Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | 15 april, 2012
Jessica Johansson

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 24 december, 2017
Essäer om religionen

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | 27 november, 2007
Teratologisk sondering

Sunna Hansdottir. Foto: Erik Mårtensson

Människan som rum



Resenärer vid Odenplans tunnelbana i Stockholm kan omöjligt ha undgått den installation som prydde perrongen i början av året. Jag hörde av mig till konstnären i fråga, Sunna Hansdottir, för att ta reda på vad som driver henne och hur hennes konst hamnade på Odenplan. 

Sunna Hansdottir om konstens privata sfär



Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål.
Valv bakom valv oändligt.  Foto: Erik Mårtensson

Valv bakom valv oändligt. Foto: Erik Mårtensson

Annons:

Sunna är uppvuxen på Hammarö strax utanför Karlstad och berättar att hon "bott några vändor" i sin mammas hemland Island. Den ateljé i Stockholm hon numera jobbar i delar hon med två andra konstnärer. Studiebakgrunden består förutom gymnasiets konst- och form-program i Karlstad, av förberedande konstskola på Stenebyskolan i Dalsland och senast Konstfacks textila kandidatprogram i Stockholm. Studentlivet beskriver hon som en skyddad verkstad där man kan "jobba utifrån sig själv och fila på sitt eget uttryck". Slipandet bar frukt. På Konstfacks examensvisning blev hon "headhuntad" av konstkonsulenter, som på uppdrag av SL ger lovande konstnärer chansen att ställa ut sina verk i offentliga miljöer.

Utställningen på Odenplan

Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål. Installationens titel är uppenbart inspirerad av Tomas Tranströmer-dikten "Romanska bågar", i synnerhet ett stycke som signalerar tillförsikt:

"Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Valvet menar Sunna representerar och lär oss saker om det egna jaget. Hon förklarar att man kan se en vedertagen sanning som en evighet, fram till att nästa valv öppnar sig. Genom att låta konsten definiera en ständigt föränderlig verklighet, vill hon utmana sina egna och andras föreställningar om vad livet är. Att fånga, förhålla sig till och hantera det flyktiga, är enligt henne det som är intressant med att leva.

Vid uruppförandet på Konstfack var Sunna inte helt nöjd med ljuset. Därför fokuserade hon mycket på ljussättningen när hon anpassade utställningen till den platsspecifika, avlånga montern som står mitt på Odenplans tunnelbaneperrong. De synintryck man får av detta "icke-reella rum" är motsägelsefulla. Hon utvecklar att det är i sin ordning. Å ena sidan symboliserar verkets tegelmönster en vägg som avskärmar, stänger in. Å andra sidan bildar det transparenta sidentyget en öppning, säger hon. Detta eftersom man kan ana något bakom den föreställda, murade väggen. "Var drar man sina gränser och när ska man lätta på dem?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag ser det som ett personligt verk som utgår från mig själv, som jag även hoppas kan vara allmänmänskligt." Sunna berättar vidare att sandhögen representerar något essentiellt, som kan tolkas som människans sanna jag, eller om man så vill, den fria viljan. Akten att gå igenom de omgärdande valven (om än på ett psykologiskt plan då glasmontern inte möjliggör fysisk interaktion) definierar människan som rum, en metafor för att öppna sig. Gränsdragningarna – blockets skyddande form med ljuset som tydliggör dess ramar – kontrasteras av valvens öppenhet och de lugna, harmoniska färgskalorna. Det ena verkar förutsätta det andra.

Konstnärskapet och att komma i kontakt med sig själv

"Det finns en tendens i samhället att man inte är i kontakt med sig själv. Man ska bygga sitt varumärke, spegla sig utåt med kläder och så vidare." Sunna resonerar kring samhällets behov av regler, hur lätt det är att bli påverkad av andra. "Vem skulle jag vara om jag lämnade det där?" frågor hon retoriskt och syftar på vardagsstressen.

För att hitta inre balans har hon provat social isolering som arbetssätt. En av tillflyktsorterna har varit familjens sommarstuga på västkusten. Senaste vistelsen där beskriver hon som att "utsätta sig för ensamhet", som en del av den personliga utvecklingen, "ett sätt att möta sig själv och sitt känsloliv [...] att stanna nära sina känslor." Sunna nämner vikten av att hitta sin egen lunk och utmana intellektet med analog inhämtning av information, som att läsa böcker och lyssna på radio. Många promenader blev det också. Hon satte till och med upp regler för sig själv, enligt ett strikt schema. Exempelvis fick telefonsamtal endast äga rum mellan sju och åtta på kvällen. Ändamålen helgar medlen.

Åratal av konststudier, själasökande i slutna miljöer och framför allt praktiskt hantverk, ledde så fram till det som skulle bli "Valv bakom valv oändligt". En installation som inbjuder till självrannsakan, för den som tar sig tid att stanna till. Och på vilken offentlig plats passar detta bättre att förmedla, än vardagsrutinens perrong?

Anders Nilsson

Ur arkivet

view_module reorder

Umeå som jag minns det

Mats Myrstener om Umeå som stad och kulturstad. I år celebrerar Umeå, ”Kvarkens pärla”, att man blivit utnämnd till kulturhuvudstad inom Europeiska unionen. Inget fel i det – Umeå har alltid ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 17 januari, 2014

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 oktober, 2017

Abdel-Qader Yassine

Om Albert Einstein hade invandrat till Sverige!

För tre månader sedan var jag i Malmö, Sveriges mest mångkulturella stad, för att föreläsa. I Malmö har över 40 procent av invånarna sina rötter i ett annat land. När ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 16 december, 2017

Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 01 juni, 2011

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 Maj, 2011

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Där kommer ju Dylan, sa pappa

Vi stod vid våra cyklar utanför Trädgårdsföreningens norra entré när Bob Dylan kom gående, österifrån, på Slussgatan. När han var ett tjugotal meter ifrån oss hoppade han in i en ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 19 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.