Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

L’art éphémère eller ögonblickets poesi



L’art éphémère eller ögonblickets poesi

Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – där ska visst poesins bisarriteter exponeras. Ida Westin har frotterat med Europas ljudpoeter.

Den brittiska poeten Caroline Bergvall läser sist, efter två fullgånget svårtillgängliga fransmän: Jacques Sivan och Vannina Maestri. Jag har bara känt till Bergvalls existens i en vecka. Klickandes mellan teoretisk konstkritik av hennes verk, PDF-er med till synes obegripliga konstellationer av ord, ljudfiler och intervjuer. Ju mer jag läser om Bergvall, desto konstigare och intressantare verkar det. Men jag har inte förstått någonting. Först när hon börjar läsa skakas jag på plats.

Hakan åker ner. Caroline läser och ut kommer ett betagande vackert hittepåspråk. Även de andra åhörarna ger ifrån sig tysta små förvåningsljud. Du har inte varit med om scennärvaro vid poesiuppläsningar förrän du har upplevt det här. Jag tänker på vad som skapar musiken. Prosodin? Ordens tonalitet? Rösten? Tack och lov får jag en intervju med den sköna poeten som blixtsnabbt storcharmat mig. Dessutom får jag välja vilket språk jag ska ställa frågorna på. Som halvnorskfransyska bosatt i London pratar hon engelska, franska och norska. Jag tar det på svenska.

När jag frågar Caroline Bergvall hur hon brukar beskriva sin konst svarar hon på perfekt norska, okäck och flytande:

– Jag arbetar med det verbala i olika former, och tänker mycket på hur det låter. Och sedan är den litterära traditionen viktig. Liksom performance, konst- och ljudestetik. Jag är en samtidspoet skulle jag kunna säga.

Ett alldeles trollbindande, nytt språk hördes nyss när du läste dina verk. Dina språkexperiment, språkblandningar och ordlekar, om jag får säga så, känns väldigt nyfiket och modernt. Kan du kommentera det?

– Vi befinner oss i ett audiovisuellt brus av språk, och vi blandar nationaliteter, möter andra, öppnar och stänger gränser och flyttar runt i den elektroniska världen. Att blanda språk är för många en verklighet som blir alltmer uppenbar. Det finns en kraft i språket som jag tycker att det är viktigt att vi inte förlorar när så mycket runtomkring oss är på gång socialt och kulturellt. Jag arbetar själv med det audiovisuella, men alltid i ett textuellt sammanhang. Vi känner och upplever med språket och vi skulle förlora mycket om vi lämnade det. Det finns en makt och en kraft i språket, det har alltid en historia, man kan ta upp något som glömts, minnas annat, skapa nytt. Och skapa crosshistory.

Dina texter kan vara svåra att förstå. Stör det dig om publiken inte fattar?

– Nej. Förståelse kan uppstå på flera olika sätt. Det är mycket som skapas i rummet genom stämningen i kollektivet. De textmässiga referenserna är inte det viktigaste. Vid uppläsningar spelar rösten och framförandet en viktig roll och förhoppningsvis kan en mening även om den är verbalt obegriplig skapa en ton och en tanke. Ikväll valde jag till exempel att läsa Fig där det sexuella dominerar, och Shorter Chaucer tales tar fram det satiriska. På det formalistiska planet är mitt arbete faktiskt väldigt genomarbetat – och strängt.

Är originalitet viktigt?

– Tekniskt sett tycker jag att originalitet är viktigt, men inte etiskt. Om man som läsare känner att författaren strävat efter att vara originell blir det bara alienerande. Och man bör alltid ställa frågan om ett verks originalitet i förhållande till dess litterära tradition eller konsthistoriska samtid, där vissa värden var viktiga men uteslöt andra.

Vad handlar About face om, egentligen?

– Jag ställer frågan om vad ett ansikte är. Filosofiskt, emotionellt, estetiskt. Jag har dessutom velat utforska könsstrukturer som också finns i ett ansikte. Vad är ett ansiktes femininitet till exempel. Texten innehåller många konsthänvisningar och den modernistiska och surrealistiska konsten är full av kvinnoporträtt som sexualiseras via ansiktet. Tänk på Maigrittes målning där ansiktet är utbytt mot en vagina till exempel. Det är väldigt freudianskt. Även i Fig är det sexuella, erotiska och intima ett viktigt tema. På engelska betyder fig både fikon (frukten) och är slang för kvinnlig genital. Och på franska är fig slang för det maskulina könsorganet! Någon entydig symbolisk betydelse får man ju sällan.

När jag läste Éclat undrade jag hur du kan veta om du ska ta tre eller fyra eller sjuttio halvparenteser, eller fjorton eller femton frågetecken i följd – gör det verkligen en skillnad?

– I Éclat handlar det om spatial balans. Textuell design också. Läste du PDF-versionen som UbuWeb ordnat? Där får verket en extra dimension med det rektangulära pappret. Egentligen är boken fyrkantig som den gula kuben på pappret som man skriver ut. Formgivaren Marit Muenzberg och jag lekte med den nya formen, tänjde ut linjer och en del ord hamnade utanför den fyrkantiga ytan.

Det blev ett helt nytt verk, kan man säga?

– Exakt.

Har du något favoritspråk?

– Oj. Svår fråga. Historiskt sett i Europa var italienskan det poetiska språket, franskan det diplomatiska, tyska det filosofiska, latin det grundläggande och så vidare. Mitt språkbruk är på sätt och vis en väldigt europeisk verklighet.Språken har så olika kvaliteter. Engelskan är det språk jag dagligen talar på, och det är det enda jag kan skriva på. Men jag är nog ändå bättre på att prata franska, det är mitt intuitiva språk.

Favoritförfattare?

– George Perec, W. G. Sebald, Susan Howe, Anne Carson.

Favoritord?

– Nja. Jag hade ett förut. Ephemeral, éphémère på franska. Det ljuder mjukt och beskriver det flyktiga som bara tonar ut.

Ida Westin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Tablighi Jamaat Foto CC BY SA 2.0

Bort och hem igen

Tolkiens saga om Bilbo, en äventyrlig hobbit från Fylke, har undertiteln ”Bort och hem igen”. Jag vill använda samma rubrik när jag berättar något om min resa in och ut ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 10 april, 2017

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott

Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet. Staden var ...

Av: Jens Wallén | Kulturreportage | 04 juni, 2014

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Magnus Göransson

Hästbilder

Idioten vaknar mitt i en väpnad konflikt med sin väckarklocka. Klockan hade tydligen kastat första stenen men när idioten kom till sans var kriget redan över. Ingen vinner krig och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 mars, 2016

Vem äger grönskan? – Att förvalta det gröna rummet

Runtomkring är stubbar. Buskar som skulle blommat. Träd som skulle slagit ut.Runtomkring mig är stubbar. Jag har inget lantställe. Det gröna rummet i staden Stockholm där jag bor, är min trädgård ...

Av: Syster Ehlisabel | Gästkrönikör | 07 maj, 2009

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Byn Adak har en alldeles egen Saga

TEMA VÄSTERBOTTEN På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe ...

Av: Erika Hesselgren | Kulturreportage | 18 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts