Solkonungen i Versailles i modern kaross

Konstnären Xavier Veilhan har med sina färgstarka stålskulpturer invaderat slottet i Versailles denna varma och soliga höst Versailles Jag tog mig ut till Versailles med Paris snabbtåg eller RER som det heter ...

Av: Anne Edelstam | 17 november, 2009
Allmänna reportage

Torun Börtz. Foto: Nora-Börtz-Vagenheim

Det kriminella 2015, enligt Eriksson

Bengt Eriksson bjuder oss på en kavalkad över förra årets bästa deckare.

Av: Bengt Eriksson | 12 januari, 2016
Kulturreportage

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | 26 januari, 2007
Utopiska geografier

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | 17 januari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör



Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

 


"Hon bidrog till att utveckla countrybluesen till en betydligt mer urban elektrisk form och banade därmed vägen för artister som till exempel Muddy Waters."

Det kan tyckas märkligt att man hoppar över de kvinnliga bluesgitarristerna när man talar om bluesens utveckling. Den tobakstuggande och sensuella Memphis Minnie är inget undantag och är för de flesta mer eller mindre okänd. Låt oss jämföra bluessångaren och gitarristen Robert Johnsons karriär med Mempis Minnie så kanske det kan säga oss något som en intressant fotnot i blueshistorien. Johnson spelade in mellan 1936-37 och avled sedan 1938 endast 27 år gammal medans Memphis Minnie gjorde sina första inspelningar 1929 och fortsatte sedan att göra skivinspelningar under 30 år ända fram till slutet av 50-talet. Det är trots denna stora kvantitets skillnad Johnson som är den mer kända utav de två. Detta beror antagligen på den stora uppmärksamhet han fick när musikikonerna Keith Richards och Eric Clapton lyfte fram honom som en av deras stora förebilder.

"She was a guitar king" Willie Moore

 

På 1920-talet så var det inte ovanligt med gitarrspelande kvinnor i södra USA. Det var ett alternativ till en annan friare livsstil. Det var också en chans till en annan typ av försörjning än de mer slitsamma och dåligt betalda hushållsjobben hos de vita jordägarna. Det var aldrig aktuellt för Memphis Minnie att ta ett jobb på bommullsfälten. Hon var ämnad för något större.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.


Lizzie Douglas som senare kom att kallas Memphis Minnie föddes 1897 i Algiers, Louisiana. Hon var äldst av tretton syskon och fick smeknamnet Kid eftersom hon inte gillade Lizzie. När hon var sju år flyttade familjen till Walls, Mississippi. Hon lärde sig spela banjo vid sju års ålder och när hon var nio så fick hon sin första gitarr som hon snabbt lärde sig att behärska. Hon rymde 1910 hemifrån till Beale Street i Memphis där hon började spela på olika gathörn. Hon turnerade med Ringling Brothers Cirkus mellan 1916-1920 och efter det kom hon tillbaka till Beale Street som då hade utvecklats till en blomstrande blues scen.

161917567002 660

Ett sällsynt original med titlarna "Bumble Bee" och "I'm Talking 'Bout You" auktionerades ut 2015 på eBay för 1304 kronor.

Hon spelade alltid "lead guitar" och någon gång på 20-talet så slog hon sig ihop med Joe McCoy som hon även gifte sig med. Duon upptäcktes senare av en talang scout från Columbia Records vilket ledde till deras första skivinspelning i New York 1929. Det kan tyckas märkligt för trots att det var Douglas skrev de flesta låtarna och spelade lead guitar så satte man ändå hans namn först; Kansas Joe och Memphis Minnie. För övrigt så var det oftast de vita skivbolagen som döpte de svarta artisterna. På 30-talet spelade Douglas in sina första hitlåtar "Bumble Bee" och "Crazy Crying Blues" för skivbolaget Vocalion.

"She'd play anywhere" Memphis Slim

 

I slutet av 1929 började Douglas använda sig av något som kallades "National steel guitar" på sina inspelningar och var därmed en av de första att introducera förgrundsinstrumentet till den elektriska gitarren. Dessa skulle senare komma att användas av många bluesgitarrister som till exempel Tampa Reed och Johnny Shines.

768px National New Yorker a 660

Memphis Minnie följde trenden och 1941 spelad hon in sin största hit "Me and My Chauffeur Blues" på elgitarr. Foto: Lyan Wheeburight/Wikimedia Commons.

National steel guitars började tillverkas 1927. De hade resonatorer och stålförstärkningar som gjorde att gitarren kunde höras över de ackompanjerade instrumenten.

"She was a master of Electric Guitar" Martins corner Defender ad 1944

 

Douglas flyttade från Memphis till Chicago och under 30-talet spelade hon in album för tre skivbolag; Vocalion, Victor och Decca. Douglas samarbete med McCoy upphörde 1934 och hon började istället samarbeta med pianister och testade nya sound samt gitarrtekniker. Hon växlade sitt arbete i studion med att ständigt turnera med olika musiker. Hon är en av de bluesartister som hamnade i Lester Melroses "stall" som representerar det lite mer sofistikerade bluessound som utvecklades under 30-talet.

"Memphis Minnie was one of the greatest blues singers of all time"
Living Blues Magazine

 

Hon gifte om sig 1939 med gitarristen Little Son Joe och precis som i hennes tidigare äktenskap blev han hennes nya musikaliska partner. I maj 1941 så spelade hon in sin absolut största hit "Me and my chaffeur blues". Flera av hennes låtar som hon skrev under denna period kom senare att spelas in av artister som Muddy Waters, Lightnin' Hopkins och Big Mama Thornton.
Redan under 1942 så började Douglas använda elektrisk gitarr, tillsammans med Big Bill Broonzy och Tampa Red var hon även här en av de första. Hon bidrog till att utveckla countrybluesen till en betydligt mer urban elektrisk form och banade därmed vägen för artister som till exempel Muddy Waters.

"She could make a guitar 'talk´, say: 'Fare thee well"
Willie Moore

 

Douglas fortsatte att utveckla sin musikstil även under 50 talet och hon spelade så kallad "post-war blues" (Chicago blues). Hon spelade med dåtidens största bluesartister; Jimmy Rogers, Sunnyland Slim, Big Bill Broonzy och Little Waters. Den sista skivinspelningen gjorde hon 1959. Hon hade då varit en aktiv artist sedan 1929 och spelat in hundratals låtar på dåtidens största skivbolag. Inte långt efter detta så fick hon sin första stroke och kunde inte längre musicera. Hon var då så fattig att hon inte kunde överleva ekonomiskt på sin socialförsäkring. Några magasin skrev om hennes livssituation och hennes fans börjar donera pengar till henne.

De sista åren bodde hon på Jells vårdhem i Memphis där hon avled 1973, sjuttiosex år gammal. Bonnie Raitt bekostade hennes gravsten.

 

memphis minnie 978x1170 660

1980 valdes Lizzie - Memphis Minnie – Douglas in i Blues Foundation's Hall of Fame. Foto: Wikipedia.

 

Out In the Cold 


I dreamt a dream last night I never dreamt before
And when I woke up this morning, my trunk was setting outdoors.
I didn't have no money. I could not find me no place to go.
So that left me and my trunk (setting) out in the cold.
That was me last night, hoo, hoo, you drove from your door.
Why you wouldn't let me in, the reason I sure don't know.
So that left me out here wandering up and down this old lonesome road.
I am just wandering, wondering, which away must I go.
Hmmmmm, my feets are near about froze.
I've been to a many house this morning, and won't nobody open the door.

Memphis Minnie

 

 

 

Källor:
Garon Beth, Garon Paul, "Woman with Guitar - Memphis Minnie's Blues". City Lights Books 2014.

Selander, Marie, "Inte riktigt lika viktigt om kvinnliga musiker och glömd musik". Gidlunds förlag 2015.

 

 

Sara Forslund

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | Utopiska geografier | 05 mars, 2012

Casablanca

Vive la démocratie!

Den 16 februari 1944 hade Bogart-filmen Passage to Marseille premiär. I filmen möter vi Humphrey Bogart i rollen som den franske journalisten Jean Matrac. Världskriget rasade ännu, utgången var inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om film | 29 juli, 2017

Klassängslighetens dialektik

Nu talar vi kulturellt kapital. Klass. Klyftor. Vi är medelklassen. Vi är osäkra, men vi vet hur man är fel eller rätt. Vi är den osäkra medelvägen. Vi skäms. Vi ...

Av: Nina Ahlzén | Kulturreportage | 13 december, 2012

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

33 meter över havet

Vi skulle stråla samman. Frågan blev var ses vi? Vi kom från lite olika håll och skulle senare ut på middag på Tabac i gamla stan respektive föreställningen ”Knitting Peace” ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 februari, 2014

Marie Ndiaye

Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare.

Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 20 november, 2017

Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst

Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.

Av: Lena Andersson | Essäer om konst | 01 juni, 2017

Eyvind Johnsons Norrbotten

Eyvind Johnson inleder sin självbiografiska romansvit om Olof med att beskriva den 13-årige huvudpersonens uppbrott från fosterföräldrarna. Olof dras nämligen med en stark längtan efter att få komma ut i ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 16 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.