Gudrun Sjödéns 40 inspirerande år

År 1976 öppnade Gudrun Sjödén sin första butik i Stockholm. År 2016 firar företaget 40 år. Kulturföreningen Kulturen i Lund har påbörjat firandet med utställningen Gudrun Sjödén – 40 år ...

Av: Linnéa Johansson | 15 september, 2014
Allmänna reportage

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | 18 Maj, 2016
Konstens porträtt

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | 07 april, 2014
Övriga porträtt

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Lars Lerin – Ständigt aktuell



Lars Lerin, Det sista ljuset, 2006. Foto: Lars EngelhardtAtt måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats i en rad utställningar i både Norden, Frankrike och USA under de senare decennierna. Nyligen invigdes konsthallen Sandgrund Lars Lerin i Karlstad. Utställningen som för några år sedan öppnade på Waldemarsudde i Stockholm, och som drog skaror av besökare, åskådliggjorde hans konstnärliga sökande efter ögonblick då ljus och mörker möts, ögonblick som framkallar intensiva känslor hos betraktaren.

Bland hans föregångare återfinner vi Carl Fredrik Hill, vars måleri strax före insjuknandet gestaltar en förtärande ensamhetskänsla, och Edvard Munch, som i sina målningar ger ångesten en mycket gripbar gestalt. Lerin ansluter därmed till den konstnärliga tradition som karakteriseras av en strävan efter att uttrycka själstillstånd i bild, men hans konst har trots detta sin alldeles speciella särprägel. Delvis beror detta på att han tillgriper ytterligare ett medel att bli kvitt ledan, nämligen ett flitigt resande.

Ofta är det de karga trakterna som lockar honom mest, exempelvis Bohuslän, Nordnorge och Lofoten, där han tillbringade en lång period, innan han återvände till sin hemtrakt, Sunnemo socken i Värmland. Men också länder som framstår som skarpa kontraster till dessa platser, som Grekland, Indien och Marocko, har attraherat resenären, konstnären och författaren Lars Lerin. I en rad publikationer redogör han för sina intryck både i bild och i handskrivna texter. Som författare framstår han ofta som impressionist, som målare som en dokumentarist, både av en yttre och av en inre verklighet.

Sandgrund Lars Lerin Konsthall. Foto: RZSin konstnärliga utbildning fick Lerin i Gerlesborgsskolan på 70-talet med Evert Lundquist som lärare och vid Valands Konsthögskola på 80-talet. Under den senare perioden stiftade han bekantskap med Göteborgskoloristernas skimrande måleri, som genom sin färgsättning under 30-talet för sin samtid började framstå som särpräglat inom svensk konsttradition: ekon från Inge Schiöler och från Ragnar Sandberg, som fångat det rosa ljuset över Bohusläns klippor, liksom måsarnas virvlande flykt i hård blåst, återfinns exempelvis i Lars Lerins akvareller. Kärleken till det bohuslänska landskapet har han själv låtit komma till uttryck i den ljusa och varma publikationen Mostrarnas tid (1986), som förmedlar hans barndomsminnen från denna region.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Stora delar av Lerins produktion präglas under 90-talet av mörker, hot och en ångestladdad väntan på en obestämbar katastrof, något som framgår av publikationer som Nattblock (2000) och Mördande inspiration (2001). Ett viktigt tema i hans konst är gestaltningen av ödetorp och övergivna hus, akvareller som präglas av en isande tomhet, helt i samklang med en lika isande själslig tomhet. En stor del av utställningen på Waldermarsudde upptogs av de akvareller som Lerin skapat under sin åtta år långa vistelse på Lofoten på 90-talet, en trakt som dragit till sig en rad konstnärer. Lerins akvareller gavs 2008 ut i volymen Mellan husen. Bilder från Lofoten. För alla konstintresserade måste den betraktas som sensationell i sin inträngande gestaltning av orten. I text och bild uttrycker han också den metamorfos trakten genomgår när ljuset återvänder. Den stämning som präglar livet i trakten under den mörkaste tiden sammanfattas i följande rader: ”Molande mörkt, tryckande tyst – som om någon lagt en tjock filt över världen. Inga måsskratt. Inga båtmotorer, bara snötruckarnas eviga slammer mellan husen. Svetslågor blossar på kajer och i magasin. Full verksamhet på slipen. Och på Kunstnerhuset är bägge ateljéerna tapetserade med kladdiga blå visioner, grinande självporträtt och dödskallar.”

Waldermarsudde i StockholmSom den totala kontrasten till det mörker som dominerar tillvaron under vintermånaderna framstår den berusning som ljuset försätter människor, djur och natur i: ”Natt blir dag och ingen vill sova. Måsarna glammar dygnet runt och laxen springer i fjorden […] Solen stirrar och regndråper faller i mitt hår. Liv på vid gavel, regnbågar i alla väderstreck, napp på alla krokar, stor småsej och liten småsej och val i sikte Kjempefest i Digermulen, torrfiskefestival och bestemorkarneval och bryggdans på Kalle. Is och brus och äventyr, sommarlov, tält i hagen och nya skor. Termos och kylbag, sommarkotletter, trubadurer och trollkarlar och solreflekterende rullgardine […] erotiska erövringar, köttrailer på Riksgränsen och många, långa köer.”

Lerin tvingades lämna Lofoten sedan en mångårig relation med åtföljande missbruksproblem havererat. Efter att ha befriat sig från beroendet lyckas han också häva den bedövning av alla sinnen som det framkallat. Hans seger har karaktären av en pånyttfödelse. Så här beskriver han den: ”Har vandrat mil i skog o mark o börjar SE. Har under vandringarna lärt mig lyssna. Vatten intresserar mig mest. Vattnets stämmor i bäckar, rännilar o vattentrummor. Skulle vilja kunna musik så att jag kan översätta det. Ljuset – gryning skymning – just när ljuset förvandlas och förvandlar: Detta ’skådar’ jag dag ut o in.”

Efter att ha återvänt till sin ursprungsmiljö dokumenterar Lerin med nostalgi Sunnemobygden i Till minne (1999). Hans konst uttrycker här inte bara en stark känsla av förgänglighet. I ögonblicksbilder gestaltar Lerin med värme och ömsinthet en stilla vardagslycka, exempelvis i gestaltningen av den gamle mannen som sitter med sin katt i famnen: i en ömsesidig tillgivenhet blickar de varandra djupt i ögonen. Utställningen på Waldermarsudde – en av de mest intressanta i Stockholm på senare år – sammanfattar det karakteristiska för Lerins konstnärskap: en intensiv närhet till naturen, en stark medvetenhet om alltings förgänglighet och en lika stark förmåga till empati med vardagsmänniskan.

Eva-Karin Josefson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Den besatte vikingen - Strindberg och England

I Fröken Julie förespeglas Kristin en framtid som hovmästarinna på ett hotell i Schweiz: du kan nog knipa dig en man en vacker dag! en rik engelsman, ser du, det ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 05 oktober, 2009

En kamp mot tiden – om räddningsinsatserna i Budapest 1944

Raoul Wallenbergs insatser för att rädda judiska civila i Budapest under andra världskrigets slutfas är allmänt kända och väldokumenterade. Inte minst på grund av hans personliga öde som fått stor ...

Av: Benita Funke | Reportage om politik & samhälle | 10 juni, 2014

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga

Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 24 mars, 2017

Förälskad i Rom, La Dolce Vita … Alla vägar leder till kändisskap!

”Jag sjöng givetvis också i badrummet. I badrummet är vi alla operastjärnor!” Detta uttalande är från ett föredrag av en okänd musiker om ett liv med musiken. Inte om ett liv ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 24 mars, 2013

Alfred Kubin - Die andere Seite, Verlagseinband der Erstausgabe von 1909

Om Alfred Kubins båda sidor

Konstnären Alfred Kubin är kanske lite bortglömd idag, men på sin tid var han i allra högsta grad förankrad i sin kulturella omgivning. Ivo Holmqvist porträtterar både konstnären och författarens ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 27 december, 2016

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

C.J.L. Almqvist i exilen

Carl Jonas Love Almqvists öde är ett av den svenska litteraturens märkligaste, på sätt och vis ännu mer dramatiskt än August Strindbergs. Efter det beryktade mordförsöket på procentaren von Schewen ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 18 oktober, 2013

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.