Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 maj, 2017
Utopiska geografier

“Sök sanningen! Och om de så bär till helvetes portar så klappa på!“…

Det är den femte maj. Våren har kommit tidigt detta år. Solen skiner och en stor skara studenter har samlats i Uppsala för att följa filosofen Benjamin Höijers vagn till ...

Av: Crister Enander | 11 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nina Ahlzén. Ärrlighet

Nina Ahlzén. Är 43 och 13. Uppvuxen och boende i Göteborg. Hatar poesiuppläsningar. Är svag för det surrealistiska. Gillar att utforska gränser. Vem är dåren, vem är normal? (Vad är ...

Av: Nina Ahlzén | 03 oktober, 2011
Utopiska geografier

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Intervju med mångsysslaren Simon Kölle



Simon KölleSimon Kölle har arbetat med att komponera musik med Stockholm som bas sedan slutet av 1990-talet. Han har medverkat på över 15 skivor och komponerat musik till ett antal filmer. Han är dels inblandad i den elektroakustiska scenen, men har även gjort allting från konstmusik till filmmusik.

 Simon är en mångsysslare inom kulturområdet och har skrivit tusentals artiklar och debuterar som författare senare i vår med faktaboken "MMA – Fakta, myter, möten" som handlar om kampsporten MMA och dess historik sedan antiken.

 Simon Kölle var med i Stefan Warnqvist bok "Vägen till Sångerna" där han främst blev intervjuad om sitt arbete med musikgruppen Za Frûmi. Simon arbetar idag främst med filmmusik och med att producera samt mixa/mastra andra artisters musik. Simons stycken har spelats av andra och har bland annat uppförts 2007, av Sveriges Radiosymfoniker, live på Skansen.

 Skulle du kunna berätta för oss hur, och mest av allt varför, du började med musiken?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Absolut. Jag blev uppmuntrad av mina föräldrar i tidig ålder med att hålla på med musik. jag sjöng framförallt som barn, men plinkade också på en keyboard och spelade trummor. Jag var med i en del band i tonåren, men var ganska rastlös då jag idrottade mycket och sen också fastnade för teatern. Många såg mig därför för antingen idrottsman eller teaterkille. Det där har förföljt mig under livet att folk gärna vill nischa in mig i ett fack och somliga kan ibland bli förvånade att jag är lika engagerad inom ett annat område.

 Efter några år med turnerande och skrivande av pjäser så kände jag att teatern i Sverige saknade utrymme för det jag sysslade med. Folk gillade det mycket men det var svårt att få saker och ting att gå runt på experimentteater i Sverige. Jag började därför gå tillbaka till musiken och när jag träffade Simon Heath så föll bitarna på plats. Vi började göra musik tillsammans och hans kunnighet hjälpte mig massor att få kunskap om tekniska saker och även finslipa min förmåga till att bli en kompositör. Jag valde då att studera filmmusik för att film och musik är något jag alltid har gillat. Jag köpte mina första soundtracks (instrumentala) redan som 13-åring.

 När jag lyssnar på dig tycker jag att det finns många likheter med Ennio Morricone? Stämmer det eller är det bara en inbillning? Vad gillar du bäst med honom?

- Jag gillar Ennio. Han har gjort musik till närmare 600 filmer och det är ju förstås att respektera. Jag minns att jag redan gillade hans musik till spaghetti- westernfilmerna redan som barn. Men jag vet inte hur likt min musik är hans egentligen. Han är väldigt klassiskt skolad och använder i regel orkester. Jag är inte klassiskt skolad och vill inte gärna se mig som en kompositör i den stilen heller. Men det jag är främst inspirerad av Ennio angående är hans melodier och stilgrepp.

 Kan du beskriva i lite korta drag hur du skapar din musik och hur du arbetar med de elektroniska musikprogrammen?

 - Jag, som de flesta andra idag, jobbar mycket med datorn som hjälpmedel helt klart. Jag gillar att "skapa" musik och ljud själv och tar i regel in musiker samt spelar in ljud överallt. Jag är lite av en ljudnörd och en fläkt kan bli ett perfekt instrument, en parkbänk kan bli en trumma, köksutrustning kan vara spännande att leka med osv. Jag gillar att blanda klassiska instrument med abstrakta ljud. Det här är jag inte ensam om just nu, men jag gör det för att jag är lite trött på ett stelt sound som innebär att musiken låter som "gammal filmmusik".

Samtidigt vill jag påpeka att jag verkligen älskar att mixa ihop både riktiga instrument och elektroniska. Jag är inte så mycket för renodlad elektronisk musik. Jag ser datorn som ett hjälpmedel och det innebär att musikprogrammen aldrig ska få hämma mig. Jag accepterar inte att bli begränsad av ett program. Begränsad i andra sammanhang (som att hålla sig till en genre osv.) är dock oftast bara spännande och en utmaning.

