmsekvenser. Jag uppskattar dem väldigt mycket för de blir som en dialog med mig själv.

– Ur det otroligt materiella projektet Five faiths, som var tungt och jobbigt att handskas med, så föddes längtan efter det formlösa. Det blev en otrolig befrielse. Vandringen hade funnits där som en idé sedan första gången i Indien.

– Komforten kan vara bedövande när man har varit i svensk miljö jämfört med gnistan och kreativiteten som finns i en hårdare miljö, förklarar Broms. Jag tänker på tiden vi tillbringade i Polen under vandringen. Det var intressant att se vilken roll konsten hade. Den är som grässtråt som kommer ur betongen i ett förtryckarsystem. När inte det livsnödvändiga uttrycksbehovet finns där, blir det som underhållning eller bara ett karriärval, dekoration eller underfundigheter.

– Jag vill göra det som en utställning med vandrandet och sittandet ihop. Sittandet föds ur vandringen. Sittandet gör vandringen intressant. Ihop får de en intressant nerv mellan sig.

– Det är det som gör det spännande att jobba med den egna kroppen, fortsätter han. Man är mitt i skedet och man använder kroppen för att starta processer. Utan någon aning om vart det ska leda. Det är det som är det mest intressanta.

– Det finns en vitalitet i ögat som är otränat, hävdar Broms vidare. När jag lärde mig fotografyrket tog jag kål på det. Nu har jag hittat tillbaka till det oskyldiga ögat. Jag tror att det bidragit till att jag gärna jobbar med material jag inte behärskar. Det finns en längtan men också en nyfikenhet i att vara ute på hal is.

– Jag läste en recension av en dikt som Gary Snyder jobbat med i 40 år. Egentligen kanske allt är samma idé? Som en Zenmästare som gör ett kalligrafiskt streck. Där kristalliseras hela den läran och traditionen och allt vad det är. I ett enda arbete. Det är kanske ointressant att producera mycket arbete? Men vi lever i en slit-och-slängkultur och är inne i det tänkandet.

– Det är det som gör Stockholm så spännande idag, fortsätter Broms. Vi är i en fas där vi är desillusionerade, där hela den där tron på något har slagits itu. Det blir en vibrerande tid och plats.

– Det känns som om det är en härlig brytningstid. Det känns också som om det har poppat upp väldigt många nya aktörer. Jag har inte tittat in i Stockholm sedan jag växte upp och då var man ju intresserad av andra saker. Men ju mer man rotar, desto mer coola grejer finner man.

– Jag har ibland haft svårt att få mitt arbete att passa in i andra strukturer. Men på en bra dag blir missförståndet en sporre, helt klart. En envis människa måste jag säga att jag är. När man är nere vill man ha lite nedförsbacke. Men rullar det för lätt nedåt är man tillbaka till det där med den lata naturen. Mycket i mitt arbete har fötts av att ha haft uppförsbacke. Jag har jobbat med hittade material. Att hänga på soptippen och hitta material. Jag hade aldrig hamnat i de situationerna om jag hade haft det lätt för mig rent materiellt, ekonomiskt.

– Alla handlingar man gör ger ringar på vattnet, avslutar Gustaf Broms. Även om det bara handlar om en sak jag gör i öknen i Australien och som bara jag ser, så har jag skapat ett händelseförlopp. På ett enkelt sätt kan man säga att det man gör bidrar till att skapa ens öde. När vi gick på vår vandring på alla små landsvägar och vinkade till alla vi mötte och alla bilar som körde förbi, kunde vi se att vi registrerades. De flesta ignorerar det och kanske tänker att det bara är några knäppgökar som är ute och vandrar. Men man sätter bollar i rullning och det är jätteintressant.

Carl Abrahamsson

Vidare läsning
www.orgchaosmik.org
En av Gustaf Broms Faith-skulpturer samt ett antal fotografier finns utställda på Odea Gallery i Stockholm t.o.m. 30/10.
www.odeagallery.com

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Peace & Love - en festival för alla sinnen

2010 var ett rekordår för Peace & Love. Med sina 3000 besökare vid starten 2001 till hela 42.000 i år har Peace & Love nu blivit den största svenska festivalen ...

Av: Linda Olsson, Karin Sundqvist | Kulturreportage | 11 juli, 2010

Alla vill till Mörkrets hjärta

Gjorde svenska FN-förband sig skyldiga till en massaker i Kongo under 1960-talets fredsmission? Än i dag finns det skäl att åtminstone ställa frågan utan att utmålas som konspiratoriker. "Ett svenskt ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 12 november, 2012

Fragment av surrogatpyret X

Morfar storma fult grini av pissnödihet okvädande fram genom den trånga stööduhallen me dess sytillbehörssnår å farstuskrubbssnyltare, å ja efter, en dallerbäling som snubbla över darrjkangan, me en hasti blick ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 december, 2007

All makt åt folket

 ”Då vetenskapen för gemene man ersatt religionen som slutgiltig kunskapskälla börjar den till viss del själv framstå som ännu en religion. Med detta följer en närbesläktad fara beträffande vissa anhängare ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 november, 2014

Att sudda bort sitt liv ligger i tiden

I en serie kallad "Digitalisera mera" lät en av våra största morgontidningar nyligen informera om fördelarna med att föra över musik från LP-skivor till datorn och att scanna av gamla ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 09 februari, 2011

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Litteratur, fortelling og liv

Å ha et liv å leve og et liv å føre, er ett og det samme som å ha ett og bare ett eneste liv å ta hånd om: dette ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.