”Skjuta din älskarinna?Har du blivit galen?I Frankrike är det bara sin lagvigda man…

 På detta direkta vis ville Marya Chéliga informera främst unga kvinnor om fransk lagstiftning, som de förväntades vara helt okunniga om, då det rådde förbud mot att informera om den ...

Av: Eva-Karin Josefson | 31 maj, 2014
Essäer

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | 26 oktober, 2006
Musikens porträtt

Kors i taket – Finnegans Wake på kinesiska

”Finnegans Wake” av James Joyce anses inte bara vara oläslig i sitt på engelska baserade original. Texten anses dessutom oöversättlig, vilket inte hindrade James Joyce själv från att tillsammans med ...

Av: Bertil Falk | 07 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Veckan från hyllan. Vecka 18. 2012

Guernica är en liten stad i Baskien, grundad på 1300-talet, och ett viktigt centrum för baskisk kultur. För 75 år sedan, den 26 april 1937, när spanska inbördeskriget hade pågått ...

Av: Gregorz Flakierski | 28 april, 2012
Veckans titt i hyllan

Joan as Police Woman, "The Classic" - PIAS Recordings

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman



När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste och hyllade skivan "The Classic". 
Joan Wasser

Joan Wasser

"För min del är det inte en fråga om huruvida jag kan jobba med musik eller inte, jag måste hålla på med musik eftersom det är vad som håller mig vid liv."
Joan As Police Woman, "Nervous" Foto: Thatcher Keats

Joan As Police Woman, "Nervous" Foto: Thatcher Keats

Annons:

Den amerikanska singer/songwritern Joan Wasser, som kallar sig för Joan As Police Woman som artist, började sin karriär som arrangör och musiker och har jobbat med artister som Rufus Wainwright, Anthony & the Johnsons och Jeff Buckley. 2006 debuterade hon som soloartist med skivan Real Life och på den och de efterföljande skivorna har hon visat sig vara en artist i samma klass som de ovan nämnda. Wassers musik är inspirerad av funk och soul från 1960- och 1970-talen, men hennes unika sätt att skriva låtar på och de sofistikerade och subtila arrangemangen gör att hon har en helt egen stil, som inte direkt påminner om någon annan artists.

Wasser säger att hon är trött efter alla spelningar, men det märks inte under intervjun: hon ger mig mer än de 20 minuter som är avsatta för intervjun och när mina frågor har tagit slut och diktafonen stängts av börjar vi spontant prata om yoga och hur mycket vi båda gillar singer/songwritern Joni Mitchell.

När du debuterade som soloartist i mitten av 2000-talet hade du redan jobbat med musik ganska länge, men utan att skriva själv, när började du med det?

Jag spelade fiol under många år i olika band och var helt ointresserad av att skriva egna sånger. Men runt 1997 blev jag uttråkad av fiolspelandet och började med gitarr istället. Eftersom man spelar ackord på gitarr kändes det naturligt att börja sjunga samtidigt som jag spelade och efter ett tag började melodier växa fram, berättar Joan Wasser, och fortsätter: Tidigare när jag skulle sjunga körstämmor blev jag skräckslagen. Om något skrämmer mig undersöker jag vad det är som känns fel. Ofta finns det något som jag måste lära mig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När man hör dig sjunga är det svårt att förstå att du en gång tyckte att det var jobbigt.

Jag sjöng mycket som barn, men när jag sedan kom in i puberteten slutade jag, man blir så självmedveten i den åldern. Det var inte förrän sexton år senare som jag verkligen började bearbeta dessa rädslor och det är jag glad för idag. Jag älskar att sjunga och det finns inget jag hellre gör.

Din senaste skiva "The Classic" har beskrivits som uppmuntrande och full med lyckliga kärlekslåtar, men lyssnar man på texterna handlar de ofta om någon som vaknat upp ur en illusion och har en svag förhoppning om att det kommer att bli bättre. I sången "Together" sjunger du till exempel "Don't want to be nostalgic for something that never was".

Du har helt rätt, tack för att du har lyssnat på texterna! Nej, textmässigt är det ingen ljus skiva. De handlar mycket om hur jag tog mig ur relationer som inte var bra för mig. Det är lätt att bli förälskad, men det är oerhört svårt att ta sig ur förälskelsen. Jag älskar att bli förälskad, berättar Joan Wasser, och tillägger ironiskt: Allt är SÅ romantiskt och allt är SÅ känslosamt! Jag kände att jag behövde ta en paus från det där. Kärlekssångerna var inte riktade till någon speciell person, men lustigt nog träffade jag någon efter att skivan var klar. Jag hade kommit fram till vad jag ville ha och inte ville ha och den insikten är en viktig förutsättning för att hitta någon som passar in i ens liv.

Något jag gillar med "The Classic" är att ljudbilden är råare och skitigare än vad den är på dina andra skivor och trummorna har en mer framträdande plats.

Jag var ute efter det livesound som var närvarande i 1960-talets soul, en musikgenre som jag älskar. Det soundet är mer direkt och mindre polerat.

En annan sak som utmärker "The Classic" från dina tidigare album är att arrangemangen är mer ambitiösa och genomarbetade. Hur kommer det sig, var du trött på mindre bandkonstelationer? 

Sångerna på skivan är enklare i formen än tidigare och jag kände för att utveckla mer komplicerade arrangemang. Ett komplext arrangemang i kombination med en komplext uppbyggd sång blir för mycket, berättar Joan Wasser, och fortsätter: Men den främsta anledningen var nog att vi spelade in mycket i replokalen och i en hemmastudio. Vi hade ingen tidspress och kunde därför lägga ned mer arbete på arrangemangen och testa oss fram.

Tidigare i år producerad du albumet "The Bell That Never Rang" med det skotska folkrockbandet Lau, vad har du på gång framöver? 

Jag och låtskrivaren och musikern Benjamin Lazar Davis, som också är från New York, har bildat ett band som heter 2001. Snart släpper vi två singlar och sedan följer ett fullängdsalbum. Jag jobbar även med material till nästa skiva med Joan As Police Woman.

Streamingtjänster har ansetts främja situationen för artister, som skulle få mer pengar för sin musik. Men det har visat sig att de blev som tidigare: artisterna får bara bråkdelen av den inkomst deras musik genererar och de stora bolagen är i samma maktsituation som tidigare. Vad tror du om framtiden för musiker?

Det är en bra fråga. Jag påminns varje dag om hur oerhört svårt det är att försörja sig som musiker. Det har blivit viktigare att bli en bra liveartist, men samtidigt är det färre som går på konserter nu än tidigare, något som är oerhört tråkigt eftersom det inte finns något som motsvarar livemusik, berättar Joan Wasser, och fortsätter: För min del är det inte en fråga om huruvida jag kan jobba med musik eller inte, jag måste hålla på med musik eftersom det är vad som håller mig vid liv.

Thomas Renhult

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Att följa brinnande ord

 I det tysta har det skett en kulturhändelse i Sverige. På Alhambra förlag har al-Niffaris Anhalternas bok kommit ut. Översättningen står Öjevind Lång för i samarbete med Hesham Bahari. Ett informativt förord ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 11 maj, 2014

Skarabéerböckerna utgivenhet

Första skarabéerboken, h;ström Text & Kultur 2010Största skarabéerbokenTredje generation skarabéerbok Skrev självrespektören kallolitteratör auteur Dante Havsboda ”Världens sista roman” är frågeställningen mer talande än att gjorde. Fan sinnrik titel, han gjorde ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 september, 2012

Frankenstein av Theodor von Holst, Public Domain Wikipedia

Monstrets intellekt

En ny reflektion av Melker Garay .

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 24 april, 2016

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken 1

Letade efter en tidigare adreschlapp där det stod i vilken stad, ett kontorslandskap som anställde loserförfattare vilka skrev om loserförfattare, aldrig annat än om förehavanden och om en utväg, helst ...

Av: Hammaren | Stefan Hammarén | 06 juli, 2011

Vi slits isär, och isflaken krossas

Visst, man försöker mötas på riktigt. Man har kuddkrig, öppna sinnen, kärlek som är tänjbar. Friktion kan studsa tillbaka, tills man kommer till en vändpunkt.  Vändpunkten kräver en transformering. En fjäril ...

Av: Karolina Nina Sörman | Gästkrönikör | 11 oktober, 2014

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

Lars Erik Falk Skulptur i stål vid Norrköpings Konstmuseum CC by 2.0

Lars Erik Falk och de 73 gradernas skönhet

Att bli förknippad med ett gradantal. Vem vill det? Det låter lite torrt och tråkigt. Skulptören Lars Erik Falk vill det, eller kanske riktigare, har blivit det. Hans stålblanka skulpturer ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 27 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.