Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Förminska inte känslan av det som du inte förstår



Förminska inte känslan av det som du inte förstår

Ett kort porträtt om tonsättaren Giacinto Scelsi.

Den originelle och fantastiske tonsättaren, Giacinto Scelsi, som kallade sig "enkel brevbärare som på slitna sulor överlämnar dagerrotypier fyllda med drömmar" tillägnades en helkväll musik och verbal presentation i Istituto Italiano di Cultura i Paris. Varför Paris? Han var ju italienare.

for_solo_viola 
 music_for_wind_instruments_and_percussion
 scel
 scelsi
 scelsi_8

Jo, det egendomliga är att Giacinto Scelsi är mer känd i Frankrike än i Italien. Och skall vi nämna Sverige är han givetvis känd av musiker och musikforskare men i övrigt relativt sällan framförd.

I en av de fina gamla byggnader som Paris är så rik på ligger Istituto Italiano di Cultura. Det är ett underbart palats med en sal som med sina guldbelagda pelare och speglar skapar en stram högtidlighet. Här berättades och framfördes musik i timmar kring  den man som kunde kalla sig greve men aldrig gjorde det.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 Det är en stor skillnad på en musikföredragning i Paris och i Sverige.

I Sverige är det stramt och kortfattat, här i Paris var det översvallande rikt och flödigt. Här gav man sig tid att belysa hans rika men till nu ändå ganska okända liv. Giacinto Scelsi var inte mannen som förde fram sig själv.

Det intressanta med denna helkväll - som givetvis avslutades med en supé sent på kvällen då alla kunde diskutera och kommentera kvällens evenemang,

är att han har blivit återupptäckt. Mycket på grund av förlaget Actes Suds intresse för att ge ut 3 volymer av hans litterära verksamhet och åsikter om den musikaliska världen.

Scelsi var inte bara tonsättare utan också poet och skribent och skrev på franska. En musikolog Sharon Kanach, ursprungligen amerikanska men som bott i Frankrike i 30 år och som också tagit sig an Iannis Xenakis litterära kvarlåtenskap har åtagit sig att kritiskt revidera och utge dessa volymer varav en redan finns som "Les Anges sont ailleurs", Änglarna är annorstädes. Sharon Kanach var under Scelsis sista tio år hans assistent.

Kvällens huvudintresse var den pianomusik som spelades av en fenomenal pianist Jay Gottlieb. Musik från 1930-1988. Ofta talas det om Scelsis sparsmakade artisteri, om hans mystiska enstaka toner, hans sparsmakade linjeföring. I Paris fick man under en och en halv timme uppfatta hans rika orkestrering av pianots möjligheter. Det var omväxlande.  Från musik huggen i sten, stillsamma avsnitt närmast bedjande och explosiva utbrott. En givande konsert av en tonsättare som skrev en nutida musik, ovanlig för sin tid och som förebådade nya riktningar.

Siffran åtta - 8 - fascinerade Giacinto Scelsi och egendomligt nog följde den  honom genom födelse och död. Han föddes i Rom 8 januari (1905), dog 8 augusti 1988 ( 8.8.88). Han skrev en Octologi - åtta små aforismer, ett slags budord - som har översatts till åtta språk. Åtta är enligt honom symbolen för den kosmiska jämvikten, betecknar det oändligas matematik och är till sin figur en grandios spiral.

 Några av Giacinto Scelsis aforismer låter sålunda: 

Förminska inte
känslan av det
som du inte förstår

en annan:

Tänk inte
Låt dem tänka 
Som har behov av att tänka

Och

Eftersträva allt 
fordra ingenting

Ulla-Britt Edberg

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.