Tora Vega Holmström − en skånsk europé

Tora Vega Holmström var inte bara en målare som gick i spetsen för nya konstriktningar, hon var också litterärt begåvad och skrev tusentals brev, framhåller konstvetaren Birgit Rausing i sin ...

Av: Lena Månsson | 28 september, 2011
Konstens porträtt

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | 02 januari, 2011
Konstens porträtt

Max Sundqvist. Revolver

Jag är ursprungligen från Solna i Stockholm men jag bor sedan många år i Spanien. Jag tror att världen är det som vi ser och litteratur kan förändra vårt sätt ...

Av: Max Sundqvist | 20 januari, 2014
Utopiska geografier

Sinatra och  Grace Kelly i High Society. Bild: Wikimedia

Frank Sinatra – Rösten och Kroppen



Kurt Bäckström om Frank Sinatra som i år hade fyllt 100 år.

Frank Sinatra Bild Joey Junkie

Frank Sinatra Bild Joey Junkie

Under Sinatras omskrivna turné i Sverige 1953, som i sin helhet inte var så misslyckad som påståtts, stod det klart att inte heller detta äktenskap skulle hålla. Efter elva månader tog Ava initiativ till skilsmässa. Hennes kommentar: "Allt fungerade perfekt så länge vi höll oss i sängen, men så snart vi lämnade den började problemen märkas"
Sinatra och  Grace Kelly i High Society. Bild: Wikimedia

Sinatra och Grace Kelly i High Society. Bild: Wikimedia

När Frank Sinatra den 12 december 1995 fyllde 80 år kläddes toppen av Empire State Building i blå färg, en hyllning till Ol´ Blue Eyes; en ynnest utöver det vanliga.

Samma dag i år har det gått 100 år sedan Sinatra föddes efter en svår förlossning som var nära att kosta honom livet och som skadade modern så svårt att hennes möjligheter att få fler barn omöjliggjordes. Paret Dolly och Marty Sinatra, med italienska rötter, hade fått en son som skulle låta höra talas om sig för sin musik, sin röst, sitt sätt att leva, sina kvinnoaffärer, sitt påstådda samröre med maffian och sin vänskap med presidenter. Presidenter kommer och går men Frank Sinatra består, blev med tiden ett känt uttalande fram till sångarens död 1998.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mormodern fick ta del av dottersonens uppfostran, eftersom Dolly var starkt engagerad i politiska uppdrag, ofta knutna till det demokratiska partiet; dessutom tog hon på sig uppgifter som barnmorska, ibland även några som abortör. Mamman var en sträng uppfostrare, aga förekom; fadern var trots sin bakgrund som boxare av en mildare natur.

Franks relation med modern, som var en Balabusta, var inte helt problemfri. Både hon och Marty såg till att sonen inte saknade pengar, som bl.a. användes till frekventa klädinköp. Dollys önskan att få en dotter hade till en början inneburit att Frankie i tidiga barnaår förärades med kläder avsedda för flickor men detta ändrades. Stil och elegans i fråga om kläder blev ett av Sinatras varumärken.

Sinatra hade en ständig önskan att modern skulle vara nöjd med honom, vilket han ibland hade svårt att leva upp till. Man kan göra en jämförelse mellan modern och sångarens publik: han ville känna bådas reservationslösa beundran, värme och uppskattning. Frank var en godhjärtad son, när hans framgångar givit honom en god ekonomi såg han till att föräldrarna kunde leva ett gott materiellt liv, genom husinköp och andra gåvor. Hans varma känslor för mor och far förblev intakta trots vissa kontroverser med modern; båda hade heta temperament och sonens välmodulerade röst övergick ibland till en styrka och råhet som kunde skrämma, en egenskap som blev en följeslagare livet igenom. Det hände dock att omgivningen vid Sinatras vredesutbrott efter den första förskräckelsen övergick till ett förlåtande skratt. Utanför sitt hus i Palm Springs satte Sinatra självkritiskt upp en skylt:

Bry er inte om hunden
Varning för ägaren

Eleanor Roosevelt och Frank Sinatra, 1960.

Hans känslor för hemstaden Hoboken, New Yersey, var oklara. När han en natt på åttiotalet besökte orten ville han att bilens jalusier skulle göra honom osynlig utifrån.
Som elvaåring kom de första tecknen på att sången skulle bli en viktig del av hans liv. Han sjöng gärna hemma inför familj och gäster och så småningom erbjöd han sig att framträda gratis i radio. Ett första tecken på Sinatras goda och lönsamma känsla för att göra reklam för sin person och förmåga, vilket i långa loppet betalade sig synnerligen väl.

Efter en tid som gruppmedlem i Hoboken four kom genombrottet som soloartist. Dock uteblev till en början moderns uppskattning, men den skulle han snart få när det visade sig att han hade en unik förmåga att lägga en enormt stor publik för sina fötter.
En lyckosam tid hos Harry James, som tyckte att Frank såg ut som en våt trasa, var inte nog. Sinatra ville gå vidare, han ville nå ännu högre, bli top of the peak. När han en natt lämnade orkestern och med tårar i ögonen såg bussen med orkestern försvinna var emellertid självförtroendet inte på topp: Hade han verkligen gjort rätt? Hade han gapat över för mycket?

Sinatras relationer till musiker var i regel goda, han tog gärna ett glas tillsammans med dem efter spelningar. Ett tecken på att åldrandet började göra sig påmint var hans förändrade vilja till sådant umgänge under världsturnén i slutet av 1980-talet då han oftast istället valde att uppsöka sitt hotellrum eller att flyga till sin fjärde hustru Barbara, där hon för tillfället vistades.

Den nya anställningen hos Tommy Dorsey visade sig vara ett lyckat val både avseende publik, framgång och utveckling. Sinatra studerade noga orkesterledarens andningsteknik och började ta efter hur Dorsey andades när denne spelade på sin trombon: ena mungipan var en aning på glänt, vilket gjorde att musiken kunde indelas i både långa och korta sekvenser. Sinatras sång blev genom detta ytterligare en dimension rikare. Han blev medveten om hur viktig andningstekniken var och mån om att hålla sina lungfunktioner i så gott skick som möjligt, simträning blev en viktig del av sångträningen. "Frank har börjat simma igen", kunde man höra sägas när en comeback förbereddes.

Fram till slutet av 1940-talet avlöste framgångarna varandra. Idolen Bing Crosby hade fått en svår rival. Frankie Boy var kvinnornas gunstling nummer ett; inte minst yngre flickor föll för rösten och dess kärlekstörstande och ibland sorgsna budskap. De starka känslor Sinatra lyckades förmedla genom sin sång hade en annan karaktär och genomslagskraft än dem som Crosby med sin avslappnade och en aning distanserade stil stod för. Men det nya årtiondet började mindre bra. Skiv- och Tv-kontrakt sades upp och dessutom blev Sinatras förhållande med storstjärnan Ava Gardner ett misslyckande, trots mamma Dollys positiva inställning. Sinatras äktenskap sedan 1939 med ungdomskärleken Nancy bröts och Frank gifte sig med Ava, som liksom Frank var oblyg och sexuellt självständig. Hon vek inte undan för Frank. En ny erfarenhet för honom.

Under Sinatras omskrivna turné i Sverige 1953, som i sin helhet inte var så misslyckad som påståtts, stod det klart att inte heller detta äktenskap skulle hålla. Efter elva månader tog Ava initiativ till skilsmässa. Hennes kommentar: "Allt fungerade perfekt så länge vi höll oss i sängen, men så snart vi lämnade den började problemen märkas"; inte särskilt konstigt, Sinatra ringde ibland upp från en tillfällig kvinnlig bekantskaps säng. Men Avas val sårade Frank på ett sätt han aldrig tidigare upplevt. Hon var ju hans största kärlek, kände han just då. Hur kunde hon? Dottern Nancy har berättat att fadern innerst inne med facit i hand kände att hans egen förvållade brytning med den första frun var fel och olycklig.

Allt vände med filmen Härifrån till evigheten, i Sverige premiär i december 1953. Förmodligen hade Ava ett finger med i spelet när exmannen fick chansen att få den hårt åtrådda rollen som menige Angelo Maggio. Han är ju jag, sade Frank. I alla fall betydde hennes insats mer än vad maffian påstods ha gjort. Att Sinatra umgicks med maffiafolk finns det både bild- och andra bevis på, men omfattningen kan vara starkt överdriven. Franks gage, 70000 USD för insatsen i filmen var långt under det han var van att få, det var en viktig faktor vid filmbolagets val av rollinnehavare.

Gardner blev med tiden alkoholiserad. Sinatra hjälpte henne på olika sätt bl.a. genom att ibland upplåta sin bostad i New York till henne. Det tvååriga äktenskapet med Mia Farrow blev inte heller lyckat. Hon ville inte som Barbara titta åt ett annat håll. Men kontakter levde kvar. När Woody Allen beskylldes för att sexuellt ha ofredat deras unga adoptivdotter ringde Sinatra upp: Vill du att jag ska knäcka benen på honom?
Även Sinatra drack gärna alkohol och inte bara som en gimmick på scenen. I många år gjorde han reklam för Jack Daniels whiskey. Som tack för hjälpen fick han av fabriken ett tunnland mark i Tennesee.

 

Frank Sinatra och Ronald Reagan 1985 Foto Martin Hagberg commonswiki

 

 

Frun Barbara har berättat att det var en plåga när han drack gin. Han blev elak och hon låste in sig på sitt rum. Sinatras butlers omdöme: Frank dricker ofta men inte så mycket varje gång. Att jämföra med kollegan och vännen Dean Martins framtoning som en ständigt drucken, småflinande sångare som snubblade in på scenen, vilket i själva verket var ett noga inövat koncept som bidrog till hans popularitet. Sinatras bipolära läggning var dock en dålig följeslagare i detta sammanhang. Tvångstankar fanns, han kunde duscha upp till 12 gånger per dag. Han gick en tid i terapi men avbröt denna ganska snart, vilket var olyckligt. Självmordsförsök har antytts.

John Kennedy och Sinatra umgicks, i hur stor omfattning är något oklart. Säkert är att Sinatra stödde Jack under valkampanjen 1960; kanske spelade han även en liten roll i det omdiskuterade och avgörande valet i Chicago. Kennedys knappa seger över Richard Nixon skulle maffian ligga bakom och Sinatra skulle ha varit inblandad. Robert Kennedy, som Sinatra liknade vid en irländsk polis, hyste han inga varmare känslor för.

Sinatras starka engagemang för färgade och andra som utsattes för orättvisor var djupt känt och beundransvärt. Sammy Davis Jr blev med åren en av de närmaste vännerna.

Denne fick bossens stöd vid många tillfällen, som när Sammy efter en olycka förlorade sitt ena öga. En annan sida av Sinatras syn på sina vänner visade sig här när Sammy år 1964 hade en megastor succé med sin roll i Golden Boy på Broadway. Det dröjde länge innan gratulationstelegrammet kom från Sinatra. Sinatra hade själv varit sugen på att få göra rollen. Dennes vänskap var av slaget "du behöver min hjälp, och jag ger dig den gärna, men glöm aldrig att det är jag som är the king".

Frank Sinatra var utan tvekan en av det förra seklets största underhållare och bästa sångare, alla kategorier. Hans personliga röst - med inlevelse, känsla och styrka - är något utöver det vanliga och den lever vidare genom alla inspelningar. Han ville inte själv skriva sina memoarer; det finns så mycket jag inte vill berätta. Det är bara att konstatera: He did it his way.

Kurt Bäckström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Absolut Sverige

Boken ”Från Astrid till Lindgren”, som jag är medförfattare till, gavs ut först i Nederländerna på nederländska. Manuskriptet till denna bok var skrivet på svenska, så varför var Nederländerna först ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 februari, 2013

Snabbmaten, prinsessan Anna von Hausswolff och Konono N°1

Festivalen Way Out West är inne på sitt tredje år och jag har haft nöjet att vara med hela vägen. Även i år är jag imponerad av arrangemanget på den ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 18 augusti, 2010

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | Övriga porträtt | 31 oktober, 2012

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 10 augusti, 2012

På väg mot musiken

Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas läsaren kommer att läsa mellan raderna. Inget begreppsligt fastställande av musikens väsen ...

Av: Guido Zeccola Text. Hebriana Alainentalo. Bilder | Essäer om musik | 21 mars, 2017

Inuti en Edward Hoppermålning

22 grader varmt var det när jag lämnade Rom häromveckan. Förutom värmen, all gelato och bilden av Colloseum på min näthinna så hängde något annat kvar i mitt inre. Det ...

Av: Annelie Babitz | Essäer om konst | 18 juni, 2010

Konsten att njuta av en resa, några tankar och reflexioner

Att resa förknippas ofta med något lustfyllt, då vi reser iväg för att koppla av från den vardagliga rutinen och uppleva spännande kulturer och miljöer. Resebyråer lockar oss med sina ...

Av: Lena Månsson | Resereportage | 10 november, 2010

Tolv aforismer om lögnen

I. Illusionen att du kan klara dig med en lögn är falsk.  II. Inget annat väsen förökar sig med sådan snabbhet och effektivitet. Lögnen förökar sig exponentiellt.  III. Lögnen är maktens ivrigaste ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 21 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.