Om sjelen. Del I

Innledning Ifølge Aristoteles har menneskesjelen tre deler: 1). Den vegetative delen. 2). Den affektive og den emosjonelle delen. 3. Den rasjonale delen. Det vegetative er knyttet opp til de funksjonelle roller ...

Av: Thor Olav Olsen | 16 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Förföljd av en armaniman

Min vän var på väg hem från sin tillfälliga arbetsplats i Haga i Göteborg till sitt tillfälliga boende i Örgryte. Han gjorde ett bankomatuttag på Avenyn och redan när han ...

Av: Anders Björnsson | 22 augusti, 2014
Gästkrönikör

Anatole France, en insiktsfull europé

Anatole France – insiktsfull europé Under 1890-talet var han en av Frankrikes och Europas mest lästa författare med sina kvicka, historiska pastischer i romanform. 1921 belönades han med nobelpriset i litteratur ...

Av: Percival | 18 oktober, 2009
Litteraturens porträtt

Sommarens alkemiska betydelser hos Rudolf Steiner

  Året, med dess olika årstider, har metafysiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande (Spiritus ...

Av: Guido Zeccola | 23 juni, 2013
Essäer om religionen

Konstens porträtt

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det egentliga värdet – den känsloförnimmelse som är dess upphov – osynligt.” (ur Kasimir Malevitj, ”Den föremålslösa världen”, 1927.)

Ingen tid i konstens historia har väl varit så full av ”ismer” som det tidiga 1900-talet. Man tror ofta att det är konsthistorikerna och konstteoretikerna som uppfinner alla dessa etiketter, men i det förra seklets början var detta långtifrån fallet. Grupper av konstnärer – och ibland i stort sett ensamma konstnärer – träder under denna tid fram med ”manifest” och skrivna programförklaringar, där man för kritiken och publiken, samt för eftervärlden, söker presentera det teoretiska fundament utifrån vilket man arbetar. Man gör det som förklaring och vägledning för dem som inte omedelbart förmår, eller ens vill, ta till sig deras verk. Bland de riktningar som framträtt åtföljda av någon form av programförklaring med en ”ism” i rubriken finner vi konstruktivism, futurism, kubism, dadaism, vorticism, rayonism m.fl.

Vi har svårt att föreställa oss den sjudande entusiasm och den vibrerande oro som rådde inom den västerländska konstvärlden för omkring hundra år sedan. Att dessutom ett brutalt världskrig plötsligt kastade sin skugga över dessa konströrelser gjorde dem inte heller mindre kraftfulla och inte mindre angelägna. Man kämpade inte bara för ett nytt sätt att uppfatta konstnärliga och andliga värden, utan man hade nu också att kämpa emot en kraft som bokstavligen trampade alla andliga och moraliska värden under fötterna.

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett sorgligt människoöde med ödmjukhet och respekt. Hon varvar drömska associativa avsnitt med realistisk skildring.

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller på omvägar. Sedan 1980-talet har Männikkö riktat sitt kameraobjektiv mot till synes vardagliga motiv som djur och natur och även mot människor och deras kultur.

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där man kunde sitta i timmar och mata in mynt efter mynt med förhoppning om att hamna högst upp på topplistan.

Domingo Uriarte- Matador och Målare

Domingo Uriarte föddes i Baskien 1894. Föräldrarna var fattiga bönder utan boklig bildning. De fick många barn, men under inbördeskriget dödades flera av syskonen. När Uriarte var tio år såg han en tjurfäktning och blev så fängslad av detta färgrika skådespel att han bestämde sig för att bli matador. Som många andra spanska pojkar började han sin karriär som kringströvande tjurfäktarlärling.

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och husrum och kanske lite kontanter

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede då individen i större utsträckning än under det modernas epok antas ha levt i samklang med något mer ursprungligt, något mer andligt, en tidsålder som var överblickbar och entydig. Drömmen om medeltiden har sedan länge fungerat som en motbild till industrisamhället. En inspirationskälla till vår tids svärmeri för medeltiden är prerafaeliternas konst i England. Prerafaeliterna var en liten grupp unga målare som vid 1800-talets mitt reagerade mot vad de ansåg vara dagens ”lättsinniga” konst. De strävade efter att föra den engelska konsten tillbaka till en konst som föregick den italienske 1500-talsmålaren Rafael. Det prerafaelitiska brödraskapet grundades i London 1848 och de ursprungliga medlemmarna bestod av William Holman Hunt, John Everett Millais och Dante Gabriel Rossetti och gruppen hölls i början hemlig. Allt de saknade i sin samtid projicerade de på medeltiden; en renhjärtad religiositet, en känslans äkthet och en rättfram hederlighet. De gick i opposition mot den rådande normen. Som så många gånger i konsthistorien ansåg prerafaeliterna att det var dags att börja på nytt.

Om Joseph Cornells hermetiska väg

Långt innan min vetskap om Joseph Cornells (1903-1972) existens grundlades min fascination för honom. Mina föräldrar drev en bokhandel - en av Sveriges äldsta - och redan som barn lekte jag i dess labyrintiska källare. Trånga korridorer med dunkelt suggestivt ljus. Gamla brevpapper med sirliga typsnitt. Anilinpennor inslagna i vaxat papper.

Ur arkivet

view_module reorder

Önskas: Fler driftiga tomtenissor

Det blir en konstig jul i Sverige. Glittret och shoppinghysterin får en ovanligt fadd smak när gatorna svämmar över av människor med sorgsna ögon, tandlösa munnar och utsträckta pappersmuggar. Och de ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 24 december, 2014

Moraltalibaner ströp kvinnliga konstnärskap Om 1800 och 1900-talens fundamentalistiska människosyn. Del 1

Utställningen "De drogo till Paris" på Liljevalchs konsthall i Stockholm i slutet av 1980-talet visade verk av ett antal framgångsrika nordiska kvinnliga konstnärer som hundra år tidigare hade vågat utmana ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 17 juni, 2011

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | Essäer om politiken | 05 maj, 2008

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.

Av: Isabella Lundgren | Essäer om samhället | 22 maj, 2017

I huvudet på Ingmar Bergman

När nu Bukowskis säljer Ingmar Bergmans personliga tillhörigheter på auktion kan man lätt få för sig att det ska bli ett kändisspektakel. Så är det emellertid inte. Auktionskatalogen övertygade mig ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 24 september, 2009

Robert Burns i översättning av Erik Carlquist

Writers´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson. Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med ...

Av: Robert Burns | Allmänna reportage | 20 maj, 2013

Babel av  Marten van Valckenborch. Public Domain Wikipedia

De främmande språkens betydelse

Vid sitt direktörstal 2011 i Svenska akademin ifrågasatte Thomas Riad, professor i nordiska språk och flerspråkighet vid Stockholms universitet, uppfyllelsen av läroplanens målsättning att eleverna i slutfasen av sin utbildning ...

Av: Kurt Bäckström | Kulturreportage | 28 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.