Cuba libre?

Foto: Addo Cogliocoglio Ingen höjer på ögonbrynen när jag böjer mig ner för att ta upp några pesos ur min sko för att köpa en läsk. Passet har jag i en ...

Av: Barbro Larson | 05 november, 2008
Gästkrönikör

Kropp och sinne

Gå som du går lugna ditt utsatta sinne - och kära kropp hur jag misshandlat dig och med dig den ktoniska gudinnan jorden djuren solen månen hur hetsade upprörda val misshandlat dig samtidens bilder lockelser strömmande på näthinnan

Av: Gunnar Lundin | 31 augusti, 2009
Utopiska geografier

Köpenhamnskan. Foto-collage:  Cavefors

Mitt möte med en köpenhamnska

I samband med invigningen av Öresundsbron för åtskilliga år sedan, skrevs det i Malmötidningarna många artiklar om det nordeuropeiska broderfolket, med betoning på bröder, på andra sidan Øresund. Vad jag ...

Av: Bo I. Cavefors | 14 september, 2015
Kulturreportage

ur Processen av Orson Welles

Sagolandet

Guido Zeccola om sommarens kulturföljetong.

Av: Guido Zeccola | 31 juli, 2016
Kulturreportage

Carin Ellberg – en älva i konsten



carin_3.jpg
Carin Ellberg.
Foto: Michael Steinberg

Carin Ellberg – en älva i konsten

Carin Ellberg är en intuitiv berättare i bilder och former som lyfter den "lilla" världen - en förutsättning för den "stora". I sitt skapande inspireras hon också av barnens och böckernas världar.
- Det fanns ett romantiskt skimmer omkring dem, ler hon. De fick göra sådant som inte alla gör - prata om livet, konsten, böcker och film medan de drack vin på eftermiddagarna.

Carin valde vägen genom Grundis - Grundskolan för konstnärlig utbildning, Gerlesborgsskolan och Mejan, Konsthögskolan i Stockholm, där hon har haft måleriet som bas. Samtidigt attraheras hon av det tredimensionella.

- Ofta dras tak och väggar in i mina verk, säger hon. Jag har svårt att hålla mig på en plats och jobbar intuitivt. Jag tecknar mycket och först när jag får idén att göra något tredimensionellt börjar den praktiska planeringen. Det föds ur ögonblicket.

Som barn älskade hon älvor, skogsväsen och troll. Hon fantiserade att stubbarna stack upp sina huvuden i skogen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Det här återuppstod när mina barn samlade på War-hammer, berättar Carin.

Det är ett avancerat spel med små gubbar som man målar - mycket pilligt - och delar upp i lag som kan heta till exempel Wood Elfs. Det var väldigt inspirerande.

Just Wood Elf heter en av Carin Ellbergs skulpturer i Göteborg. I affären där hennes söner brukade hänga byggde de upp en spelplan som påminde om ett merklinlandskap som finns kring en modelljärnväg. Det fascinerade henne.

När hon fick ett stipendium på ett år i Berlin fick hon en stor ateljé som skapade förväntningar. Barnen som var relativt små skulle flytta med och kom lite senare.

- Då tänkte jag mycket på praktiska grejor som halsdukar, berättar hon. Den stora konsten kan inte existera utan den lilla världen som många ser som banal. Konsten kommer ur det nödvändiga som finns omkring oss i livet. Den gången gjorde jag en teckning av ett kvinnohuvud som fortsatte upp i en fåtölj som mynnade ut i en lampa.

Lampan avslutades med två huvuden längst upp och tog tredimensionell form i skulpturen Det femte elementet som nu finns i en rondell i utkanten av ett bostadsområde i Gävle. I folkmun kallas den Prinsesstårtan. Dessa två huvuden som är kronan på verket - är det ett uttryck för en slags dualism eller är det ett janusansikte?

- Nej, det är helt enkelt mina barn, skrattar Carin. Vid rondellen ligger bostadshus, en bensinmack och en hamburgerkedja - en ganska trist miljö. Jag tänker mig att människorna hela tiden har praktiska tankar i bakhuvudet när de åker till jobbet och när de åker hem därifrån. Sådant som räknas som oviktigt. Därför satsas det inte på skolor och lärarlöner trots att det egentligen är det som är viktigt.

- Sedan fläskade jag på med rosa, fortsätter hon. Jag älskar rosa. Det är så laddat. Både fint och fult. Samtidigt såg jag science fiction-filmen Det femte elementet som handlar om en genomgod tjej som dimper ner på jorden från en annan planet. På samma sätt är skulpturen något helt oväntat i bostadsområdet. Först var det mycket negativa reaktioner i tidningarna om att skulpturen skulle sänka bostadspriserna, men sedan har man alltid tyckt om den. När gjutaren skulle sammanfoga skulpturen var den i fem delar så titeln passade bra också av den anledningen.

Carin Ellberg berättar sagor och andra historier genom att teckna eller måla. Hon inspireras av energin i det hon ser hos andra konstnärer och av böcker. Hon läser gärna psykologiska thrillers och har nyligen gått tillbaka till tonårstidens Ray Bradbury.

- Jag hörde en intervju med Ray Bradbury och tänkte att det är ju det här som jag håller på med, berättar hon. När jag läste om hans böcker var det inte alls samma upplevelse som tidigare men jag fascineras av hans stämningar och väldigt sterila, ödsliga landskap. Det är så energimättat och jag gillar hans beskrivningar även om intrigen och kvinnosynen från 50-talet inte är så kul.

Nu läser hon Karin Alvtegens Skam. Andra författare som hon uppskattar är Tove Jansson och Johan Ajvide Lindqvist, men också Margret Atwoods stämningar och Jonas Hassem Khemiris böcker.

- Den senaste om drömmar och förväntningar var särskilt bra, tycker hon. Han har ett så häftigt språk som gör att man ser det svenska språket på ett helt nytt sätt.

De ofta stora hårfrisyrerna på Carins bilder förklarar hon med att de dels står för vad man tänker och dels är en fortsättning på kroppen. Vad har hon för förhållande till nylonstrumpor som hon använder i flera verk?

- De blev så fina tillsammans med limmet när jag först limmade ihop små barnkläder, berättar Carin Ellberg . De blev transparenta men det ska vara rätt färg. De får inte vara för mörkbruna. Det finns ett helt spektrum av nyanser och så har de ofta så roliga namn. Det blir vackert, som växter, och samtidigt vet man inte riktigt vad det är. Här kommer överraskningsmomentet in igen. När man ser vad det är blir man tagen ner på jorden igen eller tvärtom - något oansenligt blir något väldigt stort.

Att använda tiden som man vill tycker Carin är det bästa med att vara konstnär. Just nu målar hon stora målningar på duk och en del mindre på pannå. Har hon gått tillbaka till att vara tvådimensionell en period?

- Nej, det går vägar ut från dem som är i silikon, säger hon.

I framtiden drömmer hon om en jättestor ateljé på hundra kvadratmeter och fem meter i tak där hon kan göra en installation, men hon skulle också vilja filma.

- Kanske en animerad film där jag berättar en historia med egna teckningar och gör rekvisitan själv, funderar hon, eller en dokumentär där jag intervjuar människor som bor på någon oväntad plats, eller en film om min mamma och hennes syskon. Det bästa vore att få ett uppdrag så att det blir av och inte står en så nära. Man kan ge sig själv ett uppdrag. Det är så det är att vara konstnär.

Charlotte Norlin

Ur arkivet

view_module reorder

Nyklassicismens fula ankungar

 Daniel Amadeus Atterbom Per Daniel Amadeus Atterbom använde Uppsala domkyrka för att berätta om den i hans tycke föredömliga medeltidens arkitektur. Ett exempel är dikten Domkyrkan, skriven 1816. Där finns ...

Av: Mikael Mogren | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2009

Gilda Melodia

Ett avantgarde av missfoster

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka. I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 maj, 2016

Veckan från... ja, ni vet vem

Sila mygg och svälja kameler, lyder talesättet. Vi har de senaste dagarna upplevt ett mediedrev mot Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt. Det är inte helt omöjligt at han kommer att tvingas ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 15 oktober, 2011

Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 24 september, 2008

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 maj, 2013

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

Bild: Melker Garay

De skapande våndorna

Ett tankefragment om skapandets våndor av Melker Garay.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 10 april, 2016

Musiken, minnet, muserna och madeleinkakan

Musiken är den av konstarterna som är mest okontrollerbar och gränslös i sina möjligheter och mest vild i betydelserna abstrakt, hållningslös och oberäknelig i sina kapaciteter och i sina strängars ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om musik | 12 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts