Applåd!!!

Vad är det egentligen vi applåderar när vi applåderar? Är det själva framförandet, den specifika tolkning vi just fått lyssna till? Eller är det kanske verket i sig: kompositionen? Eller ...

Av: Björn Gustavsson | 10 februari, 2016
Björn Gustavsson

Att dela ensamheten med Alice Munro

Alice Munro är en skicklig stilist som skildrar det vardagliga livet. Ungefär så har det sagts. Men vad är det där stilistiska och vad är det för liv? För 1800-talets stora ...

Av: Christina Kall | 23 oktober, 2013
Litteraturens porträtt

Elsa Viola. Anteckningar från våning 33

1. De har spärrat in mig och hon har vaknat någonstans i öster. Det var så det började den här gången, precis så. Det där snabba, sköna, onda kan jag inte ...

Av: Elsa Viola | 28 oktober, 2013
Utopiska geografier

Jean Luc Godard, 1968. Foto: Gary Stevens. CC By 2.0

Till sista ögonblicket

Jag ser gärna om filmer. Man kommer närmare, har ramverket klart för sig, kan övergå från ett kursivt, i någon mening ofullständigt, tittande till ett mer fokuserat. Filmer som tål ...

Av: Ulf Stenberg | 04 februari, 2016
Essäer om film

Den lilla människan - Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg



Den lilla människan
Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg

atelje.jpg
Skulpturen Göran och draken vid Torsten Renqvists
ateljé. foto Anders Forsberg
Bildkonstnären Torsten Renqvist är död. Tidningen Kulturens Anders Forsberg intervjuade sin gode vän Torsten Renqvist med anledning av en utställning med namnet Den lilla människan på galleri Argo i Stockholm i november 2005.

-Jag tappade kontakten med mina generationskamrater 1942. Jag hamnade på sanatorium, sedan flyttade jag till Danmark, gick till sjöss, bodde i England och Frankrike. Lars Nygren har räknat ut att jag har bott 8 år utomlands. Det känns märkligt eftersom jag tycker att jag alltid varit här.

Torsten Renqvist slår ut med händerna i en gest som visar på omgivningarna runt hemmet i Kummelnäs, i Nacka utanför Stockholm.

– Det är viktigt det där, för det betydde att jag inte tog del av tidsandan. Jag tänkte att jag var dummare och mindre bevandrad eftersom jag inte hade något förhållande till det moderna, till kubismen och allt det där andra. Jag trodde det på fullt allvar, men tittar man på det nu efteråt så är det nog ganska dödfödda projekt. I stället hade jag den övermaga ambitionen att göra något som skulle fungera varsomhelst, som skulle kunna säga något likaväl till en kines som en amerikan, eller en egyptier.

Och den ”Lilla människan”?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Det där hittade ju Elisabeth på Argo på. Men det är bra. Flera av mina bästa grejer handlar ju om utsatta människor på något sätt. Som Fågelskrämman där, eller Utflyktsbåten.

Torsten pekar med pipan mot två skulpturer i köksfönstret. Fågelskrämman är ett resultat av besök i kommunisttidens Polen, där fågelskrämmor användes för att häckla regimpolitikerna, inte för att skrämma fåglar. Något fågelskrämmor inte duger till. Utflyktsbåten, med vattnets vågor i borden, är en bräcklig farkost som kontrasterar mot besättningens entusiasm. Båten rör sig kraftfullt framåt, trots allt.

– Det där var Anna-Lenas (dotterns) idé. Hon tjatade i två år på att jag skulle göra en båt, som leksak. Och det var hon som bestämde att det som måste finnas med var en brödbit, som proviant, en flaska vin, och en boll så klart. ”Renqvist has drawn heavily upon childrens art”, stod det i en brittisk tidskrift vid ett tillfälle.

– Du ska läsa Om det radikala i konsten. Den finns i Brottstycken, och beskriver tydligt vad jag menar.

”Jag menar alltså”, står det i boken, ”att det numera finns en radikalismens prototyp, en mall som skapats på de heroiska generationerna i början av seklet […] Ny konst är i nutida språkbruk detsamma som radikal konst […] Men det har i vår tid skett en betydelseförskjutning av ordet radikal. Det betyder nu närmast ’det som bär framtiden i sitt sköte’, den konst som segrar”…”Myten säger att den radikale är den ende konstnären. Eftersom radikalitet innebär ’att gå ännu längre’ måste konstnären, om han vill tillhöra ’vår tids människa’ ytterligare tillspetsa tidigare generationers meningar. Han måste alltså överbjuda själva myten. Och detta är som att färdas in mot botten av en strut”.

Radikal eller originell. Bägge är ord som hänvisar till ett ursprung, en rot, men som kommit att bli en till intet förpliktigande ”förnyelse”, eller något slappt ”annorlunda”. Det som en gång var överraskande variationer i förhållande till en historia har skurits av från sina rötter och blivit en önskan att urskilja sig i en värld som aldrig varit mer slaviskt underkastad modet. ”Förnyelse” har blivit högsta estetiska betyg, och konstnären dömer sig själv till ständiga påhitt i ett universum som tömts på referenspunkter. Verken blir utbytbara. De ser – i all sin vilja till särskildhet – likadana ut. Torsten citerar Albert Camus: ”Denna tid som kallar sig den mest revolterande av alla har ingenting annat än olika former av rättrogenhet att bjuda på”.

Berätta om plattan med händerna.

– Jag blev arg när jag såg krigskyrkogården efter slaget vid Verdun under första världskriget. Det var 1967 och vi bilade genom Europa. Arkitekten hade förvrängt perspektivet så att det skulle se ut som om fler hade stupat än som var fallet. Jag såg det som en skymf mot pojkarna som hade mist livet. Så jag gjorde de där händerna som jag kallade Verdun, Antiprojekt till en krigskyrkogård. Det är min första skulptur.

Och Ballongkorgen? För mig är André en omedelbar association.

– Jo, Jag har ju varit mycket däruppe i Ishavet, och jag tänker mig att även André var övertygad om att expeditionen var ett självmordsuppdrag. Men han hade ju fått så många att ställa upp med pengar, och skapat så mycket intresse så han kunde inte dra sig tillbaka. Det finns något obestämt över den skulpturen. Man vet inte om korgen är på väg att lyfta eller om den är på väg mot en katastrof. Den är gjord med tanke på vad jag kallar ”avlägset seende”. När man ser något på långt håll får det en annorlunda form. Ett fågelsträck, till exempel, är inte en mängd likadana fåglar i formation, utan har sin egen form. Det fungerar likadant om man ser det avlägsna genom en kikare. Det var så jag upptäckte det, och jag tror jag är ganska ensam om den upptäckten.

Är det samma idé som med ”Avlägsen fågel”, som inte finns med här, och som med ”Lommarna”.

– Jo, det är samma tanke. Lommarna såg jag i Norrland. Det är ovanligt att lommar flyger tillsammans, men den här gången flög de så, och jag gjorde dem som de var.

Uppe i Torstens stuga i Sandsjärv, vid polcirkeln, sitter en affisch av en grottmålning av en tjur, från Lascaux i Frankrike. Målningen gjordes för 20.000 år sedan. För ett par år sedan hittades en aningen äldre skulptur i en tysk grotta. Den föreställer en fågel, inte helt olik en av de mänskligt vilsna änderna i Fågelcirkus. Jag visar en bild av den för Torsten, som utbrister: ”Den där är bra. Vem har gjort den?” Jag visar den också för författaren Kate Larsson, vän i familjen, som säger: ”Den där känner jag inte igen. Är det Torsten som har gjort den?”

Torsten Renqvist, i samtal med Anders Forsberg, Kummelnäs, hösten 2005.

Ur arkivet

view_module reorder

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

” Lämna för Guds skull Gud i fred” (Mäster Eckehart)

Går man från Domplatz - där universitetet Luther studerade vid för övrigt är sammanbyggt med själva katedralen - in i den vindlande och vackra medeltidsstaden Erfurt och dess trånga gränder ...

Av: Crister Enander | Essäer om religionen | 25 januari, 2010

Three ladies in Cairo. Del I. Love and Loss

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den man som ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 04 juli, 2014

George Bernard Shaw

George Bernard Shaw - den excentriske avvikaren som alltid gick sin egen väg Han åt inte kött. Men han tuggade mer än gärna i sig sina motståndare med glupande aptit. Få ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 26 oktober, 2006

Intervju Jamie Woon

Soul och dubstep-artisten Jamie Woon har hyllats i sitt hemland Storbritannien. Med sammetslen ljus röst sjunger han sina egenproducerade kompositioner vars eklektiskt klara ljudbild är minimalistisk och svängig på samma ...

Av: Lena Lidén | Musikens porträtt | 30 augusti, 2011

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Bland tomtar, troll och mylingar: Har nordiska oknytt en chans mot amerikanska vampyrer?

Amanda Hellberg blev uppmanad av självaste Philip Pullman, den brittiske Astrid Lindgren pristagaren 2005 (ALMA priset), att skriva ”Jag väntar under mossan”, en ungdomsbok som handlar om Matilda som kommer ...

Av: Belinda Graham | Essäer | 21 december, 2012

Contemplando nello specchio di Dioniso av Fernando Mastropasqua

Parnassos toppar

"Tragedins födelse" från 1872 är för den breda allmänheten kanske mest känt för att ha populariserat de konstnärliga motsatsparen det dionysiska och det apolloniska. Nietzsche var ingalunda först ut ...

Av: Adam Johansson | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.