Watson and the Shark (1778) av John Singleton Copley

En död haj är inte konst

Konsthistorien svämmar inte direkt över av hajmotiv. Men de finns, och då med en ganska dramatisk, symbolisk innebörd. I populärkulturens blockbusterfilmer har hajen spelat en tydlig roll, men bilden av ...

Av: Mathias Jansson | 28 februari, 2015
Essäer om konst

Omöjliga intervjuer – J.D. Salinger

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Jonas Wessel | 05 april, 2013
Övriga porträtt

Bologna On the Edge

Bologna i norra Italien är en stad där bättre bemedlade samlades och skyddade sina hem från invaderande rövare som ansträngde sig för att jämna ut den sociografiska snedfördelningen. Till skydd ...

Av: Carsten Lindström | 04 december, 2011
Essäer om konst

Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Alfred Kubin - Die andere Seite, Verlagseinband der Erstausgabe von 1909

Om Alfred Kubins båda sidor



Konstnären Alfred Kubin är kanske lite bortglömd idag, men på sin tid var han i allra högsta grad förankrad i sin kulturella omgivning. Ivo Holmqvist porträtterar både konstnären och författarens plats i sin samtid, i ljuset av en händelserik livshistoria.



Alfred Kubin (Nicola Perscheid), via Wikimedia Commons

Alfred Kubin (Nicola Perscheid), via Wikimedia Commons

 

Det är en ond dröm med få försonande drag. Bosch och Bruegel verkar ha spelat in, liksom läsning av gnostikerna och av Jacob Böhme. Romanens slutrad är dunkel och mystisk: ”Demiurgen är en hybrid”. Bara berättaren överlever världsundergången.
Alfred Kubin - Die andere Seite, Verlagseinband der Erstausgabe von 1909

Alfred Kubin - Die andere Seite, Verlagseinband der Erstausgabe von 1909

Dorotheum, auktionsfirman i Wien som grundades redan 1707, bjöd den 17 december i fjol ut ett par av Alfred Kubins verk. Dels var det en bild på en Fremdenführer där guiden var ritad i tusch och blyerts, dels en trött häst i blyerts, båda intressanta teckningar. Den förväntade prisnivån låg för den första på mellan 3500 och 5000 euro, och för den andra på lite blygsammare 1400 till 2200 euro, men de gick troligen för mycket mer. En mapp med tjugofyra av hans etsningar gick nyss på samma ställe överraskande billigt, för 260 euro. Kubin är numera välkänd i Europa, och han håller på att bli det på andra håll också.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Shepherd Gallery på Upper East Side i New York visade från oktober till dagarna före jul i fjol många av hans verk, och den utförliga katalogen därifrån påstod att han var ”an artist who has yet to be truly discovered”. Det får nog sägas vara en sanning med viss modifikation, men det kan kanske stämma i USA. I en artikel om honom nyligen i New York Review of Books nämnde Christopher Benfey tre samtida kolleger som influerat honom: Odilon Redon som han besökte, och Paul Klee och Vassilij Kandinsky som han blev god vän med – han ställde ut samman med dem och andra expressionister i sammanslutningen Der Blaue Reiter.

 

Tydlig exponent för tidig expressionism

Kubin var född i Böhmen i den habsburgska dubbelmonarkin. Österrike-Ungern upphörde att existera först när han var trettiosju - han var född 1877 och avled 1959. När hundraårsjubiléet iakttogs på mångahanda vis på kontinenten var han fortfarande föga känd i Sverige utanför bibliofilernas skara. De var bekanta med hans illustrationer till bland annat Strindbergs Till Damaskus och Tschandala. Jag avslutade den gången en understreckare om honom i Svenska Dagbladet med att efterlysa en försvenskning av hans enda roman, den säregna Die andere Seite. ”En tydligare exponent för tidig expressionism finner man knappast” påstod jag i min slutkläm.

Det tog skruv, tre år senare kom boken på svenska i Frederik Sjögrens översättning: Den andra sidan (Alba, 1980). Romanen hade sin upprinnelse i en beställning på teckningar till Gustaf Meyrinks ockulta skräckroman Golem, den som varierar legenden om belätet i Prag som Rabbi Löw skapade. Det gjordes medan ännu bara ett par kapitel av den var färdigskrivna. Resten dröjde så länge att tecknaren skrev sin egen text till teckningarna, och så kom Die andere Seite till, utgiven 1909. Först sex år senare blev Meyrink klar med sin roman.


Dystopisk feberdröm

Kubins börjar som en utopi som snabbt förvandlas till en dystopisk feberdröm som i efterhand visat sig vara profetisk. Framtidsvisionen av ett förödande ragnarök illustrerar lika mycket första som andra världskrigets fasor, men romanen kan också ses som en spådom om dubbelmonarkins fall. Mordet i Sarajevo på Franz Ferdinand för hundra år sedan förutsågs här fem år i förväg, i en episod där en president mördas under ett våldsamt upplopp.

Huvudhandlingen i denna dunkla, vaga och antydande historia är denna: berättaren bjuds av en skolkamrat som han inte träffat på många år att med sin fru besöka det rike som kamraten skapat åt sig någonstans i Centralasien (kanske sneglade James Hilton på den intrigen när han skrev sin Lost Horizons). Claus Patera är arvtagare till en enorm förmögenhet från en kinesisk mandarin och har använt pengarna till att bygga en isolerad stad, av hus inköpta i Europa. Hans nya Arkadien blir en vanvettets och förfallets värld, en förindustriell stad med sträng klassindelning och utbredda slumkvarter.

Landet är avstängt från yttervärlden genom en hög mur. Man kommer in men inte ut, inte alldeles olikt det senare Östtyskland. Landet är dystert och moln förmörkar ständigt himlen. Berättaren får arbete som illustratör vid en av stadens tidningar och försöker få audiens hos Patera. Men så långt kommer han först efter att länge ha irrat omkring i det centrala ämbetsverket. Spåren från satiren i Strindbergs Röda rummet är tydliga, och Arkivet i Kubins roman pekar i sin tur fram mot Franz Kafkas Slott. Kafka antecknade för övrigt i sin dagbok för den 26 september 1911 en lite märklig historia om den kufiske Knut Hamsun som han fått sig berättad av just Kubin. Men han är inte alldeles övertygad, skriver han, kanske var det bara den fantasifulle Alfred Kubins påhittade skröna.


Både ängel och demon

Namnet Patera har förstås uttytts som ett belägg för ett gravt oidipuskomplex hos Kubin (slagskuggan från fadern är ytterligare en likhet med Kafka). I den dubbla självbiografin Aus meinem Leben och Aus einer Werkstatt är han hatisk mot fadern som var lantmätare (ett yrke Kafka gav sin huvudperson i Slottet). Claus Patera spelar skiftande roller i romanen, tidvis är han ett androgynt väsen, tidvis en ängel, ibland en demon som enväldigt härskar över den värld han skapat och över dess passiva, vegeterande invånare. Hans rike förfaller och undergången sätter snabbt in. En rationalist som lyckats ta sig in i landet, amerikanen Hercules Bell, försöker förmå befolkningen att göra uppror mot den passive regenten, men förgäves. Hela staden går under i ett utdraget mänskligt och materiellt sönderfall.

Det är en ond dröm med få försonande drag. Bosch och Bruegel verkar ha spelat in, liksom läsning av gnostikerna och av Jacob Böhme. Romanens slutrad är dunkel och mystisk: ”Demiurgen är en hybrid”. Bara berättaren överlever världsundergången. En freudiansk läsning ligger förstås nära till hands: hela Pateras skapelse kan ses som en projektion av Kubins drömjag, eller kanske hans mardrömsjag. Självbiografin ger också en del nycklar till romanens lås. När berättaren till exempel förlorar sin hustru kan uppslaget spåras tillbaka till två chockartade upplevelser. Modern dog plötsligt när Alfred Kubin var tio, och fadern-lantmätaren som annars var stillsam och behärskad rusade runt med den döda hustrun i sina armar. Kubins första fru avled också plötsligt, efter bara tio dagars sjukdom.


Schopenhauer, Kant och Nietzsche

I memoarerna kan man dessutom följa Kubins ganska tidstypiska filosofiska intressen. Han studerade med iver Schopenhauer, senare Kant och under olika kriser Nietzsche, för att efter hand hamna i buddhismen – det låter strindbergskt. När han var nitton försökte han begå självmord men pistolen som var rostig klickade. Tidvis var han galen, men återhämtade sig. Han gick på konstakademi i München just före förra sekelskiftet (något som Hitler drömde om att göra åtta år senare i Wien, men han kom inte in). Kubin gifte sig med den judiska Hedwig Gründler som hade nervösa besvär och som var morfinist, men äktenskapet blev förvånansvärt hållbart. Hon översatte romaner som han illustrerade, bland dem Gérard de Nérvals Aurelia. Så småningom gick det bättre för paret, och i takt med att Kubin etablerades som konstnär riktigt bra, och han försonade sig med fadern.

Die andere Seite låg till grund för Johannes Schaafs expressionistiska film Traumstadt, och Kubin fick erbjudande att göra kulisserna till Dr Caligaris kabinett, klassikern i genren. Uppdraget gick vidare till en annan konstnär, men också den filmen är en produkt av samma intensiva intresse för det ockulta som behärskade Alfred Kubin och många andra på kontinenten före, under och efter första världskriget. Staden Perle i Die andere Seite har sitt ursprung inte bara i hans egna dröm- och skräckvisioner utan också i den skeva arkitektur som man ännu kan få se i österrikiska småstäder och i Prag. Det förklarar en del av de iögonfallande likheterna mellan hans värld (både i text och bild), och den vi finner hos bland andra Meyrink, Werfel och Kafka.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Tunis och Esko

Tunis is av Lars Tunbjörk. Tunis och Esko Två världsberömda fotografer från Norden ställer i höst ut i Stockholm med omnejd. Konsten att se får utmärkt träning genom dessa utställningar ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 25 september, 2007

Tankens ambivalens V ”Icke ett program, men en riktning.”

14/8 Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, ännu ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 08 oktober, 2013

Mansslukerskan av Simon O Pettersson

Jag erinrar mig mycket starkt första gången jag såg henne. Hon bar en vit tjugotalsklänning, som paradoxalt nog framhävde hennes vita hy, och talade med en ljus, mycket feminin röst ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 juli, 2014

Två massmördares möte i Wien

Nu var det 1913. Det var en gråmulen och kylig januaridag i Wien, året innan det stora kriget skulle bryta ut; värre ändå väntade ännu längre fram. En 167 cm ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om politiken | 11 januari, 2013

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan Miklós Maros är en etablerad tonsättare som har sitt påbrå i Ungern som han lämnade 1967 tillsammans med sopranen Ilona som är också ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 19 oktober, 2006

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | Reportage om scenkonst | 07 juni, 2015

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Dansen inom den koptiska kyrkan

Den koptiska kristna kyrkan framträder efter konciliet i Kalcedon år 451 som en separatistisk rörelse inom kristendomen, tillerkännande Kristus enbart en gudomlig natur. Den bygger sin liturgi på den alexandrinska ...

Av: Gaia Ekis | Essäer om religionen | 22 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.