Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | 10 juli, 2011
Kulturreportage

Moraliska ordningar

Allmänt Våra förfäder berättade och återberättade episka myter och fiktioner. Genom detta kunde de förklara den mystiska och farliga värld som de ingick i. Vi gör samma sak. Vi formar och ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | 05 mars, 2012
Utopiska geografier

En intervju med performanceartisten AK von Malmborg



AK von MalmborgEfter en vad som kan liknas vid en uppenbarelse när en nära anhörig hade gått bort bestämde sig sångerskan, låtskrivaren och performanceartisten AK von Malmborg att börja sjunga på svenska istället för engelska. Nyligen släppte hon sin svenskspråkiga och självfinansierade debutskiva Vår tids rädsla för AK von Malmborg som tog fyra år att färdigställa.

Du har hunnit med att göra en hel del innan din skiva. Vad har du för bakgrund?

- Jag började som dekormålare på Teater Galeasen när jag var 17 och där träffade jag Linus Tunström, som jag senare jobbade med. Samtidigt sjöng jag på en svartklubb i gamla stan och fick betalt i öl. När jag var 19 var jag med i en pjäs som Orionteatern satte upp där jag spelade en sångdiva. Där träffade jag Rickard Borggård som jag bla har gjort teatermusik tillsammans med på Teater Giljotin. Sedan flyttade jag till London och ägnade mig åt performance.

Hur kom det sig att du byte musikstil och började göra pop?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

- Jag har varit på väg mot popmusik väldigt länge men jag slogs mot mina ideal, jag tyckte det var finare att göra konst. Det är en av anledningarna till att skivan tog fyra år att göra.

Eftersom jag lärde mig att sjunga genom att härma olika jazzsångerskor som sjöng på engelska undrade jag var min svenska röst fanns. Kunde jag överhuvudtaget sjunga på svenska?

Det engelska språket kan bli som ett slags filter där man inte känner sig lika naken och sårbar till skillnad från att sjunga på svenska. Hur upplevde du det?

- Eftersom man inte har full koll på engelska vet man inte värdet av varje ord. Per automatik blir det ytligt eftersom man inte förstår språket lika bra. I svenskan vet man vad varje ord väger och man kan skriva som det verkligen är. Det är som att blotta strupen.

Det måste ha varit väldigt jobbigt att skriva den första texten på svenska.

- Nej, det har varit olika processer med olika texter. Den första skrev jag samma natt jag fick min "uppenbarelse" medan en låt som Telefon till himlen skrev jag om 200 gånger innan den blev som jag ville.

Du gjorde en skiva på engelska under namnet AK-Momo som bla blev uppskriven i NME. Hur kom det sig att du inte följde upp den karriären?

- Jag gjorde Return to NY som ett experiment. Jag träffade producenten när jag var på semester i Sverige och provade på de äldre instrumenten som fanns i hans studio. Det hela blev en lekfull process som pågick i fem dagar och som vi spelade in. Men det var inte min avsikt att inspelningarna skulle ges ut, berättar von Malmborg och fortsätter:

2004 ville ett amerikanskt skivbolag ge ut skivan och fem år senare var det ett engelskt som ville göra det. Jag är inte särskilt förtjust i skivan, den är ganska ytlig. Det var ett experiment som lyfte av sig själv. Jag har inte varit ute och spelat materialet eller promotat det på något sätt. Jag har varken lust att göra det eller att jobba med producenten igen.

AK von MalmborgVad har du för influenser?

- Jan Lindblad var min idol när jag var liten. Han var helt otrolig, han hade två tigrar som husdjur och spelade in visselskivor. När jag var liten brukade jag spela hans skivor på hög volym och stå på altanen och mima så att förbipasserande skulle tro att det var jag som visslade. Det är inspirerande när man tänker på hur man vill ha sitt liv. Han och Yoko Ono har varit viktiga förebilder. Andra influenser är författaren Sara Stridsberg och bandet Moldy Peaches.

Du har tidigare berättat att din mamma avled precis innan du började skriva på svenska. Vad betydde kreativiteten för att du skulle kunna bearbeta det?

- Under de här fyra åren har det varit mycket stiltje och jag åt antidepressiva mediciner. Det var som att gå på i ett elljusspår i skogen, man har bara kontroll på de metrarna man ser och runt omkring finns bara svarta avgrunder, berättar von Malmborg och fortsätter:

Kreativitet är ett oerhört effektivt verktyg för att hantera ångest. När man slås ned av ångesten kan man genom skapandet vända den till något bättre. Man kommer ur offerrollen och tar kontroll.

Kvinnliga artister jämförs ofta med manliga artister, du har t.ex. liknats vid en kvinnlig Olle Ljungström, det är sällan tvärtom. Hur ser du på det?

- Jag tog det som en oerhörd komplimang! Det är betydligt roligare än att jämföras med Kate Bush, som alltid dras upp i samband med mig.

Hur spelade du in skivan?

- Jag har betalat för allt och därför har det varit väldigt varierande, allt mellan lap top och i den legendariska studion Atlantis. När vi spelade in Olle Ljungström (som von Malmborg sjunger en duett med på Mer än så, en översättning av Roxy Musics More than this, förf.anm) åkte vi hem till honom och spelade in den på lap top under fem dagar, berättar AK von Malmborg och fortsätter:

Det är inte bara emotionellt och tidsmässigt jag har satsat på den här skivan utan även ekonomiskt. Jag är så skuldsatt nu att det är ett skämt. Jag vet inte hur jag ska överleva den här vintern. Men jag har i alla fall gjort en skiva. När jag började med den ville jag inte ha tillåtelse från någon gubbe på ett skivbolag. Jag måste göra skivan som den ska vara, berättar AK von Malmborg, och fortsätter:

Jag kände att jag hade kommit "to the point of no return" och då får det kosta vad det kosta vill, jag har bara den här chansen. Jag kan inte slarva med någonting och vi gjorde tusentals omtagningar. Och det skulle vara på riktigt, inget djävla poserande.

Tror du att det går att leva på musik i framtiden med tanke på alla nedladdningar?

- Det vågar jag ens inte tänka på! Jag tar en dag i taget och hoppas att det är någon som tycker om skivan.

 

 Thomas Renhult

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Rimbaud, Le bateau ivre

Comme je descendais des Fleuves impassibles, Je ne me sentis plus guidé par les haleurs : Des Peaux-Rouges criards les avaient pris pour cibles Les ayant cloués nus aux poteaux ...

Av: Arthur Rimbaud | Utopiska geografier | 19 juli, 2010

Göran Palm. Foto  Johan Ljungström Sverigesradio

Om Göran Palm, havet och Louvren

Till de tacksamma dikterna att ta upp till diskussion i en klass med pigga elever, svenska såväl som utländska, hör Göran Palms ultrakorta Havet, ur samlingen Världen ser dig (1964): ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 13 april, 2016

Emily Brontë. Dimman mild

Emily Brontë (1818-1848) skrev inte bara romanen Svindlande höjder (1847), utan också dikter, några av dem utgivna av hennes syster Charlotte i Poems by Currer, Ellis and Acton Bell (1846).   Tidigare ...

Av: Emily Brontë | Utopiska geografier | 19 januari, 2014

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 16 maj, 2010

Den svarta rosen från Paris. Om Juliette Gréco

Juliette Gréco, ”den svarta rosen” från Saint-Germain-des-Prés, är en levandefranskikon. Hon har hyllats i alla tonarter, inte bara i Frankrike. Den 7 februari i år fyllde hon 87 år. Sin ...

Av: Åke Erlandsson | Essäer | 24 november, 2014

Med Tova från Ratata till Ungern

  Regissören och skådespelerskan Tova Magnusson-Norling, nyss festival- och bioaktuell med filmen "Fyra år till", mötte i samband med Stockholm Filmfestival Tidningen Kulturen på Hotel Anglais i hjärtan av Östermalm i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 januari, 2011

Talmud diskuteras av Carl Schleicher

Talmud som diskussionsform par excellence

Marcus Myrbäck om antologin Rum i Talmud (red: Bertil Adania, Artos 2002).

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 20 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.