Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 23 november, 2011
Resereportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 maj, 2009
Essäer om musik

från utställningen

Alice i Underlandet 150 år

Ivo Holmqvist om Alice i underlandet, Lewis Carroll, Martin Gardner och annat Fin de siècles prouderie (och lite senare).

Av: Ivo Holmqvist | 13 juli, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | 26 januari, 2009
Utopiska geografier

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday



Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa och hade förstört sina tänder efter flera år av drogmissbruk.


"Trots att hon mest sjöng covers hade hon en förmåga att göra varje sång till hennes egna unika berättelse och när hon sjöng så trodde man på henne."

Hennes vän Lacy hade gjorde ett sista desperat försök att få in Dalton på rehabiliteringsklinik i Texas. Hon hade också köpt ut hennes gitarrer från pantbanken och hämtat hennes katt från Pennsylvania. Dalton blev rasande och åkte snart tillbaka till New York där hon dog ett år senare den 19 mars 1993 hos vännen och gitarristen Peter Walker. Hon var då femtiofem år och hade burit på AIDS i åtta år.


Dalton dök upp i Greenwich Village, New York på tidigt 1960-tal. Hon hade då lämnat sin man Don Dalton i Enid, Oklahoma och tagit med sin tolvsträngade gitarr, banjo med lång hals och sin dotter Abby, en av hennes två barn. Hennes son Lee hade hon flera år tidigare förlorat vårdnaden om. Hon började spela på olika blomstrande folkmusikscener runtomkring New York och hon spelade bland annat med Bob Dylan och Fred Neil.

"She sure can sing the shit out of the blues"

FRED NEIL

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Det finns många beskrivningar av Daltons unika röst och frasering. Hon har ofta kallats för folkmusikens Billie Holiday, ett uttalande som hon själv förkastade då Bessie Smith alltid varit en större förebild. Ibland var rösten varm, vibrerande och mjuk som en smekande bris över ett bomullsfält och vid andra tillfällen mer uppskruvad, sträv och världsvan. I varje ord kunde man känna smärtan och lidandet; alltid närvarande som ett tröstande täcke av outtömlig sorg.

Lacy lärde känna Dalton i 1960-talets New York när hon hyrde ut ett rum till henne och hennes dåvarande pojkvän. Dalton blev snabbt en slags mentor till Lacy som berättade för henne hur man på bästa sätt bör frasera sången; "Varför tror du att du måste sjunga så högt? Om du vill bli hörd måste du sjunga mjukare."

 

Bob Dylan Karen Dalton och Fred Neil Cafe Wha 1961 610

Bob Dylan, Karen Dalton och Fred Neil, Cafe Wha? 1961. Foto: Fred W. McDarrah/Getty Images.

Dalton kände sig obekväm med att uppträda inför publik och avskydde ännu mer att spela in sånger i en studio. En gång blev hon sparkad från ett gigg för att hon stämde sin tolvsträngade gitarr för länge. Hennes första album "It's So Hard to Tell Who Is Gonna Love You the Best" (Capitol Records 1969) lyckade endast bli inspelat eftersom Fred Neil lurade henne att tro att hon inte blev inspelad utan att det endast var en jam session. Uppföljaren "In My Own Time" (1971 Paramount Records) spelades in nära Woodstock i Bearsville Studios på Bob Dylans manager Albert Grossmans initiativ. För att Dalton skulle känna sig så bekväm som möjligt återvände hon till Oklahoma för att hämta sina två barn, sin hund och enligt rykten sin häst innan hon gick tillbaka in i studion.

"My favorite singer in the place was Karen Dalton. She was a tall, white blues singer and guitar player, funky, lanky and sultry (...) Karen had a voice like Billie Holiday and plays guitar like Jimmy Reed and went all the way with it. I sang with her a couple of times".

BOB DYLAN

Denna uppföljare blev trots Harvey Brooks eminenta produktion liksom debuten dessvärre ett kommersiellt misslyckande. Detta nederlag gjorde Dalton förkrossad och ledde henne in i en nedåtstigande spiral av destruktivitet och kreativ uppgivenhet. Daltons två album släpptes på nytt under 2006 på det franska skivbolaget Megaphone Records och har hyllats av musikpressen. Hon har äntligen börjat få det erkännande hon alltid förtjänande i populär musikens historia. Hennes majestätiska och drabbande tagningar av folk-blues musiken får aldrig och kommer aldrig att glömmas bort.

 

 

"When I am old and ready to die

I wont scream and I wont cry
I´ll take with me what I know
Tell the angels that I loved him so

My sin was the sweetest love

That´s what I´ll be thinking of
My sin was the sweetest love
That´s what I´ll be thinking of"

KAREN DALTON

 

Karen Dalton kommer alltid vara en del av min skivsamling i alla fall. Trots att hon mest sjöng covers hade hon en förmåga att göra varje sång till hennes egna unika berättelse och när hon sjöng så trodde man på henne.

Sara Forslund

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 januari, 2009

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.