”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

En intervju med performanceartisten AK von Malmborg



AK von MalmborgEfter en vad som kan liknas vid en uppenbarelse när en nära anhörig hade gått bort bestämde sig sångerskan, låtskrivaren och performanceartisten AK von Malmborg att börja sjunga på svenska istället för engelska. Nyligen släppte hon sin svenskspråkiga och självfinansierade debutskiva Vår tids rädsla för AK von Malmborg som tog fyra år att färdigställa.

Du har hunnit med att göra en hel del innan din skiva. Vad har du för bakgrund?

- Jag började som dekormålare på Teater Galeasen när jag var 17 och där träffade jag Linus Tunström, som jag senare jobbade med. Samtidigt sjöng jag på en svartklubb i gamla stan och fick betalt i öl. När jag var 19 var jag med i en pjäs som Orionteatern satte upp där jag spelade en sångdiva. Där träffade jag Rickard Borggård som jag bla har gjort teatermusik tillsammans med på Teater Giljotin. Sedan flyttade jag till London och ägnade mig åt performance.

Hur kom det sig att du byte musikstil och började göra pop?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

- Jag har varit på väg mot popmusik väldigt länge men jag slogs mot mina ideal, jag tyckte det var finare att göra konst. Det är en av anledningarna till att skivan tog fyra år att göra.

Eftersom jag lärde mig att sjunga genom att härma olika jazzsångerskor som sjöng på engelska undrade jag var min svenska röst fanns. Kunde jag överhuvudtaget sjunga på svenska?

Det engelska språket kan bli som ett slags filter där man inte känner sig lika naken och sårbar till skillnad från att sjunga på svenska. Hur upplevde du det?

- Eftersom man inte har full koll på engelska vet man inte värdet av varje ord. Per automatik blir det ytligt eftersom man inte förstår språket lika bra. I svenskan vet man vad varje ord väger och man kan skriva som det verkligen är. Det är som att blotta strupen.

Det måste ha varit väldigt jobbigt att skriva den första texten på svenska.

- Nej, det har varit olika processer med olika texter. Den första skrev jag samma natt jag fick min "uppenbarelse" medan en låt som Telefon till himlen skrev jag om 200 gånger innan den blev som jag ville.

Du gjorde en skiva på engelska under namnet AK-Momo som bla blev uppskriven i NME. Hur kom det sig att du inte följde upp den karriären?

- Jag gjorde Return to NY som ett experiment. Jag träffade producenten när jag var på semester i Sverige och provade på de äldre instrumenten som fanns i hans studio. Det hela blev en lekfull process som pågick i fem dagar och som vi spelade in. Men det var inte min avsikt att inspelningarna skulle ges ut, berättar von Malmborg och fortsätter:

2004 ville ett amerikanskt skivbolag ge ut skivan och fem år senare var det ett engelskt som ville göra det. Jag är inte särskilt förtjust i skivan, den är ganska ytlig. Det var ett experiment som lyfte av sig själv. Jag har inte varit ute och spelat materialet eller promotat det på något sätt. Jag har varken lust att göra det eller att jobba med producenten igen.

AK von MalmborgVad har du för influenser?

- Jan Lindblad var min idol när jag var liten. Han var helt otrolig, han hade två tigrar som husdjur och spelade in visselskivor. När jag var liten brukade jag spela hans skivor på hög volym och stå på altanen och mima så att förbipasserande skulle tro att det var jag som visslade. Det är inspirerande när man tänker på hur man vill ha sitt liv. Han och Yoko Ono har varit viktiga förebilder. Andra influenser är författaren Sara Stridsberg och bandet Moldy Peaches.

Du har tidigare berättat att din mamma avled precis innan du började skriva på svenska. Vad betydde kreativiteten för att du skulle kunna bearbeta det?

- Under de här fyra åren har det varit mycket stiltje och jag åt antidepressiva mediciner. Det var som att gå på i ett elljusspår i skogen, man har bara kontroll på de metrarna man ser och runt omkring finns bara svarta avgrunder, berättar von Malmborg och fortsätter:

Kreativitet är ett oerhört effektivt verktyg för att hantera ångest. När man slås ned av ångesten kan man genom skapandet vända den till något bättre. Man kommer ur offerrollen och tar kontroll.

Kvinnliga artister jämförs ofta med manliga artister, du har t.ex. liknats vid en kvinnlig Olle Ljungström, det är sällan tvärtom. Hur ser du på det?

- Jag tog det som en oerhörd komplimang! Det är betydligt roligare än att jämföras med Kate Bush, som alltid dras upp i samband med mig.

Hur spelade du in skivan?

- Jag har betalat för allt och därför har det varit väldigt varierande, allt mellan lap top och i den legendariska studion Atlantis. När vi spelade in Olle Ljungström (som von Malmborg sjunger en duett med på Mer än så, en översättning av Roxy Musics More than this, förf.anm) åkte vi hem till honom och spelade in den på lap top under fem dagar, berättar AK von Malmborg och fortsätter:

Det är inte bara emotionellt och tidsmässigt jag har satsat på den här skivan utan även ekonomiskt. Jag är så skuldsatt nu att det är ett skämt. Jag vet inte hur jag ska överleva den här vintern. Men jag har i alla fall gjort en skiva. När jag började med den ville jag inte ha tillåtelse från någon gubbe på ett skivbolag. Jag måste göra skivan som den ska vara, berättar AK von Malmborg, och fortsätter:

Jag kände att jag hade kommit "to the point of no return" och då får det kosta vad det kosta vill, jag har bara den här chansen. Jag kan inte slarva med någonting och vi gjorde tusentals omtagningar. Och det skulle vara på riktigt, inget djävla poserande.

Tror du att det går att leva på musik i framtiden med tanke på alla nedladdningar?

- Det vågar jag ens inte tänka på! Jag tar en dag i taget och hoppas att det är någon som tycker om skivan.

 

 Thomas Renhult

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.