Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Peru, det farligaste landet i världen

Den latinamerikanska kontinenten har i modern tid präglats av en allt tyngre skuldbörda och stor politisk instabilitet. Det gemensamma arvet från de två närbesläktade kolonialmakterna Spanien och Portugal och ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 13 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé

Årets upplaga av Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé, och har sålunda vuxit till ett mycket lyckat komplement till årets övriga biorepertoar. Tidningen Kulturen tittade lite extra på tre av festivalens ...

Av: Mattias Löfroth | 04 december, 2007
Kulturreportage

2010 års trådlösa tangentbord från Apple, Dvoraks design

Sholes vs Dvorak – kampen om tangenterna

”Dead ends, losers, and inventions that never made it into a material product have important stories to tell” – Erikki Huhtamo och Jussi Parikka

Av: Anders Nilsson | 25 maj, 2015
Essäer om samhället

Tyra Kleen – en konstnärlig kosmopolit



Javanesisk danserska, Tyra KleenUnder romantiken på 1800-talet fanns liksom idag en fascination för Indien hos många människor, en längtan efter mystik och andlighet och en dröm om att finna en ursprunglig och paradisisk värld. Exotismen var ett tankemönster i romantiken och en revolt mot upplysningen. Längtan efter det okända, drömmar om fjärran länder är några exempel på exotismens filosofi. På 1920 och 1930-talet hamnade Indonesien och speciellt Bali i fokus för västvärldens orientintresse.

Till Bali reste konstnärer, koreografer, fotografer och internationella kulturpersonligheter i allmänhet. Konstnärinnan och författarinnan Tyra Kleen var en av de svenskar som drabbades av denna så kallade Balifeber, men då var hon före sin tid. Åren 1919-1921 tecknade och målade hon av brahmanpräster, dansare, musiker och musikinstrument på Bali. Den internationella Balifebern startade först efter kolonialutställningen 1931 i Paris. Den tidens västerländska kosmopolit och kulturella elit lockades då till ön för att uppleva dess ”ålderdomliga och rena” hinduiska kultur, medan den fanns kvar. Bali var med andra ord ”det sista paradiset”.

Tyra Kleen (1874-1951) är också en av de kvinnliga svenska konstnärer från förra seklets början som idag är tämligen bortglömd. Det finns ingen biografi eller bok om henne, endast ett fåtal artiklar och notiser om denna säregna kvinna och hennes fängslande konst. Hon föddes i en familj med konstnärliga anor på Valinge gård utanför Stockholm. Hennes far var jurist, diplomat och tjänstgjorde på svenska beskickningar i bland annat Italien och Österrike innan han på oklara grunder lämnade UD. Familjen hade det gott ställt, delvis tack vare att moderns far, som var hovmarskalk, testamenterade godset Valinge till Tyra Kleen och hennes syskon. Det var på Valinge Tyra växte upp under de perioder familjen inte vistades utomlands. När hon visade håg för konsten skickades hon till konstskolor i Dresden och München. Under denna tid tecknade hon främst kroki. Hon fascinerades av den nakna människokroppen. Men under sommarloven på föräldragodset i Valinge i Sverige målade hon även landskaps- och naturstudier, oftast i akvarell.

Efter München flyttade Tyra Kleen till Paris, där hennes konst kom att ta en vändning mot symbolismen. Hon studerade vid Akademierna Delecluse, Colarossi, Julian och Vitti 1895-1897. Här målade hon framför allt de bekanta cafémiljöerna som så många fotografer och konstnärer skildrat, men även naturskildringar. Sommaren 1896 deltog hon i sin första utställning i Paris. Följande år debuterade hon som illustratör i boken Drömmar av den sydafrikanska författarinnan Olive Schreiner. Den svenska pressen började då uppmärksamma henne. Den stil som hon presenterade här kom att följa hennes skapande livet igenom. Hon hade hittat sin rätta teknik, tuschen. Stilen kan beskrivas som jugend, svarta konturer runt organiska former.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Javanesisk danserska, Tyra Kleen

I Rom studerade Tyra Kleen och ställde ut 1899-1906 och längre fram i London, S:t Petersburg, New York och Amsterdam. Hennes måleri var tidstypiskt, symboliskt och jugendromantiskt. Symbolismen började som en litterär rörelse som hävdade att fantasin var den viktigaste källan till skapande. Den var en reaktion på realismens och impressionismens sätt att återge den synliga verkligheten. Symbolistmålarna som var influerade av de franska poeterna Paul Verlaine och Arthur Rimbaud använde sig av känsloladdade färger och stiliserade bilder för att förmedla sina drömmar och stämningar till vårt medvetande och målade ibland exotiska och drömlika bilder.

Tyra Kleens bilder var ofta illustrationer till filosofisk-mytologiska fabler som i hennes första bilderbok, En Psykesaga, utgiven 1902, där svävande nakna kroppar, slingrande rökslöjor och egyptiska sfinxer illustrerar berättelsen om gudinnan Psykes utforskande av människornas värld och skapelsens längtan tillbaka till det förlorade paradiset. Även om det bitvis är en ganska pessimistisk historia rymmer den ungdomligt uppror och längtan: ”Så länge någon livskraft finns, så är den begär att trotsa faror och spränga gränser och utforska det okända”. Två år tidigare hade Tyra Kleen, under pseudonymen Isis, utgivit romanen Lek – Från Roms bohemevärld, en berättelse om kärlek och kamratskap i skandinaviska konstnärskretsar i Rom, vars centralgestalt, den livsglada och äventyrslystna Sigrid, tycks ha mycket gemensamt med Tyra Kleen. ”Ni föraktar lifvet och älskar det på samma gång”, säger en av hennes vänner till Sigrid. Själv säger Sigrid: ”Jag leker alltid helst med Söderns barn”.

Av dagbokanteckningarna att döma kan man dock utläsa en mer svårmodig sida i Tyra Kleens personlighet, hon klagar på ständig huvudvärk, sömnlöshet, magont och melankoli. Men hon berättar också om reser till Köpenhamn för att gå på teosofiföreläsningar, besök på konstutställningar och Teosofiska Samfundet i Stockholm. Intresset för teosofi och ockultism delade hon med många av samtidens konstnärer.

Ockultism är läran om det fördolda och är ett samlingsnamn för en rad företeelser, föreställningar och läror vilka utgår från att människan har möjlighet att sätta sig i förbindelse med en dold bakomliggande verklighet. Denna kan göras synlig och till viss del kontrolleras genom att människan tämjer översinnliga krafter och uppnår högre medvetandetillstånd med hjälp av fantasi och medvetet utvecklade psykiska tekniker. En stark övertygelse att människan är ett andligt väsen utmärker ockultismen. Liksom kosmos i stort (makrokosmos) är människan en del av det Gudomliga. Hon är ett mikrokosmos som rymmer summan av de kosmiska energierna. Mikrokosmos är en exakt avbild av makrokosmos.

Den enskilda rörelse som haft störst betydelse för utvecklingen av den moderna ockultismen är teosofin. Samtidigt som teosofin visar en kontinuitet med äldre västerländska esoteriska (inre) traditioner, har den tagit upp föreställningar från indiska religioner och samtidens naturvetenskap. Av dessa vitt skilda element har teosoferna skapat en syntes som idag är grundläggande. När teosofins centralgestalt Madame Blavatsky (1831-1891) publicerade sitt monumentala verk Den hemliga läran gav hon det underrubriken ”Sammanfattning av vetenskap och religion”.

Tigrar på ön Bali. Foto: Wikimedia CommonsI den västerländska kulturhistorien har ockultismen haft en inte ringa betydelse. Flera av de stora gestalterna inom konst, litteratur, musik och vetenskap har varit och är fortfarande förespråkare för en livssyn som är ockultistisk. För många människor framstår den som ett attraktivt alternativ till kristendomen, inte minst därför att de i ockultismen tycker sig få mer genomtänkta svar på de eviga frågorna om livets mysterium än i kyrkorna.

Efter ett par år i Berlin och Paris reste Tyra Kleen i december 1910 till Indien och Ceylon (Sri Lanka) tillsammans med Ellen von Platen. Kanske var det en bildningsresa som låg i tiden, eller ett försenat ungdomsäventyr eller en realiserad dröm; hon hade tidigt visat intresse för icke-europeisk filosofi och konst, egyptisk men också orientalisk. Kanske sökte hon här efter en ny livsåskådning. Hon reste på egen hand runt i Indien i tre månader och gav året därpå ut boken Strövtåg i Orienten, som, skriver hon inledningsvis, ”inte gör anspråk på att vara annat än de ytliga synintrycken hos en dagdrivare eller vagabond som lever och njuter med ögonen, undvikande fördjupning åt något håll”. Men det är ingen reseskildring av dussintyp och hon tröttnar på att studera historiska monument men hennes attityd till landet, kulturen och livet omkring henne är öppen och fördomsfri.

Hon skriver att hon övernattade på järnvägsstationer och umgicks med soldyrkare, kroppsbyggare, fakirer och ormtjusare. Om Ceylon skriver hon att här lockas soldyrkaren till extas: ”här känner man sig nära solljuset och känner solstrålarna tränga tvärs igenom hela sin varelse. Färgerna ha en våldsam intensitet som stimulerar ett njutningslystet öga så att det upptäcker nya färghemligheter som det aldrig anat i Europas halvdager ”. Hon hänförs över singalesernas skönhet och beundrar dem för deras graciösa rörelser, deras otroliga vighet och smidighet och de vackra ställningar som de intar i både rörelse och i vila. Singalesmännen beskriver hon på följande sätt: ”De ha långt hår, svart och slätt, uppsatt i en knut i nacken; och låglandsbefolkningen bär dessutom runda hornkammar som kronor på huvudena. De ha mjuka röster och mildt väsen, äro snälla mot barn och djur samt välvilliga och tjänstaktiga”.

Tyra Kleen hamnade så småningom på Java och Bali där hon studerade danskonst och det är på Bali som hon mellan 1919 och 1921 finner ”idealtypen för mänsklig skönhet”; de balinesiska danserskorna är, enligt henne, helt estetiskt fulländade. Hon skildrar dem och deras danskonst och balinesisk kultur i flera illustrerade artiklar i Ord och Bild på 1920-talet, i Mudras, 1924 som beskriver Buddha – och shivaprästernas rituella handgester, samt i barnboken Ni Si-Pleng.

Hinduismen, en mångfasetterad religion.Att måla var på Bali en religiös handling och tradition. Präster utförde målningar som en del av den religiösa ceremonin. Därför blev Tyra Kleens eget skapande och förhållningssätt till konsten begripligt bland prästerna som såg skapandet som ett medel att närma sig det sakrala. Tyra Kleens resa till Bali slutade med att hon som första utomstående person fick studera de vitklädda balinesiska prästernas offerceremonier och sakrala danser samt symboliska handrörelser. I boken Mudras skriver hon att händernas språk troligtvis är det äldsta i världen och att dess traditioner sträcker sig längre bak i tiden än det talade ordet samt att det som uttrycksmedel troligen existerat som konst före alla konstnärliga försök i sten, lera, trä eller färger. Hon menar att dessa handrörelser spelat en stor roll i de flesta gamla ritualer och att de i några delar i östvärlden utvecklades genom tiderna i ett system av så kallade ”mudras”. Yogier tror att mudra stimulerar livsflödet (prana) genom kroppen och innesluter det så att det inte går förlorat. Ordet mudra är sanskrit och betyder sigill. Benämningen av rituell handrörelse med detta ord härstammar från den tid när prästen brukade uttala särskilda mantran eller stavelser som förmodades framkalla en magisk effekt.

I en artikel ”Skisser från Bali” införd i Ord och Bild skriver hon lyriskt om denna exotiska ö och dess befolkning. Jag citerar: ”På ön Bali, ännu ganska oberörd av västerländskt inflytande, finns det alltjämt mycket kvar, som är heligt. Den är de oräkneliga templenas och helgedomarnas ö. I dem fortleva samma mysterier, riter och kultformer som för tusen år sen. I dess allra heligaste förrätta vitklädda präster sina urålderliga ceremonier och sina heliga tempeldanser. Där fostras tempeldanserskor, som iklädda brokader och stora koaffyrer av konstrikt ordnade levande blommor vrida och orma sig i extatiska spasmer. Varje detaljrörelse har en symbolisk betydelse, förborgad för alla, även för dem själva, utom för de invigda prästerna”.

Religionen och kulturen på Bali var hinduisk med ursprung i Indien men hade utvecklats till säregna balinesiska former, som gett ön sin prägel. Tyra Kleen förmedlar vidare att befolkningen är av malajisk ras, sånär som på prästkasten som mestadels består av avkomlingar av hinduer och att religionen och hela kulturen är hinduisk. Hon menar att folktypen skiljer sig mycket från sina grannar och släktingar på Java och framhåller att ”den är ädlare och finare och närmar sig idealtypen för mänsklig skönhet”. Den indiska kulturen anses vara världens mest förandligade och den indiska konsten är en produkt av deras kultur.

Shiva. Foto: Wikimedia CommonsHinduismen är en tradition inriktad på föreställningsförmågan, en bildskapande religiös tradition i vilket det heliga betraktas som närvarande i den synliga världen. Det gudomliga är inte endast synligt i tempel och helgedomar utan också i livets kretslopp – i naturen, i människan, i födelse, växande och död. När man träder in i den hinduiska världen konfronteras man med ett sätt att tänka som kallas polyteistiskt eller pluralistiskt. Gudabilderna återger i visuell form det gudomligas mångfald och enhet.

Hinduismen har utvecklats till en mångfasetterad religion präglad av stor flexibilitet liksom av en stor tolerans gentemot oliktänkande; man försöker till exempel inte aktivt omvända andra till hinduismen. Delvis beror detta på att hinduismen saknar centrala auktoriteter som bibeln eller påven inom kristendomen. Men vissa grundläggande föreställningar förenar alla hinduer, som tron på alltings inneboende enhet, att allt har sitt ursprung i ett högsta väsen, den stora världssjälen (brahman). Denna kan anta tre olika former; den skapande, som kallas Brahma, den bevarande, som kallas Vishnu; och den förstörande eller återskapande, som kallas Shiva. Hinduismens otaliga gudar är i sin tur bara olika former av dessa tre. Reinkarnation eller själavandringen är central. Den styrs av människors handlingar; den som utför goda handlingar kan få det bättre i nästa liv. Slutmålet är dock att helt befria sig från kretsloppet av död och återfödelse och uppgå i gudomen eller i en icke-existens (nirvana).

Indisk konst är idealistisk. Formspråket hämtas från förebilder i naturen. Den indiske konstnären väljer från ett stort antal levande modeller ut de drag som han uppfattar som de vackraste. Ofta framställer han typer och inte individer. Favoritmotivet blir den idealiserade människogestalten med rytmen som den indiska konstens kännemärke. Ett belysande exempel på ett sådant rytmiskt inslag är den dansande Shiva. Tempeldansen utförs enligt ett komplicerat system av regler i vilket varje rörelse och kroppsställning tillmäts en viss betydelse. Dansen hör till de äldsta och mest utbredda rituella uttrycksformerna. Av danskonsten utvecklade konstnären en kanon av symbolbärande gester och poser (mudras). De förfinade formerna av indisk och balinesisk tempeldans efterliknar och återger gudadramer som tilldragit sig i mytisk urtid.

Tempeldanser och musikinstrument på Bali är livsverket som Tyra Kleen arbetade med i tio år, en bok i stort format illustrerad med ett femtiotal bildplanscher tryckta i färg (inklusive guld). Den betraktas som ett grundläggande standardverk i litteraturen om den balinesiska dansen. Tyra Kleen skriver att hon fann denna dans som den mest konstnärligt uppdrivna av all orientalisk dans och hon ser den som en inkarnation av Österlandets hela fantasirikedom och färgprakt.

Tyra Kleen jämför tempeldanser på Java och Bali. Hon skriver: ”I motsats till de javanesiska danserskorna som dansar med halvslutna eller nästan helslutna ögon, ha balinesiskorna dem vitt uppspärrade och rulla pupillerna från ena ögonvrån till den andra i rytm med dansen”. En annan olikhet som hon iakttar är att den javanesiska dansen är ytterligt långsam och egentligen består i plastiska poser som avlöser varandra medan den balinesiska är idel liv och rörelse i hastigaste tempo, häftiga böjningar och vridningar. Kleen skriver att de balinesiska danserskorna knappast verkar vara materiella varelser, ”dessa små kropplösa, ormande figurer, endast som rörelse, linjer, färger, guld- och silverskimrande reflexer, där de i fackelskenet lysa som eldflugor mot nattmörkret”.

Tyra Kleens målningar av balinesiska hovdansare är unika då hon fick avbilda danser som tidigare endast uppförts för kungligheter. Hon målade dessutom allt från porträtt och landskap till grafiska blad med ockulta motiv och nådde större framgångar internationellt än här hemma. I Sverige gjorde hon sig ett namn genom utställningen ”Två vittberesta damer”påLiljevalchs konsthall 1922. Tyra Kleen och Ida Trotzig ställde där ut sina samlingar av föremål från Java och Bali respektive Japan. Tyra Kleen reste alltid ensam och hon gifte sig aldrig. Hon värnade om sin integritet och självständighet i en tid då det inte var vanligt. Att hon var en säregen personlighet är något som är odiskutabelt och hennes livsöde är lika fascinerande som hennes konstnärskap är mångfasetterat. Hennes sista bok var en romantisk fantasi om farao Echnatons solkult i det gamla Egypten, Solens son. När den kom ut 1946 var hon sjuttiotvå år. Hon dog fem år senare och testamenterade sina samlingar till Riddarhuset med direktivet att arkivet inte fick öppnas på 50 år.

Idag finns hennes livsverk att beskåda på Valinge gård där hennes morfars syster Kerstin Hermelin och maken Lars har sett till att samlingarna innehållande konst, fotografier, brev och dagböcker åter kommit hem.

 

Lena Månsson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

16. Jenny

Han sover inne i Majas växasäng som de dragit ut till max. Ändå får han ändå inte riktigt plats, fötterna hade hängt ut över sängkanten och de hade skrattat tillsammans ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 31 mars, 2012

Arbetarlitteratur och företagarlitteratur – två sidor av samma mynt

Fredrik Runebert ställer den amerikanska författarinnan Ayn Rand mot den svenske arbetarförfattaren ivar Lo-Johansson – i vad möts de? I Sverige(och i övriga världen) finns det en utpräglad arbetarlitteratur som har sin ...

Av: Fredrik Runebert | Essäer om politiken | 11 december, 2013

En väg in till en annan verklighet. Ingeborg Bachmann och Paul Celan

Det är en omvälvande och livsavgörande kärleksaffär. Den utspelar sig mellan två författare vars nerver tycks ligga utanpå skinnet. Det är intensivt. Det är allvar. Det rör sig om något ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 oktober, 2012

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 augusti, 2012

Pedro Almodóvar, Rossy de Palma, Emma Suárez, Michelle Jenner, Adriana Ugarte, och Daniel Grao

Almodóvar: en filmisk återblick, och Julieta

Pedro Almodóvar är åter aktuell på bioduken med den finstämda filmen Julieta (vars ursprungstitel Silencio ändrades utav respekt från Almodóvar gentemot Martin Scorsese vars nya film ska ges denna titel) ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Essäer om film | 10 november, 2016

Paul Valéry – Tankar kring en dikt

Allt flyter, anaxagoras, havet andas sakta, månen ökar och minskar, och människor blixtrar förbi som fallande stjärnor. Dock mitt pulserande hjärta hindrar mig från sömn. Jag är så otroligt trött ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Vakenhet och skugga. Om James Agee

Cotton Tenants – Three Families heter en bok som just kommit ut i USA, ett reportage i text och bild som skulle ha tryckts i tidskriften Fortune 1936 men som ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 20 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts