Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum



Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

 


Roger är tydlig med sina rötter, det sörmländska, det söder-förortska, Alby. Det har också skapat samhällsengagemanget, vi får höra låtar som kommenterar förorten och andra som kommenterar tiggeri och flykt. Men Roger, han blir aldrig demagogisk eller bombastisk, han är mer av en samhällsengagerad poet.

När Roger äntrar Södra Teaterns Stora Scen är det för att fira 21 år som artist. Men också en markering av att han nu satsar han helhjärtat på musiken. Vi vet hur svårt det är att livnära sig som artist och musiker, många är kallade av sig själva, somliga har talang, men väldigt få har både talang och blir utvalda. Jag tror Roger tillhör de dessa, han älskas av sin publik, han når ut och fram. Trots 21 år som artist utvecklas han och det senaste albumet, Kysser Sörmlands Jord, är den hittills bästa.

Finstämd inledning

Konserten inleds lite finstämt med Var inte ängslig Rosalin. Det gillar jag, denna vackra, meningsfulla låt tillhör det bästa han har skrivit. Sen dras tempot upp, för att visa andra sidor av artisten. Med "bästa bandet" bakom sig, kör-Lotta (Nilsson-Norberg) och fyra blåsare tar Roger chansen att verkligen skapa ett starkt musikaliskt tryck. I princip överväxel hela vägen.
Men med detta tryck försvinner också en del av det textmässiga avtryck som Rogers låtar kan ge. Personligen skulle jag gärna ha velat se mer av Rogers Rosalin-sida, att konserten brutits av lite emellanåt med något lugnare. Men publiken är uppenbart nöjd med vad de får höra, inte minst de lite äldre låtarna som många har en relation till. Eftersom jag tillhör dem som har Roger som en nyare bekantskap skulle jag själv bytt ut något av detta mot de, i mitt tycke, starkaste låtarna på senaste albumet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En imponerande rad gästartister hinns med. Två låtar var. Och de faller också in i trallen. Magnus Johansson, Johan Johansson, Staffan Hellstrand, Tomas Andersson Wij. Staffan kanske allra mest, och det är tur att Södran är ett gammalt stabilt bygge när termiken tar Lilla Fågel Blå till kanske ännu högre höjder än tidigare, påhejat av en saxofon med hög intensitet. Bra gästartister förstås, men fyra medelålders män trots allt. Olika förvisso, men ändå lika.

På jorden och i himlen

Rarast är det när mamma Birgith äntrar scenen med sitt dragspel eller när Roger berättar om pappans förhållande till hans musik. Både på jorden och i himlen, två föräldrar som är stolta över sin musikskapande son.

Roger är tydlig med sina rötter, det sörmländska, det söder-förortska, Alby. Det har också skapat samhällsengagemanget, vi får höra låtar som kommenterar förorten och andra som kommenterar tiggeri och flykt. Men Roger, han blir aldrig demagogisk eller bombastisk, han är mer av en samhällsengagerad poet.

Akustiken på Södran är kanske inte den idealiska i det här sammanhanget. Det låter lite vasst, blåset kommer inte alltid fram som jag tycker det borde och emellanåt, i andra halvlek, tycks Rogers röst dallra av outgrundliga tekniska anledningar.

Roger har kommit en bra bit på väg, från gruppen Inferno, via Tuk Tuk Rally till dagens starka soloartist. Jag är övertygad om att vi kan få uppleva fler jubileer, på ännu större scener. Vore detta Amerika skulle vi kanske till och med kunna tala om en Springsteen-utmanare. Eller med svenskt perspektiv: Springsteens drive, Wiehes engagemang, en fin kombination.

Vid avtackningen står Tomas Andersson Wij lite vid sidan om, uppenbart minst engagerad. Varför vet jag inte. Men övriga musiker, gäster och alla vi i publiken, även jag med mina små reservationer, tyckte nog att det här var riktigt kul och bra. Grattis till de där 21 åren, Roger.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.