Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | 27 januari, 2012
Kulturen strippar

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Sunna Hansdottir. Foto: Erik Mårtensson

Människan som rum



Resenärer vid Odenplans tunnelbana i Stockholm kan omöjligt ha undgått den installation som prydde perrongen i början av året. Jag hörde av mig till konstnären i fråga, Sunna Hansdottir, för att ta reda på vad som driver henne och hur hennes konst hamnade på Odenplan. 

Sunna Hansdottir om konstens privata sfär



Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål.
Valv bakom valv oändligt.  Foto: Erik Mårtensson

Valv bakom valv oändligt. Foto: Erik Mårtensson

Annons:

Sunna är uppvuxen på Hammarö strax utanför Karlstad och berättar att hon "bott några vändor" i sin mammas hemland Island. Den ateljé i Stockholm hon numera jobbar i delar hon med två andra konstnärer. Studiebakgrunden består förutom gymnasiets konst- och form-program i Karlstad, av förberedande konstskola på Stenebyskolan i Dalsland och senast Konstfacks textila kandidatprogram i Stockholm. Studentlivet beskriver hon som en skyddad verkstad där man kan "jobba utifrån sig själv och fila på sitt eget uttryck". Slipandet bar frukt. På Konstfacks examensvisning blev hon "headhuntad" av konstkonsulenter, som på uppdrag av SL ger lovande konstnärer chansen att ställa ut sina verk i offentliga miljöer.

Utställningen på Odenplan

Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål. Installationens titel är uppenbart inspirerad av Tomas Tranströmer-dikten "Romanska bågar", i synnerhet ett stycke som signalerar tillförsikt:

"Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Valvet menar Sunna representerar och lär oss saker om det egna jaget. Hon förklarar att man kan se en vedertagen sanning som en evighet, fram till att nästa valv öppnar sig. Genom att låta konsten definiera en ständigt föränderlig verklighet, vill hon utmana sina egna och andras föreställningar om vad livet är. Att fånga, förhålla sig till och hantera det flyktiga, är enligt henne det som är intressant med att leva.

Vid uruppförandet på Konstfack var Sunna inte helt nöjd med ljuset. Därför fokuserade hon mycket på ljussättningen när hon anpassade utställningen till den platsspecifika, avlånga montern som står mitt på Odenplans tunnelbaneperrong. De synintryck man får av detta "icke-reella rum" är motsägelsefulla. Hon utvecklar att det är i sin ordning. Å ena sidan symboliserar verkets tegelmönster en vägg som avskärmar, stänger in. Å andra sidan bildar det transparenta sidentyget en öppning, säger hon. Detta eftersom man kan ana något bakom den föreställda, murade väggen. "Var drar man sina gränser och när ska man lätta på dem?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag ser det som ett personligt verk som utgår från mig själv, som jag även hoppas kan vara allmänmänskligt." Sunna berättar vidare att sandhögen representerar något essentiellt, som kan tolkas som människans sanna jag, eller om man så vill, den fria viljan. Akten att gå igenom de omgärdande valven (om än på ett psykologiskt plan då glasmontern inte möjliggör fysisk interaktion) definierar människan som rum, en metafor för att öppna sig. Gränsdragningarna – blockets skyddande form med ljuset som tydliggör dess ramar – kontrasteras av valvens öppenhet och de lugna, harmoniska färgskalorna. Det ena verkar förutsätta det andra.

Konstnärskapet och att komma i kontakt med sig själv

"Det finns en tendens i samhället att man inte är i kontakt med sig själv. Man ska bygga sitt varumärke, spegla sig utåt med kläder och så vidare." Sunna resonerar kring samhällets behov av regler, hur lätt det är att bli påverkad av andra. "Vem skulle jag vara om jag lämnade det där?" frågor hon retoriskt och syftar på vardagsstressen.

För att hitta inre balans har hon provat social isolering som arbetssätt. En av tillflyktsorterna har varit familjens sommarstuga på västkusten. Senaste vistelsen där beskriver hon som att "utsätta sig för ensamhet", som en del av den personliga utvecklingen, "ett sätt att möta sig själv och sitt känsloliv [...] att stanna nära sina känslor." Sunna nämner vikten av att hitta sin egen lunk och utmana intellektet med analog inhämtning av information, som att läsa böcker och lyssna på radio. Många promenader blev det också. Hon satte till och med upp regler för sig själv, enligt ett strikt schema. Exempelvis fick telefonsamtal endast äga rum mellan sju och åtta på kvällen. Ändamålen helgar medlen.

Åratal av konststudier, själasökande i slutna miljöer och framför allt praktiskt hantverk, ledde så fram till det som skulle bli "Valv bakom valv oändligt". En installation som inbjuder till självrannsakan, för den som tar sig tid att stanna till. Och på vilken offentlig plats passar detta bättre att förmedla, än vardagsrutinens perrong?

Anders Nilsson

Ur arkivet

view_module reorder

Några dikter

Bläckfiskar lever i de mörkaste djup Sjunger stilla sin sång Omfamnar mjukt den som dristar sig ner Likt sirenerna sjömän en gång   Längst ner på botten krabborna bor Gläds åt det som bli över En förlorad ...

Av: Ivar Andersen | Utopiska geografier | 29 mars, 2010

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 03 mars, 2013

En konstnärinna som brinner för miljön

Charlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé. Jag steg in på en ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 24 juni, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Mannen som aldrig blev min svåger

Mannen som aldrig blev min svåger och James Joyce's paradox. Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2006

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Tankens ambivalens Kort synopsis gällande mitt manus

Ramberättelsen ligger i en korrespondens mellan en filosofilärare och hans forna elev. Berättarrösten/eleven är nu disputerad och vill gärna mäta sig med sin forna mentor. Vi kan höja nivån med ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.