Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Grace Joel. Roses.Wikimedia

Porträtt av en impressionist



Grace Jane Joel (28 maj 1865-6 mars 1924 ) var en av Nya Zeelands konstnärer, mest känd för sin förmåga som porträttör och figurmålare.

 

Om Grace Joel


 

I detaljförstoringen ser man hur skicklig Grace Joel var med sina penslar, i en teknik som hon tycks ha lärt sig av de gamla mästarna. Det vilar en rembrandskt klärobskyr över den bilden som är bokens vackraste.
Grace Joel. Roses.Wikimedia

Grace Joel. Roses.Wikimedia

The Red Lion Brewery etablerades i Dunedin på Nya Zeelands sydö för drygt hundrafemtio år sedan och släckte många utflyttade skottars törst. En tid ägdes det av Joseph Woolf som var invandrad från Melbourne. Han hade föga framgång i affärerna. Det gick så illa att han svalde en överdos stryknin för att komma från dem. Svågern Maurice Joel som tog över lyckades bättre. Han var mångsidig, blev en av samhällets stöttepelare och framträdande i stadens judiska församling. Hans barn var begåvade, dottern Blanche blev konsertpianist, och Grace blev en tidig antipodisk impressionist.

Grace Joel var född 1865 och dog i cancer 1924. Även om hon deltog i mängder av utställningar under sin livstid och var flitigt engagerad som porträttmålare bland samhällstopparna har spåren efter henne varit sparsamma i konsthistorien. Det har Joel L. Schiff nu ändrat på. Han är matematiker, född i Chicago, uppvuxen i Los Angeles och sedan många år hemmahörande i Auckland. Hans intresse för Grace Joels målningar väcktes när han råkade se några av dem i början av 1980-talet då de ställdes ut på Auckland Art Gallery. Efter att under ett långt akademiskt yrkesliv ha varit verksam vid Aucklands universitet har han nu fått tid till konstforskning samtidigt som han odlar orkidéer, samlar fossiler och skjuter upp raketer i rymden. Han är dessutom en skicklig amatörmålare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I "Grace Joel, An Impressionist Portrait" (Otago University Press) lyfter han fram henne ur glömskan genom att sätta in henne i ett intressant socialt sammanhang där både det judiska och det emancipatoriska (sufragetter som Emily Pankhurst finns med på ett hörn) blir belysta. Det var bra för henne att Dunedinbor och andra som bodde i omlandet Otago var törstiga. Hon klarade sig på pappas pengar och slapp svälta i kyffiga ateljéer i Chelsea och i vindskupor i Paris. Den nästan jämnåriga Frances Hodgkins som var född 1869 men levde längre, hon dog 1947, hade det tidvis besvärligare. Man kan ana att även om de hade samma studiegång och var kolleger så var vänskapen dem emellan sval.

Frances Hodgkins blev sin generations mest kända konstnär på Nya Zeeland. Hon kom att förnya sitt konstnärskap genom att abstraheraimpressionismen, i en utveckling nte olik Helene Scherfbecks. Grace Joel däremot påminner om Renoir, särskilt i sina blomsterstilleben. Hon lärde sig mycket av den tidvis utvandrade italienaren G. P. Nerli men tog också intryck av Jozef Israël som förde vidare traditionen från 1600-talets holländska genremåleri. Frances Hodgkins lämnade efter sig en stor korrespondens, men av Grace Joel finns bara en knapp handfull brev bevarade. Med spårsinne och skarpblick har Joel Schiff dock lyckats få fram mängder av intressanta uppgifter om de kretsar som Grace Joel rörde sig i, även om hon som person förblir gåtfullt undanglidande.

Han spekulerar försynt kring frågan om hennes intima förbindelser om de alls fanns – hon förblev ogift – och föreslår stillsamt att hennes barnlöshet speglas i de många madonnemålningar med barn som ibland är lite väl salongsanpassade. Kanske sålde de och andra målningar bra, i varje fall var prissättningen tidvis hög, hon visste sitt värde. En skiss i olja från fiskebyn Étaples söder om Calais, som för engelska och antipodiska konstnärer verkar ha spelat samma roll som Grez-sur-Loing för Carl Larsson och andra skandinaver och några amerikaner, är mycket skicklig. En höstlig bild från Hampstead är helt japansk med kala träd mot en blek kvällshimmel, och hennes kajbild från Themsen kunde varit målad av Whistler.

Katherine Mansfield 1917. Wiki

Men mest imponeras man av porträtten: av den nyzeeländske statsministern Seddon, av Nerli, av fadern, av kvinnliga kolleger, och av systerdottern Kathleen som liksom sin mor Blanche blev konsertpianist. Ansiktet och högerhanden på henne framträder mot en svart bakgrund. I detaljförstoringen ser man hur skicklig Grace Joel var med sina penslar, i en teknik som hon tycks ha lärt sig av de gamla mästarna. Det vilar en rembrandskt klärobskyr över den bilden som är bokens vackraste.

Man lär sig mycket om förra sekelskiftets konstnärsgrupperingar i Dunedin, Sydney, Melbourne och London, och man får inblickar i Académie Julian i Paris som Grace Joel frekventerade, en konkurrent till Ècole des Beaux-Arts, och de årliga Salon-utställningarna där hon ibland hade turen att komma med men ofta sorterades bort i slutomgången.

En intervju med en av Grace Joels modeller, gjord långt senare då hon hunnit bli hundra år gammal, finns med i boken, liksom utdrag ur den dagbok som Katherine Mansfields mor Annie Beauchamp förde då hon 1898 reste med ångaren RMS Ruahine från Wellington till London, via Rio de Janeiro och Tenerife, det tog från 19 mars till 2 maj.

Motsvarande förflyttningar gjorde Grace Joel flera gånger om. På några ställen i sin bok nämner Joel Schiff den tidigt bortgångna ryska konstnären Marie Bashkirtseff som var född nära Poltava 1858 och är känd för den omfångsrika dagbok hon gav ut innan hon avled bara tjugofyra år gammal, liksom Katherine Mansfield i lungsot.

Om hennes många målningar har inte mycket skrivits. Efter den vackra och faktarika boken om Grace Joel är Joel Schiff nu i gång med en monografi om Marie Bashkirtseffs konstnärskap och omständigheterna kring det. Den ska bli intressant att läsa denna pendang till boken om Grace Joel.

Maries familj var välbärgad och som adlig placerad högre upp på samhällsstegen än bryggaren Maurice Joels. Monumentet över Marie Bashkirtseff på kyrkogården i Passy är monumentalt. En annan nyzeeländska i exil läste denna ukrainska konstnärs dagbok med stor behållning - Katherine Mansfield.

Tills den boken kommer kan man glädjas åt Joel Schiffs återupplivande av Grace Joel, en konstnär som fört en i stort sett och alldeles orättvist undangömd tillvaro. Nu har han ägnat henne den uppmärksamhet hennes liv och målningar förtjänar, i en mycket tilltalande monografi.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts