Charles Taylors konsepsjon om den moderne identitetens historie

Grunnkategorier i Charles Taylors filosofi Charles Taylor skriver i forordet til boken sin Sources of the Self: The Making of the Modern Identity(39) at det han ønsker å denotere med termen ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 mars, 2010
Agora - filosofiska essäer

Till försvar för fantasins frihet

Under några månader har jag vistats i Charlotte Brontës universum. Det räckte med några sidor, ja egentligen med bara inledningsmeningen i Villette för att jag skulle fastna: ”Min gudmor bodde ...

Av: Marie Tonkin | 04 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | 09 februari, 2012
Essäer om konst

Grace Joel. Roses.Wikimedia

Porträtt av en impressionist



Grace Jane Joel (28 maj 1865-6 mars 1924 ) var en av Nya Zeelands konstnärer, mest känd för sin förmåga som porträttör och figurmålare.

 

Om Grace Joel


 

I detaljförstoringen ser man hur skicklig Grace Joel var med sina penslar, i en teknik som hon tycks ha lärt sig av de gamla mästarna. Det vilar en rembrandskt klärobskyr över den bilden som är bokens vackraste.
Grace Joel. Roses.Wikimedia

Grace Joel. Roses.Wikimedia

The Red Lion Brewery etablerades i Dunedin på Nya Zeelands sydö för drygt hundrafemtio år sedan och släckte många utflyttade skottars törst. En tid ägdes det av Joseph Woolf som var invandrad från Melbourne. Han hade föga framgång i affärerna. Det gick så illa att han svalde en överdos stryknin för att komma från dem. Svågern Maurice Joel som tog över lyckades bättre. Han var mångsidig, blev en av samhällets stöttepelare och framträdande i stadens judiska församling. Hans barn var begåvade, dottern Blanche blev konsertpianist, och Grace blev en tidig antipodisk impressionist.

Grace Joel var född 1865 och dog i cancer 1924. Även om hon deltog i mängder av utställningar under sin livstid och var flitigt engagerad som porträttmålare bland samhällstopparna har spåren efter henne varit sparsamma i konsthistorien. Det har Joel L. Schiff nu ändrat på. Han är matematiker, född i Chicago, uppvuxen i Los Angeles och sedan många år hemmahörande i Auckland. Hans intresse för Grace Joels målningar väcktes när han råkade se några av dem i början av 1980-talet då de ställdes ut på Auckland Art Gallery. Efter att under ett långt akademiskt yrkesliv ha varit verksam vid Aucklands universitet har han nu fått tid till konstforskning samtidigt som han odlar orkidéer, samlar fossiler och skjuter upp raketer i rymden. Han är dessutom en skicklig amatörmålare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I "Grace Joel, An Impressionist Portrait" (Otago University Press) lyfter han fram henne ur glömskan genom att sätta in henne i ett intressant socialt sammanhang där både det judiska och det emancipatoriska (sufragetter som Emily Pankhurst finns med på ett hörn) blir belysta. Det var bra för henne att Dunedinbor och andra som bodde i omlandet Otago var törstiga. Hon klarade sig på pappas pengar och slapp svälta i kyffiga ateljéer i Chelsea och i vindskupor i Paris. Den nästan jämnåriga Frances Hodgkins som var född 1869 men levde längre, hon dog 1947, hade det tidvis besvärligare. Man kan ana att även om de hade samma studiegång och var kolleger så var vänskapen dem emellan sval.

Frances Hodgkins blev sin generations mest kända konstnär på Nya Zeeland. Hon kom att förnya sitt konstnärskap genom att abstraheraimpressionismen, i en utveckling nte olik Helene Scherfbecks. Grace Joel däremot påminner om Renoir, särskilt i sina blomsterstilleben. Hon lärde sig mycket av den tidvis utvandrade italienaren G. P. Nerli men tog också intryck av Jozef Israël som förde vidare traditionen från 1600-talets holländska genremåleri. Frances Hodgkins lämnade efter sig en stor korrespondens, men av Grace Joel finns bara en knapp handfull brev bevarade. Med spårsinne och skarpblick har Joel Schiff dock lyckats få fram mängder av intressanta uppgifter om de kretsar som Grace Joel rörde sig i, även om hon som person förblir gåtfullt undanglidande.

Han spekulerar försynt kring frågan om hennes intima förbindelser om de alls fanns – hon förblev ogift – och föreslår stillsamt att hennes barnlöshet speglas i de många madonnemålningar med barn som ibland är lite väl salongsanpassade. Kanske sålde de och andra målningar bra, i varje fall var prissättningen tidvis hög, hon visste sitt värde. En skiss i olja från fiskebyn Étaples söder om Calais, som för engelska och antipodiska konstnärer verkar ha spelat samma roll som Grez-sur-Loing för Carl Larsson och andra skandinaver och några amerikaner, är mycket skicklig. En höstlig bild från Hampstead är helt japansk med kala träd mot en blek kvällshimmel, och hennes kajbild från Themsen kunde varit målad av Whistler.

Katherine Mansfield 1917. Wiki

Men mest imponeras man av porträtten: av den nyzeeländske statsministern Seddon, av Nerli, av fadern, av kvinnliga kolleger, och av systerdottern Kathleen som liksom sin mor Blanche blev konsertpianist. Ansiktet och högerhanden på henne framträder mot en svart bakgrund. I detaljförstoringen ser man hur skicklig Grace Joel var med sina penslar, i en teknik som hon tycks ha lärt sig av de gamla mästarna. Det vilar en rembrandskt klärobskyr över den bilden som är bokens vackraste.

Man lär sig mycket om förra sekelskiftets konstnärsgrupperingar i Dunedin, Sydney, Melbourne och London, och man får inblickar i Académie Julian i Paris som Grace Joel frekventerade, en konkurrent till Ècole des Beaux-Arts, och de årliga Salon-utställningarna där hon ibland hade turen att komma med men ofta sorterades bort i slutomgången.

En intervju med en av Grace Joels modeller, gjord långt senare då hon hunnit bli hundra år gammal, finns med i boken, liksom utdrag ur den dagbok som Katherine Mansfields mor Annie Beauchamp förde då hon 1898 reste med ångaren RMS Ruahine från Wellington till London, via Rio de Janeiro och Tenerife, det tog från 19 mars till 2 maj.

Motsvarande förflyttningar gjorde Grace Joel flera gånger om. På några ställen i sin bok nämner Joel Schiff den tidigt bortgångna ryska konstnären Marie Bashkirtseff som var född nära Poltava 1858 och är känd för den omfångsrika dagbok hon gav ut innan hon avled bara tjugofyra år gammal, liksom Katherine Mansfield i lungsot.

Om hennes många målningar har inte mycket skrivits. Efter den vackra och faktarika boken om Grace Joel är Joel Schiff nu i gång med en monografi om Marie Bashkirtseffs konstnärskap och omständigheterna kring det. Den ska bli intressant att läsa denna pendang till boken om Grace Joel.

Maries familj var välbärgad och som adlig placerad högre upp på samhällsstegen än bryggaren Maurice Joels. Monumentet över Marie Bashkirtseff på kyrkogården i Passy är monumentalt. En annan nyzeeländska i exil läste denna ukrainska konstnärs dagbok med stor behållning - Katherine Mansfield.

Tills den boken kommer kan man glädjas åt Joel Schiffs återupplivande av Grace Joel, en konstnär som fört en i stort sett och alldeles orättvist undangömd tillvaro. Nu har han ägnat henne den uppmärksamhet hennes liv och målningar förtjänar, i en mycket tilltalande monografi.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 augusti, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 mars, 2012

Den naturliga uppenbarelsen och den historiska. Stagnelius Näcken än en gång

Kvällens gullmoln fästet kransa Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför spela?Kan ...

Av: Erland Lagerroth | Kulturreportage | 02 januari, 2013

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del II.

Emosjon og ambivalens Jeg går nå over til å snakke om emosjoner, især med henblikk på emosjon og ambivalens, e.g. at emosjoner som kjærlighet, stolthet, ære, selvtillit, takknemlighet, tilfredshet/fornøydhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 maj, 2011

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | Bildreportage | 22 maj, 2010

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.