Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

L’art éphémère eller ögonblickets poesi



L’art éphémère eller ögonblickets poesi

Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – där ska visst poesins bisarriteter exponeras. Ida Westin har frotterat med Europas ljudpoeter.

Den brittiska poeten Caroline Bergvall läser sist, efter två fullgånget svårtillgängliga fransmän: Jacques Sivan och Vannina Maestri. Jag har bara känt till Bergvalls existens i en vecka. Klickandes mellan teoretisk konstkritik av hennes verk, PDF-er med till synes obegripliga konstellationer av ord, ljudfiler och intervjuer. Ju mer jag läser om Bergvall, desto konstigare och intressantare verkar det. Men jag har inte förstått någonting. Först när hon börjar läsa skakas jag på plats.

Hakan åker ner. Caroline läser och ut kommer ett betagande vackert hittepåspråk. Även de andra åhörarna ger ifrån sig tysta små förvåningsljud. Du har inte varit med om scennärvaro vid poesiuppläsningar förrän du har upplevt det här. Jag tänker på vad som skapar musiken. Prosodin? Ordens tonalitet? Rösten? Tack och lov får jag en intervju med den sköna poeten som blixtsnabbt storcharmat mig. Dessutom får jag välja vilket språk jag ska ställa frågorna på. Som halvnorskfransyska bosatt i London pratar hon engelska, franska och norska. Jag tar det på svenska.

När jag frågar Caroline Bergvall hur hon brukar beskriva sin konst svarar hon på perfekt norska, okäck och flytande:

– Jag arbetar med det verbala i olika former, och tänker mycket på hur det låter. Och sedan är den litterära traditionen viktig. Liksom performance, konst- och ljudestetik. Jag är en samtidspoet skulle jag kunna säga.

Ett alldeles trollbindande, nytt språk hördes nyss när du läste dina verk. Dina språkexperiment, språkblandningar och ordlekar, om jag får säga så, känns väldigt nyfiket och modernt. Kan du kommentera det?

– Vi befinner oss i ett audiovisuellt brus av språk, och vi blandar nationaliteter, möter andra, öppnar och stänger gränser och flyttar runt i den elektroniska världen. Att blanda språk är för många en verklighet som blir alltmer uppenbar. Det finns en kraft i språket som jag tycker att det är viktigt att vi inte förlorar när så mycket runtomkring oss är på gång socialt och kulturellt. Jag arbetar själv med det audiovisuella, men alltid i ett textuellt sammanhang. Vi känner och upplever med språket och vi skulle förlora mycket om vi lämnade det. Det finns en makt och en kraft i språket, det har alltid en historia, man kan ta upp något som glömts, minnas annat, skapa nytt. Och skapa crosshistory.

Dina texter kan vara svåra att förstå. Stör det dig om publiken inte fattar?

– Nej. Förståelse kan uppstå på flera olika sätt. Det är mycket som skapas i rummet genom stämningen i kollektivet. De textmässiga referenserna är inte det viktigaste. Vid uppläsningar spelar rösten och framförandet en viktig roll och förhoppningsvis kan en mening även om den är verbalt obegriplig skapa en ton och en tanke. Ikväll valde jag till exempel att läsa Fig där det sexuella dominerar, och Shorter Chaucer tales tar fram det satiriska. På det formalistiska planet är mitt arbete faktiskt väldigt genomarbetat – och strängt.

Är originalitet viktigt?

– Tekniskt sett tycker jag att originalitet är viktigt, men inte etiskt. Om man som läsare känner att författaren strävat efter att vara originell blir det bara alienerande. Och man bör alltid ställa frågan om ett verks originalitet i förhållande till dess litterära tradition eller konsthistoriska samtid, där vissa värden var viktiga men uteslöt andra.

Vad handlar About face om, egentligen?

– Jag ställer frågan om vad ett ansikte är. Filosofiskt, emotionellt, estetiskt. Jag har dessutom velat utforska könsstrukturer som också finns i ett ansikte. Vad är ett ansiktes femininitet till exempel. Texten innehåller många konsthänvisningar och den modernistiska och surrealistiska konsten är full av kvinnoporträtt som sexualiseras via ansiktet. Tänk på Maigrittes målning där ansiktet är utbytt mot en vagina till exempel. Det är väldigt freudianskt. Även i Fig är det sexuella, erotiska och intima ett viktigt tema. På engelska betyder fig både fikon (frukten) och är slang för kvinnlig genital. Och på franska är fig slang för det maskulina könsorganet! Någon entydig symbolisk betydelse får man ju sällan.

När jag läste Éclat undrade jag hur du kan veta om du ska ta tre eller fyra eller sjuttio halvparenteser, eller fjorton eller femton frågetecken i följd – gör det verkligen en skillnad?

– I Éclat handlar det om spatial balans. Textuell design också. Läste du PDF-versionen som UbuWeb ordnat? Där får verket en extra dimension med det rektangulära pappret. Egentligen är boken fyrkantig som den gula kuben på pappret som man skriver ut. Formgivaren Marit Muenzberg och jag lekte med den nya formen, tänjde ut linjer och en del ord hamnade utanför den fyrkantiga ytan.

Det blev ett helt nytt verk, kan man säga?

– Exakt.

Har du något favoritspråk?

– Oj. Svår fråga. Historiskt sett i Europa var italienskan det poetiska språket, franskan det diplomatiska, tyska det filosofiska, latin det grundläggande och så vidare. Mitt språkbruk är på sätt och vis en väldigt europeisk verklighet.Språken har så olika kvaliteter. Engelskan är det språk jag dagligen talar på, och det är det enda jag kan skriva på. Men jag är nog ändå bättre på att prata franska, det är mitt intuitiva språk.

Favoritförfattare?

– George Perec, W. G. Sebald, Susan Howe, Anne Carson.

Favoritord?

– Nja. Jag hade ett förut. Ephemeral, éphémère på franska. Det ljuder mjukt och beskriver det flyktiga som bara tonar ut.

Ida Westin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.