Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | 06 december, 2011
Stefan Whilde

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin

Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2017
Utopiska geografier

Migrän utan tradition



 migran
David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling

Migrän utan tradition

Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär och musikalisk erfarenhet bakom sig. Som husband på Brötz/Now i Göteborg har Migrän spelat i många olika sammanhang: Göteborg film festival, Galleri Win-win, Konstnärscentrum Väst, TeaterAktör, Hagabion, Jazz&Blues-föreningen Cookin i Borås m.fl. Migrän är David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Tidningen Kulturens Guido Zeccola träffade Jonny Wartel för en intervju.

GZ David Sperling är musiker, men sysslar också med konkret teater. Karin Johansson är musiker och tonsättare, men kommer också från teatern. Du, Jonny, och din bror Henrik har varit portalfigurer i det legendariska Positions Alpha, men rätt ofta även deltagit i teaterföreställningar. Jag undrar om scenen spelar en viktig roll även i gruppen Migrän?

JW Karin, Henrik och jag är i första hand musiker, improvisationsmusiker eller jazzmusiker. Karin komponerar en del, vilket jag också gör - vilket i princip alla jazzmusiker gör. Karin kommer inte från teatern men som det ser ut på arbetsmarknaden, så är man tvungen att hitta arbete lite vid sidan om, men som ändå handlar om musik. Tyvärr är det så att om man tar eller får för mycket teaterjobb så kan man inte längre vara med i rena musikgrupper eftersom teatern (som betalar bättre) slukar all tid.

David är nog i första hand skådespelare/performer men han är också en väldigt lyhörd musiker. Scenen är väldigt viktig för oss, eftersom livemusiken och det visuella är väldigt viktig. Vi har många små instrument som ligger ostrukturerat framför oss där vi sitter på golvet. Det är en show i sig. Scenen som en ren teaterplattform är för mig i det här sammanhanget inte viktig, men jag tror att du skulle få ett annat svar av David.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För övrigt bestämmer vi ingenting innan vi spelar. All musik är improviserad, likaså valet av vilka instrument som skall användas just då. Var och en gör vad den får lust med utan att fråga de andra först.

GZ Jag är lite nyfiken på namnet Migrän och framförallt på er grupp beteckning Painkiller Music. Menar ni dataspelet eller Judas Priests hårdaste platta?

JW Namnet Migrän är en ren slump som har visat sig fungera bra trots att namnet har en väldigt liten relation till musiken... Painkiller Music är ett försök att rättfärdiga namnet för de som tvivlar mest.. Det är inte relaterat till vare sig data spel eller Judas Priest. Vi kunde ha hetat Dörrarna, Mörklila, Bly Zeppelinare, Skalbaggarna, Den Fule .... men dessa namn är ju upptagna.

GZ Ni spelar med hjälp av olika musikinstrument, men om jag ska försöka rama in musiken ni framför, då skulle jag kalla den World Music, alltså improviserad världsmusik. Det är roligt att tänka på en sak: den västerländska musiken kom före kommunismen och sedan kapitalismen med strävan att globalisera (internationalisera) världen. Blandningen av olika stilar och traditioner riskerar att skapa en musik som är en hybrid bortom de tusenåriga traditionerna och kulturerna som finns i världen. På det sättet är det västerlänningarna som skapar en ny form av musik genom att döda den ursprungliga, genom att döda traditionen! Efter den ekonomiska kolonialismen kommer den kulturella kolonialismen. Som är ett sätt att exploatera kulturerna på deras riktiga själar och använda bara den del - ofta ytlig - som kan fylla i och kompensera våra brister på fantasi och kreativitet, vår misstro på våra egna musikaliska traditioner. Sedan säger vi att vi gör det för att möta världen! Jag tycker att detta liknar ett hyckleri. Vad tycker ni om det?

JW Jag personligen är inte förtjust i world music som kommersiell företeelse. Jag har själv varit inne i Peter Gabriels vaska-fram-nya-spännande-konstellationer-system. I en studio i London träffades vi ett tiotal olika musiker frän olika delar av världen för att jamma förutsättningslöst i tre dagar. Allt spelades in och analyserades senare av producenter som hoppades hitta ett nytt guldkorn. Det är en hemsk industri. Vi i Migrän utger oss inte för att spela worldmusic: Vi spelar på våra instrument som vi har fått eller köpt på våra resor runt om i världen och vi låter instrumenten i största möjliga mån leda oss vidare. Spelar men på en flöjt från Kina så låter det mer kinesiskt än om man spelar på en flöjt från t ex Indien eller Sverige. Rytmerna är väldigt internationella; samma rytmer hittar man i alla länder. Min personliga intention är att jag i den här gruppen spelar musik på samma sätt som man gör i en avslappnad situation i köket hemma ... om det köket sedan står på gården utanför lerhyddan i Indien, i skjulet på Kuba eller i västra Kluk i Jämtland spelar ingen roll. Vi spelar vad som helst och låter Gabgobbin från Indien tala sitt språk, (måhända kraftigt transformerat genom mina svenska händer) tillsammans med Bandonion frän Argentina ackompanjerat av en trumma från Marocco och en spilåpipa från Dalarna... Och så vidare.

Jag vill lägga till en reflektion om traditioner: en musikalisk tradition är inte något man väljer... man föds in i sin tradition. Om du menar med våra egna traditioner menar svensk folkmusik så är den för mig lika svår att nå som vilken annan traditionell folkmusik som helst. Jag kan spela en polska med "rätt sväng" lika lite som jag kan spela en sengalistisk koramelodi med "rätt sväng". Om det då är något som är min tradition så skulle det i så fall vara Chopin eftersom jag är uppvuxen bokstavligt talat under en flygel. Min mamma spelar för övrigt extremt mycket från hjärtat.

GZ  Position Alpha var - enligt min åsikt, en musikgrupp som på 1980-talet gjorde inte bara jazz utan med hjälp av improvisation och en djup musikalisk kunskap i bagaget på något NYTT sätt kunde göra det som en del av konstmusikens avantgard (inte bara i Sverige) gjorde på 1950- och 1960-talen. Position Alpha ville inte bara experimentera utan också leka med musikens nya former. Vad är det som är kvar från de där åren idag?

JW Som medlem i Position Alpha och som medlem i Migrän kan jag bara svara så här: Jag försöker alltid spela från hjärtat. Både Position Alpha och Migrän är grupper som jag har varit med och skapat från början. De båda grupperna har det gemensmat, att jag kan spela precis vad som helst om det faller inom ramarna. VI har inte tänkt nyskapande eller tradition hit eller dit, vi har bara spelat och sett till att vi har haft kul och följt våra egna öron.... I ingen av dessa två grupper har vi ens talat om dessa frågor som du och andra ställer. Jag vet fortfarande inte vad de andra i Position Alpha skulle svara på samma frågor. Detsamma gäller Migrän.

GZ En praktisk fråga eller två: tänker ni spela på andra orter än i Göteborg de närmaste månaderna? Har ni gett ut någon skiva? Om inte... När tänker ni ge ut den första?

JW  Vi har inte spelat in någon CD... den du har hört (som finns på vår hemsida  http://www.migran.net) är en enkel minidiskinspelning från en konsert rakt av utan redigering. Vi har inga fastlagda spelningar utanför Göteborg den närmaste tiden, men vi jobbar på det. Vi vill och ska nog snart spela in och ge ut en skiva... Just nu har vi spelat in lite filmmusik.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Porrslinsblomman

Av min okända och förvackra porrslinsblomma. De toaornas fler tvenne antal på det. Vuxit innan i en lavoar vara, ser man brunt envist kvar det lavoariska havets tidvattensbevis. Dessa varit ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2010

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.