Menneskeliv

Innledning Det gis ulike tilnærminger til ‘menneskeliv’. Én av disse tilnærminger er at ved hjelp av spørreordet hvor hen blir vi ført til verden, i den forstand at å være menneske ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | 07 november, 2014
Essäer om religionen

Till och från modern och språket för evigt bundna och brustna

– Tre kvinnor, tre stipendiater! Utdelningen av Stiftelsen Klas de Vylders Stipendiefond för Invandrarförfattare avslutas med att stiftelsens ordförande Karl Lindqvist med glad stämma understryker könet på de författare till vilka ...

Av: Hedvig Ljungar | 07 oktober, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2014
Gästkrönikör

David Åhlén. Foto: Viktor Paulsson

”Det handlar om retreat, bed & breakfast och skapande dagar”



Tonsättaren Ineta Svärd träffar David Åhlén för att tala om albumet ”Selah” och om hur det är att skapa musik med Gud i centrum. 

Intervju med David Åhlén om Gud och nya albumet ”Selah”


David Åhlén. Foto: Privat

David Åhlén. Foto: Privat

Som en doft av rökelse, som manna från himmelen når denna musik, denna stämma, dessa texter sina lyssnare. Kanske är just känslan av oavbruten strävan efter närhet med Gud som övergår vårt förstånd, alla våra föreställningar om hur stor Gud egentligen är, som tonsättaren hela tiden har försökt att sätta ord och toner på – en i synnerhet omöjlig önskan.
David Åhlén. Foto: Anders Fryk

David Åhlén. Foto: Anders Fryk

Annons:

David Åhlén och hans fru Emily har djupa rötter i baptistsamfundet. Men det är oftast i Krukmakarens Hus i Frälsningsarméns lokaler i Visby innerstad som jag får träffa hela familjen Åhlén. De är en typisk musikerfamilj, men har även en stor mission allesammans; Åhléns har dragit igång en retreatgård på Stenkumla prästgård på Gotland. "Vi vill att platsen ska få vara en oas för människor som vill dra sig undan i bön och meditation", berättar David Åhlén. "Det handlar om retreat, Bed & Breakfast och skapande dagar", fortsätter han.

Som son till en baptistpastor vill David gärna förvalta det andliga arvet han växte upp med. Han vill även gå på djupet med de kristna rötterna som har sin början i den judiska kulturen och traditionen. Redan som tonåring fick David familjen att gå med på att fira den judiska pesach (påsk) i hemmet. Och som många andra människor idag intresserar han sig för de hebreiska ordens betydelse. Jag frågar vad "Selah" betyder. "Det har med psaltarsång att göra, man tror att det är en musikalisk term", säger David, "som se upp eller hör!" Anledningen att David tog det namnet på sitt album var att han letade efter något som var kopplat till psaltaren.

I skivan "Selah" hör du en mjuk falsett, en röst som du förmodligen inte hört tidigare, en originell röst. Den tigger inte om uppmärksamhet, ändå lyssnar den så tidsmedvetna människan. Hon öppnar sig för en stunds andlig och kroppslig vila, sluter lugnt sina ögon och dröjer sig kvar i stillheten. "Let Me Linger", låt mig dröja kvar ... Liksom om tiden hade brutit sig loss ur alla ramar. Som om man själv bröt sig loss från vardagens krav.

"Numera utgår jag textmässigt främst utifrån böner eller Psaltaren. Jag har svårt att skilja på bön och musik. Det hör ihop för mig", berättar David Åhlén. Han valde att skriva sina låttexter på engelska redan vid sexton års ålder, men någon annan gång kan det bli tungomål på en inspelning. "De starkaste ögonblick jag har upplevt är när en hel församling sjunger i Anden (tungomål)", förklarar han vidare. "You fill my tongue with the language of unknown words. Revealing secrets to me, through me, to us...", skildrar låten "Jesuselectricity".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skivan som jag håller i handen, "Selah", är en ny utgåva av ett album som David släppte ut själv år 2013. Den fångade Volkoren, ett holländskt skivbolags, uppmärksamhet, och därefter blev det en ny utgåva. Här medverkar den amerikanska artisten och harpisten Timbre och jazzpianisten Andreaz Hedén. Förutom Emily och Ester, Davids fru respektive dotter, medverkar även Davids syster Mirjam (cello).

Albumet har sedan mixats av Christoffer Wadensten i hans studio i Örebro. Flera inspelningar gjordes på diverse platser i landet och även i Nashville i USA, men de flesta inspelningarna kom till på prästgården i Stenkumla. Det har hängt på folk som Åhlén jobbat med sedan tidigare, samt nya bekanta.

När vi så småningom närmar oss ämnet "musik" räknar vi upp; gitarr, sång... Och så harmonium och de andra musikinstrumenten. Harmonium är en pumporgel som han hittade i ett soprum, och så har han en cittra, en violin och några andra akustiska instrument i samlingen. Just precis, en samling - det är vad som växer fram och får bidra till ljudlandskapet när det passar.

Tanken på att David är en nyfiken multimusiker som intresserar sig för ljudets olika egenskaper har aldrig tidigare slagit mig. Jag är van att höra honom med gitarr i handen under en gudstjänst, djupt försjunken i sång som han leder med nästan övernaturligt lugn, på intet sätt dominerande sin publik; han tycks knappt ta kontakt med den. Hela församlingen sjunger, stämmor och även tungotal hörs, och rummet fylls successivt med Guds närvaro.

Den känslan är mycket påtaglig och inträffar varje gång när David leder lovsång, ofta blir då den platsen en höjdpunkt i gudstjänsten, ett slags centrum. Det är för sådana upplevelsers skull man vill komma dit.

Samtidigt vill David förverkliga sina artistdrömmar. "Jag har alltid känt ett behov av att uttrycka mig i bild, musik och ord. Det kommer bara naturligt som ett ständigt flöde. En gåva jag vill förvalta, en kallelse", förklarar han och fortsätter.

"Musik - det är ett unikt språk, Gud har skapat det. Om min musik får andra att upptäcka tron så är jag tacksam.Men den är främst riktad mot Gud och inte mot människor". Han känner sig fri att skriva andlig musik, både text och sång. Som "allätare" gillar David klassisk musik, psalm, indie, independent-pop, elektronisk och folkmusik ... bara för att alltid komma tillbaka till det egna uttrycket i lovsången. Idag vill David återknyta även den judiska traditionen. Efter en stund säger han; "Jag gillar fokusen på att leva i Guds närvaro".

... "to live in the house of ADONAI all the days of my life" (Ps 27)

Doft av rökelse och manna från himmelen

När jag lyssnar på "Jesuselectricity" tänker jag på att både musik och text väcker frågor, och att artisten behöver arbeta sig fram till sin publik. Om vi omvandlar musikspråket till ett språk alla förstår, då kan vi tänka oss ett bord fullt med diverse rätter. I Davids musik finns det inga varmrätter, kötträtter och feta grytbitar, utan det finns ett urval av sällsamma kryddor, lätt ångande rätter som inte sätter sig runt midjan, men som är mättande och attraktiva för själen.

Som en doft av rökelse, som manna från himmelen når denna musik, denna stämma, dessa texter sina lyssnare. Kanske är just känslan av oavbruten strävan efter närhet med Gud som övergår vårt förstånd, alla våra föreställningar om hur stor Gud egentligen är, som tonsättaren hela tiden har försökt att sätta ord och toner på – en i synnerhet omöjlig önskan.

Kanske därför använder han sig av experiment, improvisation. Han söker efter nya sidor i det egna uttrycket, i samarbete med andra musiker och producenter. "Det är en ständig process, ett successivt sökande för att kunna förverkliga en vision om framtida ljudbilder eller låtmaterial", förklarar han. David har en säregen röst. Han säger att han hittade ett läge som han trivs med, och att det inte finns någon skarv i hans röst. Man måste medge att inte många falsettsångare kan använda sin stämma på så genuint och professionellt sätt.

Stenkumla prästgård

Någonstans i vår intervju vill jag lämna plats åt familjen Åhlén. Kommer de att etablera sig som en sjungande familj med flera gemensamma album i framtiden, eller kommer de skapa och sjunga enskilt? Davids fru Emily skriver också låtar, spelar gitarr och piano, samt sjunger. Som dotter till baptistpastor, kompositör och sångaren Ingemar Olsson bär hon på ett arv. "Hon har ett speciellt sätt att berätta när hon sjunger, texterna är en slags blandning av lovsång och socialrealism", avslöjar David. Deras fem barn lär sig hantera olika musikinstrument; Ester spelar gitarr, Levi piano, och Jona fiol, medan de minsta inte har valt sin väg än. "Barnen gillar att hålla på med elektronik, sitter med smartar och leker", berättar David. Han tycker att det är viktigt att kunna hantera organiska instrument som till exempel en kyrkorgel, den kunskapen får inte gå förlorad.

