Konstnärsparet Hanna och Georg Pauli

Det har funnits många kvinnor i konstens historia, men i tusentals år var de huvudsakligen med som modeller, man kan kalla dem objekt för Konstnären som självklart var en man ...

Av: Lena Månsson | 25 november, 2012
Konstens porträtt

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | 03 mars, 2014
Utopiska geografier

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Johan Svensson om 2009:s populärmusik

Snart är 00-talet över. Ett bra år för svensk musik. Här har ni undertecknads lista över det bästa som släpptes.2009 års bästa album: Deportees, "Under the pavement - The beach" Lars Winnerbäck ...

Av: Johan Svensson | 13 december, 2009
Kulturreportage

Hilma af Klint

Hilma af Klint och vår samtida konst



I dagens samtidskonst kan man se att det finns ett pånyttfött intresse för andlighet. Många av de idéer som var i omlopp i början av 1900-talet har kommit tillbaka. Bland samtida konstnärer anas ett intresse för det som inte går att beskriva, en längtan efter spirituella frågor. Det talas om en återgång till religion och en andlig revolution. 
Existentiella funderingar och andlighet är heta teman vid olika konstutställningar runtom i världen, vilket kan ses som en motreaktion till allt effektivitetstänkande och globala ekonomiska trender.

I en tid då samhället kan upplevas som kyligare och hårdare vänder vi oss i högre grad till det drömlika och fiktiva. Man söker en trygghet som saknas i vardagen. Vi lever i en väldigt materialistisk värld, men jag tror att det finns en stor längtan, men också en medvetenhet om att världen är mycket större än vi kan förnimma med våra sinnen. Dagens andliga samtidskonst handlar förmodligen om ett inre sökande och att uppväcka ett tillstånd av transcendens hos betraktaren. Samtida är kanske inte enbart den konst som skapas idag, utan den som lyfter fram det som uppfattas som väsentligt och angeläget i vår tid.

Sverige är ett av världens minst religiösa länder

Sverige är ett av världens minst religiösa länder. Ändå kom 116000 besökare till Moderna Museets stora utställning med Hilma af Klints (1862-1944) verk våren 2013, vilket gör den till en av de mest besökta utställningarna med en svensk konstnär i Moderna Museets historia. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att denna konstnär var ganska speciell. Hon ansåg att högre medvetande talade till henne när hon målade och tavlorna kretsade kring hennes intresse för tvetydiga ämnen som ockultism, spiritism, teosofi och antroposofi. Utställningen i Stockholm, Hilma af Klint Abstrakt pionjär, väckte enorm uppmärksamhet och hennes banbrytande konst beskrevs som ett visuellt dråpslag. Återupptäckandet av Hilma af Klint var en världssensation och utställningen gick vidare till Berlin, Malaga och Louisiana.

Hilma af Klint var också den enda svenska konstnären som ställde ut under världens kanske viktigaste konsthändelse, Venedigbiennalen 2013. Årets tema beskrevs som fokus på hypnos och trans samt längtan bort från det digitala. Att fem målningar av Hilma af Klint presenterades i konstvärldens mest prestigefyllda rum är ytterligare ett viktigt steg i den pågående rehabiliteringen av den nonfigurativa pionjären som utställningen på Moderna Museet var ett uttryck för. Moderna Museet publicerade, med anledning av Venedigbiennalen, boken The Legacy of Hilma af Klint: Nine Contemporary Responses. En hittills okänd anteckningsbok av Hilma af Klint om blommor, mossor och lavar från 1920 gavs ut och till af Klints anteckningar fogades nu levande konstnärers kommentarer i skrift och bild. Konstnärerna är: Cecilia Edefalk, Karl Holmqvist, Eva Löfdahl, Helen Mirra, R.H. Quatman, Amy Sillman, Fredrik Söderberg, Sophie Tottie och Christine Ödlund.

Hilma af Klint 

Hilma af Klint är inte bara en pionjär inom 1900-talskonsten. Hon efterlämnade också en unik samling, med drygt 1000 esoteriska målningar, som förblivit intakt. Hennes öde är vid det här laget tämligen känt. Hon föddes 1862 och utbildade sig i början av 1880-talet vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) och mellan1882 och 1887 vid Konstakademin.

 

traces du sacre iri 1

Traces du Sacré på Centre Pompidou i Paris 2008

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter detta blev hon porträtt- och landskapsmålare, och var även en tid tecknare på veterinärhögskolan. Hösten 1906 gör hon sina första abstrakta målningar och efter detta inleds en resa in i abstrakta och icke figurativa arbeten som undantaget ett uppehåll mellan 1908-12 kom att fortsätta till hennes död 1944. Det gör Hilma af Klint till den förste konstnären som målade abstrakt. Abstraktionen i Hilma af Klints målningar tar ofta sin utgångspunkt från naturen. Här finns kristallen men också den återkommande spiralen som i hennes symbolvärld står för olika försök att ge en avbild av människans spirituella utveckling.

Hennes målningar föregriper Wassily Kandinskys abstrakta arbeten med några år och ligger nästan ett decennium före Piet Mondrians kompositioner. Det är också välkänt att af Klint inte visade sina målningar för sin samtid, utom för ett fåtal invigda. Det framgick också av hennes testamente att hon inte ville att målningarna skulle ställas ut förrän tidigast 20 år senare, då tiden kanske skulle vara mogen för dem. Hilma af Klint gjorde således sin debut som den abstrakta konstens pionjär först 1987 på utställningen The Spiritual in Art, Abstract Painting 1890-1985 på Los Angeles County Museum of Art. Hennes målningar kom även att visas för en större svensk publik på Moderna Museet vintern 1989-90.

Upptäckten av hennes bildskapande ansågs vara en konsthistorisk sensation men inte förrän årsskiftet 1999/ 2000 visades Målningarna till templet, det centrala verket, i sin helhet. Detta skedde på Liljevalchs millenieutställning, vilken erbjöd en tämligen annorlunda bild av konstnären än den av en abstrakt pionjär.

Hilma af Klint har här på ett högst personligt sätt vänt sig till sekelskiftets spiritualism där figurativa verk har lika viktig plats som icke figurativa. Hon var i första hand inte ute efter att skapa konsten på nytt, som det ryska avantgardet utan syftade snarare till kontakt med ett inre tempel. Och i det arbetet blev konsten hennes medium. Hon har sedan dess figurerat i flera stora sammanhang, som Traces du Sacré på Centre Pompidou i Paris 2008.

Idag börjar Hilma af Klint bli en referens och inspiration för unga samtida konstnärer. Man pekar på att hennes konst är något helt annorlunda än den traditionella modernismen, där det kommersiella ofta varit styrande. Hennes andliga konst utmanar dels genom att hon varken ville ställa ut eller sälja. Till skillnad från modernisterna har postmodernisterna föga eller ingen tilltro till det undermedvetna som källa till kreativ och personlig äkthet. Men konstnärers relation till den andliga världen är i stort sett lika gammal som konsten själv.

 I strömmen.

Christine Ödlund

Christine Ödlund

Även i våra sekulariserade dagar gör den sig påmind kanske just för att den sekulariserade världen inte kunnat erbjuda svar på alla de eviga frågorna. Kanske är det därför en konstnär som Hilma af Klint fortsätter att locka publiken. Men hon är inte ensam om att tänka i dessa banor i vårt teknikstyrda postmoderna samhälle. Häromåret visade exempelvis Christine Ödlund (f.1963) att det går utmärkt att kombinera esoterism och mystik med modern vetenskap för att på så sätt kasta nytt ljus över människans längtan efter en kunskap bortom sinnevärlden. Hon framhåller att utan ett visst andligt perspektiv är konst ointressant, men att andligheten ligger i hur det är gjort och inte vad som är gjort.

Många av Ödlunds verk är baserade på forskning inom fältet naturvetenskap och avancerad teknologi.

Och i spänningen mellan vetenskap och andlig insikt är hon i gott sällskap med Hilma af Klint. Flera unga samtida konstnärer uppskattar inte postmodernismens ytliga, ofullgångna och ibland ironiska stil och bryter mot dessa värderingar genom att vända sig till det undermedvetna och andliga.
Samtidigt med den hyllade retrospektiva utställningen på Moderna i Stockholm pågick en egen Hilma af Klint-utställning på Lunds konsthall; I strömmen.

Där visades en hittills okänd svit av henne ihop med sju nutida själsfränder. Initiativtagaren till utställningen var Gertrud Sandqvist, professor i konsthistoria, som ägnat flera år att läsa igenom Hilma af Klints 150 ockulta dagböcker. I dessa beskriver konstnären sin kontakt med andevärlden och budskapen hon får från "De höga". Hilma af Klint hävdade att hon var ett medium, det vill säga en förmedlare av budskap från en annan värld. Även om detta kan låta tokigt, menade Sandqvist att hon knappast var ensam om dessa erfarenheter i konsthistorien. Det finns många samstämmiga uppgifter om så kallade hypnagoga tillstånd (upplevelser under hypnos, trans, djupmeditation och vakendrömmar) hos konstnärer från helt olika tider och kulturer. Enligt Sandqvist, finns det absolut ingenting i dagböckerna som tyder på sinnessjukdom.

Utställningens centrala tema var att lyfta fram just en sådan extatisk inspiration. Själva begreppet inspiration, en förutsättning för både konst och vetenskap, betyder för övrigt "inandning", att vara i strömmen. Gertrud Sandqvist ser frön till feminism i den spiritistiska rörelsen, där många kvinnor var engagerade, liksom i det nyandliga teosofiska sällskapet, grundat 1875 av ryskan Helena Blavatsky (1831-1891).

 

Uppslag ur The Legacy of Hilma af Klint

Uppslag ur The Legacy of Hilma af Klint

Hilma af Klint anslöt sig tidigt till den ovanligt jämlika teosofiska rörelsen, som hade en experimentell hållning och hämtade näring ur hinduisk och buddhistisk visdomslära. För Hilma af Klint var även Blavatskys efterföljare teosofen Annie Besant (1847-1933) betydelsefull. Hennes idéer om så kallade tankeformer ligger för övrigt bakom Christine Ödlunds videoprojicerade animerade skulpturer (Thought Forms) på Lunds konsthall, där ljudvågor fortlöpande översätts till flammande färgformationer. Besant utvecklade en egen färglära, kopplad till olika sinnestillstånd och hävdade att hon med hjälp av klärvoajans kunde se människors tankar i deras auror som ett slags färgskimrande kraftfält.

 

Hilma af Klints skapande motiverades, efter vad jag kommit fram till, av spiritistiskt-teosofiskt engagemang och inte av sinnessjukdom. Hon var inte psykiskt sjuk utan hade tvärtom begåvats med en intuitiv och säregen kreativitet och känslokraft. 

Christine Ödlund har i sitt verk Astralklockor (2012) skapat ett musikaliskt stycke som är inspirerat av Blavatskys upplevelser av astrala klockor i det tankeflöde, där hon står i kontakt med dem hon kallar Mästarna samt Besants musikaliska tankeformer som bild i det partitur som medföljer kompositionen. Att se ljud och höra bild var något som dessa teosofer kallade clairvoyance och clairaudience. Ett mer vetenskapligt ord för detta fenomen är synestesi, en korskoppling av sinnesupplevelser, en känslighet, ett tillstånd och metod som kan uppnås genom djup koncentration. Denna förmåga är något som inspirerat många konstnärer genom historien.

Christine Ödlund blev nominerad till Dagens Nyheters Kulturpris 2013 med följande motivering: För att hon är en spiritist för 2000-talet som i sin trolska multimediekonst sammansmälter kosmiska energier med naturveteskapens senaste rön. Hon kan måla ljud med ljus och lika gärna materialisera sina tankeformer i gammalmästerliga teckningar som i den nyaste digitala tekniken. Christine Ödlund utforskar livets stora mysterium.

Även Fredrik Söderberg (f.1972) tar fasta på ett samtida intresse för sökande bortom en rationell världsbild. Han säger: "Jag är inte intresserad av funktion och logik. Jag vill nå transcendens". Han menar att konsten har förmåga att ta hand om allt som inte ryms inom det logiska och rationella, att den ligger på gränsen till det magiska och religiösa. Han säger att en del av hans konstnärliga arbete ligger nära meditation, en form av koncentrationsövningar som kan liknas vid yoga. Hans förebilder är symbolister som Arnold Böcklin, William Blake och prerafaeliterna. I hans målningar blandas historiska referenser med samtida symboler i verk som rymmer det magiska, förtrollade och fantastiska.

Fredrik Söderberg 

I Söderbergs bilder kombineras eller kontrasteras det monstruösa och det groteska liksom det sköna. Symbolerna, enhetstanken och förenandet av motsatser är viktigt. Han beskriver sina verk som collage, men avser inte tekniken utan att innehållet i verken går tillbaka på olika källor som sedan ställs samman. I hans akvareller, oljemålningar och miniatyrmodeller framträder CS. Lewis Narnia, fragment från den nordiska mytologin, fotografier från spiritistiska sammankomster och välbekanta högtider som midsommarfirande. Söderberg skapar drömlika scenarier som lyfter fram det mystika i vardagen och söker dess historia. Den ockulta världen och esoterisk tradition, religion, religiösa upplevelser och meditation är viktiga delar i hans konstnärliga arbete och i hans liv.
Cecilia Edefalk (f, 1954) är ytterligare en svensk konstnär som på många vis är besläktad med Hilma af Klint. I en intervju med DN. Säger hon: " Jag tror att det finns mycket mer än det vi ser på ytan, ett slags mystik, som det går att se glimtar av. Som konstnär har man tid att öppna sig för sådana saker, att prata med djur, med träd och alla möjliga". Hon säger sig också ha mediala krafter och att kunna förmedla kontakt med andevärlden. För henne betyder ordet andlighet att alla levande varelser, djur och natur är jämställda med oss människor. Konstnären bör, menar hon, lyssna mer på den inre verkligheten och förmedla den till andra så att de kan komma i kontakt med sin egen inre känsla.

I en anteckning från 1912 beskriver Hilma af Klint hur den konstnärliga utvecklingen måste föregås av en motsvarande mänsklig utveckling och där ser hon sig själv som en förpost med ett för henne konkret uppdrag. I en annan anteckning beskriver hon hur hon måste erövra tre specifika egenskaper eller kvaliteter som människa men även som konstnär. För det första ödmjukhet för det andra måste hon utveckla mod inför tillvarons utmaningar och för det tredje en inre och yttre självständighet. I sina anteckningar återkommer Hilma af Klint till vikten av att vara öppen och ödmjuk, att tömma sig på den egna viljan för att kunna lyssna till "Rösten" eller se "Bilden".

Hilma af Klint målade oftast i serier. I det märkliga verket Svanen innehållande sammanlagt 24 målningar kan vi följa en vit och en svart svan som möts i näbben och hur det sedan uppstår komplicerade relationer dem emellan. Svanen- motivet används föreställande för att därefter abstraheras och förfinas i sin icke-föreställande skepnad steg för steg. I deras möte anas begynnelse till en helhet som sedan skulle ges flera abstrakta utryck. Den vita svanen målad mot svart bakgrund vidrör med näbben den svarta som återges mot vit bakgrund, de båda återkommer sedan i allt mer abstrakt form för att slutligen uppgå i en cirkelformad helt abstrakt gestaltning. Ett viktigt element i serien är spegeltemat och den symboliska kampen mellan manligt och kvinnligt, ljus och mörker.

Svanen är en av de symboler som Hilma af Klint använde och som hon hämtat från bland annat österländsk mytologi och religion. Svanen är symbol för det översinnliga som hon eftersträvade och som hon menade uppnå i sina spiritistiska seanser. I målningen Svanen från 1915 möts två fåglar i en rörelse som tycks avse att spegla dualismen och delningen i tillvaron, ett viktigt tema i af Klints ikonografi. Svanen kan ses som en nyckel till stora delar av Hilma af Klints konstnärskap och den magiska värld hon skapade genom sina målningar.

Den bärande idén i Hilma af Klints budskap till mänskligheten var föreställningen om alltings enhet. Ur denna utgick för det första evolutionstanken; Allting är rörelse, utveckling, och i denna stora rörelse tillbaka till enhet, till Gud, är allting gott. Mörkret och ljuset, det onda och goda är olika delar som befrämjar evolutionen. Dualsanningen är en annan grundläggande idé som finns utvecklad och belyst i bilderna. I dualsanningen finns också denna strävan efter helhet.

I ett urtillstånd är människan ett med sin dual, men den Högste splittrade denna enhet och människan slungades ut i evolutionen. Hennes längtan efter enhet för henne genom evolutionen mot sin andra halva. För djupast i människan finns minnet av detta urtillstånd, det paradisiska tillståndet där hon är ett med alltet. Människan återkommer genom många inkarnationer till jorden där själen har möjlighet att utvecklas, att nå allt högre mot, eller djupare mot sitt ursprung.

Hilma af Klint var en inspirerad målare, hon visste inte själv vad som skulle komma eller hur hennes bildlösningar skulle se ut förrän hon målade dem. Hon tänkte aldrig i termer av karriär eller berömmelse utan målade för eftervärlden och hävdade att hon endast var ett medium. Många har varit skeptiska till detta och menat att hon var sjuk och liksom ett flertal mer eller mindre förvirrade personer skapade konst påverkad av andeväsen eller inre röster. Men hennes liv och personlighet var annorlunda än denna så kallade sjukdomskonst. Hos henne var allt välordnat och välorganiserat.

För inte så länge sen läste jag nyheten om den amerikanske läkaren och neurokirurgen Eben Alexander som haft en nära döden-upplevelse med änglar och bulliga moln och som publicerat en bok om saken. Han beskriver sig själv som en nykter vetenskapsman, men som upplevt andra och annorlunda, mer avancerade och högre livsformer.

Det var sannolikt något liknande Hilma af Klint upplevde, även om hon gjorde det i ett mer vaket och medvetet tillstånd. Det är lätt att förstå att hon utifrån sin konstnärliga kompromisslöshet och som kvinnlig konstnär i början av 1900 -talet inte får någon respons. Men framtida forskning kommer med all sannolikhet att alltmer omvärdera och ge Hilma af Klint den uppmärksamhet hon inte fick under sin samtid. Hennes konstnärskap i sin helhet är en dialog om konstens möjligheter både kring sekelskiftet och idag. Intresset för Hilma af Klint är just nu enormt och att hon ställs ut på etablerade museer världen över och omskrivs i konsttidskrifter, kan ses som det som legitimerar hennes konst.

Hilma af Klints skapande motiverades, efter vad jag kommit fram till, av spiritistiskt-teosofiskt engagemang och inte av sinnessjukdom. Hon var inte psykiskt sjuk utan hade tvärtom begåvats med en intuitiv och säregen kreativitet och känslokraft. Såväl religion som vetenskap är uttryck för människans strävan att finna ordning och sammanhang i tillvaron, men medan vetenskapen utforskar avgränsade områden i livet söker religionen meningen med det hela. Hilma af Klint var mystiker och visionär som genom skapande arbete gick igenom en intensiv kamp för att nå fram till den insikt som hon ville förmedla till mänskligheten. Hennes uppdrag var profetiskt, hon ville med hjälp av konsten sprida kärleksbudskapet som förmedlats av en högre makt. Visioner och det konstnärliga hör ihop. Hela hennes verk andas balans, återhållsamhet och harmoni och det som samtiden inte kunde se blir mer tydligt genom avståndet i tid. Det är helt uppenbart att det är de visionära erfarenheterna som motiverat till denna sköna konst.

Existentiella funderingar och andlighet är heta teman vid olika konstutställningar runtom i världen, vilket kan ses som en motreaktion till allt effektivitetstänkande och globala ekonomiska trender. I den retrospektiva utställningen (t.o.m. 7 juni 2015), Hilma af Klint Abstrakt pionjär i Tallinn, presenteras hon som en av de största svenska konstnärerna.

Det andliga kommer alltid att finnas och för mig betyder andlighet att hålla sinnena öppna, att vara i kontakt med det undermedvetna. Att dagens konstnärer intresserar sig för teosofin och de abstrakta pionjärerna tyder på ett liknande nyandligt klimat som vid förra sekelskiftet. Det finns en fascination inför vad som är bortom det logiska och rationella, vilket kan ses som uttryck för ett andligt sökande. Nu som då finns en längtan efter en annan verklighet bortom materialism och hänsynslös exploatering av såväl människor som natur. Hilma af Klint vigde sitt liv åt en enda självpåtagen uppgift, och hon har gått från att vara en marginaliserad särling till en given referens i konsthistorien.

Refusal to believe until proof is given is a rational position; denial of all outside of our own limited experience is absurd. (Annie Besant)

Lena Månsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Gilda Melodia

Gud och Futurismen

Berättar les cahiers du situationism som under maj 1968 vissa aktivister tog, för att provocera de dogmatiska maoisterna under ett studentmöte, en kort manifest upp.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 01 december, 2017

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Bygdeböcker i Västerbotten

Byaböcker är en fascinerande och, i takt med avfolkningen och avkristningen av Norrlands landsbygd, mycket livaktig genre. Ögonskenligen paradoxalt – men drivkraften att dokumentera de försvunna levnadsformerna och de strävsamma ...

Av: Nikanor Teratologen | Gästkrönikör | 16 juli, 2012

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | Gästkrönikör | 18 december, 2008

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om konst | 13 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.