Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 september, 2013
Övriga porträtt

Sosialt liv

Innledning Hva menes med ‘sosialt liv’? ‘Sosialt liv’ betyr ikke ‘opphopning av et stort antall mennesker på et vel avgrensede område’ eller ‘at på en varm sommerdag kan det være så ...

Av: Thor Olav Olsen | 09 juni, 2014
Agora - filosofiska essäer

Tanker om kjedsomhet og livslede, sett ut fra den fysiognometriske verdensanskuelse

 Innledning Den franske filosof Blaise Pascal (1623 – 1662) skrev om sinnstilstanden kjedsomhet. Det gis en annen sinnstilstand, og som ofte forveksles med kjedsomhet: livslede. Å snakke om livslede og kjedsomhet ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 oktober, 2011
Agora - filosofiska essäer

Fascismens estetik

Fascismen är den enda ideologin som åtagit sig uppgiften att fullt ut försöka förena estetik och ideologi (politik) och skapa en syntes. Här står de andra politiska rörelserna – till ...

Av: Johannes Söderqvist | 29 december, 2013
Essäer om samhället

Lars Lerin – Ständigt aktuell



Lars Lerin, Det sista ljuset, 2006. Foto: Lars EngelhardtAtt måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats i en rad utställningar i både Norden, Frankrike och USA under de senare decennierna. Nyligen invigdes konsthallen Sandgrund Lars Lerin i Karlstad. Utställningen som för några år sedan öppnade på Waldemarsudde i Stockholm, och som drog skaror av besökare, åskådliggjorde hans konstnärliga sökande efter ögonblick då ljus och mörker möts, ögonblick som framkallar intensiva känslor hos betraktaren.

Bland hans föregångare återfinner vi Carl Fredrik Hill, vars måleri strax före insjuknandet gestaltar en förtärande ensamhetskänsla, och Edvard Munch, som i sina målningar ger ångesten en mycket gripbar gestalt. Lerin ansluter därmed till den konstnärliga tradition som karakteriseras av en strävan efter att uttrycka själstillstånd i bild, men hans konst har trots detta sin alldeles speciella särprägel. Delvis beror detta på att han tillgriper ytterligare ett medel att bli kvitt ledan, nämligen ett flitigt resande.

Ofta är det de karga trakterna som lockar honom mest, exempelvis Bohuslän, Nordnorge och Lofoten, där han tillbringade en lång period, innan han återvände till sin hemtrakt, Sunnemo socken i Värmland. Men också länder som framstår som skarpa kontraster till dessa platser, som Grekland, Indien och Marocko, har attraherat resenären, konstnären och författaren Lars Lerin. I en rad publikationer redogör han för sina intryck både i bild och i handskrivna texter. Som författare framstår han ofta som impressionist, som målare som en dokumentarist, både av en yttre och av en inre verklighet.

Sandgrund Lars Lerin Konsthall. Foto: RZSin konstnärliga utbildning fick Lerin i Gerlesborgsskolan på 70-talet med Evert Lundquist som lärare och vid Valands Konsthögskola på 80-talet. Under den senare perioden stiftade han bekantskap med Göteborgskoloristernas skimrande måleri, som genom sin färgsättning under 30-talet för sin samtid började framstå som särpräglat inom svensk konsttradition: ekon från Inge Schiöler och från Ragnar Sandberg, som fångat det rosa ljuset över Bohusläns klippor, liksom måsarnas virvlande flykt i hård blåst, återfinns exempelvis i Lars Lerins akvareller. Kärleken till det bohuslänska landskapet har han själv låtit komma till uttryck i den ljusa och varma publikationen Mostrarnas tid (1986), som förmedlar hans barndomsminnen från denna region.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Stora delar av Lerins produktion präglas under 90-talet av mörker, hot och en ångestladdad väntan på en obestämbar katastrof, något som framgår av publikationer som Nattblock (2000) och Mördande inspiration (2001). Ett viktigt tema i hans konst är gestaltningen av ödetorp och övergivna hus, akvareller som präglas av en isande tomhet, helt i samklang med en lika isande själslig tomhet. En stor del av utställningen på Waldermarsudde upptogs av de akvareller som Lerin skapat under sin åtta år långa vistelse på Lofoten på 90-talet, en trakt som dragit till sig en rad konstnärer. Lerins akvareller gavs 2008 ut i volymen Mellan husen. Bilder från Lofoten. För alla konstintresserade måste den betraktas som sensationell i sin inträngande gestaltning av orten. I text och bild uttrycker han också den metamorfos trakten genomgår när ljuset återvänder. Den stämning som präglar livet i trakten under den mörkaste tiden sammanfattas i följande rader: ”Molande mörkt, tryckande tyst – som om någon lagt en tjock filt över världen. Inga måsskratt. Inga båtmotorer, bara snötruckarnas eviga slammer mellan husen. Svetslågor blossar på kajer och i magasin. Full verksamhet på slipen. Och på Kunstnerhuset är bägge ateljéerna tapetserade med kladdiga blå visioner, grinande självporträtt och dödskallar.”

Waldermarsudde i StockholmSom den totala kontrasten till det mörker som dominerar tillvaron under vintermånaderna framstår den berusning som ljuset försätter människor, djur och natur i: ”Natt blir dag och ingen vill sova. Måsarna glammar dygnet runt och laxen springer i fjorden […] Solen stirrar och regndråper faller i mitt hår. Liv på vid gavel, regnbågar i alla väderstreck, napp på alla krokar, stor småsej och liten småsej och val i sikte Kjempefest i Digermulen, torrfiskefestival och bestemorkarneval och bryggdans på Kalle. Is och brus och äventyr, sommarlov, tält i hagen och nya skor. Termos och kylbag, sommarkotletter, trubadurer och trollkarlar och solreflekterende rullgardine […] erotiska erövringar, köttrailer på Riksgränsen och många, långa köer.”

Lerin tvingades lämna Lofoten sedan en mångårig relation med åtföljande missbruksproblem havererat. Efter att ha befriat sig från beroendet lyckas han också häva den bedövning av alla sinnen som det framkallat. Hans seger har karaktären av en pånyttfödelse. Så här beskriver han den: ”Har vandrat mil i skog o mark o börjar SE. Har under vandringarna lärt mig lyssna. Vatten intresserar mig mest. Vattnets stämmor i bäckar, rännilar o vattentrummor. Skulle vilja kunna musik så att jag kan översätta det. Ljuset – gryning skymning – just när ljuset förvandlas och förvandlar: Detta ’skådar’ jag dag ut o in.”

Efter att ha återvänt till sin ursprungsmiljö dokumenterar Lerin med nostalgi Sunnemobygden i Till minne (1999). Hans konst uttrycker här inte bara en stark känsla av förgänglighet. I ögonblicksbilder gestaltar Lerin med värme och ömsinthet en stilla vardagslycka, exempelvis i gestaltningen av den gamle mannen som sitter med sin katt i famnen: i en ömsesidig tillgivenhet blickar de varandra djupt i ögonen. Utställningen på Waldermarsudde – en av de mest intressanta i Stockholm på senare år – sammanfattar det karakteristiska för Lerins konstnärskap: en intensiv närhet till naturen, en stark medvetenhet om alltings förgänglighet och en lika stark förmåga till empati med vardagsmänniskan.

Eva-Karin Josefson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Personligt inför den 8 mars

Den internationella kvinnodagen är min födelsedag. Det är jag stolt över. Även om jag haft och har svårigheter att kalla mig feminist. Dels beroende på en ovilja och oförmåga att ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2013

Människosyn och natursyn

 Grov modell över vår idag dominerande syn på människan och naturen Vår västerländska kulturs syn på människan och naturen – och relationen dem emellan – har naturligtvis, som alla kulturer, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 12 september, 2011

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Om vi bara försöker – en kärleksförklaring till den svenska proggen

Hur kommer det sig att den svenska proggen känns så angelägen 2013 när den är gjord i en tid så olik vår egen? Det går inte att svara på den ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 20 januari, 2013

Veckan från Isabel Allende via IKEA

Det går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 september, 2011

Leif Holmstrand . Utdrag ur ”Afrikaneserna”

Leif Holmstrand är författare, musiker och konstnär med en saboterande queer inställning till språk och mänsklighet. Monsterkropp och monsteridentitet rinner igenom maskulint och feminint kodade kläder och ställer till det ...

Av: Leif Holmstrand | Utopiska geografier | 10 december, 2012

Tankens ambivalens (Fjärde brevet)

Min vän, du är här igen, bland oss, bland mig, så skönt att återse dig! Att vi återser varandra! Ibland (ofta) är det så otroligt svårt att skriva. Tänk om skriften ...

Av: Göran Af Gröning | Utopiska geografier | 23 juli, 2014

Isaiah Berlin1983.  Foto Wkipedia CC BY SA 3.0

Igelkottar och rävar

En fransman klagade nyligen över det egna språkets förlorade världsdominans. Enligt denne intellektuelle imperialist är engelskan ett mycket torftigare språk än franskan. I hans suveräna föreställningsvärld framträder Sverige inte ens ...

Av: Niklas Anderberg | Agora - filosofiska essäer | 14 Maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.