Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Edmond Jabès Bild kod CC BY SA 2.5 Wikipedia

Estetikens vara eller icke-vara

Under 1700-talet, i Europa, börjar så småningom de olika konstarternas poetik, främst måleriet och lyriken, beskrivas utifrån vissa gemensamma principer. Smak, genialitet, originalitet och kreativitet blev exempel på begrepp som konstituerats i denna process, som så ...

Av: Göran af Gröning | 21 september, 2016
Agora - filosofiska essäer

Decembersymfonierna

I. Kvinnan på hotellet väcks till sans av rimfrost i sängkläderna ejderdunsbolstrarna går i ciss-moll och psalmboken på nattduksbordet har fallit med ett stumt ljud mot trägolvet Hon säger något och det är som om värmen från hennes ord får ...

Av: Stefan Whilde | 01 december, 2013
Stefan Whilde

Den döende dandyn (Dardel)

Den eviga dandyn

Dödssynden nummer ett var att vara tråkig. Nummer två att vara ful. Och den tredje, men inte minst allvarliga, var att vara osmakligt klädd. När Moderna Museet i Malmö med ...

Av: Susanna Kumlien | 16 februari, 2015
Essäer om samhället

En intervju med performanceartisten AK von Malmborg



AK von MalmborgEfter en vad som kan liknas vid en uppenbarelse när en nära anhörig hade gått bort bestämde sig sångerskan, låtskrivaren och performanceartisten AK von Malmborg att börja sjunga på svenska istället för engelska. Nyligen släppte hon sin svenskspråkiga och självfinansierade debutskiva Vår tids rädsla för AK von Malmborg som tog fyra år att färdigställa.

Du har hunnit med att göra en hel del innan din skiva. Vad har du för bakgrund?

- Jag började som dekormålare på Teater Galeasen när jag var 17 och där träffade jag Linus Tunström, som jag senare jobbade med. Samtidigt sjöng jag på en svartklubb i gamla stan och fick betalt i öl. När jag var 19 var jag med i en pjäs som Orionteatern satte upp där jag spelade en sångdiva. Där träffade jag Rickard Borggård som jag bla har gjort teatermusik tillsammans med på Teater Giljotin. Sedan flyttade jag till London och ägnade mig åt performance.

Hur kom det sig att du byte musikstil och började göra pop?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

- Jag har varit på väg mot popmusik väldigt länge men jag slogs mot mina ideal, jag tyckte det var finare att göra konst. Det är en av anledningarna till att skivan tog fyra år att göra.

Eftersom jag lärde mig att sjunga genom att härma olika jazzsångerskor som sjöng på engelska undrade jag var min svenska röst fanns. Kunde jag överhuvudtaget sjunga på svenska?

Det engelska språket kan bli som ett slags filter där man inte känner sig lika naken och sårbar till skillnad från att sjunga på svenska. Hur upplevde du det?

- Eftersom man inte har full koll på engelska vet man inte värdet av varje ord. Per automatik blir det ytligt eftersom man inte förstår språket lika bra. I svenskan vet man vad varje ord väger och man kan skriva som det verkligen är. Det är som att blotta strupen.

Det måste ha varit väldigt jobbigt att skriva den första texten på svenska.

- Nej, det har varit olika processer med olika texter. Den första skrev jag samma natt jag fick min "uppenbarelse" medan en låt som Telefon till himlen skrev jag om 200 gånger innan den blev som jag ville.

Du gjorde en skiva på engelska under namnet AK-Momo som bla blev uppskriven i NME. Hur kom det sig att du inte följde upp den karriären?

- Jag gjorde Return to NY som ett experiment. Jag träffade producenten när jag var på semester i Sverige och provade på de äldre instrumenten som fanns i hans studio. Det hela blev en lekfull process som pågick i fem dagar och som vi spelade in. Men det var inte min avsikt att inspelningarna skulle ges ut, berättar von Malmborg och fortsätter:

2004 ville ett amerikanskt skivbolag ge ut skivan och fem år senare var det ett engelskt som ville göra det. Jag är inte särskilt förtjust i skivan, den är ganska ytlig. Det var ett experiment som lyfte av sig själv. Jag har inte varit ute och spelat materialet eller promotat det på något sätt. Jag har varken lust att göra det eller att jobba med producenten igen.

AK von MalmborgVad har du för influenser?

- Jan Lindblad var min idol när jag var liten. Han var helt otrolig, han hade två tigrar som husdjur och spelade in visselskivor. När jag var liten brukade jag spela hans skivor på hög volym och stå på altanen och mima så att förbipasserande skulle tro att det var jag som visslade. Det är inspirerande när man tänker på hur man vill ha sitt liv. Han och Yoko Ono har varit viktiga förebilder. Andra influenser är författaren Sara Stridsberg och bandet Moldy Peaches.

Du har tidigare berättat att din mamma avled precis innan du började skriva på svenska. Vad betydde kreativiteten för att du skulle kunna bearbeta det?

- Under de här fyra åren har det varit mycket stiltje och jag åt antidepressiva mediciner. Det var som att gå på i ett elljusspår i skogen, man har bara kontroll på de metrarna man ser och runt omkring finns bara svarta avgrunder, berättar von Malmborg och fortsätter:

Kreativitet är ett oerhört effektivt verktyg för att hantera ångest. När man slås ned av ångesten kan man genom skapandet vända den till något bättre. Man kommer ur offerrollen och tar kontroll.

Kvinnliga artister jämförs ofta med manliga artister, du har t.ex. liknats vid en kvinnlig Olle Ljungström, det är sällan tvärtom. Hur ser du på det?

- Jag tog det som en oerhörd komplimang! Det är betydligt roligare än att jämföras med Kate Bush, som alltid dras upp i samband med mig.

Hur spelade du in skivan?

- Jag har betalat för allt och därför har det varit väldigt varierande, allt mellan lap top och i den legendariska studion Atlantis. När vi spelade in Olle Ljungström (som von Malmborg sjunger en duett med på Mer än så, en översättning av Roxy Musics More than this, förf.anm) åkte vi hem till honom och spelade in den på lap top under fem dagar, berättar AK von Malmborg och fortsätter:

Det är inte bara emotionellt och tidsmässigt jag har satsat på den här skivan utan även ekonomiskt. Jag är så skuldsatt nu att det är ett skämt. Jag vet inte hur jag ska överleva den här vintern. Men jag har i alla fall gjort en skiva. När jag började med den ville jag inte ha tillåtelse från någon gubbe på ett skivbolag. Jag måste göra skivan som den ska vara, berättar AK von Malmborg, och fortsätter:

Jag kände att jag hade kommit "to the point of no return" och då får det kosta vad det kosta vill, jag har bara den här chansen. Jag kan inte slarva med någonting och vi gjorde tusentals omtagningar. Och det skulle vara på riktigt, inget djävla poserande.

Tror du att det går att leva på musik i framtiden med tanke på alla nedladdningar?

- Det vågar jag ens inte tänka på! Jag tar en dag i taget och hoppas att det är någon som tycker om skivan.

 

 Thomas Renhult

Ur arkivet

view_module reorder

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 29 november, 2010

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Nun will die Sonn’ so hell aufgeh’n…

Så inleds “Kindertotenlieder” av Gustav Mahler. Vad jag här vill arbeta mig fram till är en insikt i hur ljuset av en ide’ omvandlas och ger ett utslag i ett ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 11 juli, 2012

Med märkta kort

De senaste veckorna har det varit mycket snack om förebilder. Framförallt i media i och med konflikten mellan bloggaren Isabella Löwengrip och journalisten Quetzala Blanco. Löwengrip ansåg att Blanco romantiserade ...

Av: Joakim Lindén | Essäer | 26 oktober, 2011

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 januari, 2013

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Hoppet i det längsta

illustration: Joanna Hellgren Hoppet i det längsta Oppenheims öde, liksom det judiska Wiens, b­eskrivs av Singer som en t­ragedi, en moralis­k kollaps. Från h­umanism, tro på utbildning och s­ocial jämlikhet till utradering ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 20 november, 2007

Hänt i skvättet 13 (det sista)

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 23 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.