Spår åtta, "Be still", är ett exempel på hur familjen har skapat tillsammans. Vi möts av en ljus och mycket vacker sopranstämma i diskant av Emily, samt intressanta glissando effekter av cello spelad av Mirjam, flageoletter och andra små ljud som kommer från lite obestämda källor och som allesammans ger musiken en frisk och mycket speciell karaktär. Innehållsmässigt handlar sången om ett löfte från Gud, ett löfte som kräver tro eftersom det är något som människor aldrig tidigare har upplevt men som bekräftas av bibelordet;

"He will be there, he will be right there.
Believe, believe, don't you doubt, believe.
He will be there in light...
He will shine through you".

Just nu har artistparet en intensiv period i livet, de har knappt tid för eget skapande. Mycket av deras tid går åt att ta hand om barnen och få vardagen fungera rent praktiskt. Men samtidigt är drivkraften så stor att de ger sig själva tid och jobbar sena kvällar. Att få bo på en sådan plats som prästgården är också enklare än i storstaden. När de kom till Gotland insåg paret att de stod framför en utmaning som de hade börjat drömma om redan i Stockholm där de bodde senast.

Åhléns var kanske inte helt beredda att ta den utmaningen på en gång. Men de fick stöd av prästen Jakob Tronét som hade haft en munk från Östanbäcks kloster boendes i Stenkumla som bad flera gånger om dagen i många år, så gården var redan en böneplats.

Efter bara några veckor i det nya hemmet fick David idén att spela in en skiva. Han hade ingen annan deadline att hålla sig till än hyreskontraktet som skulle gå ut om ett halvår - så såg det ut just då. En kväll kände David att han "kunde lägga en låt". Han berättar om skrivprocessen, hur hans musik skapas, det som kommer ut från honom själv; "Man sitter med gitarren i flera timmar, man gör många tagningar, väntar en vecka... ".

Han gillar inte att spela in en nyskriven låt eftersom sången måste få mogna, melodin och andra delar kan ändras. Så gör han när han jobbar med sin nästa skiva, han låter det vänta och spelar live istället. David tycker att det är skönt att ha ett album, liksom att ha en musikalisk vision. "Man har tusen möjligheter, men man ska begränsa sig själv och finna en röd tråd", tycker han. Åhlén ville att "Selah" skulle vara en naturlig fortsättning på debuten "We Sprout in Thy Soil" (Compunctio 2009). "Navet är fortfarande sång och gitarr", förklarar han. "Andreas Runeson som producerade min debutplatta jobbade utifrån regeln att inte göra några pålägg om det inte var nödvändigt för låten och jag har fortsatt jobba efter den regeln".

Framtida planer

David tycker att det är roligt att Tidningen Kulturen, som recenserade hans första singel "We Sprout In Thy Soil" från albumet "Wasted Breaths" inspelad i Lötenekyrkan 2007, har kommit tillbaka igen år 2015. Men Tidningen Kulturen har till och med bättre minne än David själv i den här frågan, även fullängdaren "We Sprout In Thy Soil" fångade intresse 2009. "Jag spelar in ett nytt album just nu", fortsätter han, "det blir nio sånger som kommer att ges ut av Volkoren". Dessutom jobbar han på en EP tillsammans med kompositören Andreas Eklöf. Det blir ett mer elektroniskt psalmprojekt. Eklöf fick två pris för sin experimentella musik förra året: Nutida musik pris och Manifest pris. Samtidigt är han intresserad av andra genre, som till exempel pop. På så vis kan David och Andreas skapa ihop. "Andreas Eklöfs konstmusikvärld, den elektroniska, och min sång som akustisk musik kommer att bli två världar som möts i det nya albumet som kommer ut 2016, - hoppas jag".

Läs:
Musik · David Åhlén : Wasted breaths
Sakralt allvar som leder rätt

Vid Västra muren

Davids intresse i judendomen märks när vi lyssnar på till exempel skivans andra spår "New Jerusalem" och "Yeshua", spår nio. Musiken är influerad av den judiska intonationen men det är svårt att peka ut några konkreta förebilder. Man kan gissa att David har lyssnat lika mycket som han spelat själv. Tempo som inte brådskar som annat och passar för folk som vill gå ner i varv, bara i det syftet är musik läkande. En loopande rytm, med vackra markeringar på treslaget.

David har gått i musikskola och musikgymnasiet, är hemma inom klassisk och folkmusik samt ensemble. Fiolspel som David började vid sex års ålder har utvecklat örat (gehör) och det hörs i sången. Men arvet han fick hemifrån kommer också alltid finnas där. "Jag är bokstavligt talat uppväxt i kyrkan, flera av våra hem var pastorsbostäder i kyrkobyggnaden". De bodde två till fyra år på varje plats, inom Sverige, även i USA under en kortare period. Under de senare tonåren övade den unga musikern flitigt på sin fiol men i samma veva började han även att skriva egna låtar, som ofta inkluderande något böneämne. Fiol lade han ner men instrumentet används hemma i studion när David testar sina idéer.

Varje artist har sina influenskällor och David blev fascinerad av Vineyard-rörelse, som öppnade vägen till lovsång och eget skapande, då han som fjortonåring träffade dem på en konferens. Hans egna föräldrar var engagerade i Jesusfolket, mamma drev "Jesushus" i Eskilstuna, men för Davids del blev det Vineyard med deras starka Guds manifestationer som utlöste skaparkraft och formade den unga artistens världsbild. "Det är utan tvekan den tid som påverkat min tro starkast", säger han.

"Jag hade en stor karta på Israel i mitt pojkrum och givetvis spelade min pappas kristna sionism stor roll". Men det var först efter att han besökte Israel för några år sedan i samband med att han komponerade musik för ett konstprojekt om Klagovisorna, som något verkligen drabbade honom. "Om jag ska vara ärlig var det jobbigt att inse att jag kände mig mer hemma vid Västra muren och i synagogorna än i de kristna katedralerna i Jerusalem". Och den spänningen har levt kvar sedan dess. De judiska studierna som han ägnat sig åt de senaste fyra åren har varit nödvändiga. "Jag har landat i någon slags messiansk judendom. Från början var ju Jesusrörelsen en helt judisk rörelse", avslutar sångaren.

Han valde trots allt att hoppa av den teologiska utbildningen och har kanske ångrat det ibland. Studerandet behövde vara luststyrt och motiverande. En gång när David uttryckte sina tankar profeterade en av hans barn över honom och sa att han redan var en präst. "Så jag går på det", säger David leende. Vi resonerar tillsammans att det är fler och fler kristna som upptäcker sina judiska rötter i våra dagar, samtidigt som judarna upptäcker Yeshua som sin Messias. Att fler och fler återvänder till landet, enligt skrifterna, är också en av tidens tecken. Man vill komma tillbaka till Apostlagärningarna och frågar sig själv: vad är det som gått förlorat?
Davids musik fungerar som en inspirationskälla för andra;

"If you try you might fly hold your hands up high...
If you try you might fly give yourself to the wind now"
("On The Verge")

Han verkar ha en starkare tro än de flesta andra människor jag träffat. Hur har han tänkt sig, hur kan han hjälpa människor?

"Draw us near, draw us deep into
Your healing love.
Let us dwell within
You holy love...
Jesus bring us rest
("Draw Us Near")

Jag fylls av stor förundran. Jag frågar David om han funnit ro i sitt liv och han svarar att han finner ro så länge som han har daglig bön. Jag följer Psalm 27 som utgör centrumet i albumet och även spår 11, "Vespers", kvällsbön i översättningen, bär på likartat budskap. Stämningsfull, anspråkslös, stilla och mycket enkel musik, kompletteras med en motsvarande text;

"No voice is heard
I cling to you.
You'r all I've got.
In between life and death... "
(Vespers)

Den som lyssnar på albumets sista spår "He Gives" (spår 11) hör pizzicato teknik i gitarren. David bemästrar diverse tekniker på sitt huvudinstrument. I andra spår finns även glissando, en teknik med svaga glidningar och beröringar som resulterar i hesa ovanliga intonationer, som är så karakteristiska för David. Likartad teknik hörs även i cello och syntar.

"He gives.
Do receive himself within the bread,
himself within the wine...
Do receive the love that fills you now receive it right now"

"He Gives" ger oss exempel över hundratals år av arv av den vackraste nattvardsmusiken, det kanske inte låter väldigt originellt stilmässigt men det är ändå annorlunda. Här sjunger David i vackert ljus falsett ackompanjerad av hans välvårdade gitarrspel, helt i sin egen regi. Det är minst sagt en sång om fullkomlig ro, om helande. Samtidigt som livet pulserar, eller, är det blodet som droppar, eller är det olja och balsam? Eller allt i ett - musiken låter som fröjd för själen.

Gemenskap som protest

Något ni vill säga till flerbarnsfamiljer i Sverige eller till familjer generellt, till församlingar eller till troende frågar jag. "Det är en stor fråga... familjen är ett fundament i samhället", svarar David. Han tror dessutom på närboendegemenskaper där flera familjer tillsammans lever ut sin tro i vardagen. Han fortsätter; "Det är extra viktigt att be för detta eftersom många familjer går sönder i vår tid". David och Emily letade efter ett enklare liv eftersom det är svårt att ha en stor familj i Stockholm. "Logistik, stress, alla lever i sina isolerade öar", resonerar David. I en förort försökte flera familjer bo i närkontakt, hjälpa varandra i vardagen, till exempel i Bagarmossen hade de en gemenskap av denna typ under tre års tid. Åhléns mål är fortfarande att finna hur man kan leva i en kristen gemenskap, eftersom det finns folk som längtar efter samma sak; att få hjälpas åt, göra saker tillsammans och underlätta för varandra och sig själva både ekonomiskt och praktiskt.

När jag frågar hur de tänker leva ut sina mål i Stenkumla, svarar David att man måste visa alternativ - rent politiskt. Det kan vara små enheter där man bor, det är de som gör skillnad. Men man måste ha samma vision för att kunna jobba tillsammans. "Om vi verkligen skulle dela på allt, inte betrakta något som vår egendom, då skulle det gå tvärtemot sådana principer som vi lärt oss från början att det här är min egen egendom, ingen får röra den". Det är ett stort område att arbeta med begrundar David. Det finns en genuin längtan efter att vara oberoende från det nuvarande systemet både hos Åhléns och hos många andra människor. Det är en slags protest.

David säger inte många ord vid första mötet, han öppnar sig sakta, avvaktande. Men redan från början har han ett genuint sätt att fånga upp själva kärnan i samtalet och finner sig till rätta snabbt. På samma träffsäkra sätt finner han sin publik när han rör vid gitarrsträngarna. Det får ta sin tid, han har inte bråttom med att komma till orda, bli hörd eller förstådd. Trots de stora kraven där ute, i den värld som vi lever i, och som sällan är välkomnande för Guds barn med stora visioner och med stora planer.

Men alla vet att världen behöver familjer som Åhléns.

 

Läs fler artiklar om David Åhlén i Tidningen Kulturens arkiv

Musik · David Åhlén : Wasted breaths

Sakralt allvar som leder rätt

Ineta Svärd

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fridtjof Nansen (1861-1930) En stor mänsklig förebild och Norges störste våghals

När Första världskriget var slut 1918 stod världen länge maktlös inför uppgiften att organisera fångutbytet mellan de forna fiendestaterna.  Av rädsla för att krigsfångarna skulle sprida smittosamma sjukdomar på vägen ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 13 mars, 2014

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Fragment av surrogatpyret VII

Fragment av surrogatpyret VII Ja dinse tjasande mot Lottahemmanet å va snart i hälarna på morfar, som vappe å hypple framför mä i de overkliga strålkastarjuset, som gjorde de lätt å ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 13 november, 2007

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens

När fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga ...

Av: Benny Holmberg, | Essäer om konst | 17 november, 2009

Dansscen från Kårspexet 2010 Shangri-la - eller när lösningen till problemet är källan. Foto Wiki

Spex ur ett queer/genusperspektiv

Studentspexet - en förlegad konstart eller något för den moderna studenttiden? Kajsa Ljusegren diskuterar här Lundaskolans spextraditioner.

Av: Kajsa Ljusegren | Essäer om scenkonst | 18 september, 2015

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Rutten lax, rutten jul och arg på pappa, tre musikbiografier

Jultips från Belinda Det finns självbiografier och det finns julböcker. Genren julsjälvbiografi är inte en vanlig genre. Men Peter Jöback och hans medarbetare har lyckats skapa ett verk i denna genre ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 17 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.