Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | 02 april, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Migrän utan tradition



 migran
David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling

Migrän utan tradition

Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär och musikalisk erfarenhet bakom sig. Som husband på Brötz/Now i Göteborg har Migrän spelat i många olika sammanhang: Göteborg film festival, Galleri Win-win, Konstnärscentrum Väst, TeaterAktör, Hagabion, Jazz&Blues-föreningen Cookin i Borås m.fl. Migrän är David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Tidningen Kulturens Guido Zeccola träffade Jonny Wartel för en intervju.

GZ David Sperling är musiker, men sysslar också med konkret teater. Karin Johansson är musiker och tonsättare, men kommer också från teatern. Du, Jonny, och din bror Henrik har varit portalfigurer i det legendariska Positions Alpha, men rätt ofta även deltagit i teaterföreställningar. Jag undrar om scenen spelar en viktig roll även i gruppen Migrän?

JW Karin, Henrik och jag är i första hand musiker, improvisationsmusiker eller jazzmusiker. Karin komponerar en del, vilket jag också gör - vilket i princip alla jazzmusiker gör. Karin kommer inte från teatern men som det ser ut på arbetsmarknaden, så är man tvungen att hitta arbete lite vid sidan om, men som ändå handlar om musik. Tyvärr är det så att om man tar eller får för mycket teaterjobb så kan man inte längre vara med i rena musikgrupper eftersom teatern (som betalar bättre) slukar all tid.

David är nog i första hand skådespelare/performer men han är också en väldigt lyhörd musiker. Scenen är väldigt viktig för oss, eftersom livemusiken och det visuella är väldigt viktig. Vi har många små instrument som ligger ostrukturerat framför oss där vi sitter på golvet. Det är en show i sig. Scenen som en ren teaterplattform är för mig i det här sammanhanget inte viktig, men jag tror att du skulle få ett annat svar av David.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För övrigt bestämmer vi ingenting innan vi spelar. All musik är improviserad, likaså valet av vilka instrument som skall användas just då. Var och en gör vad den får lust med utan att fråga de andra först.

GZ Jag är lite nyfiken på namnet Migrän och framförallt på er grupp beteckning Painkiller Music. Menar ni dataspelet eller Judas Priests hårdaste platta?

JW Namnet Migrän är en ren slump som har visat sig fungera bra trots att namnet har en väldigt liten relation till musiken... Painkiller Music är ett försök att rättfärdiga namnet för de som tvivlar mest.. Det är inte relaterat till vare sig data spel eller Judas Priest. Vi kunde ha hetat Dörrarna, Mörklila, Bly Zeppelinare, Skalbaggarna, Den Fule .... men dessa namn är ju upptagna.

GZ Ni spelar med hjälp av olika musikinstrument, men om jag ska försöka rama in musiken ni framför, då skulle jag kalla den World Music, alltså improviserad världsmusik. Det är roligt att tänka på en sak: den västerländska musiken kom före kommunismen och sedan kapitalismen med strävan att globalisera (internationalisera) världen. Blandningen av olika stilar och traditioner riskerar att skapa en musik som är en hybrid bortom de tusenåriga traditionerna och kulturerna som finns i världen. På det sättet är det västerlänningarna som skapar en ny form av musik genom att döda den ursprungliga, genom att döda traditionen! Efter den ekonomiska kolonialismen kommer den kulturella kolonialismen. Som är ett sätt att exploatera kulturerna på deras riktiga själar och använda bara den del - ofta ytlig - som kan fylla i och kompensera våra brister på fantasi och kreativitet, vår misstro på våra egna musikaliska traditioner. Sedan säger vi att vi gör det för att möta världen! Jag tycker att detta liknar ett hyckleri. Vad tycker ni om det?

JW Jag personligen är inte förtjust i world music som kommersiell företeelse. Jag har själv varit inne i Peter Gabriels vaska-fram-nya-spännande-konstellationer-system. I en studio i London träffades vi ett tiotal olika musiker frän olika delar av världen för att jamma förutsättningslöst i tre dagar. Allt spelades in och analyserades senare av producenter som hoppades hitta ett nytt guldkorn. Det är en hemsk industri. Vi i Migrän utger oss inte för att spela worldmusic: Vi spelar på våra instrument som vi har fått eller köpt på våra resor runt om i världen och vi låter instrumenten i största möjliga mån leda oss vidare. Spelar men på en flöjt från Kina så låter det mer kinesiskt än om man spelar på en flöjt från t ex Indien eller Sverige. Rytmerna är väldigt internationella; samma rytmer hittar man i alla länder. Min personliga intention är att jag i den här gruppen spelar musik på samma sätt som man gör i en avslappnad situation i köket hemma ... om det köket sedan står på gården utanför lerhyddan i Indien, i skjulet på Kuba eller i västra Kluk i Jämtland spelar ingen roll. Vi spelar vad som helst och låter Gabgobbin från Indien tala sitt språk, (måhända kraftigt transformerat genom mina svenska händer) tillsammans med Bandonion frän Argentina ackompanjerat av en trumma från Marocco och en spilåpipa från Dalarna... Och så vidare.

Jag vill lägga till en reflektion om traditioner: en musikalisk tradition är inte något man väljer... man föds in i sin tradition. Om du menar med våra egna traditioner menar svensk folkmusik så är den för mig lika svår att nå som vilken annan traditionell folkmusik som helst. Jag kan spela en polska med "rätt sväng" lika lite som jag kan spela en sengalistisk koramelodi med "rätt sväng". Om det då är något som är min tradition så skulle det i så fall vara Chopin eftersom jag är uppvuxen bokstavligt talat under en flygel. Min mamma spelar för övrigt extremt mycket från hjärtat.

GZ  Position Alpha var - enligt min åsikt, en musikgrupp som på 1980-talet gjorde inte bara jazz utan med hjälp av improvisation och en djup musikalisk kunskap i bagaget på något NYTT sätt kunde göra det som en del av konstmusikens avantgard (inte bara i Sverige) gjorde på 1950- och 1960-talen. Position Alpha ville inte bara experimentera utan också leka med musikens nya former. Vad är det som är kvar från de där åren idag?

JW Som medlem i Position Alpha och som medlem i Migrän kan jag bara svara så här: Jag försöker alltid spela från hjärtat. Både Position Alpha och Migrän är grupper som jag har varit med och skapat från början. De båda grupperna har det gemensmat, att jag kan spela precis vad som helst om det faller inom ramarna. VI har inte tänkt nyskapande eller tradition hit eller dit, vi har bara spelat och sett till att vi har haft kul och följt våra egna öron.... I ingen av dessa två grupper har vi ens talat om dessa frågor som du och andra ställer. Jag vet fortfarande inte vad de andra i Position Alpha skulle svara på samma frågor. Detsamma gäller Migrän.

GZ En praktisk fråga eller två: tänker ni spela på andra orter än i Göteborg de närmaste månaderna? Har ni gett ut någon skiva? Om inte... När tänker ni ge ut den första?

JW  Vi har inte spelat in någon CD... den du har hört (som finns på vår hemsida  http://www.migran.net) är en enkel minidiskinspelning från en konsert rakt av utan redigering. Vi har inga fastlagda spelningar utanför Göteborg den närmaste tiden, men vi jobbar på det. Vi vill och ska nog snart spela in och ge ut en skiva... Just nu har vi spelat in lite filmmusik.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Jubilerande änder

I bokhandeln (fast den är mest bara en större tidningskiosk) på Logan Airport i Boston säljs röda sockor, krus och tröjor med Red Sox-emblemet, det framgångsrika lokala baseball-laget vars historia ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 maj, 2016

Foto Bonniers

Gudsnärvaro i Lars Noréns diktning

Lars Norén är en av våra främsta dramatiker. Mindre känt för en vidare allmänhet är Noréns poetiska verksamheter. Han började som diktare i början av 60-talet har under många år ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2017

Det fullkomne liv

Følgende utsagn kan synes å være svært trivielt: at i vår egen tid gis det folk som søker etter livets opprinnelse, opphav, kilde, og slik var det også før tiden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2010

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 september, 2012

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | Litteraturens porträtt | 07 april, 2008

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Metaltown 2011 - två dagar av metal

I år var första året som Metaltown inte arrangerades på sin sedvanliga plats i hjärtat av Göteborgs hamn. Istället hade man valt att placera festivalen på en galoppbana på Hisingen ...

Av: Linda Olsson | Kulturreportage | 03 juli, 2011

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts