Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | 14 december, 2016
Reportage om politik & samhälle

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Intervju Jamie Woon




Jamie Woon. Foto: Samira YousefSoul och dubstep-artisten Jamie Woon har hyllats i sitt hemland Storbritannien. Med sammetslen ljus röst sjunger han sina egenproducerade kompositioner vars eklektiskt klara ljudbild är minimalistisk och svängig på samma gång. Han är helt enkelt en stjärna, trots att han bara hunnit göra en skiva. Flickorna vid scenkanten kan varenda ord han sjunger och är märkbart imponerade. Detta trots att Jamie Woon inte har soulstjärnornas ego, extrema stil eller några som helst pretentioner verkar det som. Det känns så personligt att lyssna på honom, som i Lady Luck:

Sometimes I wish I could anesthetize
Bring up the lows bring down the highs
She is the one I need to sympathise
She is the one who sees me cry
And I’ve been waiting for her day and night
I know my lady is around
I would put everything I have on the line
And I will get better odds than now
Lady luck I need a little light
Lady luck I need you now
Lady luck you have to make it right
Lady luck don’t let me down
And it ain't something you can synthesise
It ain’t something you can buy”

Jag hittar Jamie och bandet utanför backstage med en syrsa som de studerar medan den klättrar runt på en filt som en av dem virat in sig i. De är på väg mot kanten av den damm som är precis i närheten och berättar att de bara började vandra runt lite i väntan på intervjuerna och inte hunnit se något av festivalen ännu. Han stannar solidariskt kvar med oss trots att managern inte kommer som utlovat och eskorterar oss in bakom scenen.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur kommer det sig att du är så opretentiös?

-Jag ville bara göra en skiva, jag gick från producent till låtskrivare och ville spela in min egen musik. Någonstans där är jag, utan att egentligen ha ägnat några tankar på hur jag själv skulle vara. Jag strävar efter att vara en artist, jag är inte det ännu. Jag tycker inte om ironi, det får mig att må dåligt, det är inte naturligt för mig.

Tror du att ironin och det faktum att allt fler artister gömmer sig bakom solglasögon på scenen beror på rädsla?

Det är symptomatiskt. Man kan faktiskt inte se folk i ögonen längre. Jag menar, se bara på det här tragiska som hände i Norge. Det får effekter också här, på en musikfestival med sådan säkerhet att ni inte får följa med mig in…

Jag frågar om hans mor Mae McKenna, själv en keltisk sångerska från Irland, har påverkat hans musik.

Ja hon uppfostrade mig ensam, min pappa försvann ur bilden relativt fort. Hon hade med mig på allt och hon rörde sig inom många olika genrer, men där fanns alltid en melankoli som jag tror jag påverkats av. Hon producerade tre egna skivor och jag var med henne och såg henne arbeta. När jag var 15 år åkte jag med henne till Nashville. Det var nog där jag bestämde mig för musik.

Jamie fortsätter att prata om hur han tänker när han producerar sin egen musik.

-Att sjunga är något jag verkligen kan och det förde mig till alla andra aspekter av musikproduktion. Jag fokuserar på sång, groove och rytm. Jag är ingen vetenskapsman som kan gå djupt in i musik och skapa något storslaget. Jag håller på att utforska det som andra gör mycket bättre än mig och jag är förvånad att house-scenen är intresserad av det jag gör, eftersom de är så perfektionistiska med hur de producerar. Den jag ser mest fram emot att se här under Way Out West är Tiësto, det ska bli kul att höra mer av hans världsberömda house.

Jag kan inte låta bli att protestera mot hans blygsamhet och är inte alls förvånad att den elektroniska musikvärlden gillar hans musik eftersom den är så minimalistisk och vacker på ett sätt som både får mig att tänka på världsmusikens tidlöshet och riktigt bra drum n bass, men han slår av sig det.

Jag fiskar inte efter komplimanger!

 

Men du kan ju inte undgå att se vilka hängivna fans du har, speciellt tjejerna vid kravallstaketet. De var helt betagna.

-Ja det känns ju lite underligt, men jag är så tacksam att jag skrivit sådant som berört andra människor. Jag skriver ju bara om det jag ser och känner och uppenbarligen kan de känna igen sig i det. Det är fantastiskt.

Lena Lidén

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts