Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Utan behov att behaga



Utan behov att behaga

Helena Sandström har skrivit och agerar själv i en pjäs som handlar om hur hon upplever de lesbiska klubbmiljöerna. Föreställning är ett uttryck för hennes motstånd mot den konformism och kommersialism som präglar stora delar av hpt-världen. Helenas humor och självklara scennärvaro har fått såväl publik som teaterkritiker att jubla.

Utan behov att behaga

Helena Sandström har skrivit och agerar själv i en pjäs som handlar om hur hon upplever de lesbiska klubbmiljöerna. Föreställningen är ett uttryck för hennes motstånd mot den konformism och kommersialism som präglar stora delar av hbt-världen. Helenas humor och självklara scennärvaro har fått såväl publik som teaterkritiker att jubla.

I sin teaterpjäs You give gay people a bad name berättar Helena Sandström om sina erfarenheter av hur det är att "komma ut" och gå på Stockholms lesbiska klubbar för att upptäcka att det finns osynliga koder för hur man skall bära sig åt för att vara en "god" hbt-person. Helena jämför processen att komma ut som homosexuell med puberteten. Identiteten omformas och skapas.

Från början var pjäsen ett examensprojekt på Dramatiska Institutet vars elever arbetade med produktion, scenografi, mask, ljusdesign, ljudteknik, scenteknik och dramaturgi.

helena_sandstrom.jpg 
Bildcollage med Helena Sandström.
Foto: Maria Lönn

 - Numera spelas föreställningen med enklare medel och i princip får Johnny Lindqvist och jag plats med allting vi behöver för pjäsen i en koffert. Vi har spelat på bland annat Pusterviksteatern, Teater Tribunalen och Södra Teatern i Stockholm. Under årets Pridefestival spelar vi tre föreställningar på Teater Tribunalen och senare i augusti gör vi en föreställning under Malmöfestivalen, berättar Helena.

Johnny Lindqvist är Helenas sidekick i föreställningen där han gestaltar den heteronormativa mannen och är den som kommenterar händelserna på scenen. Johnny är också pjäsens enmansband och trakterar såväl piano, gitarr som trumma.

Pjäsen är enligt Helena ett uttryck för hennes motstånd mot konformismen och kommersialismen inom hbt-världen; behovet av att som flata eller bög normalisera sig för att få heterovärldens acceptans.

- Föreställningen är politiskt viktig därför att jag, en lesbisk kvinna, har huvudrollen, är subjektet. Jag beter mig "oacceptabelt"; jag är för full, för "på", raggar för hårt. Men trots detta slutar inte pjäsen olyckligt! Jag kompromissar inte. Jag gör mig inte bekväm. Jag har inte något behov av att vara behaglig.

- På scenen är jag pinsam, ful, tokig, klantig och kåt. Jag beskriver hur det är att vara singel, försöka hitta någon, ragga för sex och till slut stå där ensam klockan fyra på morgonen när alla andra har gått hem.

Helena försöker också, med teatern som plattform, överbrygga glappet mellan män och kvinnor, mellan homo- och heterosexuella. Och publiken har bestått av människor ur alla dessa kategorier och Helena berättar att hon ofta fått höra att "jag kände precis igen mig" eller "jag blir så sugen på att göra min egen grej".

- Pridefestivalen innebär någonstans att alla hbt-personer blir hopklumpade enbart för sin sexualitets skull, men samtidigt är Pride en solidaritetsrörelse som innehåller mycket kärlek och respekt. Tänk att få komma från landsorten, eller från storstaden också för den delen, och känna att man är norm för en dag, säger Helena.

På Pride House finns det flera tillfällen att möta henne när hon är programledare för intervjuserien "Pride House Möter" där Helena kommer att samtala med Devrim Mavi, Tasso Stafilidis, Tina Rosenberg och Ulrika Dahl.

Agneta Tröjer
Mer information om föreställningen You give gay people a bad name finns på http://www.tribunalen.com/

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.