Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | 25 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | 05 januari, 2007
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | 19 december, 2011
Utopiska geografier

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 november, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan



Per Mårtensson, No title, 2013. Bild tagen av Per MårtenssonUnder hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick plats när det begav sig, i Göteborgskarnevalen under det sena 1980-talet och tidiga 1990-talet. Verken har både väsnats och blinkat, och känslan av att befinna sig mitt i utställningen har ibland känts som en migränattack gestaltad i ljud och bild. 


När biennalen var hoppackad och konstnären Per Mårtensson intog de vita salarna på Göteborgs konsthall under början av december, var det som lugnet efter stormen. Per Mårtensson är den Malmöbaserade målaren som under de senaste åren tagit plats i konstens finrum. Göteborgs konsthallschef Mikael Nanfeldt har under det sena 2000-talet undersökt det samtida måleriets tillstånd, och Mårtenssons utställning är den tredje i raden under titeln Double Standards. Per Mårtenssons måleri är en uppgörelse mellan måleriets begränsningar i den tvådimensionella ytan och fascinationen för dess historia, tydligt positionerat i sin samtid. En mix av gamla idéer tillsammans med intryck från vår samtid gör att måleriet och dess materialitet känns spännande.

Utställningen Double Standars är en soloutställning som fyller alla konsthallens utställningsrum. Eller fyller förresten, hängningen är luftig och de stora öppna ytorna gör att jag instinktivt vill prova hur bra det ekar.
– Det är den första utställningen på många år där det inte har byggts en enda vägg, säger konsthallschefen Mikael Nanfeldt när han visar runt i de stora öppna salarna, ursprungligen byggda för att visa nordisk konst under Göteborgsutställningen 1923. Konstnären själv är nöjd, eftersom han tycker att de tomma salarna gör att hans konst kommer till sin rätt.

Jag kan inte annat än att hålla med. Balansen mellan Mårtenssons ytmässiga verk och den arkitektoniska rymden på Konsthallen är perfekt.

I taket syns verket Gympagolv, 2013. Bild tagen av Per Mårtensson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag träffar Per Mårtensson över en kopp kaffe dagen efter vernissagen för utställningen, för att diskutera hur han ser på sitt drygt tjugo år långa konstnärskap. Per Mårtensson är utbildad på konsthögskolan i Malmö, där han tog sin masterexamen 1997. Att han skulle bli konstnär var långt ifrån självklart under uppväxten. Han berättar att han ofta gick på utställningarna på Malmös konsthall och fascinerades av vad som fanns där, men att han hade svårt att förstå vad det var han såg. En nyfikenhet inför måleriet väcktes, och en dag ringde han helt sonika upp konsthögskolan i Malmö och frågade hur han skulle göra för att bli konstnär. Mårtensson är en konstnär som hela tiden har haft en röd tråd i sitt konstnärskap.

Han berättar att det finns motiv i utställningen som följt med honom ända sedan tiden på konsthögskolan. Det som driver honom är hans stora passion för måleriet och dess historia. Dess begränsningar och dess möjligheter.

­– Det handlar om ett intresse för rätt så grundläggande saker i måleriet, alltså som jag uppfattar är grundläggande, men också sättet att arbeta med en serie verk, och ett projekt som har ett utseende.

Per Mårtensson berättar vidare om sitt stora intresse för en ”mainstream” konsthistoria och framförallt det abstrakta måleriet, vilket syns tydligt i många av verken. Trots detta är det inte en upprepning av historien han vill åt, utan delar av dess uttryck. Han är en del av den postmoderna strömning som växte fram under början av 1990-talet, då mycket av den tidigare så självklara konsthistorien ifrågasattes och omformulerades.

– Även om enstaka av mina målningar kan se ut som om de är gjorda under modernismens storhetstid så är jag inte någon romantiker som eftersträvar att själv göra likadant, jag är en del av samtiden. Jag går med på det faktum att jag aldrig kommer kunna hitta på något nytt, utan inser att allt jag gör landar i något som någon annan redan har gjort, och då vänder jag på det och använder mig av det istället, jag förvandlar det till mitt uttrycksmedel.

Utställningen Double Standards kan ibland kännas lite spretig, där fotorealism hänger sida vid sida med abstraktion, och Mårtensson förklarar att det beror på att han gärna arbetar med en serie verk i taget, som är baserad på de visuella idéer han har. När han har tröttnat lägger han den idén åt sidan och går vidare mot nästa projekt. Verken som hänger på Göteborgs konsthall kan ses som representanter för olika epoker av Mårtenssons konstnärskap.

– Jag fotar intressanta saker som jag ser med mobilkameran, och sedan gör jag något av det. Varje projekt är en enhet och sinsemellan kan de se väldigt olika ut. Men alla härrör på något sätt från ett intresse för måleri.

Att befinna sig i Mårtenssons måleri är att befinna sig i det vita utställningsrummet och den offentliga gatumiljön samtidigt. Mårtenssons intresse för att placera sitt måleri i en samhällelig kontext märks tydligt, även om han själv säger att han aktar sig för att tolka in för mycket politik i sina målningar. Hans målningar är ofta fragment tagna ur det urbana rummet och sneglingar mot samtida händelser. I verket Two Timing (2013)visar Mårtensson på en komplexitet i sitt måleri som sträcker sig långt utanför verkets tvådimensionella yta. Han har låtit lackera en plåt i en vit högblank billack för att sedan avsiktligt dra en nyckel tvärs över den perfekta ytan.

Det finns ytterligare ett exemplar av Two Timing hos konsthallens granne, Göteborgs konstmuseum. När konservatorerna där plockade upp verket blev de förskräckta när de såg repan eftersom ingen hade berättat för dem att denna var avsiktligt dragen. Det är just den reaktionen Mårtensson var ute efter att framkalla.

Per Mårtensson, Untitled, 2009. Bild tagen av Per Mårtensson

Repan går att härleda till mycket, till händelser och företeelser som på ytan verkar så perfekta, men som när en går nära visar upp defekter. Jag tänker på stadsrummet, dess sopade gator och tvättade fasader, stadens ansikte, men som samtidigt är hem för samhällets bottenskikt och för smutsiga affärer. Jag tänker på de på ytan perfekta familjer som döljer trasiga relationer och på vårt samhälle som våra politiker polerar ytan på, men där reporna finns kvar.

– Just det här med kraschade rutor och repad lack känns väldigt aktuellt idag. Det finns en yngre generation som växer upp under andra omständigheter och med andra förutsättningar än vad jag har gjort.

I Two Timing tycker jag mig se tydliga referenser till modernistiska storheter som Lucio Fontana som skapade tredimensionalitet i sina verk genom att skära upp sina målardukar. Fontanas målningar väcker tankar kring om verket helt plötsligt blivit till en skulptur eller om repan/snittet är förstörelse eller ett konstnärligt uttryck. Mårtenssons repiga billack väcker samma typ av frågor, är förstörelse per automatik något dåligt?

Per Mårtensson säger själv att han vill göra sina målningar aktuella, men att han samtidigt vill att de ska hålla över tid. Att de ska väcka tankar hos människor men ändå kunna stå för sig själva och lämnas öppna för tolkning.

– En tydlig politisk konst av den typ som gjordes under 1960- och 1970-talen blir snabbt så daterad, när den aktuella frågan är överspelad så är det inte intressant längre. Jag är mer intresserad av det mänskliga och vidare begreppet som blir nästan existentiellt. Vad är det som får de här personerna att känna så starkt att hon ritschar någons bil. Jag kan ha full förståelse för den frustrationen, men även förståelse för den som blir utsatt för det.

I det långa galleriet sitter fyra vita galler som tidigare fungerat som elementskydd (No title, 2013) på konsthallen. De flesta av gallrens hål är igentäppta av många lager av färg vilket begränsat dess funktion och förvandlat dem till någonting annat. Mårtensson säger att det inte finns något självändamål i att tillverka något från grunden, utan hittar han något föremål som har ett uttryck som känns intressant använder han sig av det.

Men det finns något mer i det långa galleriet. När jag lyfter blicken mot taket slukas jag av en helt annan bildvärld som domineras av exakta linjer i rött och vitt på en blågrå grund.

Per Mårtensson, No title, 2013. Bild tagen av Per Mårtensson

- Gympagolv var något jag började måla redan när jag gick i skolan och som jag har återkommit till med jämna mellanrum. Ett gympagolv har de flesta någon association till, även om denna varierar beroende på vad man har för inställning till sport eller gympan i skolan. En del reagerar med avsky medan andra minns sina glansdagar i handbollslaget. För mig finns det också starka kopplingar mellan min syn på måleriet som demokratiskt och med den demokratiska tanken som finns bakom ett gympagolv. Att det finns möjlighet till många spel på samma yta, och att det på samma sätt inom måleriet finns många möjligheter.

Arbetet med att måla gympagolv var ett sätt för Per Mårtensson att göra upp med sina egna funderingar kring sig själv som målerikonstnär.

– Det var lite ett sätt för mig att övertyga mig om att det är okej att jobba med måleri, det är inte bara det här machogubbemåleriet från 1960-talet, eller det politiska 1970-talsmåleriet. Det måste inte vara något speciellt, utan kan vara alla möjliga saker. Utan att bli för pompös, så vill jag tänka mer filosofiskt att måleriet är som ett eget språk som inte går att definiera, utan är vad det är.

Mårtensson tillför verket en ny sorts läsning när han väljer att placera det i taket. Historiskt sett är takmålningar förknippade med det sakrala och det upphöjda, och att då placera ett gympagolv i taket väcker tanken om vi ser på sport på samma sätt idag. Per Mårtensson vill hävda att så är fallet. Det byggs massvis med sporthallar och arenor runt om i landet med syftet att skapa evenemang och tjäna pengar. Det är sport och inte kulturhus och icke vinstdrivna verksamheter som premieras.

I det stora gallerirummet hänger en serie med titeln Untitled (2009).Dessa verk föreställer trasiga lamellgardiner av den typ som finns i många halvoffentliga rum med syftet att kunna reglera insyn och ljusinsläpp. I Mårtenssons målning hänger gardinerna snett, som om de har gått sönder. Mårtensson berättar att han såg lamellgardinerna i ett skyltfönster när han var på väg hem en kväll. Han fascinerades av dess uttryck och tog ett foto med mobilen. Resultatet är spännande. Målningarna är fotorealistiska, och jag förväntar mig nästan att kunna se rummet bakom genom gliporna i gardinerna. Men det som befinner sig bakom är ett kompakt mörker. Jag fokuserar blicken och försöker se vad det är som döljer sig i det svarta, även om jag vet att det är omöjligt. Jag får en känsla av att bli iakttagen av någon bakom gardinerna och går genast vidare till nästa verk.

Fotografi av serien Set, 2012. Bild tagen av Per Mårtensson Mitt emot de trasiga lamellgardinerna hänger fyra stora verk, även dessa med titeln Untitled, med breda svarta linjer i ett asymmetriskt mönster. Jag tycker mig kunna se tydliga referenser till den ryske modernistens Kazimir Malevitjs diagonala rektanglar, men när jag får höra Mårtenssons inspiration till målningarna inser jag att detta handlar om något helt annat än geometriska knivskarpa linjer.

­– Målningarna föreställer krossade glasrutor som någon har tejpat igen utan en tanke på symmetri och estetik. Eftersom jag är intresserad av det som hör till måleriet, med yta och så vidare så ser jag det krossade fönstret som ett slags måleri, och en komposition som jag kan ta och som jag har fastnat för. Jag tycker till exempel att skyltfönstren ser ut som någon form av galen konstruktivism som saknar all form av balans. Jag hade ju aldrig kunnat komponera något så snett, och det är det som blir intressant. Jag hade ingen färdig idé när jag började om hur jag vill gestalta objektet, utan det växte fram. Det är inte sprickorna utan lagningen som är intressant.

Serien Set (2012)som hänger i den innersta salen på konsthallen är de enda fotografierna i utställningen. Per Mårtensson använder sig ofta av fotografier som utgångspunkt för sina målningar, vilket inte sällan resulterar i att det är svårt för betraktaren att skilja på om verket är ett faktiskt fotografi eller en målning. I Set, som består av 24 fotografier i A4-format och svart ram, har han dock behållit de ursprungliga fotografierna som föreställer en hand som håller upp ett enfärgat belyst papper framför kameran. Handen tillhör konstnären själv, och den första tanken var att han skulle måla av de fotograferade pappersarken med dess skuggningar. Resultatet blev inte som han hade tänkt sig och han bestämde sig istället för att behålla fotografierna som de var.

Konsthistoriskt sett går Set att härleda till monokromen som var ofta förekomna under 1900-talet. Det monokroma måleriet har handlat om att dra måleriet till sin spets eller sin absoluta utgångspunkt, en färg på en uppspänd duk. Mårtensson har med ljusets hjälp ändå kunnat skapa skiftningar i den monokroma ytan.

Tiden för intervjun börjar ta slut, idag ska han tillsammans med konsthallschefen Mikael Nanfeldt hålla ett konstnärssamtal för allmänheten. Det märks att Per Mårtensson brinner för att diskutera sitt måleri och dess kontext. En fråga leder till långa utläggningar om både verkets betydelse, historiska referenser och tillblivelseprocess. Jag avslutar intervjun med att

ställa den ofrånkomliga frågan om Mårtenssons förhållande till vandalism, som är en så tydlig beståndsdel i flera av hans verk. Såväl de krossade glasrutorna, den repade billacken och de trasiga bilrutorna visar på en fascination för det trasiga och det förstörda.

– Jag tycker att måleriet måste innehålla något mer än ett spår, men vandalism som fenomen tycker jag är intressant och hur man kan läsa det genom måleri. Det är att jämställa ingrepp i stadsrummet med måleri. Att ta in någonting som finns i staden till konstrummet. Jag tycker det intressant med de här grundläggande sakerna i måleriet, det gestiska, att lämna spår. Jag kan ha sett ett kraschat fönster, en repad bil eller något annat.

Fredrika Almqvist

 Per Mårtenssons utställning Double Standards pågår på Göteborgs konsthall mellan den 7/12 2013 - 2/3 2014, guidade visningar hålls varje lördag kl. 13.

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Richard Strauss - en tjuvaktig skata?

  Ariadne (Zerbinetta). Foto: Bettina Stoess/Deutsche oper Berlin Deutsche Oper i Berlin har under januari och februari frossat i Richard Strauss. Fem av hans operor har snurrat runt på repertoaren - "Salome ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 03 mars, 2009

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.