Harpan

Där ett fönster öppnar sig till världen vars ljusflöden ännu brinner i kaskader triumferade ögonlock omfamnar tystnaden utikring punkterna, de som irrar i andningsflödet. hon rider på hästen som flyger över vidden av spröda sår utströdda också marken ...

Av: Hebriana Alainentalo | 08 februari, 2010
Utopiska geografier

Musique Concrète - om hur ljudsamplingen uppfanns i efterkrigseuropa och om dess inverkan…

"I almost think that in the new great music, machines will also be necessary and will be assigned a share in it. Perhaps industry, too, will bring forth her share ...

Av: Nadja Erixon | 16 april, 2012
Essäer om musik

Hilma af Klint – konst och andlighet

På Moderna museet i Stockholm pågår under våren (16 februari - 26 maj 2013) en stor retrospektiv utställning, ”Hilma af Klint – abstrakt pionjär”. För ett tiotal år sedan var ...

Av: Lena Månsson | 12 mars, 2013
Essäer om konst

Kan litteraturen hjälpa?

Johanna Lindbäck. Foto: Tidens förlag. TEMA VÄSTERBOTTEN Varje barns erfarenhet är naturligtvis unik, men genom böcker och berättelser har man möjlighet att ta del av andras erfarenheter. Många barn och ungdomar ...

Av: Gunilla Brinck, Anna Lindberg | 07 februari, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Piratbyrån och vänner



Piratbyrån och vänner utanför Furtherfield GalleryPiratbyrån och vänner ställer ut på Furtherfield Gallery i London. Det är den första retrospektiva utställningen med Piratbyrån som trots att det inte är någon renodlad konstnärsgrupp redan har medverkat på Manifesta 7 (2008) och på Biennalen i Venedig 2009. Det var 2003 under den livliga piratkopieringsdebatten som Piratbyrån skapades av bland annat Rasmus Fleischer, Sara Andersson och Palle Torsson. Tanken med Piratbyrån var att driva lobbyverksamhet för att främja möjligheten att kopiera information och kultur fritt. Av bara farten lanserade man en bittorrent som fick namnet The Pirate Bay och som kom att segla in i historien som en av de största och mest kända fildelningssajterna. Runt 2007 började medlemmarna tröttna på att driva debatten om upphovsrättsfrågor och 2009 upphörde Piratbyrån officiellt. Innan man sa adjö hann man med att göra några resor ut i Europa med den berömda 70-talsbussen som gick under namnet S23m/x/k. Piratbyrån besökte bland annat biennalen i Venedig där man medverkade i Internetpaviljongen.

Internet har förändrats en hel del sedan 2003. Fildelning är inte längre den stora frågan i debatten. Istället har fokus hamnat på kampen mellan hemligheter och övervakning av medborgare och frihet och anonymitet på Internet. Det är genom avslöjanden från WikiLeaks och Edward Snowden som frågorna har lyfts fram i ljuset.  Det har lett till att nya grupper stigit fram för att kämpa om friheten på Internet som till exempel Anonymous som använder sig av en blandning av politisk aktivism och illegal hackning i det som kallas hactivism. Det har även kommit nya kreativa grupper som liksom Piratbyrån har medlemmar med intressen från olika områden som datorer, filosofi, aktivism och konst. F.A.T. (Free Art & Technology) är ett exempel på en sådan gruppering som kan ses som en arvtagare till Piratbyrån och en del av deras medlemmar i utställningen.

Mathias Jansson pratade med Marc Garett om vad Piratbyrån har betytt för dagens konst och konstnärer. Marc Garett driver tillsammans Rut Catlow Furtherfield som är en icke kommersiell organisation för nätbaserad konst i London.

Mathias Jansson: Piratbyrån är inte något riktigt konstnärskollektiv utan snarare en grupp med människor med liknande intressen. Men hur skulle du beskriva Piratbyrån?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Marc Garrett: Din beskrivning av Piratbyrån som en samling av individer snarare än ett kollektiv är intressant. Jag ser dem som en flexibel grupp med individer som har tänkt mycket på dagens samhälle och frågor som påverkar oss alla, som handlar om teknik, nätverk, censur och yttrandefrihet. Medlemmarna ansluter sig från många olika områden och jag ser detta som något positivt. Piratbyrån och FAT har liknande idéer och dessutom finns det några personer som går in i bägge grupperna eller i olika projekt. Jag tycker det är sunt när människor sluter sig samman och skapar en dialog för att åstadkomma konstnärliga och sociala förändringar, och gör saker tillsammans.

MJ: Piratbyrån påminner väl på så sätt en del om hur Furtherfield är organiserat och arbetar?

Evan Roths The Kopimi TotemMG: Piratbyråns arbetssätt liknar våra egna intentioner och våra egna projekt som DIWO (Do-It-With-Others) för att utvidga den konstnärliga friheten och hur vi samarbetar med vår egen on-line community och våra två fysiska platser som vi driver i Finsbury Park i London. För oss handlar konst inte bara om att driva ett galleri och visa konst för sin egen skull. Vi upplever det som något mycket större med en mångfald av kulturella ingredienser som är i ständig förändring, konsten är inte statisk. Det är svårt att tro att Furtherfield har lyckats existera i över 17 år. Vi har gjort några misstag och lärt oss ett och annat sedan vi började i mitten av 90-talet. Och en sak som vi definitivt vet är att om vi bara hade arbetat som den traditionella konstvärlden skulle vi inte existera i dag och vi skulle ha varit mindre relevanta. Vanliga människor är engagerade i Furtherfield och det är viktigt att komma ihåg. Det vidgar begreppet konst utanför den kulturella sfären och skapar dialoger med människor om vårt förhållande till konst, teknik, samhälle och politik. Något som vi delar med Piratbyrån, FAT och andra samtida konstgrupper och som vi tycker är spännande och utmanande är Hack Value.

MJ: Kan du beskriva vad Hack Value innebär?

MG: Hack Value kan vara en lekfull störning. Det handlar om att arbeta gränsöverskridande mellan olika områden och metoder. Några är politiska och en del är deltagande. Det kan omfatta verk som använder sig av digitala nätverk och fysiska miljöer samt trycksaker. Vad som binder dessa exempel samman är inte bara lusten i att experimentera och komma fram till andra sätt att se, att vara och tänka. De har också det gemensamt att de vill tänja på begränsningar, distraktioner och växelverkan som idag dominerar vår kultur. Det handlar om vårt förhållande till mat, turism, museer, gallerier, våra kontakter med teknik, trossystem och samhällsetik.

MJ: Piratbyrån arbetade med ideologiska frågor kring fildelning och informationsfrihet hur kommer det fram i utställningen?

MG: Öppen källkod och fri information är en liten del av en större uppsättning frågor som intresserar Piratbyrån. Om vi tar en titt på ett av verken i utställningen med Piratbyrån nämligen Evan Roths The Kopimi Totem. Den består av en skulptur bestående av sju öppna trådlösa routrar arrangerade i den ikoniska Kopimi pyramiden. Formen på skulpturen speglas också i det ASCII-formulär besökare möter när de öppnar de trådlösa inställningarna på sin bärbara dator eller mobila enhet.

Kopimi är en idé som skapades av Piratbyråns medlem Ibi Kopimi Botani, som ett alternativ till upphovsrätten som inte bara uttryckligen tillåter alla former av kopiering, utan uppmuntrar till det. Förutom att ladda ner filer, kan besökaren till Kopimi Totem även ladda upp egna filer, vilket bidrar till harmonin i data livscykeln där kopiera är yin och klistra in yang. När en besökare ansluter sig till alla sju routrar i skulpturen, kommer nätverksnamnen sparas i operativsystemets lista över nätverk, och återskapa ASCII pyramiden som fungerar som ett tecken på denna pilgrimsfärd.

MJ: Upplever du att konstscenen de senaste åren blivit mer aktivistisk?

MG: Tja, Tactical Media, Hacktivism, konst och aktivism är en ständigt växande och bred rörelse, som består av många olika typer av individer och grupper. Det är stort och det är en mycket frisk och blomstrande kultur. Många konstnärer har flyttat bort från traditionella konstmetoder och den traditionella konstkulturen, inte bara på grund av tekniken vilket många inom de "kreativa näringar" vill få folk att tro. Utan för att nätverkskultur och Internet har bidragit till att en stor förändring i samhället där människor kan gå förbi de uppställda dagordningarna och den dominans som den traditionella konstvärlden står för. Och detta gäller för alla områden och vägar i livet också.

MJ: Vad har piratkopieringen betytt för konsten?

Jag tycker idén om piratkopiering är intressant. Inte för att det handlar om att stjäla, utan att många konstnärer genom sin konstnärliga verksamhet försöker ta tillbaka en del av det människovärde som något större har stulit från dem. Piratkopiering är en väg som många konstnärer har använt för att kunna skapa och knyta an till en mer fördjupad förståelse för hur de själva kan göra en skillnad i samhället. Piratkopiering kan vara ett konstnärligt uttryck som till exempel med punken i slutet av 70-talet och även i nutida områden av mediekonst, såsom Taktisk Media och Hacktivism. Det är där i gränslandet mellan det lagliga och olagliga som kraften i idéerna får en omstörtande effekt.

MJ: Vilken historia vill ni berätta med utställningen om Piratbyrån och vänner?

MG: Det är en intressant berättelse som representerar Piratbyråns gemensamma resa. Det går bortom de vanliga konstruktioner av den oppositionella politiken, eftersom det handlar om hur de gjorde sina idéer fysiska och verkliga. Utställningen innehåller dokumentation och verk som rör temat. Utställningen frågar alla typer av frågor, men det som många har funnit inspirerande när de besöker utställningen, är hur mänskligt budskapet är. Det är inte den typiska konstgalleriupplevelsen där besökaren ska känna en ödmjukhet inför det förmodade ”konstnärsgeniet”. Det känns så gammaldags idag. Utställningen ber oss istället att undersöka de stora "samtida frågorna om hur livet är och hur långt vi skulle vara beredda att gå för att förverkliga våra drömmar idag? Det är en historia om människor som utforskade hur det var att arbete med att vara fri med andra, och hur detta skulle se ut. Vilket faktiskt är en sällsynt sak i dessa tider.

Mathias Jansson

 

 Piratbyran and Friends, Furtherfield Gallery, London

 

 

 

 

Bild1: 

Bild 2: Evan Roths The Kopimi Totem

 

 




Ur arkivet

view_module reorder

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 april, 2013

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 10 augusti, 2012

Ask

En essäserie om våra svenska träslag. Del 1 Asken

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 18 januari, 2017

Att tänka kring en idéhistorisk redogörelse för den hermeneutiska traditionen

Om en idéhistorisk redogörelse av den hermeneutiska traditionen Marcia Sá Cavalcante Schuback är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 12 oktober, 2006

Om form, design, politiska ambitioner och egna reflexioner

Internationellt är Vicke Lindstrand (1904-1983) mest känd som glaskonstnär, för uppsalaborna troligen mest för sin keramik; hans produktion var dock betydligt bredare och mer omfattande än så. Uttryckt i keramik ...

Av: Marit Jonsson Formom | Essäer om konst | 29 juli, 2013

Innan dagen fortsätter

Jag skriver den 14 juli, min mors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 104 år i dag. Skulle ha fyllt? Hemma finns en viktig tingest, en vacker, stilren fåtölj, vacker som sagt ...

Av: jan-ewert strömbäck | Gästkrönikör | 25 juli, 2014

Sara Stridsberg och de progressiva ödesbilderna

En del karaktärer i litteraturen strider för att bli trodda och giltigförklarade. De slåss för att spränga sömmarna i sina trånga kvinnokläder, spränga väggarna i sina klaustrofobiska kvinnorum, spränga ramarna ...

Av: Tommy Sandberg | Litteraturens porträtt | 17 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.