Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Språk, tidsuppfattning och historietänkande i bäcken som flyter förbi. Intervju med Kim Thúy

När den kanadensiska debutanten Kim Thúy för ett litet tag sedan besökte Sverige för lanseringen av boken Ru, en fragmenterade minnesbild över en immigrants och en flyktings livsbana, träffade Tidningen ...

Av: Anna Nyman | 02 maj, 2011
Litteraturens porträtt

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | 11 oktober, 2009
Resereportage

Maria Anna (Nannerl) Mozart. En musikalisk begåvning, men en fotnot i historien



Maria Anna Nannerl Mozart av Franz Joseph DeglePå Nationalmuseum i Stockholm visas sedan i slutet av september en utställning om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige mellan 1750 och 1860. Den 18 maj 2012 hade en film om ”Nannerl Mozarts syster” premiär i regi av René Féret. Filmen skildrar familjen Mozarts liv, deras framgångar och motgångar, glädjeämnen, sorg, rädslor och bekymmer. Nannerl, som hela livet stod i skuggan av sin yngre bror, står i centrum. Medan lillebror Mozart drillas hårt i sin musikaliska genialitet tvingas storasyster att lägga band på sig.

Samhällsklimatet tillät ingen kvinna att på allvar odla sina musikaliska eller konstnärliga talanger. För kvinnor ur de övre samhällsskikten ingick konstnärlig undervisning i uppfostran; att kunna teckna, måla och brodera sågs som bevis på bildning och själslig förfining, men för att få ställa ut sina alster, få medlemskap i akademier eller konsertera behövdes inflytelserika mäns påverkan.

Såväl utställningen på Nationalmuseum som René Férets film handlar om under vilka förutsättningar kvinnor hade möjlighet att göra sig gällande som konstnärer och hur illa ställt det var med jämställdheten under epoken.

Maria Anna Walpurga Ignatia ”Nannerl“ föddes i Salzburg natten till den 31 juli 1751 som fjärde och första överlevande barn till hovviolinisten Leopold Mozart (1719-1787) och hans hustru Anna Maria Walpurga (född Pertl, 1720-1778). I sin dagbok beskriver Nannerl sin tidigaste barndom:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”När jag var en liten flicka brukade min pappa ta upp mig i sitt knä och lära mig spela på vårt lilla klaver i Salzburg. Inför min fjärde födelsedag skrev han ut noter till menuetter, som jag lärde mig spela. ”Bravo, Nannerl”, utbrast han. ”Min musikaliska lilla tös, du kommer att gå långt!” Han och hans musikvänner brukade applådera mig entusiastiskt, när jag spelade med mina små ben dinglande under min klänningsfåll.

Wolfgang föddes fem år senare 1756 och när han blev stor nog att stå på egna ben, blev han väldigt störande. Han avbröt mina spellektioner genom att klinka på tangenterna. Pappa skuffade i början undan honom försiktigt, men en dag hörde han något förunderligt:

”Vad är det vi hör? Lyssna Nannerl!”

”Vad då”, muttrade jag. Jag ville ju bara köra iväg honom därifrån.

”Han spelar din menuett!”

Och det gjorde han. Inte perfekt, men hans små fingrar plinkade omsorgsfullt och tydligt ut huvudtemat. När han hade spelat färdigt, skrattade pappa förtjust och drog upp honom i knäet.

Wolfgang A. Mozart”Spela den en gång till, älskling!”, sa han med Wolferl i knäet, medan han föste bort mig med ena handen. Därefter tillbringade de hela eftermiddagen vid klaveret och från och med denna dag fick Wolfgang också klaverundervisning. Pappas vänner övertygade honom om att det fanns pengar att tjäna på ”underbarnen”. Pappa fick visioner. Guldet började dansa runt framför ögonen och i huvudet på honom.”

Leopold Mozart drillade sina barn hårt. Inledningsvis var det Nannerl som var dragplåstret när familjen kuskade runt bland hoven och furstehusen i 1760-talets Europa. Hon sjöng och spelade förutom klaver även cembalo och violin.

I januari 1762 påbörjade Leopold Mozart med sin fru och sina båda ”underbarn” konsertresorna runt om i Europa, för att presentera sina barns talanger vid de olika kungliga och kejserliga hoven. Framgångarna vid hoven i München och Wien uppmuntrade honom att fortsätta den besvärliga, treåriga konsertresan från juni 1763 till november 1766. Turnén förde familjen till Tyskland, Frankrike, England, Holland och Schweiz. Vid ankomsten till Bryssel den 4 oktober 1763 hade barnen tjugo konserter bakom sig och hade tjänat stora pengar. Den långa resan satte många spår i Nannerl. Till detta kommer alla värdefulla kontakter. Kända musikers och adelns rekommendationsbrev öppnade dörrarna på vid gavel i Paris.

En kväll går ett av vagnshjulen sönder och familjen tvingas övernatta i ett kloster. Där blir Nannerl bekant med franska prinsessor, något som leder till att hon får lära känna deras bror och Ludvig XV:s äldste son Dauphin, den blivande regenten Ludvig av Frankrike.

Han är en olycklig ung man som fattar tycke för Nannerl och uppmuntrar henne att skriva musik. Fadern vill förhindra deras bekantskap med alla krafter. Varför?

En notis ur Augsburgischer Intelligenz-Zettel, 19 maj 1763:

"Stellen Sie sich einmal ein Mägden von 11 Jahren vor, das die schweresten Sonaten und Concert der grösten Meister auf dem Clavessin oder Flügel auf das Deutlichste, mit einer kaum glaublichen Leichtigkeit fertiget und nach dem besten Geschmack wegspielt. Das muß schon viele in eine Verwunderung sezen.) (Tänk er en liten flicka på 11 år som med otrolig lätthet och med bästa smak spelar de största mästarnas svåraste sonater och konserter på klaveret eller flygeln. Det måste få mången att förundras).

Leopold MozartEftersom både hon och Wolfgang väckte så stor uppmärksamhet med sina uppträdanden, kunde hon inte förstå sin fars agerande. Hon berättar själv i sin resedagbok:

”När Wolferl var sex och jag tio påbörjade vi vår första Europatour. Mamma följde med och vi fick en underbar tid tillsammans, såg allt vackert på vägen genom Linz och jämns med Donau till Wien. Vi spelade för kejsarinnan Maria Theresa och hennes stora familj. Pappa lät mig och Wolferl först spela duetter, därefter fick Wolferl improvisera, spela med förbundna ögon och utföra allehanda trix. Den kejserliga familjen överöste oss med snusdosor fyllda med guldmynt. En gång, när Wolferl skulle ta sig ned från stolen, snubblade han och lilla prinsessan Marie Antoinette sprang fram och hjälpte honom upp. Wolfgang strålade emot henne och sa: ”När du blir stor ska jag gifta mig med dig.” Hennes liv hade kanske slutat lite lyckligare i fall det hade blivit så…

Vi fortsatte vår resa med häst och vagn till Holland, London och Paris med mullret av vagnshjulen i våra öron. Vi övernattade i mörka, olycksbådande värdshus och skakande av köld delade vi lusiga madrasser. För att hålla humöret uppe försökte mamma skoja med oss, men det var inte lätt. Pappa räknade mynt och noterade summan i sin hushållsbok. Pengarna rann mellan fingrarna på oss. I Paris fick vi ingen betalning alls, men vi fick äran att stå bakom Ludvig XIV’s och Madame Pompadours stolar vid middagsbordet. Trots deras fina kläder och utsökta peruker stank människorna vid hovet förskräckligt. Parisarna ansåg att bad var hälsofarligt och skvätte istället på sig mängder av parfym. Vi Salzburgare var ju vana vid att bada varje vecka och fick verkligen anstränga oss att inte hålla för näsorna i de där berömda salarna i Versailles.

Pappa insisterade på att vi skrev våra reseberättelser på fyra språk och gjorde våra läxor när vi inte uppträdde. Jag skrev brev till mina vänner i Salzburg och lovade dem souvenirer.

Sedan fick Wolfgang scharlakansfeber och vi fick isolera oss tills han tillfrisknade. Även om han var svag och närsynt, fick pappa honom snart tillbaka till tangenterna igen.”

Trazoms retsysNannerls barndomsberättelse fortsätter: ”Så förflöt vår barndom. Ibland var det roligt, andra gånger ansträngande och trist. Ibland kom vi hem till Salzburg igen och fick njuta av den friska bergsluften och att leka med Bimperl, vår lilla hund. Det kändes underbart att få sova i den egna sängen! Men pappa packade våra saker och snart begav vi oss iväg igen. När jag var tolv år gammal, började pappa lämna mig hemma. Även om jag hade blandade känslor vad gällde turnerandet, avskydde jag att bli lämnad hemma utan Wolfgang. Min bror försökte uppmuntra mig, skrev idiotiska brev till mig från avlägsna städer. Han adresserade dem till ”Hästansiktet” eller ”Min lilla lever”. Det var sådana smeknamn han kunde skriva på papper. Han skrev ofta under med ”Pumpi-Strumpi" och "Trazom", Mozart bakvänt. Och han härmade folk. De som tror att han var ordentlig, borde läsa hans brev!

Jag hade hoppats få lära mig att komponera som han fick, men mina tidiga försök ignorerades. Allt Wolferl behövde göra var att ösa ur sig en liten konsert på notpapper och alla beundrade honom som om han vore ett geni. Efteråt förstod vi ju att han var det, förstås. Men jag fick aldrig en chans att visa upp vad jag kunde.”

När hon vuxit ur sin ”underbarnsålder” och fadern inte längre planerade en fortsättning på konserterandet för hennes del, tog han Nannerl till slut med sig på en sista konsertresa till Wien 1768. Därefter fick hon inrätta sitt liv efter familjens behov. Från 1769 och framåt var hon inte längre tillåten att visa upp sina artistiska talanger under resor med sin bror, eftersom hon uppnått giftasåldern. Det lämpade sig inte för en ung flicka att visa upp sina behag. Under tiden Wolfgang och fadern befann sig på resor, lärde modern sin dotter hushållsarbete, något som var mer passande enligt samhällets normer. Ibland kunde hon få lov att spela för bekanta eller för gäster, som befann sig på resa genom Salzburg. Dessutom började hon undervisa adelns- och borgarnas döttrar. Hon komponerade musik, men hennes noter är inte sparade för eftervärlden.

Wolfgang skriver i ett brev till henne den 7 juli 1770:
"Ich habe mich recht verwundert, daß du so schön Componiren kanst, mit einem wort, das lied ist schön, und probiere öfter etwas.(Jag förundras över att du kan komponera så vackert, med andra ord, visan är vacker och fortsätt skriva.)

Sedan 1778 är hon ansvarig för familjens hushåll, då modern har följt med Wolfgang på en konsertresa. Den 3 juli 1778 avlider modern 58 år gammal. På en försenad resa mellan Mannheim och Paris har hon blivit sjuk och Wolfgang blir till syndabock. Fadern är ursinnig: Sonen har lärt känna och förälskat sig i den sjuttonåriga sångerskan Aloysia Weber i vars familj han hyr rum. Varför har han stannat så länge, utan att tänka på någon annan än sig själv? Moderns död har naturligtvis stor inverkan på familjelivet. Nu får Nannerl träda in i moderns ställe. Wolfgang återvänder hem, förödmjukar sig och ber den förhatlige ärkebiskopen om återanställning i hovkapellet.

Men Wolfgang gör ändå sent omsider uppror mot fadern, vågar förlova sig med systern till Aloysia, Constanze Weber, och till slut ignorerar han även faderns önskningar vad gäller valet av karriär, medan Nannerl lyder underdånigt.

Hon förälskar sig i kaptenen och privatläraren Franz d'Ippold, men fader Leopold tvingar henne att säga nej till hans frieri. Han är inte tillräckligt stadd vid kassa och inte heller adlig! Wolfgang försöker övertala henne att stå upp för sin egen önskan, men utan framgång. Trettiotvå år gammal, år 1783, gifter hon sig efter faderns påtryckningar med en äldre förmögen domare, Johann Baptist Franz von Berchtold zu Sonnenburg och tvingas ta hand om hans fem barn från två tidigare äktenskap. Paret slår sig ned i St. Gilgen, en by i Österrike cirka 25 kilometer från Salzburg.

Två år efter bröllopet, år 1785, föder hon sitt första barn i Salzburg. Sonen döps till Leopold efter morfadern. Nannerl lämnar sitt späda barn i sin faders hus, eftersom Leopold har uttryckt en önskan att få ta hand om barnet den första tiden. Efter ett år kräver han att barnet ska stanna kvar hos honom för att han ska kunna uppfostra honom rätt och ge honom de nödvändiga kunskaperna i musik och potträning. Nannerl träffar sin son ibland, men blandar sig inte i hans uppfostran. Ända fram till morfaderns död 1787 lever barnbarnet hos honom och hans tjänare.

Mycket har skrivits och gissats om detta arrangemang. Pojken var sjuklig under sina spädbarnsår och behövde kanske sjukvård i Salzburg. Men varför flyttades han inte till sin mor, när han tillfrisknat? Ansåg fadern att Nannerl var klen och hade tillräckligt med arbete och ansvar att uppfostra styvbarnen? Ville han underlätta livet för henne?

Maynard Solomon företräder i sin biografi åsikten att Leopold Mozart ville skapa ännu ett musikaliskt geni, liksom han hade gjort med Wolfgang, och att Nannerl var viljelös gentemot fadern.

