Hiphop, rap och opera och stort hjärta

Kvartetten är Dustin Hoffmans regidebut. Känd skådespelare, Oscars vinnare, Hollywood-dragplåster … men hitintills alltså inte regissör. Hoffman satsar på skyhög mysfaktor, brittiska karaktärsskådespelare, kända från opera och teater, och anlägger ...

Av: Belinda Graham | 13 augusti, 2013
Gästkrönikör

Torah på  Synagogan i Köln

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 06 Maj, 2017
Essäer om religionen

Three ladies in Cairo. Del III. New family member

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 15 juli, 2014
Utopiska geografier

Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet



Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder. Dessa bildskapare blir ofta inte upptäckta förrän sent i livet eller efter sin död. En av dessa var Victoria Nygren. 
Många konstnärer inom modernismen inspirerades av barnteckningar och den spontana uttryckskraft man tycker sig finna i dem. Detta sågs som en befrielse från de traditionella normerna för konstskapande. Förutom Picasso är Paul Klee och Chagall några av dem som sökte det oskuldfulla, ursprungliga och naiva. Victoria Nygren tyckte sig kallad att se, att genom det timligas förgängliga kuliss skåda och förkunna det eviga.
Bagarstugan, 1940. Källa: Västerbottens museum

Bagarstugan, 1940. Källa: Västerbottens museum

Annons:

Trots avsaknad av perspektiv och komposition i sina verk går några till historien som stora konstnärer, det är de så kallade naiva målarna. I alla länder finns inom denna genre som säkrat sin plats i konstens historia. Främst bland dem står naturligtvis den franske tullnären Henri Rousseau som redan medan han levde utövade stort inflytande på, bland andra, målarna inom gruppen Der Blaue Reiter och av Picasso hyllades han som mästare. De naiva konstnärerna bildar ingen riktning eller skola inom den moderna konsten, deras bilders innerlighet står utanför de professionella konstnärernas varandra motsatta ismer. Obekymrade och spontant skapar de ur sin känslas tvång. Deras egenart ligger mindre i primitiv dekorativ form än barnslig upptäckarglädje.

Karaktäristiskt för de naiva konstnärerna är att de vill berätta om händelser, om personer eller om föremål. De är konstnärligt oskolade och fyller ofta hela dukar med händelser, de lämnar inga ytor fria, ofta handlar det om egna upplevelser och minnen från barndomen. Numera skiljer man mellan "äkta" naiv, av helt självlärda konstnärer skapad, konst, och naivistisk, som medvetet använder vissa uttryckssätt. En så kallad äktnaiv konstnär är ovetande om konstnärliga trender och tekniker medan en skolad konstnär använder det naiva draget som ett medvetet stildrag. Inom konsten har barnets fantasi- och lekvärld gärna betraktats som en plats med mytiska dimensioner. Barnet har kopplats till det magiska, det ursprungliga och friska. Hos den naive målaren lever verklighet och bildföreställning i en enhet, i ett slags identitet som man också kan finna hos barn och primitivt folk. De största tankarna förlorar ingenting på att uttryckas enkelt.

I norra Sverige och speciellt i Västerbotten har det funnits flera duktiga naiva konstnärer. En av länets första och mest uppmärksammade är Victoria Nygren som föddes i Norsjö 1885. Hon växte upp i ett varmt religiöst hem. Kristendom och teckning var också under skoltiden hennes käraste ämnen. Efter några år som hemmadotter sökte hon in vid lärarinneseminariet i Umeå. Därifrån utexaminerades hon 1907 och återvände då som folkskollärare till hembygden. Av hennes dagböcker framkommer att hon inte trivdes speciellt bra med lärarinnerollen, hon var ofta sjuk och beslöt sig därför 1935 för säga upp sin tjänst. Mycket tidigt kände hon en stark drift att skapa bilder av sina upplevelser och iakttagelser. På 1920-talet gjorde hon sina första försök att måla med olja. Hon hoppades kunna försörja sig på sitt måleri och hon längtade också efter att få mer tid för bibelstudier.

Victoria Nygren hade ingen konstnärlig utbildning. Konstnärliga intryck fick hon däremot från bygdens konstnärer som hon umgicks flitigt med. Hon målade daggfriska blomsterstilleben och bibliska illustrationer med intensiva färger fyllda av visionär styrka och absolut originalitet. Först 1944 när Victoria var 60 år gammal debuterade hon som konstnär och därefter deltog hon i flera av Västerbottens läns konstförenings utställningar och hon var också representerad på utställningen Nordiska konstnärinnor 1948 på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Året därpå deltog hon i Svensk naivism på Gummessons. Stockholmspressen mottog hennes konst mycket positivt när hon presenterades där i slutet av 40-talet. Konstkritiker Nils Palmgren, Dagens Nyheter, skrev:

"Hon är i detta land en av de verkligt naiva i sin konst, ja naivare än naivisterna till och med, med en fond av verklig målerisk begåvning... stundom i sin renhet och innersta känsla på och över gränsen till det sublima... Man måste gratulera Västerbotten till att ha fått denna äkta konstnär."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Victoria Nygren var mycket intresserad av konst och försummade inte att besöka museer och konstsamlingar under de få studieresor hon fick tillfälle att företa. Genom reproduktioner och illustrationer i tidningar och böcker kom hon i kontakt med den "stora" konsten. I konsthistorien var det framför allt Albrecht Dürer och Rembrandt som intresserade henne. Frågan om hon påverkats av andra konstnärers teknik eller uttrycksätt blir emellertid betydelselös när man ställs inför hennes bästa arbeten. Man kan inte undgå att känna att dessa tavlor tillkommit på grund av att den som målat dem vill berätta om en stark upplevelse. Här finns den direkthet och ursprunglighet som karaktäriserar den naiva konsten när den är som bäst. Liksom de flesta andra naiva konstnärer arbetar hon långsamt och kärleksfullt fram sina bilder. Landskapet kring hembyn är ett ofta återkommande motiv i hennes målningar. Hon följer årstidernas växlingar i naturen och återger bygdens röda och grå gårdar inbäddade i djup snö eller mörk grönska under flammande norrskenshimlar eller lätta sommarmoln. Hon försöker också skildra landskapets förändringar under dygnets olika timmar.

Victoria Nygren målade sällan inför motivet utan fäste sin minnesbild på duken - något som hon delade med andra naiva konstnärer. Men där finns även det romantiska och fördrömda, en svag ton av vemod, också det en återkommande egenskap i naiv konst. Av människorna och tingen omkring henne gör hon porträtt, som ofta ger en intensiv känsla av närhet till motivet. Men lika verkliga som dessa motiv förefaller det som Victoria Nygren upplevde sina drömmar, syner och religiösa uppenbarelser. Ända sedan barndomen var hon djupt religiös och hennes gudstro blev med åren starkt spiritistiskt färgad.

En stor del av hennes produktion utgörs av målningar med religiösa motiv. Här finns illustrationer till bibliska händelser och Kristusporträtt, men mest originella och särpräglade är de stora detaljrika återgivningarna av hennes egna religiösa visioner. Dessa har ofta formen av allegorier, befolkade med heliga gestalter, änglar och andra väsen. Inte sällan kompletteras dessa bilder av nedskrivna förklaringar i form av dagboksanteckningar och dikter. Det norrländska kynnet är präglat av generationers ständiga kamp mot mörker, köld, avstånd och armod. I flera av Victoria Nygrens landskapsbilder möter man samma underton. Om man fullföljer denna tankegång är det inte svårt att förstå även hennes säregna religiösa stämningsbilder.

 

Hjortronmyren. 1932.  Västerbottens museum

 

Den svenske författaren, romantikern och realisten Love Almqvist hade på 1830-talet skrivit: "Att se Guds skapelse från den artistiska horisonten är att se den i ursprungsskick, och ungefär som ett barn. Allt blir lek då och dock tillika det största allvar". Almqvist såg vår kulturella särart och barnslighet som en följd av vårt kyliga klimat. Allt som växer behöver ges mer tid att utvecklas och mogna än under söderns sol. Man kan undra om det finns en likhet i det svenska kynnet eller om det är en likartad levnadskultur som föder ett likartat måleri? Svensken sägs vara naturälskande, blyg och individualistisk, även introvert och melankolisk, kanske beroende på kylan och det långa vintermörkret.

Svensken sägs vara naturälskande, blyg och individualistisk, även introvert och melankolisk, kanske beroende på kylan och det långa vintermörkret.

Troligtvis blir konsten sådan som den verklighet är där man arbetar, lever och känner.

Det är lätt att romantisera den äktnaive konstnären som en som går sin egen väg. Snarare handlar det om bristande förståelse människor emellan och den äktnaive blir en outsider som grubblar över saker och ting som andra tar för givna. Dessa målare kallas udda eller särlingar men framför allt är de känsligare än andra för hur svårt det är att förstå andra människor och livet. Skiljelinjen mellan det normala och det avvikande, mellan friskt och sjukt, är alltid svår att fixera inom konsten. Fröding, Hill och Josephson är några av de svenska diktare i ord och bild som lärt oss att det inte finns några skarpa gränser mellan friskt och sjukt inom konsten. Men de har också visat att bilden kan vara just den nödvändiga kommunikationen som öppnar portarna till det friskaste i människan.

För de svenska naiva konstnärerna var konstnärsidealet outsidern, drömmaren och den synske autodidakten. De hade alla upptäckt amatörmålaren och tullnären Rousseau som av författaren Gustav Hellström beskrevs som "en sentida Franciskus som får oss att känna som barn inför livet, naturen och människorna". Inspiration gav säkert även Ivar Arosenius romantiska och drömska bilder och Carl Fredrik Hills respektive Ernst Josephsons fantasifulla sjukdomskonst. Både Josephson och Rousseau ansåg sig liksom Hilma af Klint periodvis styrda av högre makter. Naivitet är ett utbrott av mänsklighetens naturliga uppriktighet mot den föreställningskonst som blivit hennes andra natur, menade redan Immanuel Kant.

Många konstnärer inom modernismen inspirerades av barnteckningar och den spontana uttryckskraft man tycker sig finna i dem. Detta sågs som en befrielse från de traditionella normerna för konstskapande. Förutom Picasso är Paul Klee och Chagall några av dem som sökte det oskuldfulla, ursprungliga och naiva.

Victoria Nygren tyckte sig kallad att se, att genom det timligas förgängliga kuliss skåda och förkunna det eviga. Stundens ingivelse och drömmar har spelat en stor roll i Victoria Nygrens bildskapande. Om sin tavla Kristi eld berättade hon att hon en natt drömde att hon stod vid ett vägskäl, och där fick hon se en man som framför sig höll en tavla som var så obeskrivligt vacker och gripande som en del av paradiset. I drömmen upplevde hon en stark längtan att kunna måla en sådan tavla och på morgonen blev hon förvissad om att om Gud ville att hon skulle försöka måla av tavlan, så skulle han ge henne ett tecken. Hon hade ingenting att måla den på, men när hon gick upp på vinden så höll hon på att snava över något mjukt. Det var en hoprullad tavelduk till format och storlek exakt lik den tavla hon sett i drömmen. Detta var det tecken hon behövde. Med rörelse berättade hon hur hon omedelbart satte igång att måla tavlan. "Jag visste ju precis hur den skulle vara, jag hade ju fått se den, men det tog mig fyra år att fullborda för den skulle ju innehålla allt som fanns på tavlan som jag sett i drömmen".

Denna tavla är en av Victoria Nygrens märkligaste allegorier. Den ljusa Kristusgestalten omges av sin krafts och godhets eld som flammar upp från ett stort hjärta. Bakom honom växer ett rikt förgrenat träd i lysande rött, där vita fåglar tycks söka fäste. I molnmassorna kan man urskilja änglaskaror eller svävande andar som bönfallande sträcker sig mot jorden. Det är en klart spiritistiskt inspirerad målning och på frågan varför hon målade röda träd svarade hon att träden inte kan vara gröna i himlen. Konsten har aldrig inskränkt sig till endast den synliga verkligheten. Ofta har den överskridit gränserna för det normgivna och hamnat i det fantastiska och det okontrollerbara. En annan uppmärksammad tavla är Änglarna vid Sveriges gräns, som utvisar hur Sverige genom änglarnas beskydd undgick det senaste världskriget.

Under 1950-talet avtog Victoria Nygrens produktivitet på bildkonstens område. Hennes poetiska ådra var däremot fortsatt stark. I folkrörelsearkivet i Skellefteå finns förutom dagböcker också bevarat ett flertal dikter och en levnadsbeskrivning under titeln Självbiografi och drömmar. Hon fick också flera dikter publicerade och kunde 1963, med hjälp av vännen kyrkoadjunkten Gottfrid Carlsson publicera en liten diktsamling - Dikter : mitt livs sånger av Victoria Nygren. Diktvolymen innehåller dels religiösa, dels profana verser, illustrerade med reproduktioner av några av hennes tavlor. Liksom målningarna karaktäriseras dikterna av en naiv direkthet och en stark och ärlig gudstro.

Victoria Nygren dog 1965 och året därpå öppnade konstkritikern i Gustav Näsström en minnesutställning över henne i Skellefteå där han började sitt tal med orden: "Det är inte med utställningskatalogen utan med Uppenbarelseboken som ni ska gå omkring och titta".

På Västerbottens museum kommer en retrospektiv utställning om Victoria Nygrens verk att visas från den 11 oktober 2015 till den 16 januari 2016. Hennes utställningsdebut i november 1944 blev en storartad succé och kritiken lyrisk. I Västerbottens-Kuriren skriver Einar Härlin: "Victoria Nygren är ett naturbarn av renaste vatten med barnasinnet i behåll. Hon komponerar med intuitiv säkerhet, naturbegåvning som hon är. Ser man till det som inifrån är tilltalas man av upplevelsens styrka och den friska ursprungligheten".

Det är här fråga om de sista resterna av en försvinnande kollektivsjäl som drömmande upprepar det eviga grundinnehållet i människosjälen. (C.G. Jung)
 

Vi tackar Västerbottens museum och Suzanne Steneberg för bilderna som vi kan använda för att illustrera detta porträtt, och vi tipsar:

Victoria Nygren Vyer och visioner 11 oktober 2015 – 14 februari 2016

 

LITTERATUR
Gull-Mari Rosén.  Victoria Nygren och barnatron i måleriet. (publicerad 9 juli 1994 i VK)
Gull-Mari Rosén.  Victoria Nygren - en originell konstnär från Norsjö.

Lena Månsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Att vandra med Erik Eriksson i Grisslehamn

"Den 19 mars 1809 kom sexhundra ryska kosacker över isen från Åland hack i häl på de flyende svenskarna. Ryssarna kom fram till hamnplanen här och slog läger just där ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 10 juli, 2009

Den nya musikens åldrande, isolering och estetiska kortslutning

I år är det fyrtio år sedan den tyske filosofen, sociologen och musikestetikern Theodor W. Adorno dog. Det är i det närmaste oundvikligt att kringgå denne mångsidige tänkare när man ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 13 juli, 2009

En dag för kärlek sedan Romarrikets dagar

Tillägnad min älskade hustru Carolina Ek på St. Valentins dag 2014 Den 14 februari infaller den kalenderhögtid som i Sverige kallas för Alla hjärtans dag, och dagens namn ger oss det ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 14 februari, 2014

Att bita huvudet av skammen

Det är nog inte bara jag som tyckt det vara genant att gå tillbaka och läsa egna, tidigare skrivna texter. Man skall ju gå framåt – Sökandet är vårt stora ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 mars, 2012

Bruce eller Loreen?

Sommarmusik är ett kapitel för sig. Sätt begreppet ”sommar” före den alldeles vanliga musiken. Flytta ut konserten i det fria. Rent akustiskt sämre, men närvarokänslan ökar! Och sommaren är kort ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

Casablanca

Vive la démocratie!

Den 16 februari 1944 hade Bogart-filmen Passage to Marseille premiär. I filmen möter vi Humphrey Bogart i rollen som den franske journalisten Jean Matrac. Världskriget rasade ännu, utgången var inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om film | 29 juli, 2017

Fråga först! Rupert Sheldrake om vetenskapens dogmer och trosföreställningar

Rupert Sheldrake är en mångsidig forskare och tänkare. Han studerade naturvetenskaper i Cambridge och blev där Ph.D i biokemi. Men redan dessförinnan hade han vidgat perspektiven genom att vid Harvard-universitetet ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 28 juni, 2012

Nazister paraderar. Foto: Wiki

Homosexualitet och nazism

Bo I Cavefors om de udda relationerna mellan nazism och homosexualitet.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 14 augusti, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts