Ett stycke vardagsplock kryddat med paprika

Budapest. Foto: Lotta NylanderSom turist i Ungern möts man mest av varma bad med knepiga entrésystem, saluhallar med imponerade salamisamlingar, gulyás som den ska vara, den en gång blåa Donau ...

Av: Anna Mezey | 28 december, 2008
Resereportage

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | 04 maj, 2012
Gästkrönikör

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung

Om tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 augusti, 2012
Gästkrönikör

Joan as Police Woman, "The Classic" - PIAS Recordings

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman



När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste och hyllade skivan "The Classic". 
Joan Wasser

Joan Wasser

"För min del är det inte en fråga om huruvida jag kan jobba med musik eller inte, jag måste hålla på med musik eftersom det är vad som håller mig vid liv."
Joan As Police Woman, "Nervous" Foto: Thatcher Keats

Joan As Police Woman, "Nervous" Foto: Thatcher Keats

Annons:

Den amerikanska singer/songwritern Joan Wasser, som kallar sig för Joan As Police Woman som artist, började sin karriär som arrangör och musiker och har jobbat med artister som Rufus Wainwright, Anthony & the Johnsons och Jeff Buckley. 2006 debuterade hon som soloartist med skivan Real Life och på den och de efterföljande skivorna har hon visat sig vara en artist i samma klass som de ovan nämnda. Wassers musik är inspirerad av funk och soul från 1960- och 1970-talen, men hennes unika sätt att skriva låtar på och de sofistikerade och subtila arrangemangen gör att hon har en helt egen stil, som inte direkt påminner om någon annan artists.

Wasser säger att hon är trött efter alla spelningar, men det märks inte under intervjun: hon ger mig mer än de 20 minuter som är avsatta för intervjun och när mina frågor har tagit slut och diktafonen stängts av börjar vi spontant prata om yoga och hur mycket vi båda gillar singer/songwritern Joni Mitchell.

När du debuterade som soloartist i mitten av 2000-talet hade du redan jobbat med musik ganska länge, men utan att skriva själv, när började du med det?

Jag spelade fiol under många år i olika band och var helt ointresserad av att skriva egna sånger. Men runt 1997 blev jag uttråkad av fiolspelandet och började med gitarr istället. Eftersom man spelar ackord på gitarr kändes det naturligt att börja sjunga samtidigt som jag spelade och efter ett tag började melodier växa fram, berättar Joan Wasser, och fortsätter: Tidigare när jag skulle sjunga körstämmor blev jag skräckslagen. Om något skrämmer mig undersöker jag vad det är som känns fel. Ofta finns det något som jag måste lära mig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När man hör dig sjunga är det svårt att förstå att du en gång tyckte att det var jobbigt.

Jag sjöng mycket som barn, men när jag sedan kom in i puberteten slutade jag, man blir så självmedveten i den åldern. Det var inte förrän sexton år senare som jag verkligen började bearbeta dessa rädslor och det är jag glad för idag. Jag älskar att sjunga och det finns inget jag hellre gör.

Din senaste skiva "The Classic" har beskrivits som uppmuntrande och full med lyckliga kärlekslåtar, men lyssnar man på texterna handlar de ofta om någon som vaknat upp ur en illusion och har en svag förhoppning om att det kommer att bli bättre. I sången "Together" sjunger du till exempel "Don't want to be nostalgic for something that never was".

Du har helt rätt, tack för att du har lyssnat på texterna! Nej, textmässigt är det ingen ljus skiva. De handlar mycket om hur jag tog mig ur relationer som inte var bra för mig. Det är lätt att bli förälskad, men det är oerhört svårt att ta sig ur förälskelsen. Jag älskar att bli förälskad, berättar Joan Wasser, och tillägger ironiskt: Allt är SÅ romantiskt och allt är SÅ känslosamt! Jag kände att jag behövde ta en paus från det där. Kärlekssångerna var inte riktade till någon speciell person, men lustigt nog träffade jag någon efter att skivan var klar. Jag hade kommit fram till vad jag ville ha och inte ville ha och den insikten är en viktig förutsättning för att hitta någon som passar in i ens liv.

Något jag gillar med "The Classic" är att ljudbilden är råare och skitigare än vad den är på dina andra skivor och trummorna har en mer framträdande plats.

Jag var ute efter det livesound som var närvarande i 1960-talets soul, en musikgenre som jag älskar. Det soundet är mer direkt och mindre polerat.

En annan sak som utmärker "The Classic" från dina tidigare album är att arrangemangen är mer ambitiösa och genomarbetade. Hur kommer det sig, var du trött på mindre bandkonstelationer? 

Sångerna på skivan är enklare i formen än tidigare och jag kände för att utveckla mer komplicerade arrangemang. Ett komplext arrangemang i kombination med en komplext uppbyggd sång blir för mycket, berättar Joan Wasser, och fortsätter: Men den främsta anledningen var nog att vi spelade in mycket i replokalen och i en hemmastudio. Vi hade ingen tidspress och kunde därför lägga ned mer arbete på arrangemangen och testa oss fram.

Tidigare i år producerad du albumet "The Bell That Never Rang" med det skotska folkrockbandet Lau, vad har du på gång framöver? 

Jag och låtskrivaren och musikern Benjamin Lazar Davis, som också är från New York, har bildat ett band som heter 2001. Snart släpper vi två singlar och sedan följer ett fullängdsalbum. Jag jobbar även med material till nästa skiva med Joan As Police Woman.

Streamingtjänster har ansetts främja situationen för artister, som skulle få mer pengar för sin musik. Men det har visat sig att de blev som tidigare: artisterna får bara bråkdelen av den inkomst deras musik genererar och de stora bolagen är i samma maktsituation som tidigare. Vad tror du om framtiden för musiker?

Det är en bra fråga. Jag påminns varje dag om hur oerhört svårt det är att försörja sig som musiker. Det har blivit viktigare att bli en bra liveartist, men samtidigt är det färre som går på konserter nu än tidigare, något som är oerhört tråkigt eftersom det inte finns något som motsvarar livemusik, berättar Joan Wasser, och fortsätter: För min del är det inte en fråga om huruvida jag kan jobba med musik eller inte, jag måste hålla på med musik eftersom det är vad som håller mig vid liv.

Thomas Renhult

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Sigrid Combüchen: romaner om samtiden kan bara bli en pastisch

– Det finns en sådan längtan efter att någon ska skriva den stora samtidsromanen, säger Sigrid Combüchen. De som längtar efter den är sällan medvetna om hur svårt det är att ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Füssli, Riefenstahl och Nuba

  En bild ur Leni Riefenstahls bok om Nubafolket. Füssli, Riefenstahl och Nuba Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om konst | 29 maj, 2007

Ångest och frihet hack i häl på Kierkegaard och Giddens

Sprit Fixt av Hebriana Alainentalo I modern poesi, sägs det, är ordet "ångest" bannlyst. När det gäller övrig skönlitteratur är det desto mer gångbart, men även där under förutsättning att ämnet ...

Av: Roberth Ericsson | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2010

Fredrik F. G. Granlund. När vatten stavas port

En författarpresentation är i regel enkel att skriva (om än psykologiskt påfrestande) – men ack så tråkig att läsa. Normen är ju torr, saklig fakta. Usch! Efter ett tredjedels sekel och ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | Utopiska geografier | 16 september, 2013

De akustiska upplevelsernas London del 2

Musikutbudet i London är gigantiskt. Denna gång hade vi bestämt oss för att lyssna efter akustikens lagar och med nyvunna teoretiska insikter i bakhuvudet besökte vi olika konsertlokaler. Genast efter ankomsten ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 23 juli, 2009

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 december, 2011

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 21 januari, 2010

Petra Mölstad- Det

Petra Mölstad – Betraktar fåglar smyger på rådjur skrubbar mig mot folk och tjyvar. Samlar. Gillar inte almsjuka och rävskabb. Krafsar in och ut och försöker gnaga genom barriärer. Går ...

Av: Petra Mölstad | Utopiska geografier | 06 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.