Johann Baptist Franz von Berchtold zu SonnenburgNannerl föder två barn till, flickorna Jeanette (1789–1805) och Maria Babette (1790–91). På avstånd från allt som hon älskat av dans, musik och teaterliv och skild från sin umgängeskrets, skriver hon ständigt brev till Wolfgang och fadern. Broderns musik står i medelpunkt för hennes intresse och han bryr sig mycket om vad hon anser om hans kompositioner.

Efter Wolfgangs död ägnade hon sig åt att bevara hans konstnärliga och personliga minne. I april 1792 sände hon Friedrich Schlichtegroll underlag till hans biografi, mellan 1798 och 1807 stod hon i kontakt med bokförlaget Breitkopf & Härtel i Leipzig och 1820 överlämnade hon hela den brevväxling som hon hade sparat till sin svägerska Constanze, som underlag till Georg Nissens biografi om Mozart. Se även min artikel http://tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/12496-vi-aer-skapta-foer-varandraconstanze-weber-250-ar

Efter att ha blivit änka år 1801 flyttade Nannerl tillbaka till Salzburg med de barn som fortfarande var i livet, Leopold und Jeanette. Hon återupptog sin musikundervisning och tillbringade sina återstående 28 år i staden. I maj 1821 träffade hon för första gången Wolfgangs son, Franz Xaver Wolfgang Mozart (1791-1844) och skriver om mötet:

"In meinem 70zigsten Lebensjahre genosse ich noch die unaussprechliche Freüde, den Sohn meines unvergesslichen Bruders das erstemahl zu sehen, und ihm, ganz nach dem Geschmack, seines Vaters spielen zu hören (I mitt sjuttionde levnadsår har jag den oerhörda glädjen att få träffa min oförglömlige brors son för första gången och få höra honom spela helt enligt sin faders smak).

Man kan ju undra hur det var ställt med relationerna mellan Nannerl och Wolfgang. Maynard Solomon påstår att syskonparet gled ifrån varandra. Han säger sig ha funnit tecken på att syskonen aldrig besökte varandra efter det att Wolfgang hade flyttat hemifrån till Wien och gift sig med Constanze. Maynard Solomons förklaring är att Nannerl alltid tog faderns parti i striderna och ignorerade Constanze genom att skicka tillbaka hennes brev olästa. Det ska även ha förekommit en arvstvist mellan syskonen efter faderns död. Deras brevväxling ska också ha upphört 1788, något som enligt ”The New Grove” inte är korrekt och att de tvärtom alltid var kärleksfullt förbundna med varandra.

Om man läser deras brevväxling som finns tillgänglig på Mozarteum i Salzburg och Nannerls agerande efter Wolfgangs död, då hon ställde hela sin brevväxling med brodern till svägerskans förfogande, verkar Nannerl inte ha hyst agg till Wolfgangs familj.

I brevväxlingen mellan Wolfgangs och Nannerls föräldrar och i breven till dem själva framstår alla familjemedlemmar ha varit mycket kärleksfulla mot varandra. När man betraktar deras levnadshistoria med dåtida samhällsförhållanden i minnet, framstår även Leopold Mozart som en mycket engagerad och omtänksam far. Han avstod från egen karriär, såg till att världen upptäckte sonens geni och säkrade dotterns trygghet, något som han som förmyndare och familjeansvarig säkert enligt dåtidens samhällsuppfattning kände sig manad till. Epoken var männens. I dagens ögon ger han givetvis intrycket av att ha varit en olidlig despot.

Om Nannerl hade levt idag, skulle hon antagligen ha varit en firad musiker, en strålande stjärna på himlen.

Lilian O. Montmar

 

Källor

Maynard Solomon „Mozart“ 1994

Dr. Ludwig Nohl, Mozart nach den Schilderungen seiner Zeitgenossen, 1880

Friedrich Schlichtegroll, Mozarts Leben ("Mozart's Life") (Graz, 1974)

Franz Xaver Niemetscheck, „Lebensbeschreibung“, 1808

Briefe und Aufzeichnungen zu W. A. Mozart und seiner Familie
aus den Beständen der Stiftung Mozarteum Salzburg

Ur arkivet

view_module reorder

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 december, 2014

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 18 maj, 2009

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | Essäer om konst | 17 juni, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

World Trade Center 12 april  2001. Foto: Ubcule/Wikipedia

”And the walls came tumbling down…”

I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordbok, SAOL, har niotusen obsoleta ord rensats ut för att ge plats åt mängder av nyord, rapporterar Svenska Dagbladet som listar något av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 12 april, 2015

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism

Intervju med Tonchy Antezana   Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 september, 2010

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts