Jörn Donner Foto Bengt Oberger ccbysa4.0

Jörn Donner och Suomi Finland

Den 84-årige Jörn Donner är återigen ett samtalsämne för dagen. Den här gången med anledning av sin senaste bok ”Suomi Finland”, som recensenterna kallar en smädesskrift skriven med anledning av att ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 januari, 2017
Gästkrönikör

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Utan behov att behaga



Utan behov att behaga

Helena Sandström har skrivit och agerar själv i en pjäs som handlar om hur hon upplever de lesbiska klubbmiljöerna. Föreställning är ett uttryck för hennes motstånd mot den konformism och kommersialism som präglar stora delar av hpt-världen. Helenas humor och självklara scennärvaro har fått såväl publik som teaterkritiker att jubla.

Utan behov att behaga

Helena Sandström har skrivit och agerar själv i en pjäs som handlar om hur hon upplever de lesbiska klubbmiljöerna. Föreställningen är ett uttryck för hennes motstånd mot den konformism och kommersialism som präglar stora delar av hbt-världen. Helenas humor och självklara scennärvaro har fått såväl publik som teaterkritiker att jubla.

I sin teaterpjäs You give gay people a bad name berättar Helena Sandström om sina erfarenheter av hur det är att "komma ut" och gå på Stockholms lesbiska klubbar för att upptäcka att det finns osynliga koder för hur man skall bära sig åt för att vara en "god" hbt-person. Helena jämför processen att komma ut som homosexuell med puberteten. Identiteten omformas och skapas.

Från början var pjäsen ett examensprojekt på Dramatiska Institutet vars elever arbetade med produktion, scenografi, mask, ljusdesign, ljudteknik, scenteknik och dramaturgi.

helena_sandstrom.jpg 
Bildcollage med Helena Sandström.
Foto: Maria Lönn

 - Numera spelas föreställningen med enklare medel och i princip får Johnny Lindqvist och jag plats med allting vi behöver för pjäsen i en koffert. Vi har spelat på bland annat Pusterviksteatern, Teater Tribunalen och Södra Teatern i Stockholm. Under årets Pridefestival spelar vi tre föreställningar på Teater Tribunalen och senare i augusti gör vi en föreställning under Malmöfestivalen, berättar Helena.

Johnny Lindqvist är Helenas sidekick i föreställningen där han gestaltar den heteronormativa mannen och är den som kommenterar händelserna på scenen. Johnny är också pjäsens enmansband och trakterar såväl piano, gitarr som trumma.

Pjäsen är enligt Helena ett uttryck för hennes motstånd mot konformismen och kommersialismen inom hbt-världen; behovet av att som flata eller bög normalisera sig för att få heterovärldens acceptans.

- Föreställningen är politiskt viktig därför att jag, en lesbisk kvinna, har huvudrollen, är subjektet. Jag beter mig "oacceptabelt"; jag är för full, för "på", raggar för hårt. Men trots detta slutar inte pjäsen olyckligt! Jag kompromissar inte. Jag gör mig inte bekväm. Jag har inte något behov av att vara behaglig.

- På scenen är jag pinsam, ful, tokig, klantig och kåt. Jag beskriver hur det är att vara singel, försöka hitta någon, ragga för sex och till slut stå där ensam klockan fyra på morgonen när alla andra har gått hem.

Helena försöker också, med teatern som plattform, överbrygga glappet mellan män och kvinnor, mellan homo- och heterosexuella. Och publiken har bestått av människor ur alla dessa kategorier och Helena berättar att hon ofta fått höra att "jag kände precis igen mig" eller "jag blir så sugen på att göra min egen grej".

- Pridefestivalen innebär någonstans att alla hbt-personer blir hopklumpade enbart för sin sexualitets skull, men samtidigt är Pride en solidaritetsrörelse som innehåller mycket kärlek och respekt. Tänk att få komma från landsorten, eller från storstaden också för den delen, och känna att man är norm för en dag, säger Helena.

På Pride House finns det flera tillfällen att möta henne när hon är programledare för intervjuserien "Pride House Möter" där Helena kommer att samtala med Devrim Mavi, Tasso Stafilidis, Tina Rosenberg och Ulrika Dahl.

Agneta Tröjer
Mer information om föreställningen You give gay people a bad name finns på http://www.tribunalen.com/

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Medvetenhet och praxis. Om Bengt Nerman

När jag i På avstånd och nära skriver om "synlägen", är de något som uppstått genom erfarenhet i specifika situationer: livserfarenhet, vari ingår det slags erfarenhet man får genom att ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 09 juni, 2010

J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 juli, 2014

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Andra sidor av Alphonse Daudet

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press gladde läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första fullständiga versionen på ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2013

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | Utopiska geografier | 26 september, 2011

Arabiska kvinnor på modet i Paris

Institut du Monde Arabe visar nu marockanskan Leïla Mencharis dekorer för Hermès; i Victor Hugos hus pågår en orientalisk utställning och på bio går en film om Kvinnor i Kairo. Hermès ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 05 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.