Nietzsche av Munch beskuren

Nietzsche, postmodernismen och högern

Jag skall börja med påståendet, att jag egentligen inte tycker att det är vettigt att läsa Nietzsche filosofiskt. En sådan läsning tar bort vad som finns av värde där – ...

Av: Simon O. Pettersson | 26 Maj, 2017
Agora - filosofiska essäer

Ko-lugnt på landet

Det är alltid mycket att göra färdigt innan "semestern" börjar och avfärden från storstaden Paris till den böljande Sörmländska lantbygden. Jobbet ska klaras av och den allra sista artikelpunkten ...

Av: Anne Edelstam | 15 augusti, 2010
Gästkrönikör

Anders Mård

Ryssland bortom schablonerna

Anders Mård försöker tolka den ryska gåtan ur sitt perspektiv. Han gör det i boken ”Vägen heter Ryssland” på det finlandssvenska förlaget med samma namn.

Av: Rolf Karlman | 12 Maj, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Att uppfinna det heliga på nytt

Att uppfinna det heliga på nytt - det låter som en orimlig tanke, i synnerhet i vår tid, när den moderna (natur)vetenskapen, sedan sekler behärskar tänkandet och anses sakrosankt (!). Och ...

Av: Erland Lagerroth | 01 april, 2009
Litteraturens porträtt

Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet



Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder. Dessa bildskapare blir ofta inte upptäckta förrän sent i livet eller efter sin död. En av dessa var Victoria Nygren. 
Många konstnärer inom modernismen inspirerades av barnteckningar och den spontana uttryckskraft man tycker sig finna i dem. Detta sågs som en befrielse från de traditionella normerna för konstskapande. Förutom Picasso är Paul Klee och Chagall några av dem som sökte det oskuldfulla, ursprungliga och naiva. Victoria Nygren tyckte sig kallad att se, att genom det timligas förgängliga kuliss skåda och förkunna det eviga.
Bagarstugan, 1940. Källa: Västerbottens museum

Bagarstugan, 1940. Källa: Västerbottens museum

Annons:

Trots avsaknad av perspektiv och komposition i sina verk går några till historien som stora konstnärer, det är de så kallade naiva målarna. I alla länder finns inom denna genre som säkrat sin plats i konstens historia. Främst bland dem står naturligtvis den franske tullnären Henri Rousseau som redan medan han levde utövade stort inflytande på, bland andra, målarna inom gruppen Der Blaue Reiter och av Picasso hyllades han som mästare. De naiva konstnärerna bildar ingen riktning eller skola inom den moderna konsten, deras bilders innerlighet står utanför de professionella konstnärernas varandra motsatta ismer. Obekymrade och spontant skapar de ur sin känslas tvång. Deras egenart ligger mindre i primitiv dekorativ form än barnslig upptäckarglädje.

Karaktäristiskt för de naiva konstnärerna är att de vill berätta om händelser, om personer eller om föremål. De är konstnärligt oskolade och fyller ofta hela dukar med händelser, de lämnar inga ytor fria, ofta handlar det om egna upplevelser och minnen från barndomen. Numera skiljer man mellan "äkta" naiv, av helt självlärda konstnärer skapad, konst, och naivistisk, som medvetet använder vissa uttryckssätt. En så kallad äktnaiv konstnär är ovetande om konstnärliga trender och tekniker medan en skolad konstnär använder det naiva draget som ett medvetet stildrag. Inom konsten har barnets fantasi- och lekvärld gärna betraktats som en plats med mytiska dimensioner. Barnet har kopplats till det magiska, det ursprungliga och friska. Hos den naive målaren lever verklighet och bildföreställning i en enhet, i ett slags identitet som man också kan finna hos barn och primitivt folk. De största tankarna förlorar ingenting på att uttryckas enkelt.

I norra Sverige och speciellt i Västerbotten har det funnits flera duktiga naiva konstnärer. En av länets första och mest uppmärksammade är Victoria Nygren som föddes i Norsjö 1885. Hon växte upp i ett varmt religiöst hem. Kristendom och teckning var också under skoltiden hennes käraste ämnen. Efter några år som hemmadotter sökte hon in vid lärarinneseminariet i Umeå. Därifrån utexaminerades hon 1907 och återvände då som folkskollärare till hembygden. Av hennes dagböcker framkommer att hon inte trivdes speciellt bra med lärarinnerollen, hon var ofta sjuk och beslöt sig därför 1935 för säga upp sin tjänst. Mycket tidigt kände hon en stark drift att skapa bilder av sina upplevelser och iakttagelser. På 1920-talet gjorde hon sina första försök att måla med olja. Hon hoppades kunna försörja sig på sitt måleri och hon längtade också efter att få mer tid för bibelstudier.

Victoria Nygren hade ingen konstnärlig utbildning. Konstnärliga intryck fick hon däremot från bygdens konstnärer som hon umgicks flitigt med. Hon målade daggfriska blomsterstilleben och bibliska illustrationer med intensiva färger fyllda av visionär styrka och absolut originalitet. Först 1944 när Victoria var 60 år gammal debuterade hon som konstnär och därefter deltog hon i flera av Västerbottens läns konstförenings utställningar och hon var också representerad på utställningen Nordiska konstnärinnor 1948 på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Året därpå deltog hon i Svensk naivism på Gummessons. Stockholmspressen mottog hennes konst mycket positivt när hon presenterades där i slutet av 40-talet. Konstkritiker Nils Palmgren, Dagens Nyheter, skrev:

"Hon är i detta land en av de verkligt naiva i sin konst, ja naivare än naivisterna till och med, med en fond av verklig målerisk begåvning... stundom i sin renhet och innersta känsla på och över gränsen till det sublima... Man måste gratulera Västerbotten till att ha fått denna äkta konstnär."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Victoria Nygren var mycket intresserad av konst och försummade inte att besöka museer och konstsamlingar under de få studieresor hon fick tillfälle att företa. Genom reproduktioner och illustrationer i tidningar och böcker kom hon i kontakt med den "stora" konsten. I konsthistorien var det framför allt Albrecht Dürer och Rembrandt som intresserade henne. Frågan om hon påverkats av andra konstnärers teknik eller uttrycksätt blir emellertid betydelselös när man ställs inför hennes bästa arbeten. Man kan inte undgå att känna att dessa tavlor tillkommit på grund av att den som målat dem vill berätta om en stark upplevelse. Här finns den direkthet och ursprunglighet som karaktäriserar den naiva konsten när den är som bäst. Liksom de flesta andra naiva konstnärer arbetar hon långsamt och kärleksfullt fram sina bilder. Landskapet kring hembyn är ett ofta återkommande motiv i hennes målningar. Hon följer årstidernas växlingar i naturen och återger bygdens röda och grå gårdar inbäddade i djup snö eller mörk grönska under flammande norrskenshimlar eller lätta sommarmoln. Hon försöker också skildra landskapets förändringar under dygnets olika timmar.

Victoria Nygren målade sällan inför motivet utan fäste sin minnesbild på duken - något som hon delade med andra naiva konstnärer. Men där finns även det romantiska och fördrömda, en svag ton av vemod, också det en återkommande egenskap i naiv konst. Av människorna och tingen omkring henne gör hon porträtt, som ofta ger en intensiv känsla av närhet till motivet. Men lika verkliga som dessa motiv förefaller det som Victoria Nygren upplevde sina drömmar, syner och religiösa uppenbarelser. Ända sedan barndomen var hon djupt religiös och hennes gudstro blev med åren starkt spiritistiskt färgad.

En stor del av hennes produktion utgörs av målningar med religiösa motiv. Här finns illustrationer till bibliska händelser och Kristusporträtt, men mest originella och särpräglade är de stora detaljrika återgivningarna av hennes egna religiösa visioner. Dessa har ofta formen av allegorier, befolkade med heliga gestalter, änglar och andra väsen. Inte sällan kompletteras dessa bilder av nedskrivna förklaringar i form av dagboksanteckningar och dikter. Det norrländska kynnet är präglat av generationers ständiga kamp mot mörker, köld, avstånd och armod. I flera av Victoria Nygrens landskapsbilder möter man samma underton. Om man fullföljer denna tankegång är det inte svårt att förstå även hennes säregna religiösa stämningsbilder.

 

Hjortronmyren. 1932.  Västerbottens museum

 

Den svenske författaren, romantikern och realisten Love Almqvist hade på 1830-talet skrivit: "Att se Guds skapelse från den artistiska horisonten är att se den i ursprungsskick, och ungefär som ett barn. Allt blir lek då och dock tillika det största allvar". Almqvist såg vår kulturella särart och barnslighet som en följd av vårt kyliga klimat. Allt som växer behöver ges mer tid att utvecklas och mogna än under söderns sol. Man kan undra om det finns en likhet i det svenska kynnet eller om det är en likartad levnadskultur som föder ett likartat måleri? Svensken sägs vara naturälskande, blyg och individualistisk, även introvert och melankolisk, kanske beroende på kylan och det långa vintermörkret.

Svensken sägs vara naturälskande, blyg och individualistisk, även introvert och melankolisk, kanske beroende på kylan och det långa vintermörkret.

Troligtvis blir konsten sådan som den verklighet är där man arbetar, lever och känner.

Det är lätt att romantisera den äktnaive konstnären som en som går sin egen väg. Snarare handlar det om bristande förståelse människor emellan och den äktnaive blir en outsider som grubblar över saker och ting som andra tar för givna. Dessa målare kallas udda eller särlingar men framför allt är de känsligare än andra för hur svårt det är att förstå andra människor och livet. Skiljelinjen mellan det normala och det avvikande, mellan friskt och sjukt, är alltid svår att fixera inom konsten. Fröding, Hill och Josephson är några av de svenska diktare i ord och bild som lärt oss att det inte finns några skarpa gränser mellan friskt och sjukt inom konsten. Men de har också visat att bilden kan vara just den nödvändiga kommunikationen som öppnar portarna till det friskaste i människan.

För de svenska naiva konstnärerna var konstnärsidealet outsidern, drömmaren och den synske autodidakten. De hade alla upptäckt amatörmålaren och tullnären Rousseau som av författaren Gustav Hellström beskrevs som "en sentida Franciskus som får oss att känna som barn inför livet, naturen och människorna". Inspiration gav säkert även Ivar Arosenius romantiska och drömska bilder och Carl Fredrik Hills respektive Ernst Josephsons fantasifulla sjukdomskonst. Både Josephson och Rousseau ansåg sig liksom Hilma af Klint periodvis styrda av högre makter. Naivitet är ett utbrott av mänsklighetens naturliga uppriktighet mot den föreställningskonst som blivit hennes andra natur, menade redan Immanuel Kant.

Många konstnärer inom modernismen inspirerades av barnteckningar och den spontana uttryckskraft man tycker sig finna i dem. Detta sågs som en befrielse från de traditionella normerna för konstskapande. Förutom Picasso är Paul Klee och Chagall några av dem som sökte det oskuldfulla, ursprungliga och naiva.

Victoria Nygren tyckte sig kallad att se, att genom det timligas förgängliga kuliss skåda och förkunna det eviga. Stundens ingivelse och drömmar har spelat en stor roll i Victoria Nygrens bildskapande. Om sin tavla Kristi eld berättade hon att hon en natt drömde att hon stod vid ett vägskäl, och där fick hon se en man som framför sig höll en tavla som var så obeskrivligt vacker och gripande som en del av paradiset. I drömmen upplevde hon en stark längtan att kunna måla en sådan tavla och på morgonen blev hon förvissad om att om Gud ville att hon skulle försöka måla av tavlan, så skulle han ge henne ett tecken. Hon hade ingenting att måla den på, men när hon gick upp på vinden så höll hon på att snava över något mjukt. Det var en hoprullad tavelduk till format och storlek exakt lik den tavla hon sett i drömmen. Detta var det tecken hon behövde. Med rörelse berättade hon hur hon omedelbart satte igång att måla tavlan. "Jag visste ju precis hur den skulle vara, jag hade ju fått se den, men det tog mig fyra år att fullborda för den skulle ju innehålla allt som fanns på tavlan som jag sett i drömmen".

Denna tavla är en av Victoria Nygrens märkligaste allegorier. Den ljusa Kristusgestalten omges av sin krafts och godhets eld som flammar upp från ett stort hjärta. Bakom honom växer ett rikt förgrenat träd i lysande rött, där vita fåglar tycks söka fäste. I molnmassorna kan man urskilja änglaskaror eller svävande andar som bönfallande sträcker sig mot jorden. Det är en klart spiritistiskt inspirerad målning och på frågan varför hon målade röda träd svarade hon att träden inte kan vara gröna i himlen. Konsten har aldrig inskränkt sig till endast den synliga verkligheten. Ofta har den överskridit gränserna för det normgivna och hamnat i det fantastiska och det okontrollerbara. En annan uppmärksammad tavla är Änglarna vid Sveriges gräns, som utvisar hur Sverige genom änglarnas beskydd undgick det senaste världskriget.

Under 1950-talet avtog Victoria Nygrens produktivitet på bildkonstens område. Hennes poetiska ådra var däremot fortsatt stark. I folkrörelsearkivet i Skellefteå finns förutom dagböcker också bevarat ett flertal dikter och en levnadsbeskrivning under titeln Självbiografi och drömmar. Hon fick också flera dikter publicerade och kunde 1963, med hjälp av vännen kyrkoadjunkten Gottfrid Carlsson publicera en liten diktsamling - Dikter : mitt livs sånger av Victoria Nygren. Diktvolymen innehåller dels religiösa, dels profana verser, illustrerade med reproduktioner av några av hennes tavlor. Liksom målningarna karaktäriseras dikterna av en naiv direkthet och en stark och ärlig gudstro.

Victoria Nygren dog 1965 och året därpå öppnade konstkritikern i Gustav Näsström en minnesutställning över henne i Skellefteå där han började sitt tal med orden: "Det är inte med utställningskatalogen utan med Uppenbarelseboken som ni ska gå omkring och titta".

På Västerbottens museum kommer en retrospektiv utställning om Victoria Nygrens verk att visas från den 11 oktober 2015 till den 16 januari 2016. Hennes utställningsdebut i november 1944 blev en storartad succé och kritiken lyrisk. I Västerbottens-Kuriren skriver Einar Härlin: "Victoria Nygren är ett naturbarn av renaste vatten med barnasinnet i behåll. Hon komponerar med intuitiv säkerhet, naturbegåvning som hon är. Ser man till det som inifrån är tilltalas man av upplevelsens styrka och den friska ursprungligheten".

Det är här fråga om de sista resterna av en försvinnande kollektivsjäl som drömmande upprepar det eviga grundinnehållet i människosjälen. (C.G. Jung)
 

Vi tackar Västerbottens museum och Suzanne Steneberg för bilderna som vi kan använda för att illustrera detta porträtt, och vi tipsar:

Victoria Nygren Vyer och visioner 11 oktober 2015 – 14 februari 2016

 

LITTERATUR
Gull-Mari Rosén.  Victoria Nygren och barnatron i måleriet. (publicerad 9 juli 1994 i VK)
Gull-Mari Rosén.  Victoria Nygren - en originell konstnär från Norsjö.

Lena Månsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 februari, 2015

De försvann

"Dave ... stop. Stop, will you? Stop, Dave. Will you stop, Dave? Stop, Dave. I'm afraid. I'm afraid, Dave. Dave ... my mind is going. I can feel it. I ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 27 juli, 2009

Hur jämlik kan jämlikhet vara? – om Mary Wollstonecraft

  Målning av Mary Wollstonecraft (cirka 1797) av John Opie. Hur jämlik kan jämlikhet vara? – om Mary Wollstonecraft Det ligger i tiden. Utställningar, böcker, pjäser och filmer, ja, otaliga är de uttrycksmedel ...

Av: Anna Franklin | Essäer om politiken | 24 juli, 2007

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

"Så man har någonting i alla fall" - Om Bostad först och synen…

För en tid sedan visade teve ett inslag om "Bostad först", en strategisk modell för att motverka hemlöshet genom att fokusera på tak över huvudet som en grundläggande rättighet och ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 22 februari, 2011

Astrid har svaren

Läs tidningen en dag. Se på nyheterna. Lyft blicken från din lilla bubbla av trygghet i Sverige och känn dig skrämd. Du kanske trodde att vi någonstans hade lärt oss ...

Av: Elisabet Lunga | Gästkrönikör | 02 oktober, 2014

Situasjonslogikk

I essayet Praktisk rasjonalitet nevner jeg at livet alt allerede innebærer både pretensjon og retensjon, men uten at jeg utdyper hva dette er om: I herværende skrift tar jeg fatt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 oktober, 2009

Heligt språk. Språkets och ordens heliggörande inom den abramitiska mystiken

Gryningsbrisen har hemligheter att anförtro dig. Somna inte om.Du måste be om det du verkligen vill ha.Somna inte om.Människor går fram och tillbaka över tröskelnmellan världarna.Dörren är rund och öppen.Somna inte ...

Av: Åsa Boström | Agora - filosofiska essäer | 13 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.