 Mycket av det som du producerat mest, Za Frûmi, verkar luta sig mot fantasygenren. Historien i din Za Frûmi handlar om att människor inte är självklart goda och att orcher exempelvis inte är enbart onda. Är du överens med mig om det och vad betyder genren för dig?

 - Za Frûmi började som ett radioteaterliknande projekt där en saga, kan man säga, berättades med hjälp av olika karaktärer (orcher) i en fantasymiljö. Vi blandade konkret musik (ljudeffekter) med klassiskt och elektronisk. Vi har gjort tre sådana skivor och även gjort fyra som är instrumentala. I sagan så är det mycket riktigt som du säger så att jag och Simon Heath vill vända lite på begreppen och göra orcher lite med djuplodade. Inte så att de sitter och läser filosofiska verk som vi gjort musik om, nej snarare hur missförstådda dom är och hur de än agerar ofta tycks hamna i problem. Jag älskar mörk fantasy och det är vad man kan kalla Za Frûmi också. Jag började som barn spela rollspel och senare lajva vilket inspirerade mycket.

 Du har arbetat rätt mycket med filmmusik. Hur fungerar det och hur brukar du samtala med regissörerna efter inspelningen? Har de spelat din musik live någon gång på en filminspelning?

 - Det har aldrig stått något liveband i en film och spelat min musik, men däremot har skådespelare fått lyssna på min musik för att bli inspirerade. Det hör ju såklart till ovanligheten men det har hänt. Jag gillar att ha en så nära relation det går till regissören för att kunna synka ihop visionerna. Jag älskar verkligen film och jag tror många regissörer märker det för även de är i grunden nästan alltid lika nördiga som jag är.

 Du har ett förflutet som teaterveteran och har skrivit rätt många pjäser. Hur pass mycket är din musik teatralisk? Har du funderat på att skriva en opera eller en musikal och hur skulle den kunna fungera?

 - Ja precis. Jag har skrivit sju pjäser om jag inte minns fel. Min musik skulle passa perfekt som teatermusik. Jag har studerat svensk teatermusik och även forskat på ämnet då det ligger mig nära. Teatermusik i Sverige är en liten genre och ofta förbisedd. Det finns bara en riktig avhandling om teatermusik i Sverige exempelvis. Att skriva en opera har aldrig slagit mig faktiskt och inte heller en musikal om man tänker sig typ ”Sound of Music”. Den enda musikalen jag egentligen gillat på riktigt är ”The Black Rider” som Tom Waits skrev musik till och som Robert Wilson gjorde tillsammans med en av mina favoritförfattare William S. Burroughs. Men jag är öppen för förslag helt klart.

 Jag vet att du är mycket insatt i olika kampsporter och bland annat historisk fäktning. Det finns en dynamik och aggressivitet i mycket av din musik som påminner om det militära stämmer det eller inte?

 - Jag har gjort musik i thriller-, skräck-, fantasygenrerna och dessutom gjort ganska episka stycken med Za Frûmi så det stämmer nog att dynamik och kanske även aggressivitet kan skönjas i musiken. Jag ser det inte riktigt så men jag förstår hur du menar med att det finns ett sorts mörker i mycket av det jag gör. Jag kopplar själv inte samman aggressivitet med kampsport egentligen. Möjligen att man blir av med lite aggressivitet av att stå och sparka och slå på en säck osv.

 Vilka är dina kommande projekt?

 - Just nu är det musik till pilot/konceptfilmerna för Drakar och Demoner som gäller. Jag sysslar också med musik tillsammans med en kollega som heter Henrik Summanen. Vi gör musik inspirerad av de ockulta strömningarna som fanns på 1800-talet och början av 1900-talet. Inspirerade av filmer som ”The Others” men också allting från seanser till annat. Henrik är en historiker och arkeolog samt kompositör vilket ger en dynamik till projektet när vi "möts" genom musiken. Vi har hållit på några år och är snart klara med en platta. Det projektet heter "The Children are Watching". Till vardags så är jag också chefredaktör på Kimura.se som är omfattande nyhetssida om MMA. Utöver det så sammanställer jag min debutbok just nu "MMA - Myter, fakta, möten" som är Sveriges första heltäckande bok om Mixed Martial Arts. Det är en bok som utgår från antikens olympiska spel och sen tar med läsaren på en resa fram till nutiden där MMA är världens snabbast växande sport. Boken kommer ut i vår.

Roberto Fogelberg Rota

 


 

Ur arkivet

view_module reorder

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Netta Skog, foto Black Halo Photography CC

2016 års Legitimerade Legend

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 26/11 2016 till musikern och poeten Kjell Höglund i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord å Bankiren / Västerås. Mikael ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om musik | 07 december, 2016

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Vem skriver den svenska litteraturhistorien

Det går inte att undgå i hur stor andel som den litteratur vi konsumerar är översatt från ett annat språk och till vår mycket smala språkgrupp. Vad som också ter ...

Av: Freke Rähiä | Essäer | 17 oktober, 2012

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.