Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Efterdyningar av en duven stämning. Om Francesca Woodman



Francesca WoodmanFinns det en kvinnlighet bunden i sig själv? Är det fastslaget genom konventionella mönstringar hur kvinnan ska återspeglas av medierna och den någorlunda statiskt flödande omgivningen? Finns det skäl att tro det? Francesca Woodman trotsar den väv som kapslat in femininiteten med ett självgjort svärd, ett svullet svärd dolt i bilden. Dolken som får ytan att förblöda och lämnar kvar ett virilt inre.

Ett svärd som löper genom hennes fotoserier, hennes självporträtt - porträtt av livet.

Francesca Woodman föddes 1958 i Denver, Colorado och växte upp i en konstnärsfamilj där båda hennes föräldrar, samt hennes bror var konstnärer. Hon intresserade sig för fotokonst vid en tidig ålder och redan som trettonåring framkallade hon sina första fotografier. 1975 började hon studera vid Rhode Island School of Design i Providence fram till 1979.

Hon avlade ett års studier i Rom och flyttade därefter till New York. Där gav hon sig in i mer ambitiösa projekt som att designa sina egna fotoböcker. Den enda boken som blev publicerad under hennes liv kom ut i januari 1981 under namnet Some Disordered Interior Geometries.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Francesca Woodman arbetade mycket med sin egen kropp och egna omgivningar i fotografiet. Hon lyckades få dessa två att smälta samman till en kraftfull spegling ur ett inre landskap, en inre vildmark. Hennes egen kropp blev ett redskap för att utforska surrealistiska stämningar och ironiska betydelser. Hon använde sig ofta av lång slutartid och dubbelexponering så att hon kunde placera in sig själv i kompositionen. Fotograferade sig själv eller andra i rörelse som kontrast till en fullkomligt stillastående, skarpt återgiven miljö. Genom att fotografera med lång slutartid kunde hon förvandla en kropp till en utdragen dimma, en individ i kontakt med en annan sfär.

Francesca Woodman

De två sfärerna liv och död inkräktar allt som oftast på varandra i hennes verk och till och med i hennes tidigaste fotografier kan man upptäcka en hänförelse för hur människan kan framställas som en vålnad eller uppenbarelse. Woodman fortsatte använda den här tekniken genom sitt liv och kunde fotografera sig själv hoppandes, vinkandes, i rörelse, ofta  i tomt skrikande utrymmen.

Att kvinnokroppen är det centrala motivet i Woodmans verk kan tolkas som hennes reflektioner över materialism och det förekommande samt vagt befintliga. De mest erkända av hennes fotografier kan tyckas ha en feministisk innebörd. Hon trotsar det kvinnliga "innehållet" och utseendet, det bestämda kring kvinnlighet.

Frågeställningen: kan någon bestämma en form?

Omkastade grundsanningar.

Är detta ett förnekande av den egna stipulerade existensen?

Gestaltandet av en försvinnande individ, hur döden ter sig som kvävda melankoliska bortfall? Gestaltandet av ett löst landskap i trasor?

Francesca Woodman gav en förståelse för bland annat symbolism, barocken, surrealism och futurism i sina förföljande sensuella och stundtals makabert våldsamma självporträtt.

De symboliska laddningarna i hennes bilder återger en komplex och outhärdlig tystnad som ges röst i framkallningen.

Francesca WoodmanFotografierna hon hann skapa under sitt korta liv har gjort henne till en av konstvärldens tysta legender. Hon hann bli en märkbart influerande och betydande fotograf som fortfarande påverkar med sina budskap, sina odöpta inre rum skildrade i etsande brottstycken, kaotisk stagnation.

22 år gammal valde Francesca Woodman sin egen död, detta en kort tid efter publiceringen av boken Some Disordered Interior Geometries, genom att hoppa ut genom ett fönster ur sin ateljé i New York.

Frestelsen att definiera konst utifrån en konstnärs självmord är ett fenomen som gör sig bäst att avstås ifrån.

Bilderna som ofta är kala och tyngda är lika ofta lekfulla och sökande.

Genom att låta Woodmans självmord förbyta betydelsen i hennes fotografier är som att förneka det inre som skapade fotografierna.

Det sätt hennes liv avslutades är synligt som avtryck i hennes verk men är inte det enda avgörande för uttrycket.

Hennes bilder rör sig på gränsen.

På ytlinjer och i djupskarven mellan den expressiva existensen och avslagna reträtter.

En slocknad tillvaro med efterlämnade förslitningar.

Matilda Södergran

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.