TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | 04 november, 2015
Media, porträtt

Guds död, människans bankrutt och den kreativa subversionens metamorfoser - En essä om…

Finns det böcker som kan spränga hela folkhemska helyllebibliotek åt helvete? Nästan alla torde väl förneka att något sådant vore möjligt; dessvärre kanske de har rätt. Om något aldrig förut ...

Av: Nikanor Teratologen | 11 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

"Jag var inte toastmaster åt någon generation" - Bob Dylan och livet fram…

"Jo", börjar jag försiktigt, "Bob Dylan fyller sjuttio år den 24: e maj, tror du att jag kan få in något om det?". När redaktören svarar javisst blir jag smått ...

Av: Linda Bönström | 24 maj, 2011
Kulturreportage

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | 06 oktober, 2014
Utopiska geografier

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv



tack till  Bukowskis AuktionerDen kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla! Verket är utfört i bläck och färg på papper och har fodrats upp på kartong.

Uven på konstverket på Bukowskis auktion i november 2013 (nr 1438 i katalogen) kallades uggla och så har man antagligen länge kallat den. Det är emellertid en uv och det känner man igen på de utstående fjädrarna på båda sidor om huvudet. Ugglefåglarna jagar om natten och det är då man kan höra deras hoanden. Möss, sorkar och andra smågnagare utgör deras föda men en kraftig berguv kan till och med slå en hare. På konstmuseet i Göteborg hänger en målning av Bruno Liljefors som ett exempel på en riktigt stor uv.

Jag föreställer mig att Lin Fengmians uv är ett slags självporträtt. Han hör hemma både i öst och i väst. Han föddes år 1900 i Mexian i Guandongprovinsen och dog år 1991, hundra våldsamma och händelserika år. 1920 flyttade han till Shanghai för konststudier och vidare till Frankrike, först i Dijon och sedan i Paris. Där var han en flitig gäst på museer med europeisk och kinesisk konst.

Den här uven sitter på en gren med de tre kraftiga, framåtriktade klorna i ett fast grepp om grenen. Den helt mörka fjäderdräkten är lite tofsig i konturerna. Det syns tydligt för den avtecknar sig mot en lite ljusare öppning. Några löv intill är genomlysta bakifrån, andra lite mörkare. Det är så läckert gjort!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag läser in mänskliga känslor hos den här uven. Det vänstra ögat, sett från betraktarens håll, är halvslutet. Om man granskar det och samtidigt håller för det högra, ser den sömnig ut, med en lodrät pupill i mitten, som man brukar rita på en katts öga. Om man gör tvärtom och täcker för det vänstra ögat, stirrar det högra ögat stort på oss. Men visst har väl både fåglar och djur antingen öppna eller slutna ögon samtidigt? Om man inte ”sover räv” förstås?

År 2004 såg jag en mycket vacker och mycket märklig utställning i Milano; Ukiyoe, il mondo fluttuante, ”den flytande världen”. Så kallas nöjeskvarteren i Japan. Den visades i Palazzo Reale från den 7 februari till den 30 maj 2004. En av teckningarna där påminner mig om Lin Fengmians uv. Det var en liten uv, en söt unge, som satt på en blommande magnoliakvist. De duniga fjädrarna på hans huvud såg ut som små spetsiga öron och bildade formen av en liggande månskära. Med halvslutna ögon njöt han av den stilla vårnatten. (Av Kubo Shunman, 1800, Victoria & Albert Museum, London.)

Utställningen kom sedan till Paris och det slumpade sig så att jag såg den även där.

I Stockholm läste jag kinesisk konsthistoria för Jan Wirgin, tidigare museichef på Östasiatiska museet. När han en kväll avslutade en föreläsning inne i rummet med kakemonos – det är vertikala konstverk upprullade på träpinnar – reste vi oss inte för att gå när han slutat tala. Som förtrollade av hans vänliga röst och av den stillsamma kinesiska musiken någonstans ifrån, blev vi sittande på våra pallar.

När jag sedan skrev min tentamensskrivning om den kinesiska konsten, fortsatte jag att vara förtrollad. De branta bergssidorna ner mot sjön där jag bor, såg jag som kinesiska branter. Jag tog skidorna och gav mig ut på sjön. På andra sidan såg jag de övergivna badhusen som tomma kinesiska paviljonger.

Denna förtrollning varade i två dagar. Men när jag ställde en mängd frågor till en ung svenska som just varit i Kina, sa hon helt frankt:

”Kina är inte alls som du tror.”

Hon har naturligtvis rätt – men i konsten är Kina just så som jag tror.

Birgitta Milits

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 november, 2012

Sannheten

Innledning I uminnelige tider har så vel lek som lærd undret seg over hva som menes med ‘sannhet’ og hva for egenskaper, eller kvaliteter, som gjør at en kan hevde om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2014

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Who is Charlie?

Alla begrepp flyter in i varandra. Ingenting är längre vad det brukade vara och ingenting är heller hur det ser ut att vara.

Av: Niklas Anderberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts