Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

Den lilla människan - Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg



Den lilla människan
Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg

atelje.jpg
Skulpturen Göran och draken vid Torsten Renqvists
ateljé. foto Anders Forsberg
Bildkonstnären Torsten Renqvist är död. Tidningen Kulturens Anders Forsberg intervjuade sin gode vän Torsten Renqvist med anledning av en utställning med namnet Den lilla människan på galleri Argo i Stockholm i november 2005.

-Jag tappade kontakten med mina generationskamrater 1942. Jag hamnade på sanatorium, sedan flyttade jag till Danmark, gick till sjöss, bodde i England och Frankrike. Lars Nygren har räknat ut att jag har bott 8 år utomlands. Det känns märkligt eftersom jag tycker att jag alltid varit här.

Torsten Renqvist slår ut med händerna i en gest som visar på omgivningarna runt hemmet i Kummelnäs, i Nacka utanför Stockholm.

– Det är viktigt det där, för det betydde att jag inte tog del av tidsandan. Jag tänkte att jag var dummare och mindre bevandrad eftersom jag inte hade något förhållande till det moderna, till kubismen och allt det där andra. Jag trodde det på fullt allvar, men tittar man på det nu efteråt så är det nog ganska dödfödda projekt. I stället hade jag den övermaga ambitionen att göra något som skulle fungera varsomhelst, som skulle kunna säga något likaväl till en kines som en amerikan, eller en egyptier.

Och den ”Lilla människan”?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Det där hittade ju Elisabeth på Argo på. Men det är bra. Flera av mina bästa grejer handlar ju om utsatta människor på något sätt. Som Fågelskrämman där, eller Utflyktsbåten.

Torsten pekar med pipan mot två skulpturer i köksfönstret. Fågelskrämman är ett resultat av besök i kommunisttidens Polen, där fågelskrämmor användes för att häckla regimpolitikerna, inte för att skrämma fåglar. Något fågelskrämmor inte duger till. Utflyktsbåten, med vattnets vågor i borden, är en bräcklig farkost som kontrasterar mot besättningens entusiasm. Båten rör sig kraftfullt framåt, trots allt.

– Det där var Anna-Lenas (dotterns) idé. Hon tjatade i två år på att jag skulle göra en båt, som leksak. Och det var hon som bestämde att det som måste finnas med var en brödbit, som proviant, en flaska vin, och en boll så klart. ”Renqvist has drawn heavily upon childrens art”, stod det i en brittisk tidskrift vid ett tillfälle.

– Du ska läsa Om det radikala i konsten. Den finns i Brottstycken, och beskriver tydligt vad jag menar.

”Jag menar alltså”, står det i boken, ”att det numera finns en radikalismens prototyp, en mall som skapats på de heroiska generationerna i början av seklet […] Ny konst är i nutida språkbruk detsamma som radikal konst […] Men det har i vår tid skett en betydelseförskjutning av ordet radikal. Det betyder nu närmast ’det som bär framtiden i sitt sköte’, den konst som segrar”…”Myten säger att den radikale är den ende konstnären. Eftersom radikalitet innebär ’att gå ännu längre’ måste konstnären, om han vill tillhöra ’vår tids människa’ ytterligare tillspetsa tidigare generationers meningar. Han måste alltså överbjuda själva myten. Och detta är som att färdas in mot botten av en strut”.

Radikal eller originell. Bägge är ord som hänvisar till ett ursprung, en rot, men som kommit att bli en till intet förpliktigande ”förnyelse”, eller något slappt ”annorlunda”. Det som en gång var överraskande variationer i förhållande till en historia har skurits av från sina rötter och blivit en önskan att urskilja sig i en värld som aldrig varit mer slaviskt underkastad modet. ”Förnyelse” har blivit högsta estetiska betyg, och konstnären dömer sig själv till ständiga påhitt i ett universum som tömts på referenspunkter. Verken blir utbytbara. De ser – i all sin vilja till särskildhet – likadana ut. Torsten citerar Albert Camus: ”Denna tid som kallar sig den mest revolterande av alla har ingenting annat än olika former av rättrogenhet att bjuda på”.

Berätta om plattan med händerna.

– Jag blev arg när jag såg krigskyrkogården efter slaget vid Verdun under första världskriget. Det var 1967 och vi bilade genom Europa. Arkitekten hade förvrängt perspektivet så att det skulle se ut som om fler hade stupat än som var fallet. Jag såg det som en skymf mot pojkarna som hade mist livet. Så jag gjorde de där händerna som jag kallade Verdun, Antiprojekt till en krigskyrkogård. Det är min första skulptur.

Och Ballongkorgen? För mig är André en omedelbar association.

– Jo, Jag har ju varit mycket däruppe i Ishavet, och jag tänker mig att även André var övertygad om att expeditionen var ett självmordsuppdrag. Men han hade ju fått så många att ställa upp med pengar, och skapat så mycket intresse så han kunde inte dra sig tillbaka. Det finns något obestämt över den skulpturen. Man vet inte om korgen är på väg att lyfta eller om den är på väg mot en katastrof. Den är gjord med tanke på vad jag kallar ”avlägset seende”. När man ser något på långt håll får det en annorlunda form. Ett fågelsträck, till exempel, är inte en mängd likadana fåglar i formation, utan har sin egen form. Det fungerar likadant om man ser det avlägsna genom en kikare. Det var så jag upptäckte det, och jag tror jag är ganska ensam om den upptäckten.

Är det samma idé som med ”Avlägsen fågel”, som inte finns med här, och som med ”Lommarna”.

– Jo, det är samma tanke. Lommarna såg jag i Norrland. Det är ovanligt att lommar flyger tillsammans, men den här gången flög de så, och jag gjorde dem som de var.

Uppe i Torstens stuga i Sandsjärv, vid polcirkeln, sitter en affisch av en grottmålning av en tjur, från Lascaux i Frankrike. Målningen gjordes för 20.000 år sedan. För ett par år sedan hittades en aningen äldre skulptur i en tysk grotta. Den föreställer en fågel, inte helt olik en av de mänskligt vilsna änderna i Fågelcirkus. Jag visar en bild av den för Torsten, som utbrister: ”Den där är bra. Vem har gjort den?” Jag visar den också för författaren Kate Larsson, vän i familjen, som säger: ”Den där känner jag inte igen. Är det Torsten som har gjort den?”

Torsten Renqvist, i samtal med Anders Forsberg, Kummelnäs, hösten 2005.

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.