Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | 05 september, 2014
Kulturreportage

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | 02 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Sunna Hansdottir. Foto: Erik Mårtensson

Människan som rum



Resenärer vid Odenplans tunnelbana i Stockholm kan omöjligt ha undgått den installation som prydde perrongen i början av året. Jag hörde av mig till konstnären i fråga, Sunna Hansdottir, för att ta reda på vad som driver henne och hur hennes konst hamnade på Odenplan. 

Sunna Hansdottir om konstens privata sfär



Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål.
Valv bakom valv oändligt.  Foto: Erik Mårtensson

Valv bakom valv oändligt. Foto: Erik Mårtensson

Annons:

Sunna är uppvuxen på Hammarö strax utanför Karlstad och berättar att hon "bott några vändor" i sin mammas hemland Island. Den ateljé i Stockholm hon numera jobbar i delar hon med två andra konstnärer. Studiebakgrunden består förutom gymnasiets konst- och form-program i Karlstad, av förberedande konstskola på Stenebyskolan i Dalsland och senast Konstfacks textila kandidatprogram i Stockholm. Studentlivet beskriver hon som en skyddad verkstad där man kan "jobba utifrån sig själv och fila på sitt eget uttryck". Slipandet bar frukt. På Konstfacks examensvisning blev hon "headhuntad" av konstkonsulenter, som på uppdrag av SL ger lovande konstnärer chansen att ställa ut sina verk i offentliga miljöer.

Utställningen på Odenplan

Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål. Installationens titel är uppenbart inspirerad av Tomas Tranströmer-dikten "Romanska bågar", i synnerhet ett stycke som signalerar tillförsikt:

"Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Valvet menar Sunna representerar och lär oss saker om det egna jaget. Hon förklarar att man kan se en vedertagen sanning som en evighet, fram till att nästa valv öppnar sig. Genom att låta konsten definiera en ständigt föränderlig verklighet, vill hon utmana sina egna och andras föreställningar om vad livet är. Att fånga, förhålla sig till och hantera det flyktiga, är enligt henne det som är intressant med att leva.

Vid uruppförandet på Konstfack var Sunna inte helt nöjd med ljuset. Därför fokuserade hon mycket på ljussättningen när hon anpassade utställningen till den platsspecifika, avlånga montern som står mitt på Odenplans tunnelbaneperrong. De synintryck man får av detta "icke-reella rum" är motsägelsefulla. Hon utvecklar att det är i sin ordning. Å ena sidan symboliserar verkets tegelmönster en vägg som avskärmar, stänger in. Å andra sidan bildar det transparenta sidentyget en öppning, säger hon. Detta eftersom man kan ana något bakom den föreställda, murade väggen. "Var drar man sina gränser och när ska man lätta på dem?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag ser det som ett personligt verk som utgår från mig själv, som jag även hoppas kan vara allmänmänskligt." Sunna berättar vidare att sandhögen representerar något essentiellt, som kan tolkas som människans sanna jag, eller om man så vill, den fria viljan. Akten att gå igenom de omgärdande valven (om än på ett psykologiskt plan då glasmontern inte möjliggör fysisk interaktion) definierar människan som rum, en metafor för att öppna sig. Gränsdragningarna – blockets skyddande form med ljuset som tydliggör dess ramar – kontrasteras av valvens öppenhet och de lugna, harmoniska färgskalorna. Det ena verkar förutsätta det andra.

Konstnärskapet och att komma i kontakt med sig själv

"Det finns en tendens i samhället att man inte är i kontakt med sig själv. Man ska bygga sitt varumärke, spegla sig utåt med kläder och så vidare." Sunna resonerar kring samhällets behov av regler, hur lätt det är att bli påverkad av andra. "Vem skulle jag vara om jag lämnade det där?" frågor hon retoriskt och syftar på vardagsstressen.

För att hitta inre balans har hon provat social isolering som arbetssätt. En av tillflyktsorterna har varit familjens sommarstuga på västkusten. Senaste vistelsen där beskriver hon som att "utsätta sig för ensamhet", som en del av den personliga utvecklingen, "ett sätt att möta sig själv och sitt känsloliv [...] att stanna nära sina känslor." Sunna nämner vikten av att hitta sin egen lunk och utmana intellektet med analog inhämtning av information, som att läsa böcker och lyssna på radio. Många promenader blev det också. Hon satte till och med upp regler för sig själv, enligt ett strikt schema. Exempelvis fick telefonsamtal endast äga rum mellan sju och åtta på kvällen. Ändamålen helgar medlen.

Åratal av konststudier, själasökande i slutna miljöer och framför allt praktiskt hantverk, ledde så fram till det som skulle bli "Valv bakom valv oändligt". En installation som inbjuder till självrannsakan, för den som tar sig tid att stanna till. Och på vilken offentlig plats passar detta bättre att förmedla, än vardagsrutinens perrong?

Anders Nilsson

Ur arkivet

view_module reorder

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 23 september, 2013

Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 februari, 2009

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.