Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

Tillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juni, 2012
Resereportage

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | 15 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern



Anton WebernAnton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet.

Teoretiker av en integral serialism och framför allt, grundaren av ett nytt musikaliskt begrepp om komposition, är Anton Webern inte bara fadern till strukturalismen i Darmstadt skolan, utan också stamfar till flera generationer kompositörer som ifrågasatte själva sättet att lyssna på musiken.

När andra världskriget var slut, i september 1945, sköts Webern av en amerikansk soldat under den allierade ockupationen, då han trotsade utegångsförbudet genom att röka en cigarr på trappan till sin svärsons hus.
När Pierre Boulez projekterade den första kompletta inspelningen av Weberns verk, inklusive kompositionerna som inte fanns i katalogen, krävde det inte mer än sex CD-skivor.

Anton Weberns musikverk tar därför alltså mindre plats än t ex Beethovens nio symfonier. Beethoven, som inte heller var en så produktiv tonsättare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Trotts detta visar Wienkompositören sig vara den mest kompromisslösa och radikala eleven till Arnold Schönberg, han lyckades påverka den nutida musiken som ingen annan under 1900-talet.

Anton Webern blev en symbol för nittonhundratalets avant garde-musik.
Der Weg zur Neuen Musik, Vägen till den nya musiken, en bok som förlaget Ejeby just har givit ut, innehåller Weberns egna teoretiska skrifter.

Som postum samling av några bland hans föreläsningar om de nya kompositiva metoderna (serialism) är boken ett mästerverk som enkelt beskriver Weberns musikaliska filosofi.

För Anton Webern är serialismen vägen till den nya musiken därför att den innefattar slutet på den det tonala i musiken. En musik som befriar sig från den diskursiva funktionen och därför från det så kallade Tema, en musik (eller snarare ett sätt att komponera musik) som söker vägen till ljudets rumslighet mer än dess linjaritet och temporalitet.

Med andra ord betyder detta döden på för romantismen och dess stereotyper.

Jag tror dock inte att Webern hade kunnat föreställa sig att dessa teorier hade kunnat revolutionera i en så hög grad ett halvt sekel av komponerande.

Om det är sant att Webern är i skuld till Schönberg och hans dodekafoni (tolvtonsystem), är det också sant att det som skiljer de två tonsättarna från varandra är en hel del.

Medan den ena (Schönberg) ändå har lyckats skapa en balans mellan den nya och den klassiska stilen, sorts sublimering av mellanpunkten mellan förflutet och framtiden, gjorde Webern tabula rasa med det förflutna, med undantag för några tidigare kompositioner som han själv tog bort från sitt opus. Knappast skulle hans ursprungliga musik tyda på sådana extrema ståndpunkter.

Men kanske det är just motsättningen mellan liv och tanke som ofta genererar revolutioner (inre och yttre alltså).

Sonen till en gruvingenjör, kom Webern från en ädelfamilj. Den unge Anton von Webern Friedrich Wilhlem kunde avsluta sina musikaliska studier utan några särskilda problem.

Han levde ett ganska rikt liv, åtminstone fram till det första världskriget.

Inkallad blev Webern snart avskedat från armén på grund av bristande syn.

Att hans framtid var musiken var lätt att gissa enligt det som lärarna sade om honom. Anton studerade kompositionsteori för Edwin Komauer, musikvetenskap för Guido Adler, och slutligen för Arnold Schönberg, för vilken han studerade fram till 1908, året för sammansättningen av Weberns första verk, Passacaglia op.1. Passacaglia blev ett av Weberns mest berömda verk, trots att det knappast kan definieras som "webernskt".

Passacaglia op.1 lider fortfarande av postromantiska influenser och erfarenheter långt ifrån det seriella.

Under en lång tid följer Webern i spåren av Mästaren Schönberg och av hans alltmer nära vän Alban Berg, atonaliteten, den väg som leder honom till serialismen. Anton komponerar instrumentella och vokala kompositioner (sånger, bagateller, stråkkvartetter, osv.), verk starkt påverkade av Schönberg.

Det första dedakofoniska experimentet är daterat 1925: Tre andliga sånger. Verket kännetecknar början på den nya kursen, för honom och för all nittonhundratalsmusik, detta två år efter Schönbergs teoretiska texten text Komposition mit 12 tonen (1923).

Anton Weberns första verk för soloinstrument, skrivet med den här tekniken, är String Trio, Op. 20 (1927). Verket bär redan tydliga tecken av en serialism "a la Webern".

Serierna han skapar är ofta intrikata och höjderna är grupperade i celler som innefattar varandra i variationer en efter den andra.

Komplex teknik, men som i huvudsak syftar till att ekonomisera och hushålla materialsammansättningen, en egenskap som blir allt mer uppenbar hos Webern.

Men revolutionen stannar inte här.

Genom en radikalisering av de seriella teknikerna, i hans senare verk, tillämpar Webern i alla musikaliska parametrar (längd, intensitet och framför allt klang) den organisation av ljuden som Schönberg hade avsett endast för de musikaliska höjderna.

Instrumenten ingår också i serialiseringprocessen, en process som samtidigt innebär en drastisk minskning av det melodiska materialet och avskaffandet av alla diskursiva förhållandet mellan ljuden.
Integral serialism och rumsligt ljud: musiken ändrar sin riktning.

Resultatet av dessa försök har i grunden två syften: det första leder till den integrala serialismen (så definieras tillämpningen av seriella kompositionstekniker till alla musikaliska parametrar), en "geografisk", rumslig spridning av ljudet aldrig tidigare upplevt, och för det andra  leder till en stark minskning av ljudmaterialet, det som senare kommer att kallas"pointillism" (en term lånad från bildkonsten).

Webern tenderar att alltmer isolera enskilda ljud för att göra dem oberoende av varandra och lägga mer uppmärksamhet på deras färg.

Musiken, med ljud som reser från ett instrument till ett annat, lämnar alla sina referenser och dess diskursiva linjäritet, relationerna mellan tonerna blir ett förhållande mellan ljud och tystnad.

Webern skapar den tredimensionella musiken: en "melodi av toner" är resultatet av denna extrema syntes.

Och detta gäller både för orkesterverken och för verk för soloinstrumenten (ett tydligt exempel är Variationer för piano, Op. 27).

Utsmyckningen som varit kännetecken för musiken, förlorar sin mening och blir värdelös framför de essentiella rumsliga och konceptuella relationerna mellan ljuden.

Dessa stilistiska val skapade många problem för Webern under den nazistiska regimen, som kallade hans musik "kulturell bolsjevism", och stämplade den som "degenererade".

Webern förlorade sitt arbete och tvingades leva som korrekturläsare.

Men det var inte bara regimen som inte förstod och frös ut hans geni. Det skulle ta lång tid innan Weberns teorier blev uppmärksammade.
Svårt att se hur långt Webern hade kunnat komma med sin musik och sina teorier, om en dum berusad amerikansk militär under de allierades ockupation i Österrike, inte hade dödat honom.

Anton Weberns arv togs emot några år efter hans död av en grupp unga tonsättare som gjorde honom till en symbol för den nya musiken.

Sedan början av 1950-talet kom hans teorier att vara grunden för en skola i Darmstadt, en skola som inte av en slump kallades post-Webernska.

Men det var inte bara på grund av mytiseringen som de olika Stockhausen och Boulez gjorde av Webern som Mästarens undervisningar löpte vidare.

Med en liten dos av mental elasticitet och historiskt perspektiv är det lätt att se hur mycket den radikala omvandlingen som Webern gjorde av musicerandet har påverkat, ofta indirekt, hela musiken efter det andra världskriget.

Om Webern inte hade öppnat till oss för ljudets rumsliga perspektiv, hade vi knappast kunnat prata om Stockhuasen, Nono, Ligeti, Xenakis, Kagel, Cage och, vaför inte? Även ambient music eller minimalism.

Överdriver jag? Kanske. Men historien behöver ofta visionärer som Webern och sedan Cage för att bli förstådd.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Valentin och Caligula

Varje år när det är Alla hjärtans dag tänker jag på Valentin. Det var en pojke i min klass som hette så i andranamn, något som vår lärare hurtfriskt påminde ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 28 september, 2012

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 23-2013

Värmen har slagit till här uppe i norr, och det var varmare i Norrbotten än i Spanien. Det kanske vore en tanke, de ger oss sitt klimat, och vi sköter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 juni, 2013

En dikt

borrar schaktar borrar så djupt att jag träffar djävulen och lars törnman

Av: Peo Rask | Utopiska geografier | 22 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.