Mats Waltre. Korta dikter

I´ll sing to the horizon     tiden är en gåtamänniskan är en gåtadu är näraoch vid horisonten finns en fäll Skimrande vävnad     svävande själ vilar i mitten fri från känslor, tankefri bär bud om mig själv när du ...

Av: Mats Waltre | 31 mars, 2014
Utopiska geografier

Ivan Aguéli ─ sufist, symbolist och samhällsomstörtare

Ett flertal konstnärer har sedan romantiken kring 1850 tagit på sig uppdraget att förändra världen framför allt genom att vara visionärer och vägledare. Denna pseudosakrala funktion fick en ny ...

Av: Lena Månsson | 08 juni, 2010
Essäer om konst

Samuel Beckett. Detalj från omslaget

Beckett och tiden

Samuel Beckett (1906–1989) är en av 1900-talets mest upphöjda författare. Sitt genombrott fick han först på 50-talet med romantrilogin Molloy/Malone dör/Den onämnbare och med pjäsen I väntan på Godot (1953) ...

Av: Marcus Myrbäck | 20 maj, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Tystnaden i kosmos

Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.  illustration: Berit ...

Av: Mikael Mogren | 18 december, 2007
Essäer om samhället

Samuel Palmer – Den pastorala idyllens mästare



Vi lever idag i en värld så långt ifrån den pastorala idyllen som tänkas kan. Krig, terror och bestialiska våldsbrott och mord mot oliktänkande rapporteras ständigt från jordens alla hörn. Politiska och religiösa extremister mördar besinningslöst utan hänsyn till vare sig barn eller kvinnor. Just nu tycks världen och människorna vara bortom allt förnuft eller vett. Dessutom härjar naturkatastrofer, skyfall och vulkanutbrott. Förbrytelser har skett, skogar brinner, isar smälter, regnskogar och fiskebestånd skövlas och ödeläggs, det känns som om vi lever i den yttersta av alla tider. Inte underligt om många drömmer om en vackrare, fredligare och mer harmonisk tillvaro, en längtan till Arkadien.

Self portrait circa 1826Romantikernas naturdyrkan under förra seklet var en protest mot det nya industrisamhällets fulhet och människoförnedring. Den som i klartext formulerade en sådan protest var William Blake under 1800-talets sista decennier. Han gör det både i bild och dikt, fast han saknar pastoralen, fantasin om naturens paradisliv. Den pastorala utopin finner vi i stället hos Blakes lärjunge Samuel Palmer vars teckningar och målningar är den engelska romantikens allra tydligaste uttryck för flykten till naturen. Biografin Mysterious Wisdom: The Life and Work of Samuel Palmer skriven av Rachel Campbell Johnston utgiven 2011 ger ett levande och intimt porträtt av konstnären som under senare år blivit alltmer uppskattad som en av de mest extraordinärt begåvade och egendomligt excentriska figurerna i den brittiska konstvärlden eller som konstkännaren Kenneth Clark utrycker det, en engelsk Van Gogh.

Samuel Palmer föddes i London 1805 och växte upp i en harmonisk medelklassfamilj. Fadern var baptistpastor och bokhandlare. Samuel var ett sjukligt och allvarligt barn som tyckte mycket om att lyssna på musik och att läsa. Som son till en bokhandlare blev han i sin ungdom genomsyrad av romantisk och pastoral litteratur. Hans intresse för det övernaturliga eller paranormala uppstod redan i tidig ålder och med stor entusiasm läste han, förutom Dickens, skrifter av den tyske mystikern Jacob Böhme och pastorala dikter av John Milton. Föräldrarna understödde hans konstnärliga intressen och efter en kortare tids utbildning producerade han ett flertal verk inspirerade av William Turner. År 1822 träffade han John Linnell som kom att bli en viktig kraft i Palmers konstnärliga utbildning. Linell uppmuntrade honom att studera de gamla mästarna speciellt Dürer och Lucas von Leyden samt 1700-talets holländska landskapsmålare. Genom Linell mötte han William Blake 1824 vars visionära verk hade en djupgående inverkan på den unge Palmer som betraktade honom som en fadersfigur, ett slags sekulär profet som han kallade The Inventor.

William Blake trodde att sanningen fanns att finna i självförverkligande och inte genom inlärning. Det som han kallade sina visioner var upplevelser som han betraktade som guider för hur han skulle uppleva sitt liv. Det var dessa upplevelser som gav honom en sådan stark och kompromisslös tro på sin egen artistiska inriktning men det fick även vissa att kalla honom excentrisk till och med galen. Blake beundrade John Miltons arbeten och försökte liksom Milton att etablera sin egen definition av himmel och helvete. Hans strävan att återskapa kosmos är själva kärnan i hans arbete och psykologi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Coming from Evening Church 1830År 1826 flyttade Samuel Palmer till Shoreham, en liten by som han upptäckte ett par år tidigare när hans dåliga hälsa tvingade honom att vistas utanför London. Här blev han en centralfigur i en grupp konstnärer och författare som samlades runt William Blake. De var delvis inspirerade av Vergilius Ecologer. Gruppen kallade sig The Ancients (De gamle) som ett erkännande av det faktum att de föredrog en konst som var lika gammal som tiden själv. The past is for poets the present for pigs som Palmer uttryckte det. Man hyllade hantverk och lantbruk, religiöst leverne i kollektiv gemenskap. The Ancients var bland de första av många ideologiska motrörelser mot industrialismen och fick stor betydelse för William Morris and Craftsrörelsen i slutet av seklet. Att komma tillbaka till naturen var ett sätt för Samuel Palmer att komma nära Gud. Han trodde att världen endast avslöjade sitt eget välsignade tillstånd när han själv var i ett sinnestillstånd som liknade trance. Hans unika stil var en konsekvens av detta, en ambition att fånga och bevara flyktigt förhöjda erfarenheter.

Grunddraget i nästan all romantisk konst, litteratur och musik är nog en djup längtan. Här finns en passion för främmande länder och intresse för historien, särskilt medeltiden men djupast handlar det nog om andakten inför naturens väsen. I sina landskapsmålningar gav romantikerna djärvheten och fantasin fria tyglar. ”Att måla är för mig ett annat ord för att känna”, sa den store engelske landskapsmålaren John Constable. Han övergav de tidigare landskapskompositionerna i den meningen att de idealiserade naturen. Fransmännen hade Rubens som sin stora förebild och delvis hämtade de också inspiration i den nederländska barocken, där de fann en känsla för naturkrafterna som låg nära deras egen. Claude Lorrain och hans bortomvärldsliga landskapskompositioner, som byggde uteslutande på en inre bildharmoni var en annan av förebilderna. William Turner, den andre store engelske målaren i romantisk tradition, menar att den exakta naturiakttagelsen bara är ett hjälpmedel för att förverkliga sin egen bildvärld. Turner försökte inte återge någon exakt bild av naturen, utan var på jakt efter en målerisk motsvarighet- han försökte efterlikna naturen med konstens medel. Det är inte så mycket motivet som skapar stämning i hans bilder utan själva utförandet. Hans sena verk tycks vara målade med färgad ånga, menade John Constable.

Ruth Returning from Gleaning about 1828I Shoreham producerade Palmer några av sina mest extraordinära och passionerade pastoraler, vars rikedom på mystik och fantasi är unika i brittisk landskapskonst. De är intensivt personliga och andliga, ofta inspirerade av uppenbart religiösa erfarenheter delade med endast ett fåtal människor som han sympatiserade med. Palmers verkliga föregångare är författare snarare än målare, förutom Böhme och Milton, framför allt John Bunyan och hans epos Pilmgrim´s Progres.

Målningen The Valley of Vision är ett av Palmers finaste verk som han målade kort efter att han slagit sig ner i Shoreham. Det är en andlig vision om ett paradis på den engelska landsbygden, där ljuset och färgerna har något överjordiskt skimmer över sig. I denna målning skapar han en idealbild av pastoral förnöjsamhet oberörd av den yttre världen. Kombinationen av blommande hästkastanj och väldiga mogna vetefält symboliserar fertilitet och jordens rikedom. Den prominenta kyrkspiran antyder en gudomlig närvaro i landskapet. I bakgrunden syns Shorehams karaktäristika rundade kullar och månskäran sedd från baksidan, inspirerad av Miltons poetiska dikter. Halvcirkeln i form av nymånens skära men också i form av skördeskäran, är den främsta symbolen i Palmers symbolladdade konst: sinnebilder för pånyttfödelse och mognad i naturens tecken.

Shepherds under a Full MoonDet är svårt att tro att In a Shoreham garden skapades redan år 1829. Exploderande av färg, ljus och liv är detta upphetsande verk ett litet mirakel av inkapslad känsla. Palmers skenbara objekt är ett fruktträd i blom i en inhägnad trädgård i Kent men dess verkliga ämne är vårens brusande och spirande kraft, världens återuppvaknande och livskraftens uppstigande. Denna storslagna målning visade han endast för ett fåtal nära vänner liksom The Magic Apple Tree (1830). Detta verk är, som Campbell Johnston skriver, en bild av konstnärens jubel och färgglädje inför skördens rika gåvor. Färgen blir rent sinnlig njutning och bilderna vibrerar på gränsen till hallucinationer. Det är svårt att säga om dessa målningar var hymner till Gud eller en lovsång till naturen.

The Shearers (1833-34) är en av Samuel Palmers mest inspirerade visioner. Den är unik för den representerar både hans vision av paradiset och de verkliga faror han såg som hotade hans ideal av en himmel på jorden. Paradiset är skört och mirakulöst. Oväntade kontraster inte minst mellan idyll och skräck är något av romantikens själva väsen. Palmer var endast nitton år när han mötte Blake. Denna målning skildrar livligare och mer troget än någon annan konstnär gjort Blakes egen vision av Paradiset i England. Detta verk är en hyllning till både Blake och Milton. De romantiska konstnärerna var intresserade av gamla mytologier och beskrev också de jordiska paradis de funnit eller sett för sin inre syn. Många av dem flydde den moderna världens materialism och sökte sig till antikens mystika Arkadien, där det rådde fred och allt stod i harmoni med den omgivande naturen.

SunsetFör Samuel Palmer var träd betydligt mer än lövsmyckade prydnader i pittoreska kompositioner. År 1828 målade han Oak Trees in Lullingstone Park. Träden liknades vid människor alla med sin personlighet och sitt utseende. Han såg i dessa ekar ättlingar till de stora keltiska jättarna som en gång sökte skydd i Shorehams dalgång och han försökte återväcka dess monumentala prakt som Milton gör i sin poesi. En annan samtida konstnär var Joseph Anton Koch som 1830 målade landskap med träd som nådde upp till en regnbåge, vilken skulle representera det gudomliga. Detta var en idé som han använde ett flertal gånger för att frammana förbindelsen mellan himmel och jord och vår strävan efter båda. I många religioner betraktas trädet som människans äldsta förfader. I synerhet stora träd dyrkades av många som gudomligheter. I form av träd fann de romantiska konstnärerna uttryck för livet, döden och det stora som fanns bakom allt.

Late TwilightCampbell Johnston beskriver Shoreham som ett landskap där bönderna är fylliga och glada, fruktträdgårdarna fulla av äpplen och fåren bibliska. Men mycket var förstås fantasi och uppdiktad verklighet. Bönderna han målade levde på existensminimum och Palmers senare år i Shoreham sammanföll med att de fattiga lantarbetarna protesterade mot deprimerande levnads- och arbetsvillkor och 1835 återvände Palmer till London. Han var då gift med Hannah, dotter till John Linnell som han känt sedan hon var barn, de gifte sig när han hon var nitton och han tjugotvå och de inledde en tvåårig bröllopsresa till Italien. Här blev Palmers palett ljusare och han producerade landskap som var både grälla, och överdekorerade. Men han gjorde även en del fina skisser och studier som blev användbara vid produktion av nya målningar. Vid hemkonsten till London var han nästan utfattig och fick i huvudsak försörja sig med att undervisa unga damer eftersom han inte kunde försörja sig på sin konst. En orsak till Palmers brist på publik genomslagskraft och försäljning under hans livstid är hans så lite moderiktiga bildstil: en drastisk liksom förhöjd Blakeinspirerad kolorit, en dragning mot det monokroma, brunt och sepia, en rustik linjeföring och symbolladdat innehåll också där med Blake som inspiratör.

The Sleeping Shepherd MorningSamtiden uppfattade Palmer som de några år tidigare uppfattat Blake, bisarr, osofistikerad och utan det tydliga berättande innehåll som särskilt den viktorianska epoken alltmer kom att kräva av konst. Linell uppmuntrade honom att måla i en kommersiellt mer gångbar stil, han ansågs vid denna tid mer som en amatörmålare. Själv menade han att nu började det verkliga livet. Palmer drabbades av svåra sorger under denna period. Först dog hans lilla dotter i späd ålder och några år senare hans äldre son – ett svårt slag som han aldrig hämtade sig ifrån. Den största tragedin i mitt liv som han uttryckte det.

När han dog 1881 vid sjuttiosex års ålder hade han just börjat komma tillbaka efter årtionden i det fördolda. Det var inte förrän 1926 som Palmers återupptäckt började genom en utställning på Viktoria & Albert Museum, Teckningar, etsningar och träsnitt gjorda av Samuel Palmer och andra lärjungar till William Blake. Hans konstnärliga renässans bekräftades slutligen 2005 med en uppmärksammad utställning av hans verk i London som senare även visades i New York. Från början av 1860-talet fick han ett visst mått av kritisk framgång för sina senare landskap som hade en touch av de tidiga Shoreham – arbetena - mest anmärkningsvärd är en etsning av The Lonely Tower (1879). Detta ingick i hans Miltonprojekt som sysselsatte honom under de sista femton åren. På kanten av en väldig klippa framträder i mörk relief, under en spöklik himmel, en ruin av ett torn, en kvarleva av något som en gång hållit ensam vakt över nattens tystnad. Tornet hade speciell betydelse för Palmer eftersom det gränsade till den gård där Familjen hade bott när sonen dog 1861. Palmers sista verk var en påminnelse om hur stor och märkvärdig denne konstnär en gång varit och det blev helt avgörande för poeten Yeats som skrev följande poem till månen: The visions of the soul being perfect are the only true standard by which nature must be tried. From The Life and Letters of Samuel Palmer.

Ett förbisett geni, före sin tid skriver Rachel Campbell Johnston i sin biografi och hon återinför med all rätt Samuel Palmer bland 1800-talets stora landskapsmålare. Man känner hennes sympati för sitt ämne. Ja, ibland känns det som om hon ser landskapet genom hans ögon och ger en verbal motsvarighet till hans förtrollade vision. Hon fångar Shoreham – åren i ett språk som är lika rikt och uppmärksamt som Palmers dukar och trots att hon är medveten om skillnaderna mellan denne unge mans pastorala ideal och den brutala verkligheten ser hon dessa målningar som dikter eller sagor med kraftfull tjuskraft.

hillsWilliam Blake, Palmers förebild och inspiratör, var en konstnär med en helt egen blick på världen och verkligheten. Han var motståndare till Newtons tankar om alltings mätbarhet och trodde i stället på den mänskliga inbillningskraften the ”imagination”. Bara fantasin kan, enligt Blake, lösgöra oss från det destruktiva och onda hos naturen, den utanför oss och den inom oss. Fantasin går utöver varseblivningen, allt det faktiska och mätbara. Blakes Gud var fantasin. Palmers konst är i stil med Blakes inåtvänd, poetisk, meditationer över ett liv samstämt med naturen, det yppiga engelska landskapet kring byn Shoreham. Hans teckningar och grafiska blad går att uppfatta utan några särskilda förkunskaper. De gestaltar en grundläggande vision där ett sensuellt här och nu samtidigt pekar på ett lockande bortom. Samuel Palmer levde liksom William Blake före sin tid ångestfylld och okänd. Det var först efter sin död som han fick någon slags ryktbarhet. Det är det visionära ödet.

Under 1800-talet blev vi i västvärlden allt mer sekulariserade och de kristna motiven försvann nästan helt ur konsten. I början av 1900-talet strömmade en ny andlig våg över Europa. Det var främst österländska religioner och filosofier som sufism, buddhism och hinduism som inspirerade flertalet andliga grupperingar som antroposofer, teosofer och ockulta sällskap. Dessa fick ett stort inflytande på det intellektuella Europa och teosofin kom att inspirera konstnärer som Kandinsky, Malevitj, Mondrian och Hilma af Klint. Visioner, mystik och andlig konst tycks nu alltmer komma till uttryck även i samtidskonsten. En förklaring till denna utveckling kan vara att det precis som i början av 1900-talet är en reaktion mot en värld som länge har bejakat de materiella värdena och där det andliga utarmats till förmån för det ytliga. En annan orsak kan vara en form av verklighetsflykt när tidningsrubrikerna börjar kännas alltför svåra att leva med.

The WaterfallsSamtidigt som nutiden ropar efter stillhet och fördjupning stiger också andligheten på konstutställningar runt om i världen. Konstens uppgift är att ha ett budskap, att lära oss se, att förändra oss, att förmedla en berörande upplevelse, att bekräfta hoppet och erbjuda tröst. Kanske är det konstens uppgift idag liksom förr att inge hopp om en bättre och fredligare värld, där människan och naturen samverkar och där konsten har en helande verkan.

The visions of the soul being perfect are the only true standard by which nature must be tried. (From The Life and Letters of Samuel Palmer).

Lena Månsson 

Ur arkivet

view_module reorder

Formale og materielle verdier

En filosofisk framstilling av verdibegrepet med henblikk på dets formale og materielle aspekt. Max Scheler (1874-1928). En av de filosofer som var opptatt av en filosofisk motivert framstilling av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 januari, 2011

James Joyce, två dikter

James Joyces debutbok var diktsamlingen Chamber Music,1907. Den sålde inte särskilt bra, men kritiker som Ezra Pound och W.B.Yeats uppskattade några dikter i den, och flera av dikterna tonsattes senare. Dikterna ...

Av: James Joyce | Kulturreportage | 22 oktober, 2014

En muslimsk begravning i Malmö

Innan jag sätter mig på stadsbussen till Rosengård läser jag i dagens Sydsvenskan en krönika om hemlösa och hur vi ser på dem medan de fortfarande är i livet. Texten ...

Av: Sarah Kittel | Allmänna reportage | 22 juni, 2013

I love you in various languages

Afrikaans Ek is lief vir jou Albanian ...

Av: Anonymus Loic | Utopiska geografier | 14 februari, 2011

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 8 Jag önskade Kasparov lycka till efter att ha läst igenom texten och infogat den i boken. Han skulle nog komma att behöva alla lyckönskningar han kunde få. Jag ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 15 april, 2011

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

vladimir Oravsky

Vad kommer jag att fråga Sting när han kommer till Sverige för att…

Den följande historien har jag berättat tidigare och vid andra sammanhang. Att den nu återigen gör sig påmind är på grund av att dess förmodade huvudperson tilldelades ett av de ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 09 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.