Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

En intervju med Stuart Staples från Tindersticks



Stuart StaplesStuart Staples, sångare och låtskrivare i det engelska bandet Tindersticks, möter mig med ett stort leende och ett fast handslag. Han är enkelt och elegant klädd i kavaj, skjorta, mörka jeans och har en scarf runt halsen. Det enda som bryter av är de ljusbruna skorna, som verkar ha valts mer efter fotriktighet än stil.

Bandets musik brukar beskrivas som dramatisk, romantisk och melankolisk men den innehåller även mycket groove och humor, som den senaste skivan, Falling Down A Mountain, har många exempel på. Originaluppsättningen av Tindersticks splittrades för några år sedan och de tre medlemmarna som lämnade bandet har ersatts av nya musiker.

Ni bor på olika ställen i Europa (i Tyskland, Tjeckien och Frankrike osv.). Hur fungerar det då att jobba tillsammans?

- Vi försöker utnyttja tiden så mycket vi kan när vi träffas. Vi testar olika idéer och går in i studio i några dagar och sedan går jag igenom och ser vad som kan användas. Men det är inte lätt att hitta tid. Fast när alla bodde i London, där vi hade en egen replokal och studio, gjorde vi allt annat än att spela musik. Det fanns all tid i världen men den slösades bort. När vi nu bara har några dagar på oss har vi större disciplin.

Hur skriver ni era låtar?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Vi har ofta utgått från låtidéer och ibland har det varit nästan färdiga låtar som jag har jobbat mycket med. Andra gånger börjar vi tex  med en basgång och ser vad som kan hända utifrån den. På det sättet har vi alltid arbetat.

Men du är den huvudsakliga låtskrivaren?

- Jo, så är det väl men alla i bandet kan komma med idéer. Till en skiva med tio låtar kanske vi från början har 20 olika låtidéer som går igenom flera olika stadier. Sedan måste alla kunna stå bakom och vilja spela dem.

altHar sättet du skriver på förändrats mycket genom åren?

- Inte i grunden men på ett sätt har låtarna blivit mer sofistikerade, för varje ny jag har skrivit har jag lärt mig något nytt och det tar man med sig till nästa. Man vill inte återupprepa sig utan letar hela tiden efter nya idéer.

Har ni några nya influenser till er senaste skiva? En låt som She Rode Me Down får mig att tänka på cowboyfilmerna med Clint Eastwood från 1960-talet.

- Ha ha, i grunden är den inspirerad av Lee Hazlewood och hans blandning av både komiska och sorgsna inslag i sina låtar. De får en att le men där finns också smärta. Vi har lärt oss mycket av det sättet att skriva och det sammanföll med vårt sätt att se på musik och känslor. Vi har aldrig bara velat uttrycka smärta med våra sånger utan vill även låta det finnas något som gör att man kan uppleva andra sorts känslor.

Många beskriver er musik som dyster och romantisk men de verkar missa att där även finns mycket humor. Ett exempel är Peanuts från er senaste skiva.

- Jag tycker det är roligt att göra musik, det är ingen större vits att hålla på om det inte skulle vara det. Att testa låtidéer och se vad de kan bli, även om det är en påfrestande och svår process, är roligt. För våran nya skiva var det viktigaste för oss att komma tillbaka till en lekfullhet. Det är ingen perfekt skiva men vi var tvungna att göra den på det sättet, att vara osäkra på vart låtidéerna skulle ta oss och att bara följa dem. Men de var tvungna att komma från en påtaglig känsla som gav dem själ och hjärta.

Har du tröttnat på den beskrivningen av er musik eller du bryr dig inte längre?

- Jag har inte hört den om våran nya skiva så jag har inte tänkt på det på länge. Men de flesta reaktioner vi har fått nu är besvikelse över att den inte är tillräckligt dyster, ha ha! Men egentligen bryr jag mig inte. Vad det handlar om är att göra musik och att vara sann mot sig själv. Då har det egentligen ingen betydelse vad andra säger.

Hur kom det sig att ni omformade bandet?

- Den första uppsättningen av bandet hade jobbat tillsammans kontinuerligt under tolv år och den tiden var både förvirrande och smärtsam. Men vad det egentligen handlade om var att vi inte hade något att prata om längre. Vi försökte hålla fast vid vår uppfattning av vad bandet var men kreativiteten var borta.

altDu har gjort två soloskivor, var tanken att bandet skulle upphöra?

- De handlade mer om att komma fram till vem jag var utanför Tindersticks, som hade varit en stor del av mitt liv under många år. Och vi behövde en paus för att ge bandet en chans att hitta en ny väg. Den  varade i fem år och när vi träffades igen diskuterade vi hur vi ville fortsätta. Särskilt Neil och David (gitarristen resp. klaviaturspelaren) var intresserade av att göra något nytt för att se var vi hamnade. Vi träffades under några dagar och prövade olika idéer som sedan blev nya låtar. Då blev vi övertygade om att vi hade något på gång. Men vi hade aldrig någon uttänkt plan. Istället hade vi inställningen att vi får se hur det utvecklas. Och sedan dess, det var tre år sedan, har det bara fortsatt.

Sedan de andra tre medlemmarna försvann upplever jag att eran musik fick nytt liv.

- Det tog två år att bli klar med Waiting For The Moon och vi var inte nöjda med resultatet. Därför var det viktigt för oss att göra något snabbt och The Hungry Saw spelades in på sju åtta dagar. Vi kände att allt som behövdes fanns och skulle det ta längre tid att spela in var det något som var fel.

I intervjuer har ni gett uttryck för en pessimistisk livssyn, tex att AIDS aldrig kommer att botas. Är du fortfarande lika pessimistisk?

- När man är ung är det lätt att säga sådana saker men  jag tycker inte att mina eller bandets åsikter nödvändigtvis behöver vara pessimistiska. Men på många sätt är det svårt att inte vara cynisk. Samtidigt tycker jag att det alltid finns hopp i våra låtar, även om det ibland är litet.

altJag såg er spela för 14 år sedan och ni verkade vara väldigt inbundna, det såg ut som att ni inte tyckte om att spela live.

- Vi har fått lära oss att tycka om att spela ute. Anledningen till att vi började spela musik var inte någon önskan om att stå på scenen.

Känner ni er mer bekväma när ni ger konserter nu?

- Bekväm är nog fel ord men jag har lättare att inte bry mig om sådant som tidigare besvärade mig när vi spelade. Jag får försöka acceptera obehaget att bli betraktad och känslan av att vara i en "fish tank".Om man får kontakt med publiken kan barriären scenen utgör brytas ned och det känns som att bandet och publiken får en gemenskap. Det är den känslan man är ute efter. Originaluppsättningen av Tindersticks var väldigt inbunden. När vi träffades igen efter den långa pausen var en av sakerna vi kom fram till att vi måste bli mer öppna. 
Hur kändes det när serien The Sopranos använde er låt Tiny Tears?

- Själv har jag inte sett avsnittet men av alla saker vi har gjort har jag aldrig fått så många reaktioner som då. Vänner ringde hela kvällen och berättade om det. Jag tittar knappt på tv men jag kände till serien och att de hade frågat oss om de fick använda en av våra låtar. Men det var inte speciellt viktigt för oss.

Thomas Renhult

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.