Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

Diane Arbus genom en personlig lins



Diane Arbus A woman with her baby monkey N J  1971För 223 år sedan svor här den franska nationalförsamlingen eden om att inte skiljas åt förrän de givit en konstitution åt Frankrike. Idag är Jeu de Paume ett museum som för närvarande huserar, istället för upprörda ledamöter, foton av amerikanen Diane Arbus (New York, 1923-1971), åtminstone fram till den femte februari. Arbus är en av nyckelfigurerna i 1900-talets konsthistoria; detta är hennes första stora retrospektiva utställning i Frankrike som består av cirka 200 fotografier från såväl museer som privata samlingar. Bland verken finns hennes mest berömda fotografier och porträtt, men även mindre kända och till och med tidigare opublicerade sådana.

Utställning är tämligen svårkategoriserad, det rör sig varken om en kronologisk, tematisk eller akademisk exposition, istället ska den erbjuda en slags resväg utmed vilken verken själva ska guida åskådarens blick. För att förhöja upplevelsen av individualism hos besökaren presenteras fotografierna endast med Arbus egna titlar, på så sätt kan de som är noggranna iakttagare möta dem genom en lins av sina egna erfarenheter.

Med den tanken i bakhuvudet inser jag hur pass mycket ens egna fördomar och tankar påverkar uppfattningen av fotografierna; genomgående för utställningen är en känsla av melankoli, vemod och sorg, människorna bär spår av någon slags olycka och kanske till och med tragedi. Åtminstone är det så de framstår genom min personliga lins.

Huruvida den blå stämningen i verken är en fabrikation av mina fördomar, tankar och upplevelser eller en verklig sanning är svårt att avgöra. Jag går dock genom rummen med en skavande känsla i mig; på porträtten ser man slarvigt påmålad eyeliner, något utsmetat läppstift och en introvert eller vild blick. Vissa, något suddiga, fotografier av en familj på en badstrand blir för mig suggestiva bilder som för tankarna till krig på grund av något slags kornighet. Genom att studera fotografierna kan man nog upptäcka saker och drag hos sig själv som man inte vill se eller inse; med en total avsaknad av försköning och finputsning blir verkligheten stundtals för verklig. Realismen gör ont och människors ensamhet blir oerhört påtaglig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Diane Arbus: Eddie Carmel and parents 1970Om jag ska ta mig friheten att på eget bevåg tematisera utställningen skulle det landa i rubriken Ensamhet. Fotografiernas objekt är människor som i mångt och mycket avviker från den samhälleliga normen; man finner ett flertal transvestiter, nudister, burleskdansare, hermafroditer, dvärgar, jättar och utvecklingsstörda.

Det är en ensamhet som läggs till grund av någon slags missanpassning eller snarare diskrepans; anledningen till att jag tolkar det som ensamhet har nog att göra med den oerhörda integritet som finns hos samtliga personer på fotografierna. Utan att egentligen vara ensamma på bilderna finns det en distans i blick och kroppshållning, hos många finns det även ett slags drömmande uttryck.

Just det drömmande är extra påtagligt i The 1938 Debutante of the Year at home, Boston, Mass. 1966, jag tycker mig se en reminiscens av den tid som flytt och hur man kan se tillbaka på sitt liv och inse att allt inte blev som man först hade tänkt sig. I nästa stund börjar jag att ifrågasätta vad jag egentligen ser, det finns egentligen inget i nyss nämnda bild som indikerar någon typ av ånger eller nostalgi från kvinnans sida; det är den späda kroppen, cigaretten och titeln som tillsammans får min fantasi och förutfattade meningar att dra ogrundade slutsatser.

De två sista rummen är dedikerad åt en biografi och dokumentation över Diane Arbus liv och samlade verk. Man upptäcker då hur kontroversiellt Arbus arbete var, författaren Norman Mailer har till och med sagt att "Giving a camera to Diane Arbus is like putting a live grenade in the hands of a child." 1971 avslutade dock Diane Arbus sitt liv på ett mycket abrupt sätt, under sin livstid hade hon lidit av depressioner och sa själv att "I go up and down a lot" (1968). För min del blir Arbus tragiska död ytterligare ett filter av sorg och vemod som läggs på fotona. När jag lämnar Jeu de Paume och Diane Arbus är det med en fundering över varför jag uppfattar tavlorna som mörka och sorgsna, är det till följd av vetskapen om Arbus död eller får Arbus död ytterligare en dimension av mörker på grund av skavet från fotografierna?

Signe Lundgren   

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.