Simon O. Pettersson 

Deklassering

En ny lång novell av Simon O. Pettersson 

Av: Simon O. Pettersson | 18 augusti, 2017
Utopiska geografier

Drömmar och dofter i Kraków. Unsound festival

Det doftar gott om årets Unsound – festivalen i polska Kraków som tagit ledningen i att fokusera på ny experimentell, främst elektronisk, musik i gränslanden mellan konstmusik, electronika och klubbmusik ...

Av: Curt Lundberg | 27 oktober, 2014
Essäer om musik

En liten pojkes dröm om att få gå i skolan. Intervju med författaren…

Under Togos brännande sol lever de i ett stort antal, alla de barn som vill gå i skolan. Som vill lära sig, utvecklas och få kunskap. För att kunna se ...

Av: Linda Johansson | 24 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Det urolige sinn. Del II

Homo Viator Menneskeværen er essensielt sammenknyttet med vandring, mente den katolske filosof Gabriel Marcel(1889-1973), e.g at forut for at et menneske er Homo Economicus eller Homo Politicus, er det på vandring ...

Av: Thor Olav Olsen | 14 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum



Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

 


Roger är tydlig med sina rötter, det sörmländska, det söder-förortska, Alby. Det har också skapat samhällsengagemanget, vi får höra låtar som kommenterar förorten och andra som kommenterar tiggeri och flykt. Men Roger, han blir aldrig demagogisk eller bombastisk, han är mer av en samhällsengagerad poet.

När Roger äntrar Södra Teaterns Stora Scen är det för att fira 21 år som artist. Men också en markering av att han nu satsar han helhjärtat på musiken. Vi vet hur svårt det är att livnära sig som artist och musiker, många är kallade av sig själva, somliga har talang, men väldigt få har både talang och blir utvalda. Jag tror Roger tillhör de dessa, han älskas av sin publik, han når ut och fram. Trots 21 år som artist utvecklas han och det senaste albumet, Kysser Sörmlands Jord, är den hittills bästa.

Finstämd inledning

Konserten inleds lite finstämt med Var inte ängslig Rosalin. Det gillar jag, denna vackra, meningsfulla låt tillhör det bästa han har skrivit. Sen dras tempot upp, för att visa andra sidor av artisten. Med "bästa bandet" bakom sig, kör-Lotta (Nilsson-Norberg) och fyra blåsare tar Roger chansen att verkligen skapa ett starkt musikaliskt tryck. I princip överväxel hela vägen.
Men med detta tryck försvinner också en del av det textmässiga avtryck som Rogers låtar kan ge. Personligen skulle jag gärna ha velat se mer av Rogers Rosalin-sida, att konserten brutits av lite emellanåt med något lugnare. Men publiken är uppenbart nöjd med vad de får höra, inte minst de lite äldre låtarna som många har en relation till. Eftersom jag tillhör dem som har Roger som en nyare bekantskap skulle jag själv bytt ut något av detta mot de, i mitt tycke, starkaste låtarna på senaste albumet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En imponerande rad gästartister hinns med. Två låtar var. Och de faller också in i trallen. Magnus Johansson, Johan Johansson, Staffan Hellstrand, Tomas Andersson Wij. Staffan kanske allra mest, och det är tur att Södran är ett gammalt stabilt bygge när termiken tar Lilla Fågel Blå till kanske ännu högre höjder än tidigare, påhejat av en saxofon med hög intensitet. Bra gästartister förstås, men fyra medelålders män trots allt. Olika förvisso, men ändå lika.

På jorden och i himlen

Rarast är det när mamma Birgith äntrar scenen med sitt dragspel eller när Roger berättar om pappans förhållande till hans musik. Både på jorden och i himlen, två föräldrar som är stolta över sin musikskapande son.

Roger är tydlig med sina rötter, det sörmländska, det söder-förortska, Alby. Det har också skapat samhällsengagemanget, vi får höra låtar som kommenterar förorten och andra som kommenterar tiggeri och flykt. Men Roger, han blir aldrig demagogisk eller bombastisk, han är mer av en samhällsengagerad poet.

Akustiken på Södran är kanske inte den idealiska i det här sammanhanget. Det låter lite vasst, blåset kommer inte alltid fram som jag tycker det borde och emellanåt, i andra halvlek, tycks Rogers röst dallra av outgrundliga tekniska anledningar.

Roger har kommit en bra bit på väg, från gruppen Inferno, via Tuk Tuk Rally till dagens starka soloartist. Jag är övertygad om att vi kan få uppleva fler jubileer, på ännu större scener. Vore detta Amerika skulle vi kanske till och med kunna tala om en Springsteen-utmanare. Eller med svenskt perspektiv: Springsteens drive, Wiehes engagemang, en fin kombination.

Vid avtackningen står Tomas Andersson Wij lite vid sidan om, uppenbart minst engagerad. Varför vet jag inte. Men övriga musiker, gäster och alla vi i publiken, även jag med mina små reservationer, tyckte nog att det här var riktigt kul och bra. Grattis till de där 21 åren, Roger.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Pynchons Mesopolitosis

Du gick till Dr. Blumenthal en dag 1973 i Middleton, New York, och klagade över hosta, varpå den gode doktorn bestämde sig för att röntga din bröstkorg. Innan de dödliga ...

Av: Jonas Wessel | Litteraturens porträtt | 23 mars, 2013

Bo Ahrenfelt – Förändring är ett livslångt tillstånd i lugn och kaos

Förändring är ingen tillfällighet, ingen slump, menar Bo Ahrenfelt. Han är läkare och psykiater med bland annat kroppsterapi som specialinriktning, men arbetar sedan många år tillbaka med förändrings- och utvecklingsarbete ...

Av: Antoon Geels | Övriga porträtt | 29 juli, 2011

Dansen som konstform

foto: Guido Zeccola Den moderna dansen betraktas idag som en både självständig och -klar konstform. Så har det inte alltid varit. Historiskt sett har dansen varit knuten till mer etablerade konstformer, såsom ...

Av: Roberth Ericsson | Scenkonstens porträtt | 15 augusti, 2008

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 15 juni, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 Maj, 2014

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Nyårskrönika 2013

Jag ser lite snö vid vägkanten, mer svart än vit. Mer hård än mjuk skulle jag gissa. Jag flyttade till ännu en storstad för snart tio år sedan, i centrum brukade ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 01 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.