Blodets, Becketts och bokstävernas upplösning

Det är på sin plats, när nu detta är min andra essä om språklig upplösning och hur den på sätt och vis blir författarens fysiska upplösning, med en typ av ...

Av: Johan von Fritz | 04 maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | 19 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Pluras nästa hållplats: middagsbordet

Pluras liv är en ständig resa. Han har rest "tio susen mil" i "tåg och båt och bil". Hur mycket man än reser måste man stanna och äta. Plura stannade ...

Av: Johan Svensson | 15 oktober, 2009
Musikens porträtt

Vägen till Kappadokien (del 1)

Den som gör en resa har något att berätta, heter det ju. Jag ska i tre resereportage försöka dela med mig av de intryck och kunskaper jag inhämtat under en ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 18 december, 2013
Resereportage

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010. Foto: Cecilia Ekströmer/ Wikimedia Commons, 2010.

Olle Ljungström



Det har varit bitterljuvt att lyssna på kassetten: ljuvt eftersom det har varit fint att få återuppleva intervjutillfället, bittert eftersom jag hela tiden har haft i bakhuvudet att personen jag intervjuade inte finns längre.

 

Intervju med Olle Ljungström oktober 2001


"Det är en lögn från första stund. Det är Heinz som sjunger, han är extremt duktig på att härma Bowie. Det var till och med folk på skivbolaget som undrade hur vi hade fått till duetten."

Hösten 2001 hade den nyligen bortgångna och redan så saknade artisten och konstnären Olle Ljungström släppt en samlingsplatta som hette "Bäst" och gett sig ut på en Sverigeturné. I oktober spelade han i Malmö och jag intervjuade honom då för Studenttidningen Lundagård. Eftersom den dåvarande redaktören inte var ett fan av vare sig mina texter eller Olle Ljungström blev artikeln inte särskilt lång och jag fick massor av intressant material över. Kassetten med intervjun har legat i en flyttlåda under många år, men när nyheten om att Olle Ljungström hade dött slog det mig att jag kunde göra en ny artikel utifrån materialet och använda det som aldrig kom med.

De flesta av frågorna är naturligtvis inte aktuella, men eftersom Olle Ljungström gav intressanta, och ofta kvicka, svar har jag tagit med dem frågorna och svaren i alla fall.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Intervjun pågick i närmare en timme och vi pratade om så vitt skilda saker som religiösa fundamentalister (Ljungström; "Om jag måste väja vilka jag tycker är värst av talibaner och rednecks så vet i fan. Jag tycker genuint illa om båda.") och Schlagerfestivalen (Ljungström; "En del schlagersångare uttrycker så oerhört mycket känslor att man nästan spyr. Det är alltid fel personer som uttrycker för starka känslor!").

Han berättade även en absurd historia från när han var i tonåren och rökte hasch tillsammans med Reeperbahn-kollegan Dan Sundqvist, som numer är en av Sveriges ledande producenter, och dennes lillebror. Brödernas pappa upptäckte vad de höll på med och blev helt förtvivlad, men anledningen till förtvivlan visade sig komma av att Dan Sundqvist, som inte ens kunde röka vanliga cigaretter, inte klarade av att röka hasch.

Eftersom intervjun skulle publiceras i en studenttidning pratade vi en del om studier, men framför allt samtalade jag och Olle Ljungström om musik och litteratur.

 

Bäst 660

Samma år som Olle Ljungströms nya samlingsplatta "Bäst" kom ut intervjuades han av Thomas Renhult. Foto: Warner Music Sweden, 2011.

Är samlingen en sorts avslut för en epok, och början på en ny?

– Jag har nog inte tänkt så mycket på vad det är. Det är en helt relevant fråga och jag har fått den tidigare, men samtidigt låter det så djävla dramatiskt att säga att det är en resumé över de senaste åren Jag har bara varit med och tyckt om några låtar, allting är ju inspelat redan så jag har inget jätteförhållande till den här skivan. Det är skivbolaget och folk runt omkring som har tyckt att ge ut en samlingsskiva är en bra idé. För mig har det gett en anledning att åka till Malmö.

När du sjunger upplever man det som att du verkligen känner det du sjunger. Är det svårt att hitta den känslan under en konsert, du kanske är i en helt annan sinnesstämning då än när du sjöng in sångerna?

– Man hoppar inte mellan olika känslolägen på samma sätt under en konsert som man gör under en skivinspelning. Däremot har man ett förhållande till en låt som gör att man automatiskt hamnar i ett visst uttryck när man sjunger den. Om det är någonting allvarsamt så hamnar man i det uttrycket, men utan att hamna i känsloläget.

Du spelar inga låtar av Reeperbahn på den här turnén, har du lagt Reeperbahn-tiden bakom dig?

– Heinz och jag skriver så många låtar och det är svårt att placera in Reeperbahn-låtarna i repertoaren. Jag är inte nostalgisk över den tiden mer än att jag tänker "Det var ju kul". Jag varken skäms eller är så överdrivet jättestolt över Reeparbahn, det var då helt enkelt, berättar Olle Ljungström, och fortsätter;
– Det vore kul om bandet startade igen, men utan mig! Sådant händer ju ibland, till exempel åker Sweet runt i tre, fyra olika uppsättningar.

Håkan Hellström hade kanske kunnat ta över?

– Det skulle nog kunna bli riktigt bra! Om han nu hade någon anledning att göra något sådant.

 

De flesta diktsamlingar har sura gamla tråkiga poesititlar som "Novemberlöv" och "Skuggan av ett berg", men eftersom sex och kändisar är ett framgångsrecept som nästan inte går att misslyckas med så jag valde att döpa den till "Kända tjejer som jag har knullat".

Du hade en diktsamling på gång för flera år sedan, hur gick det med den?

– Jag valde att inte ge ut den. Diktsamling är för mycket sagt, texterna var av ganska skiftande kvalitet. Det var en ganska tråkig period i mitt liv och under tre månaders tid gick jag upp och skrev varje morgon innan jag käkade frukost bara för att ha en morgonrutin. Till slut fick jag ihop en hel del texter och ett bokförlag ville ge ut dem, berättar Ljungström, och fortsätter;
– Jag och en kompis träffades på krogen och funderade på en titel till boken. De flesta diktsamlingar har sura gamla tråkiga poesititlar som "Novemberlöv" och "Skuggan av ett berg", men eftersom sex och kändisar är ett framgångsrecept som nästan inte går att misslyckas med så jag valde att döpa den till "Kända tjejer som jag har knullat".

Varför gav du inte ut den?

– Det blev ett sådant ståhej kring det här med titeln. Jag hade varit tillsammans med en sångerska som jag då precis hade separerat ifrån och folk trodde att det skulle vara någon slags porrskildringar från vårt förhållande, berättar Olle Ljungström, och fortsätter;
– Det stod på löpsedlar om hur skivbolaget hade blivit belamrat från kända kvinnor som undrade om de var med i boken, förstod inte de som ringde hur absurt det var?!

Du har pratat om att du skriver på en roman också?

– Jag hade en påbörjad roman i en dator som sedan blev stulen, det var massa saker som försvann med den och jag hade ingen back-up. Men jag har inte någon färdig roman. Jag påbörjar ofta en massa skrivprojekt som jag inte avslutar. Att skriva en roman är ett djälva jobb och det krävs nog att man har det som enda sysselsättning, och det har jag inte haft ro till.

Ernest Hemingway förlorade en koffert fylld med texter som han hade skrivit i Frankrike.

– Jag gillar att du gör den jämförelsen (skrattar)!

(Skrattar) Om du kommer med en roman hade du säkert blivit jämförd med Ulf Lundell, som både är rockartist och författare.

– Ja, det blir väl ofrånkomligt. Det är som att det enda sättet att kommentera eller recensera något är att jämföra med något annat. Om vi skulle ha haft nyckelharpa med på någon platta så skulle det troligtvis ha stått i recensioner om de tydliga Nordman-influenserna, säger Olle Ljungström, och fortsätter;
– Vi dras fortfarande med att det finns Neil Young-influenser i musiken. Men samtidigt kan jag förstå att många kan hitta tydliga influenser i det vi gör. Vi stjäl ohämmat av allt och alla. Stones snor vi till exempel rakt av, och... hmm... vi lämnar det ämnet (skratt)!

(Skratt)

 

1200x630bf 660

Den kortvariga duon Heinz & Young gav inte bara ut skivan "Buzzbuzzboys" utan startade också ryktet om en duett med David Bowie. Foto: Stranded Rekords, 1984.

1983 bildade Olle Ljungström och Heinz Liljedahl en kortvarig duo som hette Heinz & Young och året efter gav de ut skivan "Buzzbuzzboys". När albumet kom ut berättade de i flera intervjuer om att David Bowie var med och sjöng på låten "Buzzbuzzboys & Bipbigirls".

På "Buzzbuzzboys" med Heinz & Young gör du en duett med David Bowie, hur gick det till?
Ljungström är tyst en kort stund, och svarar sedan;

– Det är en lögn från första stund. Det är Heinz som sjunger, han är extremt duktig på att härma Bowie. Det var till och med folk på skivbolaget som undrade hur vi hade fått till duetten. Vi ljög ihop den ena storyn efter den andra och hade ingen linje i det hela, det berodde på dagsform. Enligt en version hade Heinz tagit med tejpen till London och träffade Bowie som spelade in där. Enligt en annan hade Bowie varit på hemligt besök i Sverige.

Va, det har jag trott på sedan jag var liten!

– (Skratt) Jag övervägde en sekund om jag skulle fortsätta med att ljuga, men det är lika bra att det kommer ut.

Det kanske är synd om jag avslöjar hur det egentligen låg till. Kanske ska jag också ljuga om det.

– Du får hantera det precis som du vill, det står dig fritt att hitta på en helt egen story!

I boken "Jag är både listig och stark", som gavs ut 2011 på Norstedts förlag, berättade Olle Ljungström om hur det verkligen förhöll sig med David Bowie-storyn. Vad jag vet var intervjun med mig första gången han gick ut offentligt med sanningen bakom historien.

 

3796 660

I boken "Jag är både listig och stark" kom sanningen tillsist ut om hur det verkligen förhöll sig med David Bowie-storyn. Foto: Norstedts förlag, 2011.

Hade du tänkt fortsätta med musiken förr eller senare när du hoppade av Reeperbahn?

– Nej, det hade jag inte tänkt. Jag bestämde mig för att sluta eftersom jag inte tyckte det var kul med bandet längre. Sedan hade jag ett projekt med Fred Asp (Asp var medlem i Reeperbahn under en kort period och spelade sedan med Imperiet. Killinggänget döpte en av sina karaktärer, alkisen som festar med sin iller Göran, efter honom. förf.anm) och ett band som hette Zoo, som jag producerade och skrev lite åt. Men det var inte heller särskilt roligt så jag slutade och började plugga.

Hur var det att börja plugga igen efter musikerlivet?

– Jag hade inte gått färdigt gymnasiet och var tvungen att läsa in en massa ämnen på komvux för att komma in på universitetet. I början gillade jag verkligen att plugga, men det var rätt svårt att komma ihåg hur man gjorde, speciellt med tanke på att jag inte var övernitisk på gymnasiet. Jag tror att jag hade svenskt rekord i frånvaro, jag fick bara betyg i ett ämne första terminen och det var jag tvungen att tenta av.

Hur var det att läsa på universitetet?

– Jag blev förvånad över vilket tempo allt gick i. Jag började läsa litteratur eftersom jag såg fram emot att lyxplugga och bara läsa en massa böcker, men sedan insåg jag vilket djävla jobb det var.

Du får väldigt bra kritik för varje skiva, är det något som betyder mycket fortfarande?

– Absolut, jag blir jätteglad! Om jag ska vara riktigt ärlig så måste jag erkänna att jag ser det som ganska självklart att jag ska få bra kritik.

 

OlleLjungström Michael Winnerholt 660

Lars Olof Gustaf Ljungström avled den 4 maj 2016 efter en lång tids sjukdom. Foto: Michael Winnerholt/Wikimedia Commons, 2014.

När intervjun är över pratar om att vi kanske kommer att ses på spelningen i Lund dagen efter. Tyvärr kom jag aldrig iväg på konserten och den fjärde maj i år blev det klart att den oktoberkvällen i Malmö vara den sista gången jag såg Olle Ljungström.

Thomas Renhult

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 15

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 26 november, 2011

Cate Blanchett Foto: Popperipopp, Wikimedia commons. CC BY SA 3.0

Inför Oscarsgalan. Del 2: Carol

Ivo Holmqvists andra delen av essän inför Oscarsgalan 2016.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 15 februari, 2016

Lik i lasten. Sjömansjul 1965

  Klockan var tre på julaftonsmorgonen. M/s Tranaland mötte lotsen någon sjömil utanför Ganges mynning. Kapten König stod på bryggvingen, dagen till ära iklädd sin tropikvita uniform som visserligen var något ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 19 december, 2011

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 28 oktober, 2016

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 maj, 2017

En återblick på Beckett – 1932-1952: Från Dream of Fair to Middling Women…

I år är det inte bara Strindberg det finns anledning att se tillbaka på. Även om det inte är 100-årsjubileum, kan det ändå vara intressant att uppmärksamma att det i år ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 03 april, 2012

Bilder som utmanar makten

Retorik brukar definieras som ”konsten att övertyga”. Man kanske då i första hand tänker på retorik som ord och talekonst, men bilden är ett av retorikens mest kraftfulla redskap. Ett ...

Av: Kerstin Bernhardtz | Essäer | 15 februari, 2012

Sixtinska kapellets tak  Foto CCBY2.5

Människan som ögonblicksvarelse sett ur evighetens synvinkel

Marcus Myrbäck om Mellan tid och evighet. Eskatologiska perspektiv i den tidiga kyrkan

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 10 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.