Röjar-Ralf ”dags att röja” - livet som en transit hall

I Shakespeares klassiska komedier går huvudpersonerna, både de goda och de onda, ofta från civilisationen till naturen och tillbaka till civilisationen igen, alla har blivit trevligare (och lärt sig att ...

Av: Belinda Graham | 18 september, 2013
Gästkrönikör

Michael D. Main – från språk till Språk

Main är en amerikansk språkpoet vars bokdebut just utkommit som ett samarbete med fotografiskultptören Henry Avignon; boken ges ut på Howling Dog Press och sägs av författaren vara skriven med ...

Av: Freke Räihä | 20 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Det som verkligen hände i Gaza

Den allmänna skildringen av vad som hände i Gazaremsan mellan den 27 december 2008 och den 18 januari 2009 har gjort gällande att ett krig utbröt och utkämpades av två ...

Av: Mohammad Khalil | 26 maj, 2010
Essäer om samhället

Three ladies in Cairo. Del III. New family member

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 15 juli, 2014
Utopiska geografier

Michèle Reverdy. Foto: Jean-Marc Volta

Michèle Reverdy, en framgångsrik kvinnlig kompositör



Michèle Reverdy är en av Frankrike mest betydande tonsättare. Tidningen Kulturens Eva-Karin Josefson porträtterar henne.




 

 

Reverdy verkar aldrig ha gjort anspråk på att framhålla gudomlig inspiration som en källa till sitt skapande. I stället understryker hon att hårt arbete är en av dess viktigaste förutsättningar.
Operan Medea. CD.

Operan Medea. CD.

Annons:

När Michèle Reverdy, en av Frankrikes främsta kompositörer, år 2002 fick motta en beställning av Lyonoperan föll hennes val på Christa Wolfs gestaltning av Medea. Romanen baserar sig på den ursprungliga myten, alltså inte på Euripides drama, där kvinnogestalten är en blodtörstig och hämndgirig person, som inte tvekar att mörda sina barn. Den tidiga mytens lidelsefulla Medea är en kvinna som blir utstött ur det samhälle hon lever i därför att hon betraktas som en främling och snabbt görs till syndabock i en tid fylld av hot och förtryck.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Reverdys verksamhet som kompositör aktualiserades i samband med en studiedag som för en tid sedan ägde rum vid Sorbonne, organiserad av CREIM (Centre de recherches Interdisciplinaires sur les Musiciennes), som i ett samarbete mellan olika universitet och sedan tio år tillbaka regelbundet uppmärksammar kvinnliga kompositörer och musikutövare genom skilda sekler. Vid detta tillfälle hade turen alltså kommit till en nutida kompositör, som på senare år dessutom uppmärksammats i intressanta studier, helt nyligen i Emmanuel Reibels och Yves Balmers perspektivrika volym Michèle Reverdy, Compositrice intranquille (Vrin 2014). Inte någon enda åhörare kommer att glömma denna studiedag och för många kommer mötet både med kompositören och med hennes musik att få en avgörande betydelse genom att det vidgade intresset för nutida fransk musik.

Musiken i generna?

Michèle Reverdy föddes 1943 i Alexandria och kom som fyraåring till Paris med sina föräldrar. När hon var arton år gammal gick det upp för henne varför hennes utseende var lätt exotiskt: modern informerade henne då om att hon i själva verket var frukten av mammans förbindelse med en ung man vars far var en syrisk diplomat, verksam i Alexandria. Efter moderns död sökte den biologiske fadern upp henne, och hon fick då till sin häpnad höra att han hade en musikalisk ådra, att han tonsatt dikter av Verlaine och Valéry, och att han varit chef för Musikkonservatoriet i Kairo. Om Michèle Reverdys tidiga intresse för musik är genetiskt betingat kan vara svårt att fastställa. Hur som helst insåg hon vid tolv års ålder efter att ha bevistat en operaföreställning av Figaros bröllop att hon skulle bli kompositör: knappt hemkommen tog hon itu med att författa ett libretto.

 

Dessbättre hade de mördande tråkiga pianolektioner hon utsatts för under sin barndom inte lyckats ta död på hennes musikintresse. Det var inte bara Mozart som utlöste en våg av visioner och idéer. Också Bach, Alban Berg, Mussorgskij och Olivier Messiaen förefaller ha haft en förlösande effekt på hennes skapande.

När hon påbörjade sin utbildning vid Musikkonservatoriet i Paris var det just Messiaen som blev hennes lärare i komposition. Denne insåg snart hennes stora kapacitet, och en vänskap som skulle vara livet ut inleddes. Den entusiasm som hennes komponerande fyllde honom med går inte att ta miste på och är speciellt märkbar i de intyg som han skriver då hon kandiderar för olika typer av stipendier: "Samtliga de musikstycken som Michèle Reverdy skapat är utomordentligt intressanta både genom sitt emotionella innehåll och genom sin dramatiska intensitet", understryker han när hon i slutet av 1970-talet ansöker om en vistelse vid det prestigefyllda Casa de Vélasquez i Spanien. Inte oväntat hamnar hon i Spanien och får där förverkliga sin dröm att bo nära havet genom att slå sig ner i Malaga.

Är det något speciellt med en kompositris?

Snart genomkorsar hon landet och knyter en rad kontakter med spanska konstnärer och kompositörer. Den spanska litteraturen hade länge fängslat henne och hon hade bland annat skapat kammarmusik som baserade sig på dikter av Federico Garcia Lorca. Den spanske kompositören Jesus Villa-Rojo beställde ytterligare ett stycke kammarmusik, som 1980 uppfördes vid Franska institutet i Madrid. Hon fick ytterligare beställningar, en av dem från den spanska staten, vilket resulterade i "Le Rideau bleu". Stycket uppfördes 1981 av Radio France. I de omfattande förberedelsearbeten som vistelsen i Spanien möjliggjorde ingick också en opera som baserade sig på texter av Lewis Carroll: "Through the Looking Glass". Stycket uppfördes på Centre culturel i Paris liksom på Casa Velasquez.

Trots all uppmuntran och alla framgångar går det naturligtvis inte att blunda för att situationen för en kvinnlig kompositör är något speciell. I en ny publicerad volym, Composer au XXIe siècle. Pratiques, philosophies, langages et analyses (Vrin 2010) berör Sophie Stévance detta förhållande, bland annat genom att redovisa sju kvinnliga kompositörers vittnesbörd om sin yrkesutövning vid ett kollokvium vid universitetet i Strasbourg för några år sedan. Den finländska Kaija Saariaho, numera bosatt i Frankrike, fick under sin utbildning vid Sibeliusakademin uppleva att en lärare i komposition vägrade att undervisa henne med hänvisning både till hennes kön och till hennes utseende: "Vad gör en söt flicka som du här?"

Vad driver då kvinnor att komponera trots den negativa attityd de ofta bemöts av under sin utbildning, exempelvis i repliker som : "Det finns inga kvinnliga kompositörer!"

För Michèle Reverdy dikteras komponerandet av ett inre behov. Och samtliga kvinnliga kompositörer hade stött på en mycket frekvent replik efter konserter : "Grattis! Man hade kunnat tro att det var en karl som skrivit musiken!"

I sitt tankeväckande arbete Composer de la musique aujourd'hui (Klinksieck 2007) tydliggör Michèle Reverdy de nära relationerna mellan musik och måleri i sitt skapande. "Jag tänkte en dag, helt uppfylld av en fågelsång som jag var, att om jag hade kunnat måla skulle jag velat måla detta läte. Kompositörerna målar fram sin musik liksom konstnärerna sjunger sina målningar." I det abstrakta måleriet, exempelvis Kandinskys, är släktskapet mellan konstarterna helt uppenbart, vilket framgick av den stora retrospektiven av hans konstnärskap i Paris för några år sedan. Tidigt i sitt äktenskap inledde Reverdy också ett nära samarbete med sin första man som är konstnär genom att på nära håll följa hans konstnärsgärning och söka överföra hans visioner i sin musik. Inte bara genom skönlitteratur utan också genom måleri möjliggörs hennes eget skapande. Hon påpekar också att det enda sättet att kunna vila efter flera timmars hårt arbete är att få försjunka i betraktande av konstverk.

Gränsöverskridande metoder

Reverdy verkar aldrig ha gjort anspråk på att framhålla gudomlig inspiration som en källa till sitt skapande. I stället understryker hon att hårt arbete är en av dess viktigaste förutsättningar. Likt en arkitekt vill hon först av allt skapa sig en bild av det planerade musikstyckets övergripande struktur, därefter skapar hon i sin musik ytor som fylls med ett i förväg bestämt antal ackord (just denna nydanande metod har framhållits av Messiaen). För musikforskare och musikintresserade i allmänhet är det möjligt att göra sig en bild av hennes skapande på basis av hennes partitur, liksom genom en analys av hennes ärligt redovisade anteckningar som ständigt åtföljt komponerandet och som redan nu finns tillgängliga i arkiv. Hennes djupa insikter i Messiaens skapande finns redovisade i två volymer, som på 1980-talet väckte hennes lärares respekt och tacksamhet.

Hennes gränsöverskridande metoder i sitt skapande konkretiserades på ett övertygande sätt i operan Medea. Hon insisterade på att engagera en filmskapare som scenograf, något som var helt logiskt, eftersom hennes opera är uppdelad i olika tablåer likt sekvenserna i en film. Så inleddes det mycket fruktbara samarbetet med den chilenskfödde Raoul Ruiz, som inte bara skapade ett oförglömligt sceniskt rum, men som också dokumenterade förberedelserna för en opera som i hans film Chroniques d'une mise en scène: d'après l'opéra Médée framstår som ett allkonstverk. De praktfulla dräkterna, skapade av Caroline de Vivaise, gav operan ett orientaliskt inslag. Rollgestaltens utsatthet, övertygande gestaltad av Françoise Masset, understryks av tre jättelika skärmar, som ger ett intryck av havets oändlighet och människans litenhet inför vattenmassornas okuvliga makt.

När Michèle Reverdy skapade sin opera hade hon genomlevt en period som kännetecknades av svek och djup sorg. Medeas mod och vrede kontrasterar verkningsfullt mot Jasons feghet och undflyende attityd i scener som samtidigt avslöjar den ömsesidiga åtrå som präglar deras relation. På frågan om vår tids musik har något att tillföra vår tids lyssnare preciserar hon avsikterna med sitt skapande:

"Det är min ambition att komponera något annat än taffelmusik. Jag hoppas att med mitt arbete kunna hjälpa åtminstone några mänskliga varelser att leva, på samma sätt som mina föregångare har hjälpt mig och fortfarande gör det med sina verk."

Operan Medea visar att hon lyckats förverkliga sin ambition.

 

Från Medea. Françoise Masset soprano. Överfört av Patrick Trebor.
https://www.youtube.com/watch?v=gaScexyPgVQ

Eva-Karin Josefson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Utvinningen av Arktis

Arktis är ett av de få områden på jorden som ännu är relativt oberörd av de giriga västliga människorna. Jag läste nyligen i Hufvudstadsbladet att ”Finland gör för litet för ...

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 03 november, 2013

Livet selv, ett sammendrag

  På sidene som følger setter jeg fram enkelte betraktninger om hva jeg denoterer som «'livet selv'»: Den første delen er negativ, det vil si at jeg bestrider at veien inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2009

Mannens råstyrka och visuella skönhet

Jag hade svårt att hitta till Bergsjön, helt ärligt, fastän jag är en infödd Göteborgare, så har jag aldrig någonsin satt min fot i denna stadsdel, söndermärkt av fördomar och ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 23 maj, 2009

Illustration av slaget om Kurukshetra.

Krigarens ljus

”Din omsorg gäller bara gärningen inte gärningens frukter, låt inte dessa förföra dig att handla eller kedja din höga själ i den icke-gärningens klumpighets band” (Bhagavad-Gita II, 47 )

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 oktober, 2016

William Ralph Inge

”Den dystre domprosten” och den eviga filosofin

”The Gloomy Dean” kallades han litet spefullt av sina kritiker och av dem som välvilligt uppmärksammade hans svagare sidor. Varför, återkommer jag till strax. Han hette William Ralph Inge (1860-1954) ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 08 juli, 2016

Robert James Waller

Robert James Waller 1939-2017

Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat - efter en kort romans följer ett långt livs minnen. En slitstark film på det beprövade temat gjordes i England på fyrtiotalet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 16 mars, 2017

Nina Karp och havet. Foto: Anna Vörös Lindén

Bok om livet och verklighetens intrång

Anna Nyman träffade Nina Karp för en intervju om liv och författarskap.

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2015

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.