Skulptur av fallos i Pompeji

Sapfo och Catullus som antika inspiratörer

Carsten Palmer Schale om den erotiska poesin i antiken: Sapfo och Catullus.

Av: Carsten Palmer Schale | 13 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 Maj, 2017
Essäer om konst

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | 10 oktober, 2009
Essäer om politiken

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 25 juli, 2014
Utopiska geografier

Var Franz Liszt vår första popstjärna?



Franz LisztVar det någon som trodde att det är något nytt och speciellt för vår tid att ungdomar campar utanför en konsertlokal i flera dagar för att få en glimt eller, oh lycka! få en autograf av sin idol? Eller att fan-clubs är ett modernt fenomen? ”Lisztomania” var ett uttryck som en av

Franz Liszts samtida, diktaren Heinrich Heine, myntade. Fenomenet karaktäriserades av en hysterisk reaktion på Liszt och hans konsertframträdanden. Han kan liknas en vid en rockstjärna av idag, eftersom han på sin tid fick adelsdamerna att svimma när han spelade.

Jag ser framför mig en vacker ung man med en svårmodig, lite eftertänksam blick i de djupt liggande ögonen. Hans mjuka, vackra händer lägger sig magiskt över klaviaturen och underbar musik uppstår. Kanske ljuder den lite melankoliska ”Es muss ein Wunderbares sein, von dir geliebt zu werden” eller ”Liebesträume”? Kvinnorna blir som galna. Var han än framträder flockas beundrare omkring honom och slåss om hans näsdukar och handskar, försöker slita en hårlock av honom eller få tag en brusten sträng ur hans piano för att göra ett armband av.

I hela Europa gick folk omkring med ett porträtt av Liszt på broscher och kaméer. Kvinnor stod på knä för att kyssa hans händer, de lurade sig in på hans hotellrum, bar speciella Liszt-handskar med hans bild på, skrapade ihop hans cigarraska och la i små gulddosor, bar omkring små glasampuller med kaffesump från hans urdruckna kaffekoppar. Från stolar han suttit på slet de loss stoppningen, ramade in den och hängde upp den på väggen ovanför sängen.

I år fyller pianovirtuosen och tonsättaren Franz Liszt 200 år. Han tillbringade sitt liv på olika platser runtom i hela Europa och gjorde stora avtryck vart han än kom ända in i vår tid. Liszts pianospel fick publikens humör att stiga så till den milda grad att det nådde en nivå av mystisk extas.

Franz Liszt (1811-1886) föddes i Raiding i Burgenland. Han hade österrikiskt påbrå såväl på mödernet som på fädernet. Från barnsben var det hans far som undervisade honom i pianospel. Han ansåg honom vara så talangfull att han lät pojken spela offentligt från nio års ålder och slet ut honom ur den ordinarie skolundervisningen som tioåring. Han förde honom till Wien och såg till att han blev lärjunge i pianospel hos Carl Czerny och undervisades i komposition hos Antonio Salieri.

cosimaFadern sökte upp Ludwig van Beethoven och bad honom komma och lyssna på sonens pianospel. Först ville han inte följa inbjudan, men gick sedan till Rotundensaal i Wien, lyssnade en stund och konstaterade att Franz var ett ”Wunderkind”. Han gick fram och gav honom en lyckokyss på pannan och försvann. Två år senare, år 1823, bosatte sig familjen i Paris, där Franz fortsatte sina musikstudier i komposition och kontrapunkt. Som brukligt var ända sedan Mozarts tider, begav sig hela familjen på turné på den europeiska kontinenten. När Franz var sexton år insjuknade fadern och på sin dödsbädd förutspådde han att Franz liv skulle komma att domineras och präglas av kvinnor.

Nu tvingades ”le petit Liszt”, som inte hade förberett sig på ett vanligt vardagsliv, att försörja sin familj. Han gav privatundervisning och framträdde som solist. En vändning kom när han mötte Paganini och började transponera hans musik till piano och gav konserter i Paris salonger. Där mötte han polacken Fredric Chopin, som även han befann sig på konsertresa. Det uppstod en vänskap mellan de två och de började samarbeta. Fredric Chopin var mycket blyg och devot, ursäktade sig nästan när han framförde sina stycken, medan Franz Liszt intog scenen med schwung och självmedvetenhet.

Var det den förlorade barndomen som förde till depressioner? Längtade han efter ett andligt liv? Som ung man råkade han in i en svår kris, drog sig en tid tillbaka från musiklivet, ville gå i kloster och bli präst. Men försörjningsansvaret för familjen gjorde att han fortsatte att konsertera och tur var väl det för eftervärlden!

Lola Montez av Joseph Karl Stieler. Lola var en av Liszts älskarinnorI Paris salonger umgås han med den nya romantikens företrädare som Berlioz och Chopin och författare som Lamartine och Hugo. År 1833 träffar han grevinnan Marie d’Agoult. Tvåbarnsmamman och författarinnan d’Agoult skriver böcker under pseudonymen Daniel Stern. Efter ett kort äktenskap med greve d'Agoult skiljer hon sig och inleder sedan ett förhållande med Franz Liszt. I en mycket uppmärksammad roman Nélida (1845), skildrar hon sitt förhållande till honom. Efter en tid flyr paret till Genève, där de lever ett tillbakadraget liv. I Schweiz komponerar han flera av sina operafantasier och pianoverk, som han sedan sammanfattar i Band 1 ”Années de pèlerinage”.

De får dottern Cosima, som senare gifter sig med Richard Wagner. Men Franz Liszt har oro i kroppen, saknar scenen och lämnar henne och barnen och turnerar tre månader runt omkring i Europa. Han landar i Wien år 1838, där hans virtuositet väcker uppmärksamhet. Han betraktas som tidens störste pianovirtuos. I Budapest blir han mottagen som en nationalhjälte, men upptäcker att han inte behärskar sitt modersmål längre. En depression följer. Han frågar sig vad alla dessa uppträdanden är egentligen är värda, tycker att han alltid spelar samma musik, inte utvecklar sin konst.

Han befinner sig under ett stort antal år mestadels på konsertresor runt omkring i Europa och eftersom han sällan är hemma hos familjen uppstår problem i samvaron. Efter åtta separerar paret år 1844. Nu tror han sig fri, men märker att konserterandet inte längre ger honom något. Han söker efter högre värden, känner sig tom, vill utbilda sig till präst och reser till Rom, men inte heller där finner han det han söker.

Tre år senare möter han den polsk-ryska furstinnan Carolyne Sayn-Wittgenstein, som blir hans väninna för resten av livet och som får honom att ge upp sitt konserterande och ägna sig åt komposition. Med en lättnandets suck komponerar han Etyd nr. 3 även kallad ”Un sospiro”, som ger honom hopp för framtiden. Han vill förändra sitt liv, men hur?

Mellan åren 1848 och 1859 arbetar han som hovkapellmästare i Weimar. Som andligt överhuvud börjar han att reformera den ”Nytyska skolan” och bereder vägen för många av 1800-talets musikaliska verk och kompositörer som Hector Berlioz, Anton Dvorak, Edward Grieg och Richard Wagner. Han skriver kyrkomusik, bland annat ”Missa solemis”. I sina andliga körverk kombinerar han gregoriansk sång med egna koloristiska och dramatiska effekter.

LiebestraumFranz Liszt dras hela tiden till kyrkans hägn. Han går i kloster för att förbereda sig på att bli katolsk präst och år 1865 vigs han till abbé i Rom.

Franz Liszt skrev för piano på ett nytt sätt som lade grunden till den moderna pianomusiken. Hans praktiska erfarenheter som pianist anses ha sporrat den originella, experimenterande klangfantasin, som man ofta hör i hans musik. Redan i verken från 1840-talet visar hans harmonik djärva drag som fick betydelse för Richard Wagners kompositioner. Liszt älskade klangligt fyrverkeri. Hans fylliga och färgrika pianospel gjorde full rättvisa åt de nya tekniska förbättringarna av pianot som musikinstrument.

Efter Franz Liszt var sig ingenting längre likt i musikens landskap. Han uppfann den symfoniska dikten för orkester och skapade grunden för de korta, återkommande motiv som bland andra Richard Wagner senare skulle göra till ledmotiv i sina operor. Orkesterverken skrev han under 1850-talet. Han räknas fortfarande till en av historiens absolut främsta pianister. Hans opuslista med pianoverk är mycket omfattande, oerhört tekniskt krävande och nyskapande.

På ålderns höst skrev Liszt en rad pianostycken som genom sin enkelhet och drag av ödslig melankoli avviker från hans tidigare virtuosa stil. Sina sista år tillbringade han i Rom, Weimar och Budapest. Han fortsatte att konsertera fram till året före sin död. Alla inkomster från sina framträdanden skänkte han till välgörande ändamål och konstfrämjande åtgärder.

 

Lilian O. Montmar
 http://home.swipnet.se/Alerta

 

Liebestraum:   http://www.youtube.com/watch?v=eW_MAQj0aIA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

Du är absolut

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2013

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.