Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Carin Ellberg – en älva i konsten



carin_3.jpg
Carin Ellberg.
Foto: Michael Steinberg

Carin Ellberg – en älva i konsten

Carin Ellberg är en intuitiv berättare i bilder och former som lyfter den "lilla" världen - en förutsättning för den "stora". I sitt skapande inspireras hon också av barnens och böckernas världar.
- Det fanns ett romantiskt skimmer omkring dem, ler hon. De fick göra sådant som inte alla gör - prata om livet, konsten, böcker och film medan de drack vin på eftermiddagarna.

Carin valde vägen genom Grundis - Grundskolan för konstnärlig utbildning, Gerlesborgsskolan och Mejan, Konsthögskolan i Stockholm, där hon har haft måleriet som bas. Samtidigt attraheras hon av det tredimensionella.

- Ofta dras tak och väggar in i mina verk, säger hon. Jag har svårt att hålla mig på en plats och jobbar intuitivt. Jag tecknar mycket och först när jag får idén att göra något tredimensionellt börjar den praktiska planeringen. Det föds ur ögonblicket.

Som barn älskade hon älvor, skogsväsen och troll. Hon fantiserade att stubbarna stack upp sina huvuden i skogen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Det här återuppstod när mina barn samlade på War-hammer, berättar Carin.

Det är ett avancerat spel med små gubbar som man målar - mycket pilligt - och delar upp i lag som kan heta till exempel Wood Elfs. Det var väldigt inspirerande.

Just Wood Elf heter en av Carin Ellbergs skulpturer i Göteborg. I affären där hennes söner brukade hänga byggde de upp en spelplan som påminde om ett merklinlandskap som finns kring en modelljärnväg. Det fascinerade henne.

När hon fick ett stipendium på ett år i Berlin fick hon en stor ateljé som skapade förväntningar. Barnen som var relativt små skulle flytta med och kom lite senare.

- Då tänkte jag mycket på praktiska grejor som halsdukar, berättar hon. Den stora konsten kan inte existera utan den lilla världen som många ser som banal. Konsten kommer ur det nödvändiga som finns omkring oss i livet. Den gången gjorde jag en teckning av ett kvinnohuvud som fortsatte upp i en fåtölj som mynnade ut i en lampa.

Lampan avslutades med två huvuden längst upp och tog tredimensionell form i skulpturen Det femte elementet som nu finns i en rondell i utkanten av ett bostadsområde i Gävle. I folkmun kallas den Prinsesstårtan. Dessa två huvuden som är kronan på verket - är det ett uttryck för en slags dualism eller är det ett janusansikte?

- Nej, det är helt enkelt mina barn, skrattar Carin. Vid rondellen ligger bostadshus, en bensinmack och en hamburgerkedja - en ganska trist miljö. Jag tänker mig att människorna hela tiden har praktiska tankar i bakhuvudet när de åker till jobbet och när de åker hem därifrån. Sådant som räknas som oviktigt. Därför satsas det inte på skolor och lärarlöner trots att det egentligen är det som är viktigt.

- Sedan fläskade jag på med rosa, fortsätter hon. Jag älskar rosa. Det är så laddat. Både fint och fult. Samtidigt såg jag science fiction-filmen Det femte elementet som handlar om en genomgod tjej som dimper ner på jorden från en annan planet. På samma sätt är skulpturen något helt oväntat i bostadsområdet. Först var det mycket negativa reaktioner i tidningarna om att skulpturen skulle sänka bostadspriserna, men sedan har man alltid tyckt om den. När gjutaren skulle sammanfoga skulpturen var den i fem delar så titeln passade bra också av den anledningen.

Carin Ellberg berättar sagor och andra historier genom att teckna eller måla. Hon inspireras av energin i det hon ser hos andra konstnärer och av böcker. Hon läser gärna psykologiska thrillers och har nyligen gått tillbaka till tonårstidens Ray Bradbury.

- Jag hörde en intervju med Ray Bradbury och tänkte att det är ju det här som jag håller på med, berättar hon. När jag läste om hans böcker var det inte alls samma upplevelse som tidigare men jag fascineras av hans stämningar och väldigt sterila, ödsliga landskap. Det är så energimättat och jag gillar hans beskrivningar även om intrigen och kvinnosynen från 50-talet inte är så kul.

Nu läser hon Karin Alvtegens Skam. Andra författare som hon uppskattar är Tove Jansson och Johan Ajvide Lindqvist, men också Margret Atwoods stämningar och Jonas Hassem Khemiris böcker.

- Den senaste om drömmar och förväntningar var särskilt bra, tycker hon. Han har ett så häftigt språk som gör att man ser det svenska språket på ett helt nytt sätt.

De ofta stora hårfrisyrerna på Carins bilder förklarar hon med att de dels står för vad man tänker och dels är en fortsättning på kroppen. Vad har hon för förhållande till nylonstrumpor som hon använder i flera verk?

- De blev så fina tillsammans med limmet när jag först limmade ihop små barnkläder, berättar Carin Ellberg . De blev transparenta men det ska vara rätt färg. De får inte vara för mörkbruna. Det finns ett helt spektrum av nyanser och så har de ofta så roliga namn. Det blir vackert, som växter, och samtidigt vet man inte riktigt vad det är. Här kommer överraskningsmomentet in igen. När man ser vad det är blir man tagen ner på jorden igen eller tvärtom - något oansenligt blir något väldigt stort.

Att använda tiden som man vill tycker Carin är det bästa med att vara konstnär. Just nu målar hon stora målningar på duk och en del mindre på pannå. Har hon gått tillbaka till att vara tvådimensionell en period?

- Nej, det går vägar ut från dem som är i silikon, säger hon.

I framtiden drömmer hon om en jättestor ateljé på hundra kvadratmeter och fem meter i tak där hon kan göra en installation, men hon skulle också vilja filma.

- Kanske en animerad film där jag berättar en historia med egna teckningar och gör rekvisitan själv, funderar hon, eller en dokumentär där jag intervjuar människor som bor på någon oväntad plats, eller en film om min mamma och hennes syskon. Det bästa vore att få ett uppdrag så att det blir av och inte står en så nära. Man kan ge sig själv ett uppdrag. Det är så det är att vara konstnär.

Charlotte Norlin

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.