Erotik - en väg till Gud

"Till Dig, / därför att jag älskar Dig. / Ibland är Du en främling för mig / eftersom Du är så annorlunda... "Idag var jag mycket lycklig och helt uppfylld ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 december, 2007
Essäer om religionen

Abraham Poincheval i björnens mage. Image courtesy of Musée de la chasse et de la nature.

Konsten att sova i en död björn

Den klaustrofobiska känslan av att vara inspärrad i ett trångt utrymme är inget som den franska konstnären Abraham Poincheval verkar lida av. Under en vecka under 2017 befann han sig ...

Av: Mathias Jansson | 24 oktober, 2017
Essäer om konst

Om Vladimir Oravsky, del 23

För dem som försvarar det obefläckade språket, måste den samtida vardagen te sig något obehaglig, eftersom det i dag är svårt att helt undvika möten med folk från andra kulturer ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 december, 2013
Gästkrönikör

Tone Brorsson avd. 54

Tone Brorsson är 23 år gammal. Född och uppvuxen i småländska Växjö, tyvärr utan att ha anammat de karaktäristiska r:en, som jag tycker har en viss charm. Efter gymnasiet flyttade ...

Av: Tone Brorsson | 04 juli, 2011
Utopiska geografier

In memoriam Rautavaara



In memoriam Rautavaara

Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

rautavaara 
Ett kareliskt liv utanför burken.
Komposition: Guido Zeccola

[(just)] en dag måste det också varit de hundra sekler år sen den finska människan nationale, romantikern, Nordens ultra, barrskogens starka katt, tangons en "Tapsa" Rautavaara (Järnfara, eller Järnfjället namne) föddes, och 1926 när han började femte året i Oulunkylän koulu (i den skolan, Helsingfors) och skoldoktorn, en kommunalläkare säger rakt i ansiktet på honom bleka elvaåringen, en liemannen tar dig närhelst, du dör innan året är slut, men om du sportar och idkar friluftsliv kan du klara dig, en dödsångest slog till för honom, redan följande år såg han så pass kry ut och kunde ansluta sig till idrottsföreningen "Oulunkylän Tähteen" [Oulubyn (Åggelby) stjärnorna åt], och han kom (senare) att bli [blev] känd älskad mest som sångare, filmdukshjälte samt stor nationell idrottsman, hans sånger Päivänsäde ja menninkäinen (ljusstrålen och en gnom), Isoisän olkihattu (farfars halmhatt) och Reissumies ja kissa (gårdfarihandlaren och en katt) anses oförglömliga, ock höjdpunkten på hans idrottskarriär var prakt ett OS-guld i spjut borta om London 1948, även om hans personliga rekord var över hela fem meter längre, och åstadkom bågskyttelagets guld 1958, samt mera, inte som mindre, annat som han axlade roller i det sammantaget 22 långfilmer, oftast huvudrollen, anträffar vad som anses till den finska filmindustriens en guldålder och av de mest populära dåtida filmerna i landet över, med mycket av hans romantiska, något styvt sorgmodiga musik i dem, ansågs även länge vara avlägset Finlands absolut vackraste man ock, en sömnadens och den ömma hyns man sagts som, som dessutom var mycket stor, med stor yta varhelst var helst tog i. Och hans två döttrar var direkt, kan sägas, astronomiska skapelser. Ävenledes, han hade sommarvilla och var granne till den som min mormor hade på den tiden, och han och mormor jämte mormors kavaljer, en polisdetektiv, grälade så stopporna yrde med honom nationalromantikern Rautavaara, om hur ett servitut stod till och vem som skulle ha den större parkeringsplatsen på vänstra sidan om en grushög i urskogen vid ett björkträd. Åsyftad polisman var ofta en fegis, sådan som skämdes för allt, och när en tankbil mosade hans beigea smörfärgade Rover som han fått av mormor, ville han inte ens anmäla saken, för skämdes så fan för sina poliskollegor, men morsan fick honom motsträvig att göra det ändå, och hon skällde till den grad ner tankbilsföraren att han började gråta och polismannen sprang bort (och man kan klara sig i en Rover även om den blir nära mos), fan gick än i honom polisen alltid när han såg honom Rautavaara, blev själv en stridstupp bandhund och kanske hackkyckling i täten samt läste lagen för honom allmänhetens hjälte, hade faktiskt någon slags notarieutbildning själv förutom sin polisskjutbildning och sin stundom paranoia. Och vad mera Rautavaara hade en ful sommarvilla, där som jag brukade med mormor stjäla hans kantareller om sensomrarna. Och Rautavaara dog år 1979 med att simma sitt huvud mot en bassängkant, kackafull som alikan han näst alltid lär ha varit på senare år, och på universitetssjukhuset skickade en ung medicinekandidat honom hem efter smärre omplåstring, med treslagsplåster och lim(fästen fastän) av om inre skallskada, nästan blivit med en platta slät panna i kluvnad han i huvudet han han han som två flat iron vid vart gatuhörn, allt trots det sa han jourhavande läkaren "lepoa pari päivää kyllä se siitä vila ni några dagar så blir det bra", men han nationale stor dog sedan under natten redan, och medicinaren begick därefter straxt självmord, för man låter inte så där bara en nationalromantiker dö. Min ena f.d. granne, en lika hård enträgen drinkare, från början mycket stormrik, ärvt en astronomisk förmögenhet av sin styvfar, med intressen sträckt bland annat i nöjesparken Borgbacken, en man som också introducerade amerikanska T-tröjan i landet, sålde dem i astronomiska mängder efter kriget, som alltid gick själv med halmhatt om somrarna (sic), dit till honom som min sköldpadda, mitt husdjur alltid rymde en sommar nerför sluttningen däråt, översten ringde några gånger, första gången efter någon vecka rasande, "passar avhämta er kilpikonna (sköldpadda) härifrån, den har gjort ner sig på en halmhatt", varför han nu hade halmhattar på golvet sedan, eller kanske tagit upp paddan och stoppat den i sin hatt, tänkt stjäla den, visste vems padda dock, för den hade namn- och adresslapp på skölden klistrad, (sonen än) på gamla dar blottad, samt haft hjärtbyte medelst operation, bodde i stadens hyreshus utan en mark, men innan, något år innan hade hunnit bjuda Tapsa Rautavaara på stor supfest, för då hade han sonen ännu lite pengar kvar, var fin man, och jag skulle också dit förvisso, kanske, nog som sagt det blev aldrig av med hjältens dödsfall, vilket kom emellan. Jag skulle ha sparkat honom på smalbenet och hälsat från mormor, så var det meningen. Och ännu till "Tapsa" Rautavaaras döttrar, dessa enorma, och absolut starka, när de skulle tvätta eller reparera sin bil (kommer inte ihåg vilkendera funktion), lyfte de upp den för hand, som ingenting. Och den ena var därtill så lång, att när butiksbudet kom, måste hon alltid sitta för att inte göra honom butiksmannen ledsen med att vara två huvuden kortare än hon. (ps. polismannen gav alltid massor av lakrits åt mig, tills han en dag läste i Hesari (största drakblaskan, större än DN) att den är farlig för blodet, synd nog. (2) polismannen (tio år 1926) var känd bland sina kollegor för att ha skjutit efter en biltjuv på Senatstorget, när han (tjuven) rymde från häktet, men rätt absolut förbjudet (att skjuta) på den platsen, regeringskvarter liksom). (3) polismannen tog mig en gång till polismuseet där i närheten och där finns/fanns ett foto av honom själv när han förpassar (någon fin, märklig dam i hatt) på flyget, lär ha hemligt blivit utvisad ur landet, när hon inte kunde ställas inför rätta för ett fruktansvärt skandalbrott) (4) på museet fanns också yxan som en primusstudent hackade sig i nacken och huvudet med, samma dag som han fick sitt studentbetyg med perfekta vitsord i alla ämnen, där han hade gått till sina föräldrar och sa, är ni nöjda nu, varpå han skyndade sig avsides slog med en yxan bort halva sitt huvud, och det ansågs av nestorn på museet obegripligt att han hade kunnat hacka bort så mycket av sitt huvud, innan han dock dukade av smärta (den omedelbara dödsorsaken), inte av blodförlust enligt. Sedan gav han en arg utläggning om det dåliga med för bra läshuvuden, stirrade surt på mig, anade något kanske (om än misstog sig). För övrigt lite konstiga vapen där på museet, och när jag skulle börja fingra på ett slog han mig på fingrarna med sin käpp, jävla gubbe par définition född 1926, han nestorn. Efteråt bjöd polismannen honom nestorn (också polis) på middag, och jag hängde med, och de svor som två idioter över allting, till ett minne sagt för dessa nationalhjältar, dessa (poliserna) grundade i samma stund ett jazzband som blev snart succé på några krogar och gillen, förallt dessa två poliser spelade dragspel resp. munharpa mera, och med vad som står att veta, fler anslöt sig till bandet Oboy harmonikkojen vellit, eller vad det slutligen hette alls, spelade och uppträdde itagna sina gamla uniformer och bandoneoner, blockflöjter, harpor tills även en viss kantor (definitivt född 1926) anslöt sig till bandet, krävde reform (han), och dessa poliser hade heller aldrig (aldrig någonsin) upplevt bland kollegor, sina interner, dårar, med soldatbefäl, narkomaner, ungdomar, hustrur, horor, hallickar, perversa, ryssar, papegojor, eller hos internisten Appelgren som dog av röntgenskador, inte heller att förglömma som en antikhandlare Söderlundh i Borgå, icke ens hört ur präkta idioters munnar som på oriktiga grunder anhållits det svära så oavbrutet genuint långt äkta envetet konsekvent perfeckt som han kantorn, utan avbrott, som herr Dagrins ordbok vore hans bibel och Pentaekukbog [Pentateuken ordet].

 

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Ett drömspel och Finnegans Wake

James Joyce var så förtjust i Henrik Ibsen att han studerade norska. August Strindberg tycks han däremot inte ha haft mycket till övers för. Ändå ligger de båda herrarna betydligt närmare ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2013

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

Iillustration: Joakim Ceder Julian Aguilera Marías om Herakleitos I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 oktober, 2007

James Lee Burke – den amerikanska söderns gestaltare

Den amerikanske författaren James Lee Burke har i de flesta av sina kriminalromaner skildrat den amerikanska södern främst Louisiana, New Orleans, New Iberia och trakterna däromkring, framför allt då i ...

Av: Lars Jonsson | Litteraturens porträtt | 01 november, 2012

Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om litteratur & böcker | 08 augusti, 2012

H. L Mencken: Baltimores vise man

Det är intressant att notera vad som händer med ett samhälles kulturella och intellektuella klimat när en främling tar sitt grepp runt det och komma att det dominera fullständigt. H ...

Av: Anton Stigermark | Övriga porträtt | 04 mars, 2014

Frida Uhl i Amerika – ”Jag är Strindbergs enda och riktiga maka”

I september 1914 klev Frida Uhl-Strindberg i Liverpool ombord på oceanångaren RMS Campania för avresa till New York. Krigsutbrottet hade försvårat hennes möjligheter att leva i England; som österrikisk medborgare ...

Av: Kurt Bäckström | Övriga porträtt | 09 november, 2012

Superluminal Neutrinos and Empirical Evidence of a Static Cosmos with Beyond Time Interactions

What if Neutrinos Fly Concurrently both in a Curved Static Cosmos and a Flat Expanding Universe?   Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 24 november, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.