- Musikens porträtt
- Publicerad:
Var finns de kvinnliga motsvarigheterna till Bellman, Taube och Vreeswijk?
Jag var nyligen utomlands och råkade av en slump höra en svensk säga; ”de största visartisterna i Sverige genom tiderna är Bellman, Taube och Vreeswijk”. Jag funderade lite kring just detta påstående innan jag sprang ner och doppade mig i den svalkande Atlanten. Dessa tre vispoeter och låtskrivare har en sak gemensamt förutom deras fantastiska låtskatt förstås; de var män.
"Barbro strävade efter att nå en publik i alla åldrar vilket hon också lyckades med."
Den svenska visscenen har fram till 1900-talet varit ett mansdominerat område. Men precis som det varit inom litteraturhistorien och andra konstområden betyder det inte att kvinnliga konstnärer och författare inte funnits och varit verksamma. De har helt enkelt inte fått samma uppmärksamhet. Kvinnors inflytande blir allt större på den svenska visscenen under 1900-talets senare hälft. Jag skulle vilja lyfta fram Barbara Helsingius (f. 1937) och Barbro Hörberg (1932-1976). Några andra visartister och låtskrivare som sticker ut är Elisabet Hermodsson (f. 1927) och Christina Kjellson (f.1962).
Cirka sjuhundra låttexter original och tolkningar har gjort Helsingius till en veteran inom Nordens visartister. Det var på 1960-talet som hon började lyssna på amerikansk folkmusik och gjorde en total vändning från lärare till att debutera som vissångerska och på 1970-talet även som visdiktare. Helsingius har också översätt skandinaviska visor till finska och finska visor till svenska, norska och engelska. Hon är ledamot i Svenska Visakademin och framträder på visfestivaler över hela världen. Hon har vunnit flera utmärkelser bland annat Ferlinpriset 1994. Hon har även frilansat för finsk radio och skrivit de svenska böckerna "Vill du visa min vän" och "Kanske en visa" (Schildts). Ett annan spännande fakta om henne är att hon varit fäktare och deltagit i de olympiska sommarspelen i Rom 1960.
Stöd Tidningen Kulturen
Detta skriver Helsingius om visans betydelse; "Visan har alltid speglat vår verklighet. Den har uppstått ur våra drömmar, längtan, kärlek och hopp, ur fruktan och oro men också ur glädje och lycka".
Barbara Helsingius gav 1984 ut skivan "Reflection - Songs from Finland" som engelsk version av plattan "Speiling".
Barbro Hörberg föddes i Göteborg och 1932 började hon sin artistkarriär i Stockholm där hon efter sina teaterstudier på Gösta Terserus teaterskola medverkade i Povel Ramels revy "Akta huvet" 1952. Efter det följde ett par filmroller, bland annat i Stig Ohlins regidebut "I dur och skur" 1953. 1966 flyttade Hörnberg till Paris tillsammans med sin man och där blev hon inspirerad och översatte några sånger varav en del var ur den franska sångerskan Barbaras repertoar. Denna nya ingång gav henne en unik plats som en av de få kvinnliga vissångerskorna på den annars så mansdominerade svenska visscenen på 1960-70 talet.
Så småningom började hon skriva egna texter och musik. Hennes texter handlade ofta om vardagliga verklighetsteman. Ofta från ett kvinnligt perspektiv med en poetisk ton och med en känsla av vemod. Hörnberg spelade in sex LP skivor mellan 1959-1970 och släppte sporadiskt några singlar. Hon blev snabbt en betydelsefull artist inom svenskt musikliv. Något som många inte känner till är att hon också skrev musikalen "Ljudfesten" för Sveriges Radio. Hon skrev även sånger för barnprogram och deltog i flera hundratals föreställningar tillsammans med Georg Riedel och Bengt Hallberg, där de uppträdde på skolor runt om i landet. Hörnberg skrev låtar till artister som Lill-Babs, Anni-Frid Lyngstad och Lars Berghagen. 1974 blev hon också SKAP-stipendiat. Hennes mest kända låt "Med ögon känsliga för grönt" har tolkats av artister som Monica Zetterlind och Nannie Porres. Under 2000-talet har det släppts ett antal hyllningsalbum där kända artister tolkar Hörnbergs sånger.
Barbro Hörberg, "Med Ögon Känsliga För Grönt". Frituna 1973.
Barbro strävade efter att nå en publik i alla åldrar vilket hon också lyckades med. Hon avled endast 43 år gammal i bröstcancer 1976 och ligger begravd på Östra Kyrkogården i Göteborg.
Med ögon känsliga för grönt
Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt.
Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
Och den landade på en staty som
Fick ändra alla orden i sin sång.
Det regnade men bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya
Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dej då, det gör jag nu
Sara Forslund
