Jag röker hellre marijuana

Jag har tänkt på det här med dubbelmoral. Jag har också funderat lite grann över svensk drogpolitik. Om jag förstår det rätt är vissa droger tillåtna medan andra är förbjudna ...

Av: Stefan Whilde | 17 juli, 2011
Stefan Whilde

Norska Mari Kanstad Johnsen gillar Barbro Lindgren Foto Belinda Graham

Barnbokens skapande villkor

Tre illustratörer från tre olika länder, med helt olika typer av bilderböcker men en enda idol: Astrid Lindgren.

Av: Belinda Graham | 06 november, 2015
Kulturreportage

Perspektiv på stoicismen

Ärkeängeln MikaelLars-Göran Söderberg om det stoiska arvet från det gamla Greklands filosofer till kristendomens helgon, från Spinoza till de indianska krigarna och nutida självdestruktivitet Indianerna ... det är redan tillräckligt ...

Av: Lars-Göran Söderberg | 28 september, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2012
Gästkrönikör

L’art éphémère eller ögonblickets poesi



L’art éphémère eller ögonblickets poesi

Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – där ska visst poesins bisarriteter exponeras. Ida Westin har frotterat med Europas ljudpoeter.

Den brittiska poeten Caroline Bergvall läser sist, efter två fullgånget svårtillgängliga fransmän: Jacques Sivan och Vannina Maestri. Jag har bara känt till Bergvalls existens i en vecka. Klickandes mellan teoretisk konstkritik av hennes verk, PDF-er med till synes obegripliga konstellationer av ord, ljudfiler och intervjuer. Ju mer jag läser om Bergvall, desto konstigare och intressantare verkar det. Men jag har inte förstått någonting. Först när hon börjar läsa skakas jag på plats.

Hakan åker ner. Caroline läser och ut kommer ett betagande vackert hittepåspråk. Även de andra åhörarna ger ifrån sig tysta små förvåningsljud. Du har inte varit med om scennärvaro vid poesiuppläsningar förrän du har upplevt det här. Jag tänker på vad som skapar musiken. Prosodin? Ordens tonalitet? Rösten? Tack och lov får jag en intervju med den sköna poeten som blixtsnabbt storcharmat mig. Dessutom får jag välja vilket språk jag ska ställa frågorna på. Som halvnorskfransyska bosatt i London pratar hon engelska, franska och norska. Jag tar det på svenska.

När jag frågar Caroline Bergvall hur hon brukar beskriva sin konst svarar hon på perfekt norska, okäck och flytande:

– Jag arbetar med det verbala i olika former, och tänker mycket på hur det låter. Och sedan är den litterära traditionen viktig. Liksom performance, konst- och ljudestetik. Jag är en samtidspoet skulle jag kunna säga.

Ett alldeles trollbindande, nytt språk hördes nyss när du läste dina verk. Dina språkexperiment, språkblandningar och ordlekar, om jag får säga så, känns väldigt nyfiket och modernt. Kan du kommentera det?

– Vi befinner oss i ett audiovisuellt brus av språk, och vi blandar nationaliteter, möter andra, öppnar och stänger gränser och flyttar runt i den elektroniska världen. Att blanda språk är för många en verklighet som blir alltmer uppenbar. Det finns en kraft i språket som jag tycker att det är viktigt att vi inte förlorar när så mycket runtomkring oss är på gång socialt och kulturellt. Jag arbetar själv med det audiovisuella, men alltid i ett textuellt sammanhang. Vi känner och upplever med språket och vi skulle förlora mycket om vi lämnade det. Det finns en makt och en kraft i språket, det har alltid en historia, man kan ta upp något som glömts, minnas annat, skapa nytt. Och skapa crosshistory.

Dina texter kan vara svåra att förstå. Stör det dig om publiken inte fattar?

– Nej. Förståelse kan uppstå på flera olika sätt. Det är mycket som skapas i rummet genom stämningen i kollektivet. De textmässiga referenserna är inte det viktigaste. Vid uppläsningar spelar rösten och framförandet en viktig roll och förhoppningsvis kan en mening även om den är verbalt obegriplig skapa en ton och en tanke. Ikväll valde jag till exempel att läsa Fig där det sexuella dominerar, och Shorter Chaucer tales tar fram det satiriska. På det formalistiska planet är mitt arbete faktiskt väldigt genomarbetat – och strängt.

Är originalitet viktigt?

– Tekniskt sett tycker jag att originalitet är viktigt, men inte etiskt. Om man som läsare känner att författaren strävat efter att vara originell blir det bara alienerande. Och man bör alltid ställa frågan om ett verks originalitet i förhållande till dess litterära tradition eller konsthistoriska samtid, där vissa värden var viktiga men uteslöt andra.

Vad handlar About face om, egentligen?

– Jag ställer frågan om vad ett ansikte är. Filosofiskt, emotionellt, estetiskt. Jag har dessutom velat utforska könsstrukturer som också finns i ett ansikte. Vad är ett ansiktes femininitet till exempel. Texten innehåller många konsthänvisningar och den modernistiska och surrealistiska konsten är full av kvinnoporträtt som sexualiseras via ansiktet. Tänk på Maigrittes målning där ansiktet är utbytt mot en vagina till exempel. Det är väldigt freudianskt. Även i Fig är det sexuella, erotiska och intima ett viktigt tema. På engelska betyder fig både fikon (frukten) och är slang för kvinnlig genital. Och på franska är fig slang för det maskulina könsorganet! Någon entydig symbolisk betydelse får man ju sällan.

När jag läste Éclat undrade jag hur du kan veta om du ska ta tre eller fyra eller sjuttio halvparenteser, eller fjorton eller femton frågetecken i följd – gör det verkligen en skillnad?

– I Éclat handlar det om spatial balans. Textuell design också. Läste du PDF-versionen som UbuWeb ordnat? Där får verket en extra dimension med det rektangulära pappret. Egentligen är boken fyrkantig som den gula kuben på pappret som man skriver ut. Formgivaren Marit Muenzberg och jag lekte med den nya formen, tänjde ut linjer och en del ord hamnade utanför den fyrkantiga ytan.

Det blev ett helt nytt verk, kan man säga?

– Exakt.

Har du något favoritspråk?

– Oj. Svår fråga. Historiskt sett i Europa var italienskan det poetiska språket, franskan det diplomatiska, tyska det filosofiska, latin det grundläggande och så vidare. Mitt språkbruk är på sätt och vis en väldigt europeisk verklighet.Språken har så olika kvaliteter. Engelskan är det språk jag dagligen talar på, och det är det enda jag kan skriva på. Men jag är nog ändå bättre på att prata franska, det är mitt intuitiva språk.

Favoritförfattare?

– George Perec, W. G. Sebald, Susan Howe, Anne Carson.

Favoritord?

– Nja. Jag hade ett förut. Ephemeral, éphémère på franska. Det ljuder mjukt och beskriver det flyktiga som bara tonar ut.

Ida Westin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag vet en hemlig trädgård”

"Jag vet en hemlig trädgård"    Stefan Sundström. Foto Mikael Löwegren Stefan Sundström om marginalisering, självförsörjning och det inre livet. – Årets visa är ju inte det hippaste, tyvärr. Man blir lite marginaliserad ...

Av: Mikael Löwegren | Musikens porträtt | 10 maj, 2007

Dikter av Lina Andréasson

  Jag heter Lina Andréasson, jag är 21 år gammal och är bosatt i Malmö. Jag studerar på Skurups Folkhögskolas skrivarlinje och ska påbörja mitt andra år efter sommaren. Jag håller ...

Av: Lina Andréasson | Utopiska geografier | 19 september, 2011

Hilma af Klint och den manliga konstens pionjärer ─ en jämförelse

Sveriges Konstföreningar har detta år 2012 ”Andlighet i konsten” som konstbildningstema. De framhåller att andlighet inte är detsamma som kristendom, utan att man kommer att arbeta med konstnärer och företeelser ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 19 januari, 2012

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | Utopiska geografier | 09 september, 2013

Harpan

Där ett fönster öppnar sig till världen vars ljusflöden ännu brinner i kaskader triumferade ögonlock omfamnar tystnaden utikring punkterna, de som irrar i andningsflödet. hon rider på hästen som flyger över vidden av spröda sår utströdda också marken ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 08 februari, 2010

Tankar om lyckan av att kunna läsa och skriva

I sitt nobeltal framhöll 2010-års nobelpristagare i litteratur MarioVargas Llosa värdet av att kunna läsa med följande ord:" Läsningen förvandlade drömmen till liv och livet till dröm, och den gjorde ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 28 december, 2010

Förbjuden kärlek i 1600-talets Sverige – fallet Karin Jönsdotter och Måns Haraldsson

Hur sågs det på utomäktenskapligt umgänge mellan män och kvinnor i 1600-talets Sverige? I granskningen av en föregången era tenderar informationen att vara knapphändig och slutsatserna översimplifierande; vår forskning om ...

Av: Karwan Osmani | Essäer | 08 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.