Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | 01 oktober, 2008
Essäer om konst

Way Out West, en musikfest i Slottsskogen

Årets festival bjöd på ett fullspäckat schema med många stora bokningar och förväntningarna från festivalbesökarna var skyhöga. Första dagen var det en relativt lugn stämning, anledningen var antagligen att Neil ...

Av: Sunna Nordgren | 16 augusti, 2013
Kulturreportage

Bilden bortom fotot

Avträden. foto Zauho Press Bilden bortom fotot Inget hos den franska tänkaren Roland Barthes (1915-1980) är var det vid en första anblick kan tyckas vara. En närmare undersökning visar nämligen att ...

Av: Andreas Åberg | 18 april, 2010
Essäer

Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | 12 oktober, 2015
Konstens porträtt

Litteratur: Ak Welsapar, Kobra



En studie i despotins psykologi

alt Ak Welsapar
Kobra
Översättning: Stefan Lindgren
Tranan

Kobra är berättelsen om en tyrann som strävar efter att kontrollera såväl årstidernas växlingar som varje enskild människas liv, död och tankar. I denna roman, som på en gång är en dystopi och en satir, på gränsen mellan saga och realism, låter författaren ökenkobran ikläda sig mänsklig gestalt. I det land som Welesapar beskriver, en skruvad version av (eller kanske snarare pessimistisk vision om) det egna hemlandet Turkmenistan, härskar Herr Kamrat Presidenten.

Herr Kamrat Presidenten, som man har goda skäl att förmoda är en karikatyr av Turkmenistans självutnämnde president Sapurmurat Nijazov (1940-2006), är en diktator upphöjd till en guds status som omgiven av maktlystna rådgivare och hantlangare, håller folket i ett järngrepp. De slits ut vid bomullsodlingarna och förgiftas av kemikalier.

Den som uttrycker det minsta missnöje hamnar i något av fängelserna med de parodiska namnen Historiska Muséet och Språkinstitutet där de torteras grymt tills de tigger om att få dö. I detta groteska samhälle gör ormen i mänsklig gestalt entré, först för att hämnas på människorna för att de håller på att utrota hans artfränder. Den listiga och kalla, men ingalunda alltigenom ondskefulla ormen, inser dock med tiden, som han säger, att "de /människorna/ snarare skulle behöva tröst , hjälp eller räddning".  Då är det dock redan för sent. I Welsapars dystopi finns det inget lyckligt slut.

Kobra är en roman i den magiskt realistiska traditionen. Djur som ikläder sig människors gestalt och tvärtom är en relativt naturlig del av denna verklighet, en verklighet på gränsen mellan Europa och Asien, mellan kommunism och islam, mellan stad och öken.

Ökenlandskapet, som är hem åt ormen Kobra och andra farliga djur, står inte oväntat för det okända och hotfulla som tränger sig på från periferin. Men det symboliserar samtidigt, liksom Kobra själv, det delvis oförstörda, det som ännu inte helt underkastats tyranniet. Samtidigt fungerar öken som en parallell till situationen i landet, vilket blir tydligt när Herr Kamrat President antar den fruktade varanens gestalt. Detta skiftande mellan olika gestalter tjänar ytterst till att ställa frågor kring mänsklighetens natur, och att visa på hur skrämmande lätt det är för människan att kasta av sig det som vi tänker på som mänskligt och helt och hållet bli till ett rovdjur, till en reptil.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kobra är en omfångsrik roman på över sexhundra sidor. Språket är sakligt och lättflytande, och just därför ofta drabbande när det beskriver den utstuderade grymhet som Herr Kamrat President och hans hantlangare utsätter folket och landet för. Satiren är träffande och, trots tragiken, ofta rolig. Särskilt i skildringen av den fruktansvärda, men samtidigt så patetiskt ömkansvärda Herr Kamrat President, även om det kanske är föga originellt att tillskriva en psykopat en sjuklig modersfixering. Dock tappar satiren ibland sin spänst och börjar gå på tomgång. Jag hade därför önskat att denna roman var mindre till sitt omfång och mera sammanhållen i sina ramar.

För även om temat är tydligt saknar jag en röd tråd i skildringen av de människor (och djur!) som befolkar Welsapars värld. Trots detta är denna värld med stundtals trollbindande, stundtals frånstötande och skrämmande. Det är en saga som man misstänker är alltför verklig, något som författarens exil i Sverige sedan 1994 kan tänkas vittna om. Kobra kom ut 2003 föreligger nu, som det första verket av Ak Welsapar, på svenska.

Anna Remmets








Ur arkivet

view_module reorder
Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern

I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren ...

Av: Tidningen Kulturen | Gästkrönikör | 02 oktober, 2015

Det är skillnad på folk och folk

Min sängkompis ”F” är fet. Objektivt sätt. Det vill säga hennes Body Mass Index, BMI, eller kroppsmasseindex, som BMI heter på svenska, skvallrar om, att i relationen mellan hennes vikt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 november, 2013

På teatern talas meänkieli

För Tornedalsteatern är det viktigt att verka i närkulturen och ta fasta på den unika norrbottniska historien. Sarah Degerhammar har intervjuat Ulf Fembro, teaterchef för en av Norrlands främsta teatergrupper: ...

Av: Sarah Degerhammar | Kulturreportage | 04 december, 2007

De förtappade kvinnorna från Lesbos: Om konstens (o)ändamålsenlighet från Kant till Ricoeur –…

Innan Charles Baudelaires (1821-1867) Det ondas blommor (Les fleurs du mal) publicerades i sin helhet 1857, hade Baudelaire tidigare övervägt en rad andra namn som titel till hans grand oeuvre ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 02 juli, 2012

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 30 april, 2012

Stor satsnig på den tyska litteraturen i Göteborg

‒ Det finns ett helt annat intresse för tysk litteratur nu än för tolv år sedan, när Bokmässan senast hade tyskspråkig litteratur som tema, säger kritikern Jens Christian Brandt när ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 26 september, 2011

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 16 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts