Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2013
Essäer om samhället

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 april, 2009
Gästkrönikör

Herreglud, julkalendern tar redan slut.

24/ 24. Frisk jul! Eller god jul rätt upp i stussen på etablissemanget, som Dante Sjöboda uttryckte saken 2003 i Svenska dagbladets jultipsande om sin då starkaste läsning, en soppboka ...

Av: Stefan Hammarén | 24 december, 2012
Stefan Hammarén

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday



Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa och hade förstört sina tänder efter flera år av drogmissbruk.


"Trots att hon mest sjöng covers hade hon en förmåga att göra varje sång till hennes egna unika berättelse och när hon sjöng så trodde man på henne."

Hennes vän Lacy hade gjorde ett sista desperat försök att få in Dalton på rehabiliteringsklinik i Texas. Hon hade också köpt ut hennes gitarrer från pantbanken och hämtat hennes katt från Pennsylvania. Dalton blev rasande och åkte snart tillbaka till New York där hon dog ett år senare den 19 mars 1993 hos vännen och gitarristen Peter Walker. Hon var då femtiofem år och hade burit på AIDS i åtta år.


Dalton dök upp i Greenwich Village, New York på tidigt 1960-tal. Hon hade då lämnat sin man Don Dalton i Enid, Oklahoma och tagit med sin tolvsträngade gitarr, banjo med lång hals och sin dotter Abby, en av hennes två barn. Hennes son Lee hade hon flera år tidigare förlorat vårdnaden om. Hon började spela på olika blomstrande folkmusikscener runtomkring New York och hon spelade bland annat med Bob Dylan och Fred Neil.

"She sure can sing the shit out of the blues"

FRED NEIL

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Det finns många beskrivningar av Daltons unika röst och frasering. Hon har ofta kallats för folkmusikens Billie Holiday, ett uttalande som hon själv förkastade då Bessie Smith alltid varit en större förebild. Ibland var rösten varm, vibrerande och mjuk som en smekande bris över ett bomullsfält och vid andra tillfällen mer uppskruvad, sträv och världsvan. I varje ord kunde man känna smärtan och lidandet; alltid närvarande som ett tröstande täcke av outtömlig sorg.

Lacy lärde känna Dalton i 1960-talets New York när hon hyrde ut ett rum till henne och hennes dåvarande pojkvän. Dalton blev snabbt en slags mentor till Lacy som berättade för henne hur man på bästa sätt bör frasera sången; "Varför tror du att du måste sjunga så högt? Om du vill bli hörd måste du sjunga mjukare."

 

Bob Dylan Karen Dalton och Fred Neil Cafe Wha 1961 610

Bob Dylan, Karen Dalton och Fred Neil, Cafe Wha? 1961. Foto: Fred W. McDarrah/Getty Images.

Dalton kände sig obekväm med att uppträda inför publik och avskydde ännu mer att spela in sånger i en studio. En gång blev hon sparkad från ett gigg för att hon stämde sin tolvsträngade gitarr för länge. Hennes första album "It's So Hard to Tell Who Is Gonna Love You the Best" (Capitol Records 1969) lyckade endast bli inspelat eftersom Fred Neil lurade henne att tro att hon inte blev inspelad utan att det endast var en jam session. Uppföljaren "In My Own Time" (1971 Paramount Records) spelades in nära Woodstock i Bearsville Studios på Bob Dylans manager Albert Grossmans initiativ. För att Dalton skulle känna sig så bekväm som möjligt återvände hon till Oklahoma för att hämta sina två barn, sin hund och enligt rykten sin häst innan hon gick tillbaka in i studion.

"My favorite singer in the place was Karen Dalton. She was a tall, white blues singer and guitar player, funky, lanky and sultry (...) Karen had a voice like Billie Holiday and plays guitar like Jimmy Reed and went all the way with it. I sang with her a couple of times".

BOB DYLAN

Denna uppföljare blev trots Harvey Brooks eminenta produktion liksom debuten dessvärre ett kommersiellt misslyckande. Detta nederlag gjorde Dalton förkrossad och ledde henne in i en nedåtstigande spiral av destruktivitet och kreativ uppgivenhet. Daltons två album släpptes på nytt under 2006 på det franska skivbolaget Megaphone Records och har hyllats av musikpressen. Hon har äntligen börjat få det erkännande hon alltid förtjänande i populär musikens historia. Hennes majestätiska och drabbande tagningar av folk-blues musiken får aldrig och kommer aldrig att glömmas bort.

 

 

"When I am old and ready to die

I wont scream and I wont cry
I´ll take with me what I know
Tell the angels that I loved him so

My sin was the sweetest love

That´s what I´ll be thinking of
My sin was the sweetest love
That´s what I´ll be thinking of"

KAREN DALTON

 

Karen Dalton kommer alltid vara en del av min skivsamling i alla fall. Trots att hon mest sjöng covers hade hon en förmåga att göra varje sång till hennes egna unika berättelse och när hon sjöng så trodde man på henne.

Sara Forslund

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | Övriga porträtt | 17 september, 2013

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | Essäer om musik | 06 december, 2017

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 maj, 2016

Lisa Olsson, bärnsten från Östersjön.

Att göra sand till guld

Lisa Olsson bor nära havet, hon lever nära naturen, bara med några steg är hon ute på blomsterängen och med några älgakliv är hon vid den underbara sandstranden i Ystad ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 11 mars, 2017

Intervju med Gail Carriger, författaren bakom Själlös, första boken i serien om Alexia…

Jag möter Gail på förmiddagen på Hotell Hansson i Stockholm över ett par koppar English Breakfast. Hon är chict klädd i knallrött, en vitmönstrad femtiotalsklänning med full kjol och en ...

Av: Jessika Ahlström | Litteraturens porträtt | 22 april, 2012

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 05 februari, 2015

Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige ...

Av: Waldemar Ingdahl | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.