Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

L’art éphémère eller ögonblickets poesi



L’art éphémère eller ögonblickets poesi

Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – där ska visst poesins bisarriteter exponeras. Ida Westin har frotterat med Europas ljudpoeter.

Den brittiska poeten Caroline Bergvall läser sist, efter två fullgånget svårtillgängliga fransmän: Jacques Sivan och Vannina Maestri. Jag har bara känt till Bergvalls existens i en vecka. Klickandes mellan teoretisk konstkritik av hennes verk, PDF-er med till synes obegripliga konstellationer av ord, ljudfiler och intervjuer. Ju mer jag läser om Bergvall, desto konstigare och intressantare verkar det. Men jag har inte förstått någonting. Först när hon börjar läsa skakas jag på plats.

Hakan åker ner. Caroline läser och ut kommer ett betagande vackert hittepåspråk. Även de andra åhörarna ger ifrån sig tysta små förvåningsljud. Du har inte varit med om scennärvaro vid poesiuppläsningar förrän du har upplevt det här. Jag tänker på vad som skapar musiken. Prosodin? Ordens tonalitet? Rösten? Tack och lov får jag en intervju med den sköna poeten som blixtsnabbt storcharmat mig. Dessutom får jag välja vilket språk jag ska ställa frågorna på. Som halvnorskfransyska bosatt i London pratar hon engelska, franska och norska. Jag tar det på svenska.

När jag frågar Caroline Bergvall hur hon brukar beskriva sin konst svarar hon på perfekt norska, okäck och flytande:

– Jag arbetar med det verbala i olika former, och tänker mycket på hur det låter. Och sedan är den litterära traditionen viktig. Liksom performance, konst- och ljudestetik. Jag är en samtidspoet skulle jag kunna säga.

Ett alldeles trollbindande, nytt språk hördes nyss när du läste dina verk. Dina språkexperiment, språkblandningar och ordlekar, om jag får säga så, känns väldigt nyfiket och modernt. Kan du kommentera det?

– Vi befinner oss i ett audiovisuellt brus av språk, och vi blandar nationaliteter, möter andra, öppnar och stänger gränser och flyttar runt i den elektroniska världen. Att blanda språk är för många en verklighet som blir alltmer uppenbar. Det finns en kraft i språket som jag tycker att det är viktigt att vi inte förlorar när så mycket runtomkring oss är på gång socialt och kulturellt. Jag arbetar själv med det audiovisuella, men alltid i ett textuellt sammanhang. Vi känner och upplever med språket och vi skulle förlora mycket om vi lämnade det. Det finns en makt och en kraft i språket, det har alltid en historia, man kan ta upp något som glömts, minnas annat, skapa nytt. Och skapa crosshistory.

Dina texter kan vara svåra att förstå. Stör det dig om publiken inte fattar?

– Nej. Förståelse kan uppstå på flera olika sätt. Det är mycket som skapas i rummet genom stämningen i kollektivet. De textmässiga referenserna är inte det viktigaste. Vid uppläsningar spelar rösten och framförandet en viktig roll och förhoppningsvis kan en mening även om den är verbalt obegriplig skapa en ton och en tanke. Ikväll valde jag till exempel att läsa Fig där det sexuella dominerar, och Shorter Chaucer tales tar fram det satiriska. På det formalistiska planet är mitt arbete faktiskt väldigt genomarbetat – och strängt.

Är originalitet viktigt?

– Tekniskt sett tycker jag att originalitet är viktigt, men inte etiskt. Om man som läsare känner att författaren strävat efter att vara originell blir det bara alienerande. Och man bör alltid ställa frågan om ett verks originalitet i förhållande till dess litterära tradition eller konsthistoriska samtid, där vissa värden var viktiga men uteslöt andra.

Vad handlar About face om, egentligen?

– Jag ställer frågan om vad ett ansikte är. Filosofiskt, emotionellt, estetiskt. Jag har dessutom velat utforska könsstrukturer som också finns i ett ansikte. Vad är ett ansiktes femininitet till exempel. Texten innehåller många konsthänvisningar och den modernistiska och surrealistiska konsten är full av kvinnoporträtt som sexualiseras via ansiktet. Tänk på Maigrittes målning där ansiktet är utbytt mot en vagina till exempel. Det är väldigt freudianskt. Även i Fig är det sexuella, erotiska och intima ett viktigt tema. På engelska betyder fig både fikon (frukten) och är slang för kvinnlig genital. Och på franska är fig slang för det maskulina könsorganet! Någon entydig symbolisk betydelse får man ju sällan.

När jag läste Éclat undrade jag hur du kan veta om du ska ta tre eller fyra eller sjuttio halvparenteser, eller fjorton eller femton frågetecken i följd – gör det verkligen en skillnad?

– I Éclat handlar det om spatial balans. Textuell design också. Läste du PDF-versionen som UbuWeb ordnat? Där får verket en extra dimension med det rektangulära pappret. Egentligen är boken fyrkantig som den gula kuben på pappret som man skriver ut. Formgivaren Marit Muenzberg och jag lekte med den nya formen, tänjde ut linjer och en del ord hamnade utanför den fyrkantiga ytan.

Det blev ett helt nytt verk, kan man säga?

– Exakt.

Har du något favoritspråk?

– Oj. Svår fråga. Historiskt sett i Europa var italienskan det poetiska språket, franskan det diplomatiska, tyska det filosofiska, latin det grundläggande och så vidare. Mitt språkbruk är på sätt och vis en väldigt europeisk verklighet.Språken har så olika kvaliteter. Engelskan är det språk jag dagligen talar på, och det är det enda jag kan skriva på. Men jag är nog ändå bättre på att prata franska, det är mitt intuitiva språk.

Favoritförfattare?

– George Perec, W. G. Sebald, Susan Howe, Anne Carson.

Favoritord?

– Nja. Jag hade ett förut. Ephemeral, éphémère på franska. Det ljuder mjukt och beskriver det flyktiga som bara tonar ut.

Ida Westin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.