Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | 14 december, 2016
Reportage om politik & samhälle

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Mastodon - på jakt efter herravälde



MastodonHeavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock är det sällan gångbart med låtar som är över fem minuter, eller låtar som inte är uppbyggda efter ett ganska klassiskt vers, refräng, vers, refräng koncept. Metalband har dock genomgående kommit undan med att spela intrikata solon, göra aviga låtstrukturer och framför allt skriva långa låtar men ändå nå en stor och hängiven publik.

Det råder ingen brist på slagdängor och kraftiga refränger inom metalgenren, men den sticker ändå ut bland andra musikgenrer som en förhållandevis tillåtande konstform där gränser hela tiden kan förskjutas och förskjuts. Ofta sker utbrytningar ur den mer ortodoxa heavy metalgenren och nya genrer bildas, får genomslag och falnar.

Under sent sjuttiotal flirtade Kiss med disco och drog på så sätt till sig en ny publik. På nittiotalet skapades en stor våg av så kallade nu-metal band som byggde in tunga skrikrefränger, lugna gnällande verser, rap och en från grungen hämtad självömkande tematik -ganska långt från den ofta maskulinitetsdrypande heavy metal som gjort genren bred från början.

Då dessa avyttringar ofta fått kritiker och tyckare att utropa hårdrockens död har det samtidigt alltid sökts efter potentiella frälsare och det är få band som i så många sammanhang fått sig pådyvlad denna frälsarroll som just Mastodon.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sedan skivdebuten 2002 har de stadigt hamrat sig in i världens metalpublik och verkar ha kommit för att stanna. Det är lätt att konstatera att Mastodon inte erbjuder sin lyssnare några särskilt lättsmälta recept. Deras utsvävande låtstrukturer, tempoväxlingar och konceptuella texter kräver sin lyssnare, framför allt på vissa album. Därmed inte sagt att deras musik saknar hooks och tilltalande refränger, men de finns där inte som en medveten tanke för att lura in lyssnaren, utan snarare som en nödvändig del i en större idéstruktur.

Mastodons styrka ligger delvis i hur de lyckas väva samman de progressiva dragen från tidiga rockgiganter, som Jimi Henrix och moderna progressiva band som Tool, med riff inspirerade av åttiotalsband som Slayer och Metallica. Till det har de kryddat musiken med groove som återfinns i klassisk hårdrock a´ Led Zeppelin och Deep Purple.

På deras senaste skiva The Hunter, som för ovanlighetens skull inte är en konceptplatta utan fokuserar mer på låtarna som enskilda entiteter, går de enkelt från ett Black Sabbath doftande hårdrocksriffande i Curl of the Burl till ett mer extremt slitande av stämbanden i följande Blasteroid för att sedan smidigt övergå i hes stämsång. Ibland kan man få intrycket av att de kokat ner hela hårdrockshistorien i en kittel och utmejslat ett koncentrat som de sedan spottat ur sig på skiva efter skiva. Som en essens av vad metalgenren historiskt bestått av.

Samtidigt går det att höra en utveckling över tid, en rotlöshet och ett sökande, som gör lyssningen än mer spännande. Tydligast märks detta på 2009 års Crack the Skye där man över sju låtar väver in lyssnaren i ett förunderligt nät av detaljer och avstickare som sammantaget bildar en imponerande resa genom sorgen och saknadens träskmarker.

Det märks tydligt hur de föregående skivorna liksom bygger upp till detta mästerverk. Blood Mountain är i sig en fantastisk skiva, men det är först i skenet av Crack the Skye som man kan se dess brister och hur de har tagit sitt låtskrivande vidare. Det är inte konstigt att man valt att föreviga just denna skiva även i liveformat. För även här gör Mastodon ett genidrag i att spela sin senaste giv i sin helhet live, för att sedan avsluta med några äldre låtar.

Det chockade mig när jag såg dem live under en av turnéerna som följde Blood Mountain från 2006, vilken styrka det låg i att spela en skiva i sin helhet. Det gav lyssnaren ett mycket klarare sammanhang än om man hade delat upp spelningen i ett klassiskt greatest hits set.

När de på liveskivan Live at the Aragon spelar låtarna Where Strides the Behemoth och Mother Puncher från debuten Remission från 2002 speglar de också hur ursinnet som låg till grund för bandets tidiga karriär finns kvar på de senare skivorna, men i en utvecklad och nyanserad form. Denna spegling blir en parentes i relation till spelningen av hela Crack the Skye, men en intressant sådan, som på något sätt knyter ihop säcken så långt.

Efter Crack the Skyes konceptuella överdåd, där bara en låt klockar in under fem minuter (och den längsta är närmare tretton minuter) gjorde bandet en vändning och återgick till ett mer rakt rockkoncept på The Hunter, där endast en låt klockar in över fem minuter. Refrängerna är mer framträdande och en större tyngd ligger på melodier och raka riff, som t.ex. i den allsångsvänliga All The Heavy Lifting, utan att de för den skull förlorar experimentlustan. På detta sätt blir Mastodon aldrig förutsägbara.

De har en potential att leta sig in bland alla läger av metalfans och verkar också göra det. Som förband till alla de stora banden inom metal har de stadigt jobbat till sig en egen skara fans som fortsätter att växa. Nu är det ju svårt att veta vad uppblåsta rockegon tänker, men jag kan bara föreställa mig hur det känns för exempelvis Metallica att kliva på scen efter att ha haft Mastodon som förband och känna hur de blivit omsprungna. Att de tillhör det förflutna och att det är dessa fyra snubbar från Atlanta som tillhör framtiden. Vad denna framtid har i sin linda för Mastodon är svårt att säga, men jag misstänker att det inte är vad vi förväntar oss.

Mattias Segerlund

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.