Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström



Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och många var de pjäser och operor som fick här sina premiärer – och ofta deltog kungen själv aktivt i det konstnärliga arbetet. Drottningholms slottsteater är i dag den bäst bevarade 1700-talsteatern i hela världen. Inriktningen på barockmusik gör att institutionen fått stor betydelse inom området tidig musik


I år firar Drottningholms slottsteater 250-årsjubileum. Teatern fick i försomras en fin födelsedagspresent: en nyskriven opera, beställd och finansierad av Drottninghomsteaterns vänförening; en spännande uppsättning där själva teatern har huvudrollen och där publiken togs med på en tidsresa till 1700-talet. Librettot skrevs av Tuvalisa Rangström och föreställningen arbetades fram tillsammans med kompositören Jan Sandström och regissören Stina Ancker. Som dirigent medverkade David Stern (för övrigt son till violinisten Isaac Stern och på senare tid flitigt verksam på teatern).

Teatern står numera uppsatt på Unescos världsarvslista och lockar musikälskare från hela världen. Teaterchef sedan 2011 är Sofi Lerström, som sedan 2013 dessutom är konstnärlig ledare. Teatern har även ett konstnärligt råd, bestående av Johannes Öhman och Maria Lindal.

I år firar Drottningholms slottsteater 250-årsjubileum. Teatern fick i försomras en fin födelsedagspresent: en nyskriven opera, beställd och finansierad av Drottninghomsteaterns vänförening; en spännande uppsättning där själva teatern har huvudrollen och där publiken togs med på en tidsresa till 1700-talet. Librettot skrevs av Tuvalisa Rangström och föreställningen arbetades fram tillsammans med kompositören Jan Sandström och regissören Stina Ancker. Som dirigent medverkade David Stern (för övrigt son till violinisten Isaac Stern och på senare tid flitigt verksam på teatern).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sensommaren 2016 blev det nypremiär på Mozarts Don Giovanni, med franske dirigenten Marc Minkowski och hans team.
När Drottningholmsteatern i juni bjöd till ett tårtkalas för att fira 250-åringen träffade jag teaterchef Sofi Lerström och fick möjlighet att ställa några frågor...

Du arbetade i många år som Ingmar Bergmans producent, på Dramaten. Vilka lärdomar från den tiden har du nytta av i arbetet som teaterchef på Drottningholmsteatern?
-Att en tydlig konstnärlig idé och en precision i arbetet är viktigt för konstnärliga framgångar. Att man måste kämpa för sina idéer och stå upp för hög konstnärlig kvalitet i allt och vara uthållig även om det blåser ibland. Och alltid ha publiken i fokus!

Hur har utvecklingen varit för Drottningholmsteatern, tycker du, sedan du tillträdde?

-Fantastisk! Vi har utökat antalet föreställningar och evenemang, höjt den konstnärliga kvaliteten, skapat nya föreställningsformat, fler samarbetspartners, skapat nya och fler teamvisningar och dessutom nått ut till en större och delvis ny och yngre publik. Plus att vi nått ut internationellt genom samproduktionen med Mozarttrilogin och gästspelen på operan i Versailles.

Hur har arbetet som teaterchef varit hittills, jämfört med vad du hade föreställt dig?

-Roligare! Och tuffare.

Mest positiva överraskningen?

-Den enorma kärlek till teatern som finns både bland medarbetare och ute i omvärlden; ett stort antal intressenter minst sagt!

-Att det är så tight ekonomi, vi skapar väldigt mycket verksamhet med relativt lite stöd. Vi har en självfinansieringsgrad på 50 % vilket är unikt.

Du sa vid tillträdet att du ville fördjupa och utveckla verksamheten på teatern. Vad avsåg du – och i vad mån har de ambitionerna kunnat infrias?

-Som jag sa tidigare: Utvecklingen har varit fantastisk!

Vad låg bakom ditt beslut att avsluta systemet med att vid sidan av en teaterchef ha en konstnärlig ledare?

-Det var inte mitt beslut. Det var en djupgående diskussion i nämnden som pågick under en längre tid. Nämnden fattade detta beslut och var enig i att göra denna organisationsförändring. Det är ju en modell som de flesta teatrar och operahus har.

Du är ju sedan dess ansvarig för både ekonomi och den konstnärliga verksamheten. I vad mån kolliderar dessa aspekter när du som teaterchef nu ensam har ansvar för båda bitarna av verksamheten?

-Det är som för alla teaterchefer ständiga avvägningar mellan konsten och ekonomin.
Vilka är fördelarna med att ha ett konstnärligt råd istället för en konstnärlig ledare?

-Det berikar innehållet i de konstnärliga diskussionerna. Jag tror på en mångfald av konstnärliga uttryck och idéer.

För några år sedan kritiserades teatern för att i alltför hög grad satsa på lågbudgetsatsningar och med sångare som inte ens examinerats från operahögskolan. I stället borde teatern satsa på att engagera internationella stjärnor, menade kritikerna. Låg det enligt din mening något i den kritiken?

-Med den snäva ekonomi teatern har så gäller det att göra prioriteringar. Jag tyckte när jag började på teatern att alltför stora resurser gavs dessa produktioner till nackdel för teaterns egna.

Drottningholmsteatern, numera klassad som ett världsarv, är den enda i sitt slag som har ett fungerande scenmaskineri från denna tid och därtill med kulissbilder från 1700-talet. Vilka teatrar i Europa påminner mest om just Drottningholmsteatern?

-Det finns några stycken – kanske Český Krumlov i Tjeckien... Men som sagt vi är den enda med ett fullt fungerade scenmaskineri och regelbunden föreställningsverksamhet.

I sommar var det 250 år sedan teatern invigdes. När vänföreningens beställningsopera Rokomaskineriet skulle ha premiär i försomras betecknade du uppsättningen som en fantastisk present till jubilerande Drottningholmsteatern. Om du får önska fritt: Vilka ytterligare presenter skulle du vilja ge teatern detta år?

-Ett finansiellt stöd så att vår underbara orkester får spela minst tre produktioner per år!
Vilka är dina önskemål när det gäller uppsättningar de närmsta åren?
-Jag vill att den franska barockoperan ska få ta plats på teatern!

Hur vill du se fördelningen nyskrivet–klassiskt, inhemska–utländska artister, unga talanger–världsstjärnor..?

-Drömmen är att kunna erbjuda minst en opera-, en teater- och en dansföreställning per säsong och med stor orkester! Dessutom ett rikt Esprit!-program där vi utforskar nya format. Jag tycker att teatern ska kunna erbjuda något nyskrivet (kan vara olika format) varje säsong. Optimalt är förstås en mix av svenska och utländska artister, liksom nya talanger och världsstjärnor.

Inför uppsättningen av försommarens Rokomaskineriet sa du att du gillade nyskrivet och experimentellt inom operagenren och att teatern fungerade likadant på Gustav III:s tid. I vad mån gynnade Gustav III en operakonst som gick emot rådande trender?

-Jag menade att hans experimentlusta och mod att låta nyskrivna och nykomponerade verk tas fram i nya format är inspirerande. Viljan att skapa något nytt.

Hur viktigt är det att locka en yngre publik till Drottningholmsteaterns opera- och konsertverksamhet och hur isåfall göra för att nå målet?

-Genom vår Esprit!-verksamhet tillåter vi oss att pröva nya uttryck och innehåll, och låter samtidskonsten möta kulturarvet. För att nämna några exempel: vi har gjort ett uppskattat John Cage-projekt i samarbete med Bonniers konsthall; vi gör i år en konsert med Peter von Poehl, och helt nyskriven musik med våra musiker (som ju alltid spelar på tidstrogna instrument).

Många chefer inom det konstnärliga området brukar idag framhäva vikten av ett mångkulturellt perspektiv. Är ett sådant perspektiv viktigt för dig, och i så fall på vilket sätt och med vilken innebörd?

-Det är enormt viktigt och något som vi behöver arbeta kontinuerligt med både vad gäller innehållet och utövarna i vår verksamhet, men också på vilka sätt vi kan nå ut och bli relevanta för nya publikgrupper inte minst alla nya svenskar. I år startar vi ett pilotprojekt "Teater utan gränser" där vi ägnar en heldag åt dessa frågor.

Hur bör fördelningen opera–konserter vara på Drottningholsteatern framöver – och hur har proportionerna tidigare varit?

-Enligt vad jag sa tidigare. Vi får göra max 40 föreställningar totalt, dvs. där vi använder hela teatern och dess maskineri. I år ger vi 19 föreställningar där maskineriet används fullt ut, övriga 10 använder inte hela maskineriet. Utöver detta ger vi konserter i Dejeunersalongen och i parken.

Tidigare chefer har framhållit att utbudet på teatern i första hand bör visa på – och levandegöra – den gustavianska epokens opera- och balettradition. Hur ser du på detta?

-Vi vill skapa föreställningar av konstnärer som har djup kunskap om traditionerna, men det sceniska språket behöver inte vara exakt tidstroget.

Berätta om samarbetet med det franska teamet: Hur uppstod det, vilka är de, och vad planeras framöver?

-Vi bjöd in Marc Minkowski till teatern och efter ett antal möten och diskussioner landade vi att skapa Mozarts da Ponte-trilogi för internationell samproduktion och gästspel. Marc är en fantastisk dirigent och utvecklar vår orkester och vårt musicerande på ett spännande sätt.


I vad mån är det av intresse att framöver damma av och spela svenska operor som hamnat i glömska?

-Vi för samtal om detta bl.a. med duktiga dramaturger som gräver och det kan finnas framtida möjligheter även för ospelade verk. Den konstnärliga kvaliteten avgör.

Och i vad mån är det för dig av intresse att som så många andra operachefer satsa på att sätta upp operor av Telemann, Vivaldi, Händel och Haydn som med tiden hamnat i glömska? Enbart nämnda kompositörer har ju skrivit hundratals operor!

-En bra konstnärlig uppsättningsidé är nyckeln till val av verk.

-Som sagt den franska barockoperan har många spännande verk som vi just nu diskuterar med möjliga regissörer och dirigenter.

Hur vill du att Drottningholmsteatern ska fungera om tio år?

-Att vi får fortsätta att vara ett levande teaterhus! Med angelägen, relevant och konstnärligt högkvalitativ verksamhet. Att vi med kontinuitet i verksamheten, framförallt vad gäller vår unika orkester, kan erbjuda minst tre produktioner per år.

Teaterns ekonomiska läge har länge varit ansträngt. Hur ser det ut i dagsläget?

-Vi arbetar hela tiden med att söka nya finansieringsformer. Det är förstås önskvärt med ett starkare statligt stöd för att kunna utveckla verksamheten vidare, men det finns idag inga tecken som tyder på att så blir fallet. Inför jubileumsåret har vi lyckats knyta ett antal donatorer till teatern, hittat nya stödvägar och nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen.

Vilken förståelse visar svenska politiker för arbetet på ett världsarv som detta?

-Mycket stor hos kulturministern och på kulturdepartementet. Det finns också en vetskap om att det statliga stödet räcker till visningsverksamhet och en produktion per år. Allt som vi skapar utöver detta måste vi själva finansiera.

Vilken betydelse skulle du säga att Drottningholmsteatern idag spelar i det svenska opera-, musik- och danslivet?

-Vi har en viktig roll! Det starka, unika kulturarvet har så mycket att ge av sköna upplevelser, historia och tradition och samtidigt kunna våga vara nyskapande.

Och vilken betydelse skulle du vilja ATT den spelade?

-Att vi med angelägen, relevant och konstnärligt högkvalitativ verksamhet fortsatt låter tala om oss som den vackraste och mest spännande teatern i världen!

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.