Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Sunna Hansdottir. Foto: Erik Mårtensson

Människan som rum



Resenärer vid Odenplans tunnelbana i Stockholm kan omöjligt ha undgått den installation som prydde perrongen i början av året. Jag hörde av mig till konstnären i fråga, Sunna Hansdottir, för att ta reda på vad som driver henne och hur hennes konst hamnade på Odenplan. 

Sunna Hansdottir om konstens privata sfär



Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål.
Valv bakom valv oändligt.  Foto: Erik Mårtensson

Valv bakom valv oändligt. Foto: Erik Mårtensson

Annons:

Sunna är uppvuxen på Hammarö strax utanför Karlstad och berättar att hon "bott några vändor" i sin mammas hemland Island. Den ateljé i Stockholm hon numera jobbar i delar hon med två andra konstnärer. Studiebakgrunden består förutom gymnasiets konst- och form-program i Karlstad, av förberedande konstskola på Stenebyskolan i Dalsland och senast Konstfacks textila kandidatprogram i Stockholm. Studentlivet beskriver hon som en skyddad verkstad där man kan "jobba utifrån sig själv och fila på sitt eget uttryck". Slipandet bar frukt. På Konstfacks examensvisning blev hon "headhuntad" av konstkonsulenter, som på uppdrag av SL ger lovande konstnärer chansen att ställa ut sina verk i offentliga miljöer.

Utställningen på Odenplan

Konstverket "Valv bakom valv oändligt" består av vad som ser ut som en blandfärgad, tegelstensmönstrad skorsten av tyg som hänger från taket. Under öppningen nedtill syns en belyst hög med sand. Valvmönstren tillkom genom att Sunna rollade filmjölk direkt på monterns glasväggar. Det tjocka sidensatängtyg som utgör det karaktäristiska rätblocket, fick sina färger från röd och gul lök, samt rödkål. Installationens titel är uppenbart inspirerad av Tomas Tranströmer-dikten "Romanska bågar", i synnerhet ett stycke som signalerar tillförsikt:

"Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Valvet menar Sunna representerar och lär oss saker om det egna jaget. Hon förklarar att man kan se en vedertagen sanning som en evighet, fram till att nästa valv öppnar sig. Genom att låta konsten definiera en ständigt föränderlig verklighet, vill hon utmana sina egna och andras föreställningar om vad livet är. Att fånga, förhålla sig till och hantera det flyktiga, är enligt henne det som är intressant med att leva.

Vid uruppförandet på Konstfack var Sunna inte helt nöjd med ljuset. Därför fokuserade hon mycket på ljussättningen när hon anpassade utställningen till den platsspecifika, avlånga montern som står mitt på Odenplans tunnelbaneperrong. De synintryck man får av detta "icke-reella rum" är motsägelsefulla. Hon utvecklar att det är i sin ordning. Å ena sidan symboliserar verkets tegelmönster en vägg som avskärmar, stänger in. Å andra sidan bildar det transparenta sidentyget en öppning, säger hon. Detta eftersom man kan ana något bakom den föreställda, murade väggen. "Var drar man sina gränser och när ska man lätta på dem?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag ser det som ett personligt verk som utgår från mig själv, som jag även hoppas kan vara allmänmänskligt." Sunna berättar vidare att sandhögen representerar något essentiellt, som kan tolkas som människans sanna jag, eller om man så vill, den fria viljan. Akten att gå igenom de omgärdande valven (om än på ett psykologiskt plan då glasmontern inte möjliggör fysisk interaktion) definierar människan som rum, en metafor för att öppna sig. Gränsdragningarna – blockets skyddande form med ljuset som tydliggör dess ramar – kontrasteras av valvens öppenhet och de lugna, harmoniska färgskalorna. Det ena verkar förutsätta det andra.

Konstnärskapet och att komma i kontakt med sig själv

"Det finns en tendens i samhället att man inte är i kontakt med sig själv. Man ska bygga sitt varumärke, spegla sig utåt med kläder och så vidare." Sunna resonerar kring samhällets behov av regler, hur lätt det är att bli påverkad av andra. "Vem skulle jag vara om jag lämnade det där?" frågor hon retoriskt och syftar på vardagsstressen.

För att hitta inre balans har hon provat social isolering som arbetssätt. En av tillflyktsorterna har varit familjens sommarstuga på västkusten. Senaste vistelsen där beskriver hon som att "utsätta sig för ensamhet", som en del av den personliga utvecklingen, "ett sätt att möta sig själv och sitt känsloliv [...] att stanna nära sina känslor." Sunna nämner vikten av att hitta sin egen lunk och utmana intellektet med analog inhämtning av information, som att läsa böcker och lyssna på radio. Många promenader blev det också. Hon satte till och med upp regler för sig själv, enligt ett strikt schema. Exempelvis fick telefonsamtal endast äga rum mellan sju och åtta på kvällen. Ändamålen helgar medlen.

Åratal av konststudier, själasökande i slutna miljöer och framför allt praktiskt hantverk, ledde så fram till det som skulle bli "Valv bakom valv oändligt". En installation som inbjuder till självrannsakan, för den som tar sig tid att stanna till. Och på vilken offentlig plats passar detta bättre att förmedla, än vardagsrutinens perrong?

Anders Nilsson

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.