Om utdanning og danning

Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 september, 2009
Agora - filosofiska essäer

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | 12 januari, 2011
Konstens porträtt

Bergman, Fellini och Liv Ullman

Ett konstnärligt möte mellan Sverige och Italien

Den italienske kritikern och dokumentaristen Silvano Console om Ingmar Bergman och Federico Fellini.

Av: Silvano Console | 28 november, 2017
Essäer om film

En arbetslägenhet i Stockholm

- Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter? - Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så vidare ...

Av: Peter Lucas Erixon | 04 januari, 2010
Utopiska geografier

Barbro Hörberg och Barbara Helsingius är veteraner bland Nordens visartister.

Var finns de kvinnliga motsvarigheterna till Bellman, Taube och Vreeswijk?



Jag var nyligen utomlands och råkade av en slump höra en svensk säga; ”de största visartisterna i Sverige genom tiderna är Bellman, Taube och Vreeswijk”. Jag funderade lite kring just detta påstående innan jag sprang ner och doppade mig i den svalkande Atlanten. Dessa tre vispoeter och låtskrivare har en sak gemensamt förutom deras fantastiska låtskatt förstås; de var män.

 


"Barbro strävade efter att nå en publik i alla åldrar vilket hon också lyckades med."

Den svenska visscenen har fram till 1900-talet varit ett mansdominerat område. Men precis som det varit inom litteraturhistorien och andra konstområden betyder det inte att kvinnliga konstnärer och författare inte funnits och varit verksamma. De har helt enkelt inte fått samma uppmärksamhet. Kvinnors inflytande blir allt större på den svenska visscenen under 1900-talets senare hälft. Jag skulle vilja lyfta fram Barbara Helsingius (f. 1937) och Barbro Hörberg (1932-1976). Några andra visartister och låtskrivare som sticker ut är Elisabet Hermodsson (f. 1927) och Christina Kjellson (f.1962).


Cirka sjuhundra låttexter original och tolkningar har gjort Helsingius till en veteran inom Nordens visartister. Det var på 1960-talet som hon började lyssna på amerikansk folkmusik och gjorde en total vändning från lärare till att debutera som vissångerska och på 1970-talet även som visdiktare. Helsingius har också översätt skandinaviska visor till finska och finska visor till svenska, norska och engelska. Hon är ledamot i Svenska Visakademin och framträder på visfestivaler över hela världen. Hon har vunnit flera utmärkelser bland annat Ferlinpriset 1994. Hon har även frilansat för finsk radio och skrivit de svenska böckerna "Vill du visa min vän" och "Kanske en visa" (Schildts). Ett annan spännande fakta om henne är att hon varit fäktare och deltagit i de olympiska sommarspelen i Rom 1960.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.


Detta skriver Helsingius om visans betydelse; "Visan har alltid speglat vår verklighet. Den har uppstått ur våra drömmar, längtan, kärlek och hopp, ur fruktan och oro men också ur glädje och lycka".

 

Barbara Helsingius 310

Barbara Helsingius gav 1984 ut skivan "Reflection - Songs from Finland" som engelsk version av plattan "Speiling".


Barbro Hörberg föddes i Göteborg och 1932 började hon sin artistkarriär i Stockholm där hon efter sina teaterstudier på Gösta Terserus teaterskola medverkade i Povel Ramels revy "Akta huvet" 1952. Efter det följde ett par filmroller, bland annat i Stig Ohlins regidebut "I dur och skur" 1953. 1966 flyttade Hörnberg till Paris tillsammans med sin man och där blev hon inspirerad och översatte några sånger varav en del var ur den franska sångerskan Barbaras repertoar. Denna nya ingång gav henne en unik plats som en av de få kvinnliga vissångerskorna på den annars så mansdominerade svenska visscenen på 1960-70 talet.

Så småningom började hon skriva egna texter och musik. Hennes texter handlade ofta om vardagliga verklighetsteman. Ofta från ett kvinnligt perspektiv med en poetisk ton och med en känsla av vemod. Hörnberg spelade in sex LP skivor mellan 1959-1970 och släppte sporadiskt några singlar. Hon blev snabbt en betydelsefull artist inom svenskt musikliv. Något som många inte känner till är att hon också skrev musikalen "Ljudfesten" för Sveriges Radio. Hon skrev även sånger för barnprogram och deltog i flera hundratals föreställningar tillsammans med Georg Riedel och Bengt Hallberg, där de uppträdde på skolor runt om i landet. Hörnberg skrev låtar till artister som Lill-Babs, Anni-Frid Lyngstad och Lars Berghagen. 1974 blev hon också SKAP-stipendiat. Hennes mest kända låt "Med ögon känsliga för grönt" har tolkats av artister som Monica Zetterlind och Nannie Porres. Under 2000-talet har det släppts ett antal hyllningsalbum där kända artister tolkar Hörnbergs sånger.

 

Barbro Hörberg Med Ögon Känsliga För Grönt 310

Barbro Hörberg, "Med Ögon Känsliga För Grönt". Frituna 1973.

 

Barbro strävade efter att nå en publik i alla åldrar vilket hon också lyckades med. Hon avled endast 43 år gammal i bröstcancer 1976 och ligger begravd på Östra Kyrkogården i Göteborg.

 

Med ögon känsliga för grönt

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt.

Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
Och den landade på en staty som
Fick ändra alla orden i sin sång.

Det regnade men bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dej då, det gör jag nu

Sara Forslund

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Illustration Hebriana Alainentalo

Onåbar del 3 av Gabriella Olsson

Morgonen före förmiddagen då hon på pendeltåget sparkade ihjäl mannen som ofredade henne på Gare de Lyon hade hon på bussen till stationen sett en familj om tre personer. Mamma ...

Av: Gabriella Olsson | Utopiska geografier | 20 juli, 2015

Applåd!!!

Vad är det egentligen vi applåderar när vi applåderar? Är det själva framförandet, den specifika tolkning vi just fått lyssna till? Eller är det kanske verket i sig: kompositionen? Eller ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 10 februari, 2016

Bildkonst, scenkonst och film i samspel på Doc Lounge Varberg

Under torsdagskvällen den 11:e april strömmar opera, vald av kvällens DJ Sven Andersson, ur högtalarna innanför Teater Hallands väggar. Det är Doc Lounge Varberg som för tredje gången under året ...

Av: Simone Frankel | Essäer om konst | 16 april, 2013

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Djurskyddsinspektören

Jag har en moderlig väninna som är omöjlig att ta en promenad med eftersom hon oavbrutet plockar daggmask för att rädda dem från vad hon tror är en säker död ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 26 oktober, 2013

Ur led är tiden – en betraktelse nu när vi ställt tillbaka klockan

När högertrafiken infördes klockan fem på morgonen den 3 september 1967 stod alla bilar stilla en kort stund, och körde sedan vackert över på andra sidan mot vad de var ...

Av: Ivo Holnqvist | Gästkrönikör | 31 oktober, 2017

Svarta Nejlikan, en spelfilm med fötterna i det förflutna.

Ulf Hultberg, Lisa Werlinder (Susanne) och Michael Nyqvist (Edelstam). Foto: Folkets bio Svarta Nejlikan, en spelfilm med fötterna i det förflutna. En film som är en modell av ett stycke förflutet ...

Av: Åsa Steinsvik | Kulturreportage | 03 augusti, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.