Jörn Donner Foto Bengt Oberger ccbysa4.0

Jörn Donner och Suomi Finland

Den 84-årige Jörn Donner är återigen ett samtalsämne för dagen. Den här gången med anledning av sin senaste bok ”Suomi Finland”, som recensenterna kallar en smädesskrift skriven med anledning av att ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 januari, 2017
Gästkrönikör

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Intervju med The Ark



The ArkGlamrockbandet The Ark har just landat efter en lysande konsert på Where the action is i Göteborg. Sångaren Ola Salo, gitarristen Mikael Jepson och trummisen Sylvester Schlegel pratar med några andra. Basisten Leari är hemma med nyfödd dotter och vi har fått tillåtelse att träffa de två återstående. Gitarristen Martin Axén och keyboardisten Jens Andersson konstaterar att förra gången vi sågs var vi grannar på Simrishamnsgatan i Malmö, det var 1999 och Jens var ännu inte med i bandet, men väldigt snart blev han inblandad när det visade sig att han var den enda som kunde sköta den digitala portastudio som bandet fått som förskott på sin första platta.

- Vår dåvarande manager hade satte stopp för våra planer att när vi får skivkontrakt så kan vi få ut en massa pengar i förskott, berättar Martin för oss. Han tyckte att det bara skulle bli kaffepengar ändå. Ljudet på den lät jävligt bra och vi spelade in många stora låtar med den och brände dem sedan på vår externa CD-brännare som på den tiden kostade 5000 kronor och kunde ta 8 timmar på sig att bränna en skiva!
Många år har gått och den där känslan av att vilja bli något stort och slå igenom har bytts mot stora framgångar både i Sverige och i världen. Tjugo år, fem studioalbum och hits som It Takes a Fool to Remain Sane, Father of a Son, The Worrying Kind. Nu står The Ark inför ett vägskäl. De ska spela tillsammans en sista sommar och sedan är de inte ett band längre. Jag undrar om de inte saknar den där första tiden tillsammans och vilka drömmar de kan ha nu, när de har nått så långt.

- Det som vi står inför nu är en stor sak, det kanske är ett sätt att nå tillbaka till den där känslan innan vi hade slagit igenom igen men på ett nytt sätt. Nu finns inte drömmen om att ha en stor publik där utan det är dags att börja jobba med det som är angeläget, säger Martin. Det är klart att The Ark har varit fantastiskt och dynamiskt men nu vill vi skapa något nytt var och en för sig.

Men utövar The Arks medlemmar några andra konstarter eller är det musiken som är det som kommer att ockupera deras tid efter The Ark?
- Ja, Jepson har ju sysslat med måleri och tryck och vi andra har ju framförallt det musikaliska området att utvecklas inom. Även om Martins matlagning också är en konst, säger Jens. Jag producerar också musik, så det blir väl något sånt.

Martin lägger till:
- Ja, jag har ju producerat evenemang och klubbar, där olika uttryck har blandats, framförallt på Malmö Opera.
Själv minns jag en legendarisk fest på Malmö Opera där glamrockens och operans uttryck blandades, jag var helt bländad från första stund med vitsminkade varelser som gungade i entrén till The Arks konsert sent på natten. Martin berättar att det var ett av de största evenemangen förutom de stora nattklubbarna i Malmö genom tiderna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- De arrangemangen var magiska och just den kvällen var något speciellt för många av dem som var där fortsätter att prata om det trots att det var så länge sen! Det blir intressant att se vad som händer med oss nu, vad vi väljer att göra...

Men finns det några som kan axla er mantel och fylla det hål som kommer att uppstå?
- Vi hoppas ju att det ska dyka upp några nya på scenen, säger Jens, problemet är ju att det just nu inte finns så många verkligt nya uttryck. Det måste vara ett nytt ungt band med galen stil, även om de inte ska låta som oss. Kanske är det så att det inte finns samma behov längre. Nu finns otroligt många grupperingar som räknar sig som outsiders.

I kön till maten på Where the action is tänkte Tidningen Kulturens utsända på hur det var förr i tiden när det fanns bara ett visst antal personer som verkligen var annorlunda i varje stad. Och att det på ett sätt var på liv och död, därför att vi upplevt förföljelse och hot på grund av ett valt utanförskap.

Vad var det som gjorde att just The Ark valde denna exhibitionistiska och modiga väg, frågar jag Martin och Jens.
- Vi hade väl en längtan, på varsitt håll när vi växte upp och när vi träffades blev det verklighet. Det var viktigt då att hålla ihop som outsiders. Nuförtiden finns en det en massa hipsteroutsiders och alla håller med varann ändå på något sätt, säger Martin. Till en konsert i Hultsfred kom det 2000 outsiders och det tyckte vi var jättemånga, sen kom raggarna och slogs med oss, så var det bara.

Har ni några stalkers eller som kopierar er stil?
- Nej, funderar Martin med en liten paus, det är många som har följt oss från början och som går på alla konserter. De har man börjat hälsa på i publiken speciellt, som en hemlig blinkning... Sedan har det kommit till fler vid varje skivsläpp och det är ju också roligt att se. Men några förföljare har vi aldrig haft på det sättet.

Ni har ju allihop skaffat familj, men hur tar era respektive ert turnéliv och det faktum att ni nu ska lägga av med det?
- De träffade oss som musiker och visste villkoren och det är inte så dåligt ändå att man kan vara borta i en vecka och sedan hemma med sitt barn och på ett sätt "ledig" flera månader ibland, säger Martin.

Slutligen, vad kommer orden "Calleth you, cometh I" ifrån? Vi kan inte hitta betydelsen någonstans.
- Det är helt enkelt ett poetiskt uttryck som är grammatiskt fel, det ska vara "calleth you, come I", men det låter ju inte hälften så fint, säger Martin. Sången handlar om att inte kunna motstå om en person vill att man ska vara där, även om man inte vet varför kanske och det har gått lång tid. Vi är i gott sällskap med Håkan Hellström som slog igenom samtidigt som oss och som hela tiden använder sig av grammatiskt fel svenska på ett väldigt poetiskt sätt.
Saknaden efter The Ark i svenskt musikliv kommer att bli stor, inte minst för alla dem som funnit tröst och styrka i deras budskap att göra det man känner är rätt själv.

Lena Lidén och Per Karlsson
Foto: Per Karlsson

Ur arkivet

view_module reorder

Medvetenhet och praxis. Om Bengt Nerman

När jag i På avstånd och nära skriver om "synlägen", är de något som uppstått genom erfarenhet i specifika situationer: livserfarenhet, vari ingår det slags erfarenhet man får genom att ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 09 juni, 2010

J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 juli, 2014

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Andra sidor av Alphonse Daudet

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press gladde läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första fullständiga versionen på ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2013

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | Utopiska geografier | 26 september, 2011

Arabiska kvinnor på modet i Paris

Institut du Monde Arabe visar nu marockanskan Leïla Mencharis dekorer för Hermès; i Victor Hugos hus pågår en orientalisk utställning och på bio går en film om Kvinnor i Kairo. Hermès ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 05